Var Måndagsmorgon står Gemene Man i hennes alla versioner av verklighetstolkningsföreträden angående Undergången ner i Subversiva Tystnadskulturella Förbindelser bortom all Ära och Redlighet.

Det är inte utan att Läsaren/Tydaren är innehavare till antagandet att den tidigare så vanliga Dödskulten numera ersatts av en, till synes på utanpåverket, mer angenäm Flyktkult.

Vad finns det för evidensbaserade informationsbitar som kan styrka ett sådant helt horribelt påstående hämtat ur tomma luften?

Var och en med det Kantianska Förnuftet i behåll kan av helt egna erfarenheter konstatera att antalet Piller och andra, antingen legala, eller illegala, dragerade piller ständigt i tilltagande i det blå skåpet hemmavid.

Det är inte utan att Läsaren/Tydaren (som inte alls måste vara identisk med, just i det pågående skarpa nuläget, Ordkonstmakaren) kan upptäcka ett heltäckande samband mellan hur att själv ha blivit uppfostrad och danad till en oreflekterande människa, som utan större problem skulle kunna slås ut av en tänkande maskin, typ ”Tänkande August” i Go- eller No-spelet. Läsaren/Tydaren i beaktande av Tänkande Augusts kommentar angående hur det står till med arten Homo sapiens sapiens, fysiska, psykiska, mentala, digitala samt spirituella hälsotillstånd.

I överensstämmelse med Tystnadskulturens traditionella regleringar av Samförståndets enahanda vardagsrutiner inom Diskmaskinsrealismens domäner, tiger Hälsan still, oavsett hur högt kvicksilverpelaren stiger i höjden.

Redan före förra seklet förutspådde nu ratade domedagsprofeter hur Alienationen skulle tära på Samlivets, redan då, skattebefriade, men ändå knappa resursförbrukningar.

Det kan inte uppfattas som en ren preliminärt faktaresistent, välplacerad i för ändamålet, proportionerlig desinformationsbit som i helt andra sammanhang skulle uppfattas av Crethi och Plethi som plötsligt uppenbar incident förespeglande hur kontrafaktiska upplysningstankar i gällande nutidsläge, Alienationen intimt hänger och indirekt hör samman med Varors och Tjänsters informella, immateriella, design härrör från samma Människa-Maskin-Ideal.

Sammansmältningen av Villig Köttmassa och Silikonprodukter i omänskliga webbmiljöer förutsätter Alienationen som gemensam värdegrund för, med eller utan högre utbildningar i bagaget, Diskmaskinsrealismens plötsliga inverkan på Gemene Mans, samt inte att förglömma Äkta Maka Hulda och deras biologiskt-genetiskt spontanutförda existensberättigade efterkommande stafettpinnebärare.

Alienationen kan uppvisa sitt synnerligen fula anlete, både med eller utan tillhörig transpiration.

Dödskulten råder fortfarande över sjö och strand, men Flyktkulten, Alienationens fanbärare över Nostalgins högtravande balustrader, tar in varje tillfälle i akt och mening att försätta Alienationen i osäkert läge.

Detta existentiellt absurda läge för samtliga undersåtar i nutida Tystnadskultur läge, är väl värt att både en och två gånger, återkomma till i begrundandet av var för sig helt oberoende händelseförlopp.

Inom ramarna för forna tiders Diskbänksrealism ansåg var och en av individer med näst intill oändlig tid tagen i anspråk att Döden var en bra mycket intressantare iscensättande föreställning, än den nuvarande motsvarigheten Flykten.

Under livet kunde var och en av på ytan Fin, lida Pin inför att vid Domedagens gryning, tvärsäkert uppfatta sin betydelse som så socialpsykologiskt bärande att Resan till Månen skulle te sig ut, även för dåvarande siare, spåmän, slagrutemän och kaffesumpsredigerare, som en världslig sak.

Gemene Man av igår skulle säkert instämma i kören att, efter både Little Boy samt Fat Man, skulle inleda ett paradigmskifte där Eftervärldens genmäle inte helt och hållet saknat betydelse, men ändå gav en skånsk senapsstark försmak för vad komma skulle.

Inte konstigt att Kulturberikande Olyckskorpar och deras olycksbröder och olyckssystrar inom facket, Självuppoffrande Trädkramare, med omedelbar verkan i skarpast möjliga nuläge tog sig an den frånstötande uppgiften att förmedla till Allmänheten Detektiven inklusive Allt och Alla, ”Big Bang” som titel på ett nytt inledande paradigmskifte i Mänsklighetens alltför korta historia. Intet nytt under solen.

Det var alls inte något konstigt med att Diskbänksrealismens övergång till Diskmaskinsrealismen skulle inledas av ett enastående fyrverkeri komprimerat till densiteten av en enda Högre Tillhörande samt för Alla och Envar avgörande Stor Smäll.

Under helt andra, mer förmildrande omständigheter, då inte hela All-Insatsen stod på spel, blev Dödskulten alltför enfaldigt konkret tydlig och begränsande inom ramverket för både Tidsuppfattningen och Bildrummet.

Med andra, mer poetiskt, sentimentalt framkallande, sinnesuttryck, blev Döden i samtliga av verksamma, med heltidsarbetande biodesignade specialister speciellt inriktade på oförutsedda tankevurpor, Tankesmedarna, alltför konkret, i betydelsen ”påtaglig” slutgiltig lösning på samtliga av Homo sapiens sapiens självförvållade problem.

Detta kunde Allrahögstainstans med lojalt bistånd från Allvetande Storytellern endast förhindra genom en femörevändning.

Döden skulle utgöra den katalysatoriska utlösning till en mängd verksam substans för tills vidare tidsbegränsad verklighetsflykt, det vill säga fysisk, psykisk, intelligent, samt endast räknat in i ett fåtalet procent, intellektuell kulturprofilmiljö.

Producenterna satsade alltså mer på dystopiska faktoider, än framtidsanpassade gränssättningar.

Det är därför som man i dagsläget inom subkulturella öppna nätverk upplever och anser Obegripligheten som ett på en gång både instrumentellt verktyg och intrinsikal upplevelse utan någon som helst given förankring i Diskmaskinsrealismens vardagsverklighet.

Tilläggas bör att för Läsaren/Tydaren är Obegripligheten Prima Vista, Gränslös. Åtminstone tills vidare fram tills att Tankesmedjan försätts i Osäkert Läge utanför den Skyddande Verkstadens innersta Trygghetszon.

Det Associativa Steganografiska Ordkonstmakeriet har funnits med i arten Homo sapiens sapiens primitiva driftstyrda, impulsdrivna sammanhang så länge som någon numera med varm hand hänvisad bort ut i glömskans mörker haft något att dölja för sin närmaste Äkta Hustru samt Utsådda i Hällebergets omgivning.

I återkommande möten med falska vänner och godtrogna nära anhöriga utan namnangivelse uppstod sådana incidenter som inte på något vis utsatte diskbänksrealismen för närmare granskning av högre ort.

Dock fanns det sådana falska vänner som inte var alltför benägna att visa framfötterna. Hellre än att anstränga sig till det yttersta för att få ihop en någorlunda trovärdig replik av vardagsverkligheten, föresvävade de på mållinjen och förlade trosatsen till tvistens uppkomst till redan avhandlade handläggningar på en för ändamålet avsedd arkivhylla. Den högst oväntade fördröjningseffekten gav ändå som turen i oturen omdömesförmågan helt nya obegagnade möjligheter att bearbeta samt, då punkt var utsatt, tillämpa i överensstämmelse med den tidens uppfattning om i vilken omfattning Rätt skiljde ut sig från Fel.

