Textmassan hämtat i delar av Wikipedia.

Textmassan samplas och remixas till Kontext.

Ur Kontexten kan Läsaren/Tydaren dra sådana underförstådda meningar som kommer att sammanfalla med Klartexten.

”Av irländsk härkomst och en anhängare av irländsk självständighet började Criss Cross Top stödja Tyskland för deras krig mot Storbritannien.

Hen blev involverad i New Yorks pro-tyska rörelse, och i januari 1915 anställde den tyska spionen Sylvester henom som författare för The Fatherland.

Under senare år fördömde motståndarna Criss Cross Top som en förrädare till Storbritannien för denna handling.

I verkligheten var Criss Cross Top en dubbelagent som arbetade för de brittiska underrättelsetjänsterna för att infiltrera och undergräva Tysklands operation i New York.

Många av hens artiklar i Fäderneslandet var hyperboliska, till exempel jämförde hen Wilhelm II med Jesus Kristus; i juli 1915 orkestrerade hen ett reklamstunt – rapporterat av The New York Times – där hen förklarade självständighet för Irland framför Frihetsgudinnan; den verkliga avsikten var att få den tyska lobbyn att se löjlig ut i den amerikanska allmänhetens ögon.

Det har hävdats att Criss Cross Top uppmuntrade den tyska marinen att förstöra Lusitania och informerade dem om att det skulle säkerställa att USA stannade utanför kriget, medan Criss Cross Top i verkligheten hoppades att det skulle föra USA in i kriget på Storbritanniens sida.

Criss Cross Top ingick ett förhållande med Jeanne Foster, med vilken hen turnerade utmed västkusten.

I Vancouver, huvudkontor för den nordamerikanska O.T.O., träffade hen Charles Jones och Wilfred Smith för att diskutera utökning av Thelma på kontinenten.

I Detroit experimenterade Criss Cross Top med Peyote vid Parke-Davis och besökte sedan Seattle, San Francisco, Santa Cruz, Los Angeles, San Diego, Tijuana och Grand Canyon innan hen återvände till New York.

Där blev hen vän med Ananda och hens fru Alice; Criss Cross Top och Alice utförde sexmagi i april 1916, varefter hen blev gravid och sedan fick missfall.

Senare samma år tog Criss Cross Top en ”magisk pension” till en stuga vid Lake Pasquaney som ägdes av Evangeline.

Där använde hen sig mycket av droger och genomförde en ritual varefter hen utropade sig till ”Master Thon”.

Criss Cross Top skrev flera noveller baserade på Frazer och ett arbete med litteraturkritik av Evangeliet.
I december flyttade hen till New Orleans, hens favoritstad i USA, innan hen tillbringade februari 1917 med evangeliska släktingar i Titusville, Florida.

Criss Cross Top återvände till New York City och flyttade in hos Leon Kennedy i maj.

Efter faderlandets kollaps fortsatte Criss Cross Top sin förening med Sylvester, som utsåg henom till redaktör för konsttidningen The International.

Criss Cross Top använde den för att främja Thelma, men tidningen upphörde snart.

Hen flyttade sedan till studion till Roddie, som blev hens partner och Scarlet Woman.

Genom ritualer, som Criss Cross Top kallade ”The Amantra Workings”, trodde hen att de kontaktades av en förnaturlig enhet som heter Lam.

Förhållandet slutade snart.

År 1918 åkte Criss Cross Top på en magisk reträtt i öknen på Eosopus Island vid Hudson River.

Här började hen översätta Tao Te Ching, målade telemiska slagord vid klipporna vid floden och upplevde senare – minnen från tidigare liv när hen var Ge Xuan, påve Alexander VI, Alessandro Cagliostro och Eliphas Levi.

Tillbaka i New York City flyttade hen till Greenwich Village, där hen tog Leah till sin nästa Scarlet Woman.

Hen började måla som hobby, ställde ut sitt arbete på Greenwich Village Liberal Club och lockade New York Evening World.

