OBS! OBS! OBS! Detta är ett tankeexperiment, helt och hållet hämtad ur min, Victor Rangners, fantasi. All eventuell likhet med verkligheten är en ren tillfällighet. OBS! OBS! OBS!

 

”Personligt meddelande till Dig, från Syndicate Release Your Dreams:

Bäste Medborgare i Syndicate Release Your Dreams.

Det här meddelandet är avsänt från en digital robot i syndikatets säkerhetssystem.

Vi lever i en osäker tid. Konkurrensen mellan syndikaten ökar. Endast genom Din medverkan, kan vi bevara Din trygghet och Din säkerhet.

Idag, i cirka 5 minuter, mellan kl.15.10 – 15.20, registrerade en av våra nätverksspindlar att Din anslutning var ur funktion. Avbrottet kan inte bero på väderförhållanden, solfläckar eller radioskugga. För att vara säkra på att det inte kan föreligga något tekniskt fel i någon av våra basstationer, satelliter eller positioneringar, ber vi Dig att, omedelbart, stänga av Din kommunikatör. Efter 30 sekunder, återanslut kommunikatorn. Logga in med Ditt personliga användarnamn, lösenord och säkerhetskod.

I samarbete med den Globala Styrelsen för Kommunikation och Information, har Syndicate Release Your Dreams ett avtal med samtliga konkurrerande, legala syndikat som ingår i Syndikatkartellen. Nätpirater och troll använder alla metoder för att, via Din utrustning, göra intrång i vårt säkerhetssystem. Ett potentiellt hot mot alla medborgare inom Syndicate Release Your Dreams. Vi har alla ansvar för att nätpiraterna och trollen avstår från sådana destruktiva angrepp. Det är anledningen till att vi kontaktar Dig för att utföra denna säkerhetsrutin.

 

Allmänna Villkor och Säkerhetsåtgärder.

Den Globala Lagstiftningen har formulerat en Medborgarskyddslag. Medborgaren ska, oberoende av var på Tellus denne befinner sig, känna trygghet och säkerhet. Syndikatkartellen har översynen, att samtliga syndikat upprätthåller ständig kontakt med sina medborgare. Av den orsaken använder vi oss också av gemensamma, men begränsade nätverk. Pris och kvalitet skiftar. Syndicate Release Your Dreams vill vara alla medborgare till lags. Vi är tacksamma för att Du har valt just Syndicate Release Your Dreams.

Vi lever i en fri, demokratisk och empatisk värld. Varje dag satsar Syndicate Release Your Dreams en större del (i detta ögonblick: 72%) av våra ytterst begränsade resurser, till att försvara och stabilisera våra medborgares rättigheter.

 

Frihet under ansvar.

Medborgaren är skyldig att hålla sin kommunikatör i sådant skick att tillfälliga avbrott inte kan uppstå. Varje enskild medborgare äger rätt till fullt medborgarskap i endast ett syndikat. De gamla nationsgränserna var ineffektiva och är numera bortrationaliserade. Förutsatt att medborgaren, håller sig innanför basstationernas räckvidd, kan denne fritt välja uppehållsort och transportmedel. Medborgaren är skyldig att ej, medvetet eller omedvetet, avvika eller utsätta kommunikatorn eller anslutningen för onödiga påfrestningar.

 

Lagen om fullt medborgarskaps innebär för medborgaren att endast sporadiskt kunna delta i andra syndikats verksamheter. Denna lag ingår i Syndicate Release Your Dreams avtal med Syndikatkartellen. Varje syndikat bevakar de sina virtuella proprieteter, med alogaritmer och virtuella gränssnitt. Syndikatkartellen avgör eventuella gränskonflikter.

 

Årsavgiften.

Varje enskild medborgare är skyldig att till syndikatet betala en årsavgift. I gengäld bevakar syndikatet medborgarens frihet, säkerhet och personliga skydd. Syndikatet reserverar sig för ändringar enligt Force Majoure.