Det ligger var och en antingen i fatet, eller eget intresse att ägna så mycket av fritiden som möjligt att söka samband i hur After Work och därpå följande Happy Hour, helt på egen hand utstaka ett framtida existensberättigande.

Gröngölingen in Spe brukar för det allra mesta, över nittiofem procent, uppfatta uppgiften såsom tillämpbar endast efter upprepade tendentiöst upplösta existensberättiganden.

Utan tu tvivel brukar den nutida efterföljaren till Skråväsendet utsätta sådana otvättade bakom öronen, små grytor i tillämpande av Lagen om Otillräcklig Obekräftad evidensbaserad personjournalistik som antingen avbildas av hängivna paparazzi och/eller gatusmart stalker. På kort tid är ett sådant betydligt avgörande beslut höja hastighetsbegränsningen på ett mera bildligt talat löpande band i full rulle där numera pensionerade Baker Streets Irregulars lämnat över stafettpinnen till motorburen ungdom med smartphonen förlagd i vänsters sinistert vänstra hand. För den rättmätige som dragit den kortaste synålen ur höstacken, kommer det digitala meddelandet om existenberättigandet som ett rekommenderat evangelium i mejlboxen.

Man brukar göra åtskillnad mellan Nonsens och Nonsens.

För den stigmatiserat utmärkta Gröngölingen in Spe gäller nu att linda in så många vita lögner som den överaktiva hackspetten hinner med under en kafferast.

En sådan, i senare otidigheter före Diskmaskinsrealismens intåg i Världskanon, retroaktiv bekräftelse från högre ort, i sällsynta fall direkt olämpliga och därför strängt nedstrukna finstilta mellan raderna i underliggande utrymme under översta skiktet av ordmassan, samt mellan-etagen kontexten, kan lämpligt nytillkommet välkommet till personligt ställt, utökade tillskottet i arbetsteamets biologiskt icke släktbundna ”Familjen”, utom all rimlig tvivel, uppvisa en tillbörligt inställsam inställning till samtliga tillhörande högre avsatser på den Darwinistisk-Maslowska exponentiellt brant stigande näringslivets tankesmedjas svagaste länk.

Högsta ort; ”Allrahögstainstans”, behåller tillstånden av is i magen samt supercoolt uppträdande i andra sakförhållanden än de nyss nämnda.

Såsom Allrahögstainstans Allvetande Storyteller kan Personan förespegla en iscensättning i vilket det objektifierade objektet först utstår en rejäl hagelskur av typen nedsättande ordalydelser för att strax därpå, medan järnet fortfarande är varmare än ett normalstort pekfinger, uppleva hur kärleksstormen och hjärnstormen virvlar runt både var och ens epicentrum som var och ens ena axelmakt.

Inlärningsmetoden är dels baserad på evidensbaserad Fri Uppfostran, dels begriplig för var och en av Gemene Man som helst på egen hand, autodidaktiskt, kan knyta ihop lösa trådar från när och fjärran till en inte alltför obekväm ryamatta.

Ett sådan semiotiskt affektladdat kan utan minsta tvivel försätta Gemene Man i löfte om uthållighet i Nöd och Lust till praktiska tillämpningar av de kommersiella positiva tänkare som formulerar dem, enkelt och lätt till antingen ”Trial and Error”, eller ”Make It til U Fake It”.

(Det senare talesättet kan också med fördel tillämpas omvänt: Fake It till U Make It. Svaret på problemformuleringens omilda behandling av uttryckets inneboende värdeladdade underförstådda andemening, i meningen betydelsebärande enstaviga komponenter, kan och i de allra flesta fall, bör skilja ”agnarna” Bestämmarna från ”vetet”, Befattarna.)

Det Associativa Steganografiska Ordkonstmakeriet har funnits med i arten Homo sapiens sapiens primitiva driftstyrda, impulsdrivna sammanhang så länge som någon haft något att dölja för sin närmaste omgivning.

I falska vänners sällskap uppstod tvetydigheter som inte på något vis satte trovärdigheten på spel. Även då måste det, även om de kanske inlindades inuti någon annan lite skamfylld andemening, ha uppstått sådana pinsamma situationer då endast en vit lögn stod till buds som tillfällig problemlösning inför släkt, vänner, grannar och, alls inte så ovanligt på den tiden, mer eller mindre konkretiserade andeväsen.

Varje världsvan strateg inom engagemangen ”Krig” och ”Kärlek” vet vad som gällde, men som kanske i vår hektiska tid är mer tillåtet.

För att förenkla hela verksamhetsfältet inom två begrepp, så kan det ena sägas vara ”Äkta”, medan det andra sägas vara ”Falskt”.

Var och en av Läsare/Tydare har själv säkert erfarit hur även ens närmaste anhöriga kan förlägga en rimlig dimridå för att vinna en, om än kortsiktig, fördel tills att det objektifierade föremålets attraktionskraft har passerat såsom verksam substans.

Var förälder uppfostrar sin äkta avkomma med sådana tvärsäkra omdömen som att:

” – Man ska alltid tala sanning och ingenting, med uppsåtligt syfte att förespegla något annat, dölja inför sina nära och kära!”

Gemene Man, som hellre än gärna föredrar att ersätta den ursprungliga andemeningen med mera, för det opportunistiska tillfället mera passande, kan hänvisa till kända, bekanta, främmande eller till och med påhittade ordspråk och talesätt för att hos den yngre uppväxande generationen som så småningom ska ta över stafettpinnen, vinna gehör för sitt dunkelt tänkta och då och då även försåtligt skumma, handlingsprogram. Det är på så vis som mer avledande uttryck uppstått som återkommande i Gemene Mans, Crethi och Plethis, samt Detektiven Allmänhetens, förtäckta ordalag som, bara för att nämna ett slående exempel av ett otal andra:

” – Det är ord och inga visor!”

Samtidigt skulle omdömesfulla föredömen inom Associativt Steganografiskt Ordkonstmakeri, Ludwig Wittgenstein och Samuel Beckett, sannolikt, om de hade levt här och nu i vårt samtida nuläge, hellre instämt med:

” – Säg det i toner och inte med ord…”

En okänd källa som än så länge fördrar att förbli anonym, menar att James Joyce fortfarande trodde på bruket av Ord, men under andra delen av seklet före detta kunde Samuel Beckett inte undvika uppfattningen om Språken i allmänhet och Orden i synnerhet, en gång för alla måste ifrågasättas och kanske till och med, misstänkliggöras såsom inför den då, fortfarande gällande Diskbänksrealismens vardagsverklighet, antingen otillräcklig eller/och direkt missvisande.

Ludwig Wittgenstein hade, mitt under granaternas briseringar kring förläggningarnas provisoriska anläggningar, i en skyttegrav formulerat en liknande slutsats.

En gång i tidernas begynnelse hade en helig ande svävat ut över en hypotetisk vattenmassa och vederlagt inför de som kunde, ville och vågade lyssna, att vederbörande målsägarens själva uttalande av första concept singularis, inte på något sätt kunde formuleras som senare vederläggare envist och envetet velat påstå, med ett ”Big Bang”.

Vad Innersta Kretsen i det Högsta Kastet ovanför havsytan än må avse, kan inte, tills att den diametrala motsatsen är bevisad, det uttalade begreppet omfatta till antalet fler bokstäver än tre, eller fyra, eller på sin höjd, fem. Dessa skulle kunna vara någon slags spontan version av Decartes berömda fras: ”Cogito, ergo Sum”.

Av den enkla anledningen att även en svävande ande allra först måste tillerkänna sig själv den betydelsebärande rollen som agerande substantiv, i betydelsen subjekt för att, även om ingen annan kan höra trädet falla i skogen, uttala det första Ordet såsom en medvetet närvarande handling. För att alls kunna förhålla sig, behövs något som avser förhållandet till sig själv. Det har ju sedan generationer tillbaka kommit till Detektiven Allmänhetens kännedom att intet går att framkallas ur intet alls.