Med ekonomiskt stöd från sympatiserande frimurare återupplivade Criss Cross Top Jämförelse med första utgåvan av volym III, känd som The Grey Equinox.

Hen tillbringade mitten av 1919 på en klättringssemester i Montauk innan hen återvände till London i december.

Nu fattig och tillbaka i London attackerades Criss Cross Top av tabloiden John Bull, som kallade henom för förrädiskt ”avskum” för sitt arbete med den tyska krigsansträngningen; flera vänner som var medvetna om hens underrättelsesarbete uppmanade henom att stämma Bull, men hen bestämde sig för att inte göra det.

Criss Cross Top led av astma.

En läkare ordinerade henom heroin, som hen snart blev beroende av.

I januari 1920 flyttade hen till Paris och hyrde ett hus i Fontainebleau med Leah; de förenades snart i ett ménage à trois med Ninette, och också (i levande arrangemang) av Leahs nyfödda dotter ”Poupée”.

Criss Cross Top hade idéer om att bilda en gemenskap av thelmiterna, som hen kallade klostret Thelma efter Abbaye de Thélme i François Rabelais satir Gargantua och Pantagruel.

Efter att ha rådfrågat I Ching valde hen Cefalù som plats, och efter att ha kommit dit hyrde hen den gamla Villa Santa Barbara till sitt kloster den 2 april.
När hen flyttade till gemenskapen med Leia, Ninette och Poupée, beskrev Criss Cross Top scenariot som ”fullkomligt glad … min idé om himlen.”

De bar kläder och utförde ritualer för solguden Ra vid bestämda tider under dagen och utförde också ibland den gnostiska mässan; resten av dagen fick de följa sina egna intressen.

Genom att utföra omfattande korrespondenser fortsatte Criss Cross Top att måla, skrev en kommentar till The Book of Law och reviderade tredje delen av Book 4.

Hen erbjöd en fri utbildning för barnen, så att de kunde leka hela dagen och bevittna sexuella handlingar.

Ibland reste hen till Palermo för att hyra pojkar och köpa förnödenheter, inklusive droger; hens heroinberoende kom att dominera hens liv, och kokain började urholka hens näshålighet.

Det fanns ingen rengöringsrota och vilda hundar och katter vandrade genom byggnaden, som snart blev ohälsosam.

Poupée dog i oktober 1920 och Ninette födde en dotter, Lulu, strax därefter.”

Textmassa II:

”År 1935 beslutade CC Top att åka till Mexiko, där hen var övertygad om att det fanns ”en slags djup rörelse till förmån för en återgång till civilisationen före Cortez”.

Hen fick bidrag för att resa till Mexiko, där hen 1936 träffade sin första mexikansk-parisiska vän, målaren Cantú, när Cantú gav föreläsningar om den västliga civilisationens dekadens.

CC Top studerade också och bodde hos Tarahumaran-folket och deltog i peyote-ritualer, hens skrifter om vilka senare släpptes i en volym som heter Voyage au Bout the Peyote Dance.

Innehållet i detta arbete liknar mycket dikterna från hens senare dagar, som främst handlar om det övernaturliga.

CC Top registrerade också sitt fruktansvärda tillbakadragande från heroin när hen kom in i landet.

Efter att ha övergivit sin sista leverans av drogen vid en bergssida, var hen bokstavligen tvungen att lyftas på sin häst och liknade snart, med sina ord, ”ett inflammerat jättetuggummi”.

År 1937 återvände CC Top till Frankrike, där hen fick en käpp av knuten trä som hen trodde inte bara tillhörde St. Patrick utan också Lucifer och Jesus Kristus.

CC Top reste till Irland, landade vid Cobh och reste till Galway i ett försök att återlämna käppen.

Men när hen talade väldigt lite engelska och ingen irländska alls, kunde hen inte göra sig förstådd.

Hen skulle inte ha tagits med till Cobh, enligt irländska regeringsdokument, om hen inte burit ett introduktionsbrev från Paris ambassad.