 

Fredlösa före detta medborgare.

Årsavgiften skall betalas före årets sista dag. Den som icke hörsammat denna ordning, kommer, enligt gällande lagstiftning, förklaras såsom: ”fredlös”. Vi måste dock ändå vara humana och ha den Mänskliga Faktorn i beräkningarna.

Den första månaden efter årsskiftet, är domen villkorlig. Om medborgaren avvikit eller brutit kontakterna med basstationerna är det syndikatets skyldighet att utesluta den före detta medborgaren. Det gällande avtalet mellan syndikat och medborgare sägs, med omedelbar verkan, upp.

 

Syndikatets medborgaransvar gentemot Syndikatkartellen.

Varje syndikat har ett oomtvistligt ansvar för sina medborgares fysiska, psykiska och andliga intentioner. Informationen om varje enskild medborgare sänds vidare Centralarkivet. Centralarkivet är en oberoende instans som lyder under Den Globala Lagen. All information i Centralarkivet är sekretessbelagd. Ansökan om tillstånd sänds till Den Globala Lagen.

Centralarkivets register uppdateras automatiskt och kontinuerligt. Endast syndikat tillhörande Syndikatkartellen äger rätt till informationen i Centralarkivet.

 

Den Fredlöses rättigheter.

Varje enskild medborgare, oavsett syndikat, är obligatoriskt skyldig att själv genomgå Introduktionskursen om Den Fredlöses Rättigheter.

Informationskursen finns i olika format: Virtuella fyrdimensionella spel, demoversioner och filmklipp. Medborgarens resultat registreras i Centralarkivet.

Den Fredlöse, dvs: den före detta medborgaren, saknar juridisk och ekonomisk rätt till personlig frihet och privat egendom.

Om en fredlös, dvs, persona non grata, avslöjas i närhet av kommunikator, uppkoppling, anslutning eller dylik utrustning, kommer subjektet förflyttas ut till isolering, i en digital-virtuell frizon. Medborgare som fysiskt eller virtuell försöker kontakta subjektet, stängs av från Syndikatet. Syndikatets domstol bestämmer avstängningstiden. Medborgaren är ändå skyldig att hålla kommunikatören i anslutningsläge.

 

Rättvisa även för fredlösa.

Den Högsta Virtuella Domarkollegiet fastställer domen. Kollegiet består av både mänskliga och digitala separata enheter. Syndikaten representeras Syndikatkartellens juridiska ombud. Detta för att bevara rättssäkerheten, objektiviteten och neutraliteten. Domen är giltig på alla platser och tidszoner. Domslutet är ej möjligt att överklaga.”

OBS! OBS! OBS! Detta är ett tankeexperiment, helt och hållet hämtad ur min, Victor Rangners, fantasi. All eventuell likhet med verkligheten är en ren tillfällighet. OBS! OBS! OBS!

Annonser
Tre Science-Fiction på gång:
”Du Nya Sköna Värld” av Aldous Huxley (tillhör allmänbildningen). Vad händer om alla människor blir lyckliga?
 
P C Jersild: ”Tivoli” (utgiven i år, 2017). Vad händer om alla ”seniorer” som har råd, flyttar till Djurgården, som är specialbebyggt för åldringarna alla behov? En samhällssatir.
 
Juli Zeh: ”Corpus Delicti” (utgiven år 2010). Vad händer om alla människor har som plikt (skyldighet) att först och främst tänka på sin hälsa?
 