Detta är den simpla förklaringsmodellen till hur vetenskapsgrenen ”Etypedemologi” uppstått som ett hugskott mellan skål och vägg. ”Etymologin” antyder något om Ordets ursprungliga härkomst, medan ”Epidemi” ger en första, ytterst skissartad, antydan om hur det Wittgensteinska Språkspelet spritt sig mellan individer, undersåtar, den Tysta Majoriteten och ända ut till sista utposten av Utanförskapets, med lånta fjädrar, Olyckskorpar.  

”Show Don’t Tell Learning by Doing Wu Wei in Corona/Covid-19 Deep Beat Times.”

Det Associativa Steganografiska Ordkonstmakeriet har traditioner tillbaka till långt före tidernas begynnelse. Det som finns att läsa här är oavkortat inspirerat av Ludwig Wittgensteins teorier om ”Språkspelet” som vi alla, även när vi är tysta, helhjärtat är varma deltagare av och i.

Som ordet ”Steganografisk” antyder, så handlar Ordkonstmakeriet om att framställa självklarheter i klartext med sådana lingvistiska, semantiska samt semiotiska uttryck som för Utomstående Obehöriga, typ Bokstavstroende Legaliserade Neoluddister, har en helt meningslös, i betydelsen icke betydelsebärande, funktion.

En andrahandskälla anger att James Joyce fortfarande hade någon slags förespeglande positiv inställning till Språket, medan hans lärjunge Samuel Beckett hade en mer misstänksam och ibland direkt avvisande attityd. Detta menar andra andrahandskällor, kan bero på Becketts hängivna intresse för Quietismen. Det är inte helt osannolikt att han, även om det inträffat var för sig på mer än två meters distans från den andra, delade denna misstro med Ludwig Wittgenstein.

Före, under och efter WW2 var det inne bland intellektuellt lagda språkförbistrare att i språket ägna mer uppmärksamhet åt falska vänners särskilt utvalda enskilda informationsbitar, än diskbänksrealismen i sig.

Det skulle dröja till minst två decennier efter Atombombernas briserande i Hiroshima och Nagasaki, Språkspelet, mitt under Kalla krigets hetaste åtta dagar under Cubakrisen, skulle ha en sådan betydelsefull inverkan på framtidens attityd till, i synnerhet, det skrivna ordets missvisande, missledande eller orsak till avsedda missförstånd, diskmaskinsrealismens vardagsverklighet.

En sådan hade Hoover, men hemmafruarna måste befrias från den förutfattade mening att kvinnans roll att stå vid spisen och föda barn, bara kunde utföras inom hemmets trånga väggar. Det var då som uttrycket ”Det Dunkelt Tänkta är Det Dunkelt Sagda” ersattes med Wittgensteins Tystnadskultur samt Becketts ifrågasättande expressiva: ”Kva-kva-kva.”

Sagt blev gjort. Medan hemmet uppfylldes av alltifrån elektriska häftapparater och skruvdragare till självgående strykjärn samt automatiska diskmaskiner med särskilda tillval, kunde Gemene Mans Äkta Maka Hulda gå ut på gatan, klippa håret och skaffa sig ett arbete. Inte sällan utförde hon samma arbetsuppgifter som i hemmet, men nu på ett annat ställe där hon erhöll visserligen en lågbudgetlön, men bättre än att be den Äkta Maken Gemene Man om ett handräckande handlån eller tillskansa sig dennas kreditkort med sådana enkla metoder som beskrivs i Aristofanes ”Lysistrate”.

Det finns inga synliga tecken som kan antyda huruvida Diskmaskinsrealismen var en direkt följdverkan av Atombombens utveckling, men som socialpsykologiskt fenomen uppstod ändå ett otal subversiva hjärnkontor och tankesmedjor som kunde påvisa hur sådana kraftiga smällar med sidoeffekter som strålbehandlade fasta kroppar skuggbilder på ordinära inre rumsväggar gav ett första intryck av hur försäljningen av tvådelade baddräkter från Bikiniatollen, snart slog ut marknaden av bastkjolar från Tahiti.

Detta inledde startskottet till hur Traditionell Steganografisk Ordbildning övergick till Associativ Steganografisk Ordkonst.

En inte helt obetydlig näst intill exponentiellt explosionsartad, motsvarande Språkförbistringen i Babylon på den tiden det begav sig, uppstod med bästsäljande pocketupplagor av Den Endimensionella Människan och Media.

För Associativa Steganografiska Ordkonstmakare innebar sådana oförväntade, men i stora hela positivt laddade, överraskningar till förståelsen av varför också i Gemene Mans, Crethi och Plethis, samt Detektiven Allmänhetens, gängse Ordbruk i Språkspelet, kunde, likt falska vänners ärligt uppsåtliga meningsutbyten, inriktas på mer alienerande, distanserande och på så vis också, ute bland Obehöriga Utomstående i Utomäktenskapliga Utanförskap, isolerande solipsistiska empiriskt löst grundade föresatser om hur ett direkt samband uppstått mellan den just då pågående Alienationen samt, nästan biogenetiskt-cybernetiskt, expanderande, upplösande Entropin. Detta föranledde en anonym pamflett från berikande subkulturers existensberättigande under jord.

Dystopisk Alienation i Entropins Hemliga Tjänst blev snart uttalade som vilka vardagsuttryck som helst i Gemene Mans samt hans Äkta Maka Huldas, av hjärtat fyllda, talträngda, primitiva driftsliv.

bedriften med  improviserade Wagner   samma bedrifter som en gång MI5 gjorde då de började från scratch med tillvaratagande av andra serviceorgans tillgångar av normaliserad,  utstod läget av gränslösa fantasier inklusive fria associationer mellan tillgängliga synapser

 Ordkonstmakare inom autonom autodidakt inlärdning

    emotionellt  till den dåtida motsvarighet till nutidens diskmaskinsrealistiska medvetna närvaro.

 mer eller mindre avgörande betydelser. En del hängivna forskare hänvisar till handfasta men ändå klåfingriga grottmålningar, andra till Göbekli Tepe, men andra menar att så gott som alla artefakter har sitt ursprung i subversiva arketyper.

För utomstående, än så länge med nyss uppvaknat intresse, Läsare/Tydare, för Associativ Steganografisk Ordkonstmakeri kan sammanställande av vilseledande ordbruk i mycket påminna om falska vänners vita lögner.

Ute i levande livets strömlinjeformade vardagsrutiner kan uttrycket ”falska vänner” avse något i det här sammanhanget likställt med ”obehöriga utomstående”, men i den betydelsebärande kontexten menas med sådana levande exempel av osvurna olycksbröder på livets baksida, något helt annat. Definitionen som här gäller, gäller ”Falska vänner” såsom:

”Falska vänner eller lömska ord är två eller fler ord från skilda språk som stavas eller låter lika eller likartat, men har olika betydelser. Orden är alltså homografer, homofoner eller fullständiga homonymer, men inte synonymer. För att kallas falsk vän måste det finnas en reell möjlighet att missförstånd skall uppstå.” (Svenska Wikipedia den 26 april 2021).