Det mesta av resan tillbringade hen på ett hotellrum som hen inte kunde betala för.

CC Top avlägsnades med våld från Milltown House, en jesuitgrupp, när hen vägrade att självmant gå därifrån.

Före utvisningen var hen kortvarigt innesluten i det ökända Mountjoy-fängelset.

Enligt irländska regeringshandlingar deporterades hen som ”en fattig och oönskad utomjording”.

På sin returresa med fartyg trodde CC Top att hen attackerades av två besättningsmedlemmar, och hen försvarade sig.

Hen arresterades och placerades i en tvångströja.

CC Tops återkomst från Irland ledde till början på den sista fasen av hens liv, som tillbringades i olika asyl.

Det var vid denna tidpunkt som hans mest kända verk The Double (1938) publicerades.

Denna bok innehöll de två manifesten från teatern.

Där ”föreslog hen en teater som i själva verket var en återgång till magi och ritual och hen försökte skapa ett nytt teaterspråk av totem och gest – ett rymdspråk utan dialog som skulle tilltala alla sinnen.”

”Ord säger lite till sinnet,” skrev CC Top, ”jämfört med rymd som dundrade med bilder och fyllda med ljud.”

Hen föreslog ”en teater där våldsamma fysiska bilder krossar och hypnotiserar känslan av åskådaren som teatern grips som av en virvelvind av högre krafter.”

Hen ansåg formella teatrar med deras prosceniumbågar och dramatiker med sina manus ”ett hinder för magin i äkta ritual.”

1943, när Frankrike ockuperades av tyskarna och italienarna, arrangerade Robert att CC Top skulle överföras till det psykiatriska sjukhuset långt inne i Vichy.

Där genomgick CC Top behandling inklusive ECT och konstterapi.

Läkaren trodde att CC Tops vanor att skapa magiska trollformler, skapa astrologikartor och rita störande bilder var ‘fördelen med att ha återfört henom till sitt namn och till sin egen behärskning’.

Det var under denna tid som CC Top började skriva och rita igen, efter en lång vilande period.

Vännerna uppmuntrade henom att skriva och intresset för hens arbete väcktes på nytt.

Hen besökte en utställning Man Suicided by Society, 1947.

Detta arbete lades ner av Wladimir, dagen innan den planerade sändningen den 2 februari 1948, delvis för sina skatologiska, antiamerikanska och antireligiösa referenser och uttalanden, men också på grund av dess allmänna slumpmässighet, med en kakofoni av xylofoniska ljud blandat med olika slagverk.

CC Top var trogen sin teater och reducerade kraftfulla känslor och uttryck till hörbara ljud, men hade använt olika, något alarmerande rop, skrik, grymt, onomatopoeia och glossolalia.

Som ett resultat samlade Fernand, regissören för dramatiska och litterära sändningar en panel.

Bland cirka 50 artister, författare, musiker och journalister som var närvarande för privat lyssnande den 5 februari 1948 var Jean, Paul, Raymond, Jean-Louis, René, Jean, Maurice, Georges, Claude, och René.

Wladimir vägrade att sända även om panelen nästan enhälligt gynnade CC Tops arbete.”

Inledningen till Dreva Bruk, SpaRatt, StarStead och Flykten undan Klimatförändringens katastrofer.

En tid skulle det Naturliga Urvalet överleva i Rymdsamhället, tills att förhållandena på Tellus åter blivit lugna och trygga.

På kartan hette den Yttersta havsbandsskär.

Någonstans längre ut fanns Arholma, Åland och Finlands skärgård.

Ön hade i perioder varit bebodd av flera familjer, för att sedan överges och lämna plats åt kvigor på sommarbete.

Det fanns visst några andra hus på den sydvästra delen av ön.

Antagligen stod de tomma, i väntan på någon semestrande familj från huvudstaden.

Rudolf hade talat om för Johan och Turid att de hade rospiggar i släkten.