Science-Fiction handlar ofta, åtminstone ”seriös” sådan, om ett tankeexperiment, mer än en skönlitterär prestation.
Den individuella friheten ersätts av något annat, som en alltigenom välmenande ”god diktator” eller ”god diktatur” har bestämt.
Men, tänk dig själv in i följande situation:
Du tycker att du lever ett olyckligt, men uthärdligt, liv: ”jämna plågor”.
Så får du välja:
Antingen så raderas hela ditt nuvarande minne och alla dina referenser. Bara ett ögonblick senare, vaknar du upp på nytt och är en ”helt fri människa”!
Vad gör du?
Försöker ta reda på vem du var förut, så att du kan återvända till ditt olyckliga liv?
Satsar du på att starta om, på nåt helt nytt? Eftersom du ändå inte minns någonting, så är du ju totalt fri. Du kan bli vem eller vad du önskar. Om någon skulle känna igen dig, så svarar du bara att de har förväxlat dig men en annan, för dig, okänd person.
Eller, så ges du en chans, ett tillfälle till att uppnå din personliga och privata lycka. Allt du drömt om, blir möjligt, men bara för dig. Inte för någon anhörig, vän eller släkting.
 
Men, ”du kan ingenting ta med dig dit du går”. Allt som du hittills sett som nödvändigt, intressant och meningsfullt, kommer du att förlora. Du blir lycklig, men inte därför att du har uppnått möjliga eller omöjliga mål.
Som om du plötsligt blir upptagen till Paradiset och Himmelriket. För att uppleva allt gott, måste du förstås göra dig av med alla laster och bekymmer.
SOLIDARITET och SYMPATI.
Substitut?
De känslomässiga bindningarna och sammanhangen håller på att försvinna.
De ersätts av KOMMUNIKATION och MEDIA.
Vi pratar inte längre med varandra. Vi ”kommunicerar”.
Vi känner inte längre för varandra. Vi engagerar oss, blir intresserade, analyserar, förklarar och förstår.
Tillvaron blir alltmer komplex och abstrakt.
Empatin är en intellektuell kapacitet, inte en känslomässig bindning.
Psykoanalytikern Carl Gustaf Jung menar att vi genomgår en förvandling, från en kollektiv och omedveten varelse, till att bli en individ och medveten: ”Individuationsprocessen”.
Vad är det högsta målet?
Jo, att bli: ”OBEROENDE”.
Varför det?
Hur då?
Från vem eller vilka?
Är känslomässiga bindningar något negativt?
Blir vi mer lyckliga om vi lever som OBEROENDE INDIVIDER, än är beroende av ett kollektiv, t ex Samhället?
Vilka individer skulle kunna överleva utan att vara beroende av ett kollektiv, eller ett socialt sammanhang?
Vem skulle klara av att leva helt oberoende av andra människor, eller levande varelser?
Det egendomliga är att KOMMUNIKATIONEN ersätter SOLIDARITETEN. Det är självklart det som populistiska rörelser använder som argument, oavsett om det handlar om religion eller politik.
En abstrakt föreställning ska vara mer betydelsefull än känslomässiga, ”irrationella”, bindningar.
Individen har som mål att ”frigöra sig” från Samhället och bli ”oberoende”.
Detta är naturligtvis en illusion.
Hur kom jag att tänka på det här?
Jo, varför är så många människor i Sverige, ett av världens, materiellt sett, rikaste länder, så besvikna, sorgsna, bittra och tysta?
Om vi har det så bra, varför upplever människor sig vara isolerade, ensamma, nedstämda, deprimerade och stressade?
Är vi, som existentialisterna menade: ”Dömda till frihet”?

Förstfödslorätten.

På landsbygden betydde egendomen allt. Utan den var man ingenting. Släkten och ägorna var oskiljaktiga. Enligt traditionen skulle de äldste sonen ärva gården. De övriga sönerna sökte sig bort till andra gårdar och arbetade som drängar. Om de arbetade hårt och snålade in på allt överflödigt, kunde de en vacker dag bli sin egen herre, gifta sig och bilda familj. Döttrarna giftes bort eller, i sämsta fall, stanna kvar på nåder.

Sten var näst äldst av sönerna, men hade ögonen med sig och såg till att sysslorna blev gjorda. Bonden förde in Sten in i finrummet, stängde dörren bakom och hörde så att ingen tjuvlyssnade. Fadern sa med allvar i rösten:

          Du, min pojk, får överta gården efter mig. Hellre nu bryta mot förstfödslorätten än att, när det är så dags, inse att gårdstomten övergivit oss. Men lova att aldrig sälja eller skifta!