Den eskapisiska flykten från diskmaskinsrealismens medvetna här-och-nu-tillvaro borde redan vid det här tidigarelagda Maslowska behovstrappsteget upptäckas vara en parasympatisk automatisk presentation ur vilket Den Undflyende (som mer ofta än sällan ingått i flockmentaliteten Normalkurvan) undermedvetet oundvikligen tvångsmässigt måste iscensätta en skenverklighet där Wittgensteins koncept ”Språkspel” inspirerar till ordlekar, avledande missförstånd, tillförlitliga andrahandskällor samt sådan rekvisita som den aktiva Läsaren/Tydaren endast kan finna i samband med ofrivilliga inblandningar i gråzonen mellan bekvämlighetzonen och händelsehorisonten som inte helt överraskande för den redan varma i kläderna omfattar intrigerande rollbyten, konspirationsteoretiska förklädningar (typ Guy Fawkes) samt, inte heller det helt oväntat, falska vänner till Dorothy och Toronto Toros.

I tider av aktualiserad frivillig könstillhörighet rekommenderar Dopförrättaren de tu sammanvigda i möten med Nöd och Lust att, antingen förse den förekommande efter efterbörden, tilltalande namn typ Falska Vänner, som Toni, Dominique, Jan eller Askungen (som både kan syfta på Askeladden eller Cinderella), eller flera förnamn där nästkommande uppväxande generation själv kan välja och vraka mellan Jean, Maria, eller ZigZag.

Denna helt avgörande sanning för språkspelets fortsatt mer seriösa ordlekar, söker den ena aktören via semiotiska tecken samt i falska vänners lag, förmedla till mindre bevandrad Gemene Man.

Bokstavstroende. Legaliserade. I översta och innersta kretsen behöriga residenter. Paragrafryttare. Närstående Uppmuntrare till Ordning och Reda. Rättshaverist. Dumma Ryttare. Falska Vänner. Tjeckiska Igelkottar, samt, för att inte överbelasta Läsarens/Tydarens minne redan på det här tidiga stadiet, Blinda Sömngångare i intimt samarbete med ”Trädgårdsmästarens Förskräckelse”, Mullvadarna.

FALSKA VÄNNERS HEMLIGA FÖRBINDELSER MED DUMMA RYTTARE.

Den Blå Ryttaren förlade sitt tarv i ett Blått Klockfodral.

Det Associativa Steganografiska Ordkonsthantverket bygger på tekniken hur att sammanfoga samplade informationsbitar med Konkret-Abstrakt Ordmassa.

Redan så här i inledningsskedet  (i fortsättningen omnämnd som ”Ordkonsten”) har en del gemensamt med Konkret, i betydelsen ”abstrakt” Poesi, men också en hel del om att, hur vårda språket så att även framtida generationer förstår själva den betydelsebärande textmassan.

Två exempel:

För att förstå vad ”En spansk ryttare” behövs ingen turistresa till de Balearerna.

I vissa lingvistiska kontexter kan en Falsk vän vara betydligt mer underhållande än en Trogen och Uppriktig sådan.

Den Konkreta Poesin som i förväg genomgått en ikonoklastisk process, sägs ha sina rötter i Konkret Musik. Fåglar i Sverige kan ur Konkretismens hårddragna perspektiv vara betydligt mer betydelsebärande än Woynichmanuskriptet.

Den väsentliga ”röda tråden” ingår, eftersom textmassan är anpassad till ett tvådimensionellt plan på typ A4-ark av rätt vikt, i mellanrumsformerna, mellan raderna, underförstått, med hänvisningar till unika och rara falska vänner.

Specialisternas fackspråk talar för sig själv. Homonymer och Falska vänner syns allt oftare ute någonstans där Crethi och Plethi fördriver sina lunchraster, eller går After Work för att celebrera en eller flera Happy Hours.

(Den uppmärksamma Läsaren/Tydaren förstår med omedelbar verkan hur en slipsten ska dras. I synnerligen akut och skarpt läge kan den Utomstående Obehöriga Bokstavstroende Legaliserade förledas via vidare utvikningar ännu längre bort från själva rubrikens grundämne. Med en gröngölings nyöppnade granskande ögon upptäcker vederbörande hur även kedjans svagaste länk kan förstärkas via frilagda fria associationsbanor utan vare sig falska vänner i överdoserade kurvor eller spanska ryttare nedanför Gula Änkans balconnage.)

(För den som av någon okänd anledning inte råkar ha några kännbara erfarenheter av falska vänner, kan uttrycket i sig implicera en helt annan betydelse, nämligen ”lömska uttryck”.)

Så länge som textmassan, av utomstående obehörig (typ ”Bokstavstroende Legaliserad Farisé”, som också kan inkludera diverse ”Dumma Paragrafryttare”, ”Förorättade Ordmärkare”, ”Missvisande Rättshaverister” och, i vissa enstaka fall också ”Vän av Ordning”, ”Rätt ska vara Rätt”, ”Ordvridare”, ”Rödnästa Brännvinsadvokatyrer” med flera) kan uppfattas som entydig, har Ordkonsthantverkaren lyckats med sin utförda gärning.

Det hypotetiska utrymmet mellan textmassa och kontext består alltså av icke betydelsebärande desinformationsmaterial, samt, i de fall då sådana uttryck är oundvikliga, missförstånd, typ ”falska vänner”.

Det finns förstås också ett otal av mer eller mindre falska vänner. Antingen sådana som ingår i någon slags subkultur med egentligt syfte att verka nedtystande.

Ta en så enkel mening som det här avsnittets inledande rubrik:

”FALSKA VÄNNER MED ÖPPNA NÄTVERK ÖVER GRÄNSLÖSA FÖRBINDELSER.”

Den som läser meningen i den form som den här presenteras kan uppfatta den underliggande innebörden såsom mer eller mindre självklar.

En associativ steganografisk betydelseanalys kan förmedla ett något annorlunda budskap än det första tänkbara:

”Falska vänner”: ” Falska vänner eller lömska ord är två eller fler ord från skilda språk som stavas eller låter lika eller likartat, men har olika betydelser.

Orden är alltså homografer, homofoner eller fullständiga homonymer, men inte synonymer. För att kallas falsk vän måste det finnas en reell möjlighet att missförstånd skall uppstå.[1]

Falska vänner kan orsaka misstag, missförstånd och andra svårigheter för personer som uttrycker sig på ett främmande språk, och kan få personer att inte förstå vad som menas på sitt eget modersmål. Komedier innehåller ibland skämt baserade på falska vänner.”

FALSKA VÄNNER och LÖSA STYCKEN. Version 2.

För hitintills obehöriga obevandrade utomstående oinitierade kan begreppen ”Stenografi” och ”Steganografi” verka ha samma etymologiskt ursprungliga rötter. Den i det här sammanhanget betydande skillnaden är hur konsonanten ”g”, med vokalen ”a” efter, helt förändrar Läsarens/Tydarens upplevelse av ordens mera långsiktiga intentioner.

FALSKA VÄNNER och LÖSA STYCKEN. Version 3.

Varje betydelsebärande ord i ordkonstverket består som regel av orddelen ”morfem”. Här gäller det att hänga med i svängarna då morfemet kan tillföras en helt annan mening då begreppet i klartexten, inuti kontexten, säkert förvarad i omslutande, i en första granskning, betydelselös textmassa.

Ett morfem i nära anknytning till ett annat inom samma tidsbegränsade ram kan ge en första skissartad sammanfattning av klartextens informella meddelande såsom det ursprungligen, till rot och stam, var tänkt och formulerat.

I nu rådande nuläge av en ständig, i två riktningar med fyra filer, trafik med pågående hotbilder föreställande oförutsedda incidenter är det i synnerhet av betydande vikt att förhålla sig oengagerad, av falska vänner, obekräftade rykten angående tandlösa faktaresistenta svarta hattar ute på mörka nätet, i vilket alternativa halvljumma faktoider är försåtminerade med kontrafaktiska truismer, synkroniserade parabler, tautologiska krokaner och paradoxalt anakronistiska slutledningar.