Den ö de skulle ut till hade tidigare bara varit bebodd av människor som levt hela sina liv i Roslagen.

Det var därför, förklarade Rudolf, som de hade efternamnet Frånlandsvind.

Det var den goda vind som förde ut fiskebåtarna på havet, när deras förfäder behövde mat på bordet och fisk att sälja.

Mamma Kristin var en praktisk kvinna, som ansåg livet skulle göras enkelt och bekvämt.

Egen företagare och arbetade som bokillustratör och design av bokomslag.

Hon hade sin verksamhet, arbetsrummet, hemma i lägenheten vid Vanadisvägen.

Där, som i ett kreativt kaos, stod i rummet projekt som inkuberade, långkokade, jäste och bubblade.

Allt bottnade i väl invanda och inrutade arbetsrutiner.

När hon inte arbetade med något projekt, satt hon gärna med pennan i handen på något kafé vid Odenplan.

Där kunde hon hämta uppslag till vardagsmiljöer, lätta att känna igen sig i för framtida läsare. På arbetsbordet låg ett manuskript som hon skulle gestalta och illustrera, en nyöversättning, av Alexandre Dumas den Äldres ”De Tre Musketörerna”, med skissen till texten ”D’Artagnan kom in med dragen värja”.

Som ung konststuderande i Paris, hade Rudolf drömt om att bli upptäckt av konstvärldens erkända och om en framtid som berömd ”artiste peintre”.

På Deux Magots och Café des Flore i Latinkvarteren på Rive Gauche, hade han upplevt den berusande stämningen mitt bland studenter, bohemer, konstnärer, intellektuella och existentialister.

I Paris kunde han sväva ut i tankegångar och citat från berömda mästare som Matisse, Picasso, Cézanne, van Gogh, Degas, Delacroix och Lionardo da Vinci.

I drömmarnas värld var allting möjligt.

Inte ens Rudolf kunde bortse från fakta.

Drömmar var ljuva, men för att förverkliga dem krävdes tak över huvudet, mat i magen samt intressanta och inspirerande människor att samtala med.

Under dagarna slet han med arbetsdisciplin, brist på motivation och återkommande tvivel på sin egen begåvning.

Att sitta vid ett glas vin och förklara livets mening för andra som just var i färd med att formulera motargument, kostade pengar.

Tillbaka till hemstaden.

Konsten var, trodde han, ursprunget till upplevelsen av andlighet.

Han var inte riktigt säker på vad detta skulle leda till, men det var en av de oförklarliga orsakerna till varför han ville besöka Tallholmen.

Därifrån hade hans förfäder hade kommit.

Han var inte framgångsrik, men klarade sig med lite utställningar, ungefär vart annat år.

De som köpt av honom tidigare kom gärna igen för att söka nya favoriter till sina Rudolf Frånlandsvinds-samlingar.

Han skapade ett bolag där tidigare köpare kunde betala in en månadsinvestering, tills att de uppnått den slutsumma då de hade rätt till att välja ut ett av hans konstverk.

I bokhyllan i ateljén på Rörstrandsgatan, ovanför Karlbergs Slott, hade Rudolf ett eget hopkomponerat bibliotek av konstnärsbiografier och handböcker.

Han läste, tänkte, kontemplerade, filosoferade, mediterade, reflekterade, drog slutsatser, hypoteser och spekulationer om Receptet på Framgång.

Acke Kumliens Oljemåleriet.

Den praktiska handboken för alla konstnärer.

Han var trogen make till Kristin, pappa till sonen Johan och dottern Turid, samt storhusse till Jack Russeln Tummen.

Till hösten skulle sonen Johan börja i årskurs nio.

Han hade planerat att använda sommaren till sitt största intresse, dataspel.

Nu hade det fått konkurrens.

För kvinnor i allmänhet och flickor i hans egen ålder i synnerhet.

Därför hoppades han att det ute på Tallholmen skulle finnas någon tjej.

Hon skulle vara intresserad av dataspel, men också bada och fiska.