          Jag lovar!

Bonden spottade i näven:

          Det tar vi i hand på!

Sten ärvde gården och gifte sig med Laila. Hon födde tre söner och två döttrar. Den yngsta dottern dog i barnsäng. Föräldrarna lärde barnen i hur man mjölkar korna, matar grisarna, letar ägg i hönshuset, skär med lie och hackar betor. Alla var med och hjälptes åt. Sonen Rutger var den som aldrig gnällde och klagade. Han blev Stens favorit.

Tiderna förändrades.

Sten och Laila levde kvar i det gamla. Inte heller Sten brydde sig om förstfödslorätten. Han sa till Åsa:

          Det kan inte hjälpas: Förtjänst går före blod. Rutger har förtjänat att överta efter oss.

          Så får det bli.

Familjen satt samlad vid matbordet. Sten reste på sig och sa: – Liksom min far en gång bröt mot den förstföddes rätt till arvet, får Rutger överta gården och allt som ingår efter oss. Du, min son, har lagt ner din själ i arbetet och förtjänar att hålla traditionen levande. Våra förfäder ska inte ha kämpat förgäves. Jag lovade far att varken sälja eller skifta egendomen. Här, inför hela familjen, vill jag att du, Rutger, lovar oss detsamma?

          Jag lovar.

Den äldste brodern höll tyst men gav Rutger en ilsken blick. Sten såg det och sa:

          Sagt är sagt. Mitt ord ska gälla!

Sten och Laila begravdes på socknens kyrkogård. Rutger och hustrun Aina bjöd på begravningskaffe och sju sorters kakor.

När syskonen var på väg ut, sa den äldste brodern till Rutger:

          Far behandlade oss, dina syskon, orättvist. Vi har också arbetat och slitit. Sälj gården och ge oss det som vi har rätt till.

          Det kan jag inte. Jag har lovat!

En natt stod allt i lågor.

Liknande händelser utspelades på andra ställen. Barnen, utleda på ändlöst trälande, sålde egendomen på auktion. Framtiden fanns i stan. Där kunde de arbeta, bo bekvämt, tjäna pengar och bilda familj.

          Om våra förfäder levt idag, hade de säkert gjort som vi. Glöm och gå vidare!

Landsbygden avfolkades.

 

Egenföretagaren Torkel Kling var gift med Åsa. De hade barn och försörjde sig som lantbrukare. Torkel fuskade aldrig, men drog av det han kunde. I god tid innan förfallodatumet, lade han kuverten på Postens låda, med budget, kvartalsrapport och vinstprognos. Ovanför skrivbordet hängde almanacka och amerikaklockan: tick-tack, tick-tack…

Många av de unga som stannat kvar i bygden var arbetslösa. Han kände sitt ansvar och anställde folk när behoven fanns. Varje år hörde Arbetsförmedlingen av sig:

          Hur går det? Kan du anställa någon till?

Torkel och Åsa hade vuxit upp tillsammans. Hennes far hade ägt granngården. När skörden slog fel, blev han tvungen att belåna egendomen. Amorteringar och ränta steg och för att kunna betala lånet, sålde han gården.

I tonåren hade Torkel och Åsa legat på höskullen och talat om framtiden. Ha sa:

          När jag övertar gården efter far, ska vi arbeta hårt och köpa tillbaka er gård. Vi ska inte ta ledigt en enda dag och kämpa på ända tills vi blir oberoende.

          Javisst, sa Åsa och skrattade: ”Erk du! Maja du! Var ska vi ta’t?”

När den dagen kom, såg livet annorlunda ut. Om företaget och familjen skulle överleva, måste vinstkurvan visa en obruten kurva uppåt. Några marginaler fanns inte. Utvecklingens blodhundar gav skall och följde dem i bakhasorna. Ingen tid för att torka svetten från pannan.