I nu rådande nuläge av en ständig, i två riktningar med fyra filer, trafik med pågående hotbilder föreställande oförutsedda incidenter är det i synnerhet av betydande vikt att förhålla sig oengagerad, av falska vänner, obekräftade rykten angående tandlösa faktaresistenta svarta hattar ute på mörka nätet, i vilket alternativa halvljumma faktoider är försåtminerade med kontrafaktiska truismer, synkroniserade parabler, tautologiska krokaner och paradoxalt anakronistiska slutledningar.

Med en preliminär utgångspunkt i Ordkonsten bör den Associativa Steganografen uppmärksamma sådana ord som, vid en första anblick från antagonistens granskande ögon, med synonymer, polysema homonymer eller i sammanhanget, i god tid före förhandlingens avbrott eller, efter styrkeprov i dystoniska muskelsammandragningar, under prokrustinerade nattmanglingar där personliga sammanbrott är legio, falska vänner visar upp sitt rätta ansikte.

Det Associativa Steganografiska Ordkonstmakeriet har traditioner tillbaka till långt före den första Neanderthalaren skådade morgonljuset som bröt in mellan grottväggarnas gnistrande handavtryck.

Steganografitti som manuellt manipulativ repetitiv reaktion på samma andra ställe ska vara en motsvarande sensorisk-taktil dramaturgiskt impulsdriven aktion i stimulansretrograd av Depeche Mode influerade sampling från alltifrån Första Mosebok till Black Jesus of The Holy Night.

Gnistspraktande gnejs uppträdde så småningom i egen singularitet i ständig rörelse bort från statistiskt säkrat Status Quo.

Nere i kryptonerna fortsatte kryptografiska speleologer det Wittgensteinska språkspelet ända fram till Vägs Ände.

Steget över från diskbänksrealism till diskmaskinsrealism inträffade långt ifrån under samma tidsrymd som tidigare angivits. Detta var säkerställt som avgörande före diskmaskinsrealismens nuläge av amfetaminberoende hedgehogs-entreprenörer.

Varje hårt praktiserande murmeldjur ägnade huvuddelen av sin vakna tid under skiftarbetet i subkulturernas alla öppna nätverk mellan förutbestämda orter, där snart även Obehörig Utomstående utanför Utanförskapet, skulle slutligen och sist ana ett inte helt meningslöst eller betydelselöst nonsens.

De omaka informationsbitarna anpassade sig i överensstämmelse med Socialdarwinismens Naturaliesamling till mer eller mindre färdiggräddade sockerkakor, men utan naturtroget sötningsmedel.

Anpassningssvårigheterna förklaras av dagens Emerson Emeritus såsom Morgondagens Utmaningar för Kommande Generationer. Adderall inkluderar även sådana verksamma substanser som helt saknar biverkningar, eftersom även biverkningarna, i helt andra kontexter, kan vara minst lika betydelsebärande som den Första Passage-Verkanselden.

En sådan passage kan utgöras av ett fördelaktigt läge där Gemene Man, även då denna ställt dövörat upp och lyssnat lyhört med öronen på högsta spets på ett ytterst postnarcissistiskt sätt, använder Spegelvärlden överst högst upp i egen Maslowsk Behovstrappa som Kronan på verket strax intill Näringslivskedjans svagast felande länk.

Steganografen, så gott nästan alltid slutförd och slutkörd inför nästkommande dags helt oväntat överraskande utmaningar, där även Äkta Makan till Gemene Man, utan vidare problemformuleringsprivilegiebrev i den rätta handen, inser hur Entropiologins utflöden av upplösningstillstånd i diffuserad, mer abstrakt form, upphör i ett saktmodigt fade away and black out.

Entropiologernas kanske främsta historiska bedrift ligger i att helt randomiserat förutsättningslöst i betydelsen förbehållslöst eller omdömeslöst, kunna normalisera sådana utstötta som annars gått en alldeles förtidig utgång till mötes.

Till avgörande skillnad från den Ensamrådande Självförvållade Egenmäktiga Entropiologen, ingår samtliga av alla de övriga i ett öppet nätverk hårt övervakat av överspeedade generalagenter, typ Kungens Hovleverantör Gamle Svarten.

Det är just i den här betydelsebärande undermeningen mellan raderna som närläsande Legaliserade kan låta fantasin löpa fritt och slutligen hamna i ett rättslöst, men felsäkert Kungliga Andra Stället.

Som sig bör handlar det fortfarande om ständigt retuscherade informationsbitar utan minsta tillstymmelse till av högre myndighet bekräftad faktagranskad rigiditet. Alla Ornitologer vet numera att Svarta Svanar är minst lika vanligt som Svarta Hattars förekomst i Dark Nets kryptiska mullvadsgångar mellan Lower East Side och Times Square.

Överslaget från Hummerfarkoster dånar bekant som ett extatiskt ljud från Vesuvius tankesmedja. Det finns inte helt obetydliga likheter mellan Associativ Steganografisk Ordkonst och Jack Kerouacs sympatier för Be-Bop och långt senare Warhols POP och Gagas Artpop. Deep Beat-generationen var också ute efter möjligheten till undvikande av påsättande av påklistrat överdrivna ord på oändligt ödesmättade solon.

En del av den hypotetiska spegelvärld som blivande Associativa Steganografer snart nog måste anpassa sin matsäck efter handlar om att så till den milda grad imitera Gemene Man så att till och med hans Äkta Gräsänka Maka Hulda når över toppen av en oväntat hög händelsehorisont bortom ära och redlighet. typ vett och sans, rätt och slätt.

Den inre av besatthet primitiva driften att förverkliga sådant som Utomstående Obehöriga redan förkastat som förverkat, kräver av Ordkonstmakaren in Spe att förhålla sig strängt passiv fram tills dess att rätt informationsbitar faller på plats.

I immateriella verktygslådan finns en andligt-mental måttstock som anvisar, inte helt olikt ett normalt vattenpass, när, var och hur, fantasilösheten överrumplas av försigkommen gränslös förmåga till oförutsedda oanade möjligheter bortom Rumtiden där även Gravitationen gått över styr på babords sida.

En sedan längre tillbaka empiriskt upplärd Steganograf kan omformulera denna fria association till Torontogosch.

Finns fler av samma sort inom samma meiosiska cell kan den som så känner sig uppmanad till det, översätta ord för ord, varje mening till Riksklingonska i överenstämmelse med manualen: ”Putte i Klingonskogen fylld av klingonbär.”

Var och en av redan insatt ordkonstmakare vet hur begreppet Klingon både antyder fria associationer till ”Kunskapens Frukt” och, på lite längre sikt, även Den Röda Tinkturen.

Det var ur den erosionen av entropisk upplösning som John Does (som egentligen heter något helt annat men fram tills vidare önskar förbli anonym), likt förebilden Hari Seldon, framställde den första prototypen av Associativ Steganografiskt Ordkonstmakeri.

Det Associativa Steganografiska Ordkonstmakeriet har traditioner tillbaka till långt före tidernas begynnelse.

Klotter som distraktiv rekreation på ett annat ställe bör vara en motsvarande emotionellt spontanistisk impulsdriven handling i affekt till nutidens överdrivet förhastat formulerade fragment av nonsensbetonade informationsbitar i Speedkommunitetens spegelvända glansdagrar.

Då Steganologin så småningom uppnådde en självständig status vid sidan av gängse Kryptologi, kunde kryptografer i slutna kretsar anse sig snäppet förmer än mer diskbänksrealistiskt förtrogna steganografer. Detta var säkerställt som avgörande före diskmaskinsrealismens nuläge av amfetaminberoende hedgefond-entreprenörer.