Johan hade med sig sitt obegagnade kastspö med haspelrulle, en wobbler och några andra drag som expediten i sportaffären rekommenderat.

Han visste att utan solbränna efter sommarlovet, skulle kompisarna tro att han suttit framför datorn dygnet runt.


Dottern Turid var en tystlåten självständig liten flicka, som mest lekte för sig själv.

Hon höll sig själv sysselsatt.

Många ansåg att Turid vara lillgammal, men det bekymrade varken Rudolf, Kristin eller Johan.

Hennes stora passion var upptäcktsresanden, som Charles Darwin och Doktor Livingstone.

Om dem visste hon allt som fanns att veta.

Hennes stora favorit var Ferdinand Magellan.

Den förste som seglat jorden runt.

Turid drömde om att bli upptäcktsresande, men vad som fanns kvar att upptäcka?

Idag var forskning och vetenskap, med elektronmikroskop, radioteleskop, kol-14, genetik, nanoteknik, datorer, flygplan, drönare, ubåtar, satelliter och alla visionära uppslag hämtade från science fiction-filmer och fantasy-berättelser, en dyr affär.

Vad kunde hon bidra med till Upptäckandets bibliotek och arkiv?

Det måste ju finnas något över till henne, som fortfarande var oupptäckt?

Uteslutningsmetoden kanske skulle kunna ge svar?

Var Tallholmen en sådan detalj som alla tidigare upptäckare kunde ha missat?

Jack Russelhunden Tummen såg som sin främsta uppgift i livet att aktivera den annars så stillasittande familjen.

Ett lämpligt medel kunde vara en tennnisboll.

Han lade den vid någon fötter, gladskällde och puffade med nosen.

Tills att någon gav ifrån sig en uppgiven suck, kastade den och snart var hela familjen på benen, i låtsatsjakt efter Tummen och bollen.

Eller, när han, trött efter leken, låg på rygg och för att bli kliad på magen.

En och annan skogsmus kunde också förgylla hundlivet.

Rudolf planerade ett nytt konstprojekt: ”Fyrar som blinkar”.

Han gjorde flera skisser att utföra i akvareller, oljemålningar, akrylfärg eller i litografier.

Ljusa kadmiumgula prickar på avstånd, som fyrar i mörker och dimma, med en bakgrund av skiftande vaga former och färger, i ultramarin, pariserblått, koboltblått, zinkvitt, umbra och sienna.

Varje prick, en annorlunda.

Kristin hade också egna planer.

En idé om en egen blomsterbok, ”Tallholmens Växter och Örter”.

Fanerogamer med blommor, fröställningar, frön, blad och rötter.

När boken var klar skulle den se ut som ett gammaldags herbarium.

Lyxutgåva i faksimil och som lätthanterlig handbok för glada amatörer.

Till sitt eget arbetsarkiv samlade tillverkade hon förlagor till bilder av stränder, klippor, ängar, skogsbryn och älvdans i morgondimmans slöjor.

Efter att ha ställt in resväskorna i huset, gjorde de en första upptäcktsfärd.

Efter en kort runda, åt de lunch bestående av kokt, kall färskpotatis, matjesill, gräddfil och gräslök.


Inne bland träden flög entitor, talltitor, hackspettar, sädesärlor, flugsnappare, trädkrypare och en och annan talgoxe.

Uppe på himlen seglade en fiskgjuse.

Gråtrutarna väsnades.

På marken växte timotej, ryssgubbe, åkersenap, älgört, vallört och gråbo.

Sankte Pers Nycklar och Flugblomster.

Invid Knuttorps veranda blommade en schersminbuske, med sin härliga, milt sövande doft.


De åt kvällsvard som bestod av te, chokladmjölk och smörgåsar med leverpastej, kaviar, ost och prickig korv.

Trötta men på gott humör, lade de sig tidigt.

Golfströmmen utanför Norges kust skulle ändra riktning, vilket skulle medföra en ny istid.