Torkel steg upp tidigt, drog på sig overallen och satte sig framför kontrollpanelens skärm. Var allt som det skulle?

Åsa kom in i morgonrocken med havregrynsgröt, egenproducerad mjölk och rårörda lingon. De åt en rejäl frukost med ägg, bacon, korv och potatis. Hon frågade:

          Kan vi åka på semester i sommar?

          Vet inte om jag kan finna nån avbytare. Så behöver vi nya maskiner. De vi har är inte tillräckligt effektiva. Kan ju alltid hoppas…

          Det löser sig nog!

Redbarhet.

Kraftkarlarna arbetade i fabriken eller hamnen. De som ville se mer av världen, mönstrade på fartyg. Pojkar sökte värvning i Armén eller Flottan. De avverkade sina år och belönades med tjänstgöringsintyg. Med det i handen var det lättare att få jobb.

Om servitörerna i barer och restauranger var artiga och ärliga, kunde de avancera till hovmästare. I hotellreceptionen stod de som behärskade tyska, engelska och franska. Många gick kvällskurser och lärde sig maskinskrivning, bokföring och personaladministration. De med läshuvuden, studerade vid universiteten, blev forskare och professorer.

Ett hembiträde fick inte ha vare sig fästman eller barn. Helst med goda referenser och intyg från tidigare arbetsgivare. Pigorna var i tjänst dygnet runt. De lagade mat, städade, dammade och putsade. Pigkammaren låg vägg i vägg med köket. Där skulle de hålla sig osynliga och beredda, tills att herrskapet ringde.

Stiliga flickor anställdes i stadens butiker. De händiga blev fabrikssömmerskor. Många unga kvinnor sökte sig till sjukvården. Sjuksköterskeyrket var ett kall, men, med tur, kunde de i framtiden tituleras: ”Doktorinna”.

De arbetsovilliga, kriminella och annat löst folk satte polisen in på korrigeringsanstalter, i fängelser eller sinnessjukhus: ”Den som inte arbetar, ska heller inte äta.”

 

Stadsborna hade en gång själva gjort resan från landsbygden till staden. Många av dem överlevt skärselden, såg sig som förmer än andra och blev dryga och skrytsamma. De från landsbygden skulle härdas med samma behandling och förödmjukelser:

          Vad är du, en ingenting som inte vill anstränga dig och ta skeden i vacker hand?!

Dialekter förbjöds. Förmannen knackade på axeln:

          Vi har fått klagomål på dig. Stick, eller tala så att folk begriper!

Ensamheten är en modern uppfinning.
 
”Att uppfinna ensamheten” är en självbiografisk bok av den amerikanske författaren Paul Auster.
 
Tyvärr handlar inte boken så mycket om just att: ”Uppfinna ensamheten”.
 
Ensamheten tycks vara en uppfinning som uppstått, eller som någon eller några uppfunnit efter att det gamla jordbrukssamhället övergått eller tagits över av Industrialismen.
 
Människor har i tusentals år klarat av perioder av ensamhet. Enslingar som bodde ute i stugor eller kojor. Eremiter av religiösa, politiska eller sociala skäl, drog sig undan byar och samhällen.
 
Det var inte ovanligt att husen ute på landsbygden kunde ha några kilometer eller mil mellan sig. Människor behövde varandra, för att hjälpa varandra. Andra valde att klara sig på egen hand. Så har människor levt, t ex på den sibiriska tundran.
 
Trots att vi i nutiden trängs samman på allt mindre ytor, påstås det att ensamheten ökar.
 
Nutidsmänniskorna riskerar att förlora medkänslan och empatin, då de sitter framför mobiler, datorer eller teveapparater.
 
Ändå möter vi dagligen människor på vägen till affären, arbetet eller i bostäderna. Varifrån kommer denna uppfattning att vi idag lever ”ensamma”?
 
Eller, rättare sagt, ingår det i dagens uppfostran att vi alltid ska vara tillsammans och göra saker tillsammans?
Allt liv måste inte vara socialt och kollektivt. Det finns många människor som t ex får bättre koncentration och fokusering, i ensamhet än i sociala sammanhang.
 