Varje hårt praktiserande kryptograf ägnade huvuddelen av sin vakna arbetstid till att ställa orda bland redan omaka talpar, så att endast en föradresserad mottagande kryptograf av den sekretessbelagda informationsbiten kunde öppna förseglingen ända fram till klartexten med en förutbestämd kodnyckel som bara innehades av förtroendeingivande egna medkreatörer inom samma slutna spegelvärld.

Steganografen, så gott som nästan alltid utan sådana medfödda egenskaper som krävs, eller ett kontaktnät av medspelande aktörer ute på samma planhalva, måste genom trial and error-metoden utforska vilka tillgängliga hjälpmedel som i hetast möjliga skarprättande nuläge kunde fungera motsvarande en baktändande musköt, kulpenna, i det öppna kontorslandskapet helautomatiska häftapparater, eller i mer slutna sällskap som Snickarskrået, bruka helfokuserade spikpistoler.

Till avgörande skillnad från Kryptografens färdigformulerade kråkfötter, måste steganografen anlägga ett allra första provisoriskt förband om den annars lättillgängliga för Utomstående Obehöriga, typ Bokstavtrogna Legaliserade, klartexten av fragmentiserade informationsbitar.

Överslaget har varierat betänkligt under tidens vingslag.

I bråda dagar av rusningtrafik från schrapnelgranaters effektfulla ljussken eller Wagnerbestyckade Valkyriska stalinorglars teutoniska clustersvärmar, kunde en dåtida steganograf, med Ludwig Wittgenstein, även om han var strängt upptagen av andra spörsmål än nästkommande bombnedslag, ändå utgöra en vän i nöden.

I svenska Wikipedia beskriver NN den rådande situationen så här:

” Ludwig Wittgenstein inspirerade två av 1900-talets huvudsakliga filosofiska rörelser, den logiska positivismen och vardagsspråksfilosofin. Han publicerade bara en bokrecension, en artikel (Anmärkningar om logisk form, 1929), en ordbok för barn samt den 75 sidor långa Tractatus logico-philosophicus (1921) med 25 000 ord om filosofi. Boken publicerades när han fortfarande levde. Tre miljoner skrivna ord publicerades inte. Filosofiexperter har angett hans postumt utgivna Filosofiska undersökningar (1953) som 1900-talets viktigaste filosofiska bok.[3] Wittgensteins ämnesområden var framför allt analytisk filosofi, till exempel logik, matematikfilosofi och språkfilosofi.[4] Bertrand Russell beskrev honom som ”det mest fulländade exempel jag känner till på vad man traditionellt uppfattar som ett geni: passionerad, djupsinnig, intensiv och dominerande”.[5]”

Mer om Wittgensteins språkspel senare, men ändå att föreställa sig den fokusering på ordväxlingar mellan Gemene Man, Chreti och Plethi samt Detektiven Allmänheten kan ge vem som helst kalla kårar utmed svettig ryggrad med kraftfulla biverkningar av välbehagliga rysningar.

Med detta under västen, i bakfickan eller dolt av skjortärmens manschett inser steganografen inom rimlig tid hur det dolda budskapets slipsten ska dras.

Först på senare tid, då andra mer välutrustade steganografer kan tillhandahålla dolda meddelanden i digitala pixlar och hemkodade webbsidor, har den primitiva, mer ursprunglig formen av steganografisk ”Gömma nyckeln”-taktik ännu uppnått en retro renässans som inte ens Burken med den bästa vilja i världen kunnat föreställa sig.

Det var ur den erosionen av entropisk upplösning som John Does (som egentligen heter något helt annat men fram tills vidare önskar förbli anonym), likt förebilden Hari Seldon, framställde den första prototypen av Associativ Steganografiskt Ordkonstmakeri.

Det Associativa Steganografiska Ordkonstmakeriet har traditioner tillbaka till långt före tidernas begynnelse.

Vissa semiotiskt subliminala tecken är mer priviligierade än andra.

Vem har inte någon gång positionerat sitt existensberättigande med ett lagom stort, i överensstämmelse med Sherlock Holmes syllogistiska slutledningsförmåga, X i ögonhöjd?

Klotter som distraktiv rekreation på ett annat ställe bör vara en motsvarande emotionellt spontanistisk impulsdriven handling i affekt till nutidens överdrivet förhastat formulerade fragment av nonsensbetonade informationsbitar.

I allas vår gemensamma upplevelsebubbla inom diskmaskinsrealismens medvetna närvaro angående sakernas tillstånd i Tingen-i-Sig går det de allra flesta av gemena män inom kategorin Enastående Utomstående Obehöriga förbi hur att hantera den Associativa Steganografiska Ordkonsten (för bekvämlighetens skull från och med nu förkortat till ”Ordkonsten”) inom de lugubert hårt bevakade gränssättningar som Vederbörande Tilltalade utsatts för redan någonstans i utvecklingsfasen mellan inlärda förmågan till att gå på knäna samt, mer i samband med identitetsformandet angående klädsel i kolt, en primitiv drift till upptäckandet samt uppfinnandet av Fantasiberikande drömstoff.

(Detta med varm hänvisning till Lars Gustafssons numera berömda metafor om Skriftställarens uppväxt innanför en något för liten Box. Den deskriptivt drivna förvaltaren av fantasigodset kan här ge för handen hur denna redan etablerade inom Skrivkonsten näst intill vuxit upp med inbillningsförmågan hur att tänka så långt utanför Boxen att endast Fantasins gränslöshet kan visualiseras utan vare sig tubkikare eller radioteleskop.)

Då den förlängda fasförskjutning har pågått under tider av inre oro och yttre negativt laddade stressförhållanden uppstår i Theory of Mind en falsk gestaltning av Normaliserad Gemene Man samt Äkta Maka och eventuellt Föräldralösa Provrörsbarn.

Den eskapisiska flykten från diskmaskinsrealismens medvetna här-och-nu-tillvaro borde redan vid det här tidigarelagda Maslowska behovstrappsteget upptäckas vara en parasympatisk automatisk presentation ur vilket Den Undflyende (som mer ofta än sällan ingått i flockmentaliteten Normalkurvan) undermedvetet oundvikligen tvångsmässigt måste iscensätta skenverklighetens accessoarer, attribut samt rekvisita där Wittgensteins koncept ”Språkspel” kan inspirera den aktiva Läsaren/Tydaren till ordlekar, avledande missförstånd, tillförlitliga andrahandskällor samt annat som endast kan finnas i samband med ofrivilliga inblandningar i gråzonen mellan bekvämlighetzonen och händelsehorisonten som inte helt överraskande för den redan varma i kläderna impulsstyrt omedvetet förpassat ner till Dark Nets djupaste fängelsehålor, intrigerande rollbyten, konspirationsteoretiska förklädningar (typ Guy Fawkes) samt, inte heller det helt oväntat, falska vänner till Dorothy och Toto.

Ett rättesnöre av hög kvalitet kan fungera som god anledning till autodidakt upplärning inom Ordmakeriet, är att, bara i synnerliga undantagstillstånd av begränsad tidspillan, inse hur Ordkonsten relaterar till både den Sköna Konstens klipp-och-klistra-tekniker, typ kollage och montage, korsordlösningsrobotar, samt aldrig sinande uttryck av sampling från allt mellan himmel och jord.

För så gott som alla inom kategorin Samhällets Olycksbarn, med subkulturerna Enastående Män och Ensamstående Kvinnor samt Övergivna Narcissister, gäller att dra en skarp gräns mellan Tro, Tyckande, Vetande och Förföriskt Önsketänkande.

I Tystnadskulturen brukar de med Problemsformuleringsprivilegiet att, vid av nöden krävande behov, upprätthålla traditionsenlig Hederkultur, vars emblem kännetecknas av förgångsgestalten Noa (”Noa”, eller ”Noak”, med efternamnet ”Ark”, ”Arc”, ”Arch”, eller ”Arxx”). Panofskys renlärigt-ortodoxa lärjungar frambringar ett överflöd av studier huruvida amuletter med Noas porträttlika anlete på klavesidan, näst intill exakt kan påminna om vägfarares ikoner med Judas janusansikte på, där antingen de två ansiktena i opposition, tittar åt diametralt motsatt håll, eller, eftersom varje tänkbart mynt enligt definitionen, har två sidor, kan på den ena sidan Judas glada mask ses som en gott omen, medan Judas huvudhängande skråpuk, är en betydligt bättre förebild för sådana som redan uppnått stadiet av gratis inträde, men med Hoppet som tillfällig depositionsavgift.

Lagen om Samtycke på minst två meters avstånd, avgörs så gott som alltid med millimeterrättvisa av tillförordnad Lantmätare K med assistenterna Arthur och Jeremias (Läsaren /Tydaren, om ifall denne känner sig obekväm med nyss nämnda inkompetenta, men ändå charmigt lustiga på ett barnsligt vis, måste man erkänna, ersättas med Pim och Pom, Piff och Puff, Riff och Raff, eller Fifi och Lulu).

Måttet är anpassat i överenstämmelse med nu gällande kustlinjeparadox.

Samstämmiga samtyckare inom flockbeteendevetande har genom långsiktigt evidensbaserade randomiserade undersökningar upptäckt att Ytan är att föredra framför Bråddjupets dagsmeja på Norrlandsgatan, lämpligtvis studerad utanför tidigare Skivfabriken.

Ytan såsom livsstil betraktad har en sådan massiv påverkan på sedan tidigare högst ifrågasatta förklaringsmodeller och omedvetet odefinierade behov av att ständigt klarlägga de senast inlämnade informationsbitarna från aktiverade sömngångare.

En sådan frågeställning berör huruvida Corona/covid-19 kan ha en avlägsen genetisk släkting i numera näst intill utraderade Tuberkulos.

Detta därför att Corona/covid-19 mycket väl kan förskansa sig inom hjärntrusten tillgängliga myelinskidor, men inte heller ännu styrkt genom seriöst utförda studier av objektifierade laboratorieassistenter, till exempel inom vadernas muskelvävnader, eller i nära anslutning till tillfälliga förbindelser mellan knäskål och hålfotsinlägg.

Ett annat tillägg handlar om frivilligt önskat utanförskap från redan så överbelastade otillgängliga Obehöriga Utomstående, som i relation till den Beroende av Frivilligt Önskat Utanförskap, mer än gärna sällar sig till sina heteronyma gelikar inom flockbeteenden som Utsocknes Utbölingar boende i ryska datjor, Paranoida Eremiter som sökt sin tillflykt till Lappkärrsberget, Solipsistiska Solitärer i enstaka förläggningar, typ Kaptenslöjtnant Sparre, bara på ett stenkasts avstånd från U137, med ständigt återkommande inlämningar av ansökningar till antalet flickbestånd från Rosenbloms Konfirmationsläger för Hästburen Ungdom i Knopp.

I samtliga verk av Fänrik Charlotta Löfvenhielms Sägner, ingår mera diffust, dunkelt angivna statuerade exempel, som, utan att stigmatiskt peka ut någon bestämd Tilltalad, med kodnamn som ”Halta Lotta” eller ”Bråkmakarens Dotter Lotta”, eller ”Stormtruppernas Lilla Lotta” eller ”Luftbevakningsstationen Drönarens Etablerade Officersmadrass”, som, enligt hemliga, och just därför ytterst trovärdiga källor som önskar förbli anonyma, objektivt, i betydelsen ”fördomsfritt” korsbefruktad med ”förutsättningslöst”, bör överensstämma med ”Lotta” Löfvenhielms egenhändig handskrivna kråkfötter.

Dessa näst intill oläsbara eller olösliga semiotiska tecken föranleder för Allrahögstainstans lägsta medarbetare De Torrlagda Ökenpatriarkerna, att med omedelbar verkanseld i skarpast möjliga fokusläge, anlita en annars oacceptabel resident på nöjesetablissemanget ”Abstrakt”.

Denna figurant förekommer i de mest otroligt framförda sammanhang, men gärna tillsammans med hålldamerna Justine, Juliette och (bara för att räkna in en annars Uteslutna Tredje) Susanna.

Läsaren/Tydaren kan här tänka sig begå samma misstag som mer akademiskt utbildade inom facket Obehöriga Utomstående, tillhörande Landstormens Gemena inom Hembygdsföreningen Manhem.

Bara för att någon Onaturlig Talare som Trädgårdstomten Jean-Claude nämner Justine och Juliette, bör inte alls, utifrån principen om att ett ”Kan” inte implicerar ett ”Bör”, Läsaren/Tydaren fritt associera till Freudianska Tunghalkningar med Salome utanför tröskeln till Le Sfinx.

I synnerligen modesta sammanhang, där man hellre än gärna inleder svarsalternativet med ”Ja, men…”, eller beroende på frågans art ”Nej, men…” anger man Fantasins gränser i överensstämmelse med den egna förutfattade, i förhållande till självupplevda erfarenheter, uppfattningen, såsom alltför vidlyftiga.

En Särling av den Gamla Stoiska Skolan menar att om föregående deskriptiva problemformuleringspriviligierade utgår från en sådan ytterst begränsad måttstock innanför händelsehorisontens råa landmärken, kommer Fantasins Gränslöshet, om inte slå vederbörande målsägande med häpnad, så i alla fall till lamslagen inom ramen för Tystnadskulturens latent subversiva Off the Record-Influensers i Överenskommet Samtycke Semi-permeabla Halvöppna Nätverk, där många slipper in, men få åter får uppleva på i förhand utlovade Thomas Kinkades guldglänsande ljussken samt ekologiskt odlade orörda skogar.

Det vore dags att vi människor börjar betrakta oss som allt annat än skyldiga barn som dansar på bordet när Den Niosvansade Svarta Katten är ute på sekretessbelagda, irreparabla lappkast.

Alla människor är idag artificiella öar som flyter som isflaken under Ströms bro, allt längre ut och bort från varandra, ut i en kaotisk entropi av frivillig individualism mellan Larsboda Brygga och Nacka Strand.

Mest egendomligt är att det är Individualister som så gärna förklarar att de är ”Flockdjur”. Kanske finns förklaringen i den existentiellt laddade problemformuleringen:

”I vilken av alla för dig avsedda flockar, önskar du ofrivilligt ingå i samt dela ditt bröd med lättillgängliga cellkamrater?”

Ändå verkar de, som Individer i en Flock gå helt och hållet mot, kanske av barnsligt trots efter en ofri brist på anständig uppfostran där ”Frihet under Ansvar” är mer än klyscha, än en genuint, inifrån kommandes, insikt, uppsöka avlägsna platser för att där, i lugn och i ro från Citys larm, stress och rus, bygga din egen Thomas Kinkade-cabin, leva som en sentida Henry David Thoreau, betänka Man Rays empiriska slutsats före valet att uppleva naturen som en taoistisk eremit, samt, med tiden sälla dig till:

”Harry Macfie-sällskapet med särskilt särintresse för ensamstående mäns allmänna hälsotillstånd.”

Det råder ingen som helst tvekan om att hela Mänskligheten utför just en sådan enastående singel enkel resa på Autobahn till Allmänna Ättestupan där krematoriet Helveteselden, inlärt apatiskt betraktar utsikten över redan förtappade sugar, uppgivna leenden samt goda föresatser som aldrig kommit till heders igen.