Andra föredrar att sitta och arbeta bland andra människor, ha på musik på hög volym, teven på eller samtalar i mobilen.
Idag, år 2017, är det närmast en konst att finna ensamheten. Inte ens ute i naturen finns någon ensamhet.
 
Allt oftare hör vi från massmedia att ”ensamheten är farlig, skadlig och till och med livshotande”. Varför det? Som om den sociala samvaron skulle krackelera eller implodera, om människor tog en ”ensamhetens vita vecka”, då och då?
 
Det så klart att föreningar, organisationer, företag och andra rörelser som är beroende av ett sociala och kollektivistiska sammanhang, känner sig hotade av de samhällsmedborgare som inte är intresserade av att ”ingå i gemenskapen”.
 
Till och med hängivna individualister och libertarianer föredrar att samlas i grupper och hävda sitt oberoende.
 
Ensamheten är alltså en modern uppfinning som kom till när människorna ”urbaniserades”, flyttade in till städerna, bodde i flerfamiljshus eller radhus, arbetade tillsammans i gemensamma grupper och skulle fira sina semestrar tillsammans.
 
Den ensamma människan upplevdes som ett hot och en potentiell förrädare eller fiende. Den ensamme hade levt att vara utanför gemenskapen, men ”Varför?” Vad fanns att vinna på det. Hade hen en hemlighet, dolde ett brott, en avvikande läggning eller var en framtida upprorsmakare?
 
”Det måste finnas ett skäl, en orsak, till att någon föredrar att vara ensam. Speciellt i vår tid, när det bara är några meter mellan varje individ!”
Visst, Människan är en social varelse och en flockvarelse, men hur mycket och till vilken grad?

Bilen, eller The Speed of Life.
Vad betyder Bilen för Dig, just Dig?
Bilen betyder säkert olika för olika människor i olika situationer: transportmedel, arbetsplats, status, ”penisförlängare”, en tillflyktsort, säkerhet och trygghet, självvald ensamhet, underhållning, rekreation, meditation, studiekammare, men också, är min teori: En Drog, eller Drogen.
Våra vardagsliv blir alltmer ”speedade”. Vad beror det på? Vi är ju fria och har valfrihet. Varför måste allt bara gå fortare och fortare?
Innanför Stockholms tullar, är jäkt och stress en livsstil. Livspusslet måste gå ihop, men helst också fyllas på med fler och fler bitar. Pusslet måste växa och erövra nya områden, uppgifter och erfarenheter.
Alltfler dukar under. Vård, omsorg, rehabilitering och mediciner kostar alltmer. Priserna stiger och fler människor anställs.
Vem eller vad är det som driver på?
Det enklaste svaret är idag att det är vi själva som gör det och är ansvariga för det. Men få vill se konsekvenserna med maskiner, apparater och automater.
De flesta droger påverkar vårt signalsystem och signalsubstansen Dopamin. Den ger oss ”kickar”. Ungefär, gissar jag, som Amfetamin, eller ”Speed”. Kaffet har fungerat tidigare som ”uppiggande medel”, men nu krävs det mera och starkare. Bilen är numera förstärkt av smart phonen, digitala och datoriserade belöningssystem. Adrenalinet är också passé. Det gäller att hänga med!
Arbetsnarkomanin sågs som ett arbetsberoende. Nu finns arbetet tillgängligt var som helst och dygnet runt. Stressen och spänningen styr våra liv. Först i kön. Först hem. Först till dagens väntande arbetsuppgifter. Ju effektivare, desto fortare blir man färdig, för att ta tag i nya uppgifter, projekt och processer. Pengar är inte längre ”moroten”.
För många år sedan fanns en kampanj: ”Utan bilen stannar Sverige”. I vår tid, ökar bilismen så starkt att den blir överdimensionerad: ”Med för många bilar, stannar Sverige också!