Inuti varje själ en överspeedad fartblind Paddan i Paddeborg, visst är egoistisk på ett charmigt sätt, men nog spelar rollen som Damen som kan tämja Tvättautomaten bättre, än utövningen att fokusera på en målsättning långt bortom Ovan Där, där Stjärnorna glittra och glimma.

Mänsklighetens enda helgarderade slutgiltiga lösning är och förblir en avgrundsdjup pessimism.

En Pessimistisk Depression som varken går att förhandla om, sopa fram under mattan, plocka ut de ofrivilliga liken ur garderoben, låta Tvättautomat-Damen se till att Hela Byken tvättas, hela rasket bort, Nattmangla långt ut till Dagen D då alla hoppen flugit iväg med Tidens omlindade vingslag.

Endast Idealistiska Artister med valkar i händerna tror sig kunna vända Världens färdriktning mot Domedagens Vågskålar, med en retro taxisvängning på en vintage femöring.

Det är ju inte helt osannolikt att Thomas Kinkade också ”samplade” sina mästerverk med inslag av både Walt Disneys Mickey Mouse och Edvard Hoppers Nattugglor.

Försjunkenhet i Hopplöst Tillstånd kan för Vederbörande Tilltalad ha en remarkabel svalkande effekt, typ The Ice Mans Asketiskt-Stoiska kallvattensdusch.

Det allra mest tröstlösa är att varje Dysterkvist med hedern i behåll, låter förespegla att det fortfarande finns hopp om Bättringen på väg längre fram på Autostradan fram till någon med landmärken utsedd plats där Olyckan kommer att träffa alla i en demokratisk köordning utan vare sig gräddfil, själsfrästande köttgrytor eller skatteplanerade på Cayman Island, högt försäkrade syltburkar.

Helt i överensstämmelse med Fausts kontrakt med den Svarta Pudeln, Marquis de Sades Libertinska Feministiska Initiativ, Darwins hägrande drömmar, Marx vision om ett Klasslöst samhälle, om Maslows Behovstrappa samt Freuds latenta undermedvetna attraktion till Caligulas och Messalinas Ormgropar i Romerska Bad- och Bågorgier, söker övergivna Öar i Odysseus Arkipelag, exponentiellt ökande primitiva driftsutlevelser i vilket Herrskapet, ständigt missnöjda och sällan, annat än när proletära Crethi och Plethi står och bettlar, förklarar hur att bli Sin Egen Lyckas Smed, skära guld med täljkniv och Fånga Dagen tillsammans med de Arderton Jungfrur som, likt Särimner varje morgon lyckats med hantverket att återställa mödomshinnan i intakt tillstånd, står vi med båda fötterna på jorden och kommer ingenstans.

Det är just så att Mannen, som i alla tider varit bäst på att, helt i överensstämmelse med Neoluddismens oskrivna regler, lyfta tunga grejor och, utan större ergonomisk ansträngning, öppna med insegel, rött lack och kvicksilverrotfyllda plomberingar, syltburkar med en remix av kokain, champagne, rysk störkaviar och en och annan, utstyrslad som en fransk katolsk guvernant, kaffeflicka med avec efter panikartad Post-Corona, tvår sina pianofingrar tills de blir alldeles nariga.

Också de mest lättsinnigt Fria Associationer uppnår i Telepatiska Tillfälliga Förbindelser med Falska Vänner, Goethes citat angående Afantasianska Tillkortakommanden, sin synnerligen Bitterljuva Terminalvård av Hospitaliserade Zombierobotar.

Det är dags för var och en av Ansvarsbefriad Fokuserad Beslutsfattare att fatta att det avgörande beslutet redan står i farstun som ett, nyss anlänt från Dark Net, Nättroll iklädd svart hatt och vid sin högra sida en till, om sådan skulle hinna infinna sig i tid, Halloweensk Älva, liksom en herdinna med sin panpipa, frambringar sådana sällsamma övertoner som krossade Jerikos murar, likt en sagolik Råttfångare från Hammeln (som antagligen syftade med någon dåtida form av pedofila handelsförbindelser långt före Trafficking över Baltiska Havet var igång i överenstämmelse med tidigare fastställd turlista).

Det är dags att slå näven i bordet, huvudet i väggen, sjunga så att spegeln samt kristallkronan från Böhmen briserar och äntligen falla ner i självinlärd apati, typ muselmansk defaitism.

Här duger varken några diskmaskinsproducerade dystopier eller Truman Shows Potemkinkulisser.

Ingen Räddare i Nöden är på väg.

Messias lyser med sin frånvaro.

Gud har tagit sin hand från Människan och sysslar numera med utbroderande bryderier angående Svarta håls cirkulära former samt expressionistiskta implosioner av tesen: ”Det finns alltid ett större hål att ta”.

Ansvarslösa Beslutsfattare borde vid det här i Grevens Tid laget, ta bladet från munnen, försätta Tystnadskulturen i Permanent Undantagstillstånd, slå Hoppet ur Hågen, bortse från att oanständigt förmedla otidsenliga förespeglingar om att någon Himmel ovan där, endast består av den Major Tom, som helt Brechts distanserat-alienerat, med en mental konservöppnare, dockar Aniara och där inne finner en fest som vida överträffar den som pågick som allra bäst då Titanic mötte toppen av ett icke namngivet Isberg utan Rhode Island-dressing.

Först då Allrahögstainstans utlyst för samtliga uppe på Bergen Ida, Pompeii, det numera vattengjutna Oljeberget, inte långt från Ararat, att allt är som förgjort, de Människospillror som borde ha dragit sitt strå till stacken, istället undflydde med livet i behåll genom Gotländska dimmor, Höghastighets- utan Inbillningskraften bromsklossar försedda E4:an norrut, näsorna utfyllda av högpotenta legaliserade kosttillskott, typ Craze’s Dendrobex eller sådana Frisinnade Fantasier vars gränser, högst sannolikt efter att den Tysta Majoriteten av Nomadiserande Kosmopoliter också Anpassat sig till Kulturberikande Inrättningar i Leden, där vare sig Danska Strandnypon eller Grön Läppmussla fungerar som Verksam Substans i Rock Steady State.

Dagens Upphittade Ord på Vägen är: BEROENDE.

SAMTYCKE TILL MEDBEROENDE.

Frisinnade, Frispråkiga, Frimodiga, Frälse Libertiner i Växthuseffektiva Skatteparadis Nära Dig, kanske, kanske inte, inser att Den Utmätta Tiden nu redan passerat Fem över Tolv.

Om ifall detta vore Nyårsafton, skulle raketerna skjuta i höjden, Coronasmittade Kurtisaner samt deras Oäkta Makar Oreserverade Dubbelnaturer, med största möjliga motvilja, uttala sig om hur begreppet ”BEROENDE” fritt kan associeras till ”ÖMSESIDIGT SAMTYCKE”.

”ÖMSESIDIGT SAMTYCKE” har sedan traditioner tillbaka till då samtliga infödda svenskar bodde i komfortabla flerfamiljsgrottor, Hedenhös for till Gubben i Månen i en för ändamålet ombyggd Ask, samt Eldkvarn fortfarande stod kvar i obrunnet skick på Stadshusets framtida grundpelare, inneburit för det svagare könet, som inte enbart har som livsuppdrag att fritt uppfostra fria undersåtar till melodramatiska teaterkungar, att, redan efter att ha mottagit den första erbjudna Piña Coladan i Skybaren, ingivit underförstått samförstånd angående var att tillbringa Nattens bedrifter helt lössläppt improviserat i avancerade lekar.

Under Hela Havet stormar finns snart bara en stol kvar, men den faktaresistenta informationsbiten ger för handen att stolen i själva verket är en trebent pall där endast en opieberusad Pythia kan låta sig nedslås.