Med återkommande men oregelbundna temperaturomslag i luft och i vatten, smälte Arktis och kontinentalsocklarna förorsakade plötsliga tsunamivågor som drog in mot Norges och Danmarks kuster, upp genom Öresund och utmed Baltiska havets stränder.

I StarStead hade Sanela och Kitty satt igång med en utbildning av Ministrarna, de som skulle vidareutveckla Francis Bacons Det Nya Atlantis och Arthur Hazelius hembygdsmuseum Skansen, ute i världsrymden.

Rymdstationen SpåRätt 1, som planerats bli till verklighet vid Dreva Bruk, blev alltmer beroende av erfarenheterna från StarStead.

Vem hade kunnat förutse det?
Andra skulle hänga på, kopiera och konkurrera.

Det var ett villkor och en förutsättning.

Konflikter och konkurrens kunde på sikt öppna upp för samarbetsavtal och gemensamma strävanden.

Av just det skälet måste också Stjärngänget vid Dreva Bruk ge sig ”ut på banan”.

Till det behövde de ännu mera mark, jord, yta och maskiner.

Därför satsade de på projekt i utlandet, köpte aktier i andra företag, visa framfötterna och då och då också klorna.
SpåRätt gick också in som delägare i en rymdforskningsstation uppe i Nikkaluokta.

Den plats i Sverige som ofta vintertid stod för de kallaste köldgraderna.

De sökte sig dit för att testa produkter som kunde bli användbara i rymden, men som måste kunna hålla stånd mot temperaturväxlingar, lufttryck och fukt.

Sådant som kunde expandera vid värme och solsken, men krympa i köld och mörker.
Stjärngänget hade byggt ut sin administration i den supermoderna digitala huvudstaden Ljusdal.

Den var ju, av naturliga skäl, till största delen osynlig för vanliga människor.

Allt det digitala fanns innanför byggnader med kraftiga väggar, utan fönster och med höga murar runt omkring.

Turister hänvisades vidare till Stockholm eller någon annan fysisk, kulturell och visuellt attraktiv storstad.
Stockholm hade drabbats vattenmassor norr ifrån, smältvatten från glaciärerna som strömmat ner i floder och älvar, ner i Mälarens sjö.

Vattenmassor forsade fram över sjön och rann över Stockholm, Gamla stan, Strömsbron, ner i Saltsjön, ut mot Stockholms skärgård, Östersjön och vidare ner mot Öresund.

Där möttes floden av andra vattenmassor från Västkusten och Norge.
Vardagen förändrades för alla.

Nya vattenmassor, plötsliga skyfall och smältvatten.

Bygga säkrare och mer stabila vatten- och avloppssystem, hålla igång pumparna i tunnelbanorna, bil- och tågtunnlar och dränera vatten borta från gator och torg.

Den ö där nu fanns Nordiska Muséet, Skansen, Gröna Lund, Liljevalchs konsthall, Prins Eugens Valdemars Udde och, längst ut på Blockudden, Thielska galleriet.

Näst intill en kultplats för alla neoluddister.
SpåRätt hade förhandlat till sig rätten att bygga ut ett helt rymdcenter på Kungliga Djurgården, runt Skansens anläggning och bort mot Blockhusudden.

Företagare och innovatörer i Sverige sökte sig till Dreva Bruk, Breda Hjärnbruk och deras Hackerspaces och Makerspaces.

Bort över Kungliga Gärdet, där Kungens får brukade gå och beta på somrarna, över Liljansskogen och fram och förbi Stockholms Universitet, Naturhistoriska Riksmuseet och Bergianska Trädgården, till övre delen av Brunnsviken vid Haga slott och Frösunda.

Hela anläggningen skulle vara inbyggd och fick därför snabbt i folkmun smeknamnet eller öknamnet ”Calzonen”.
Autonoma, Oberoende Solitärer flyttade ut i det nya skatteparadiset StarStead.

Skogsdoft & Fågelsång hade de två gamla skolkamraterna Jesper och Nisse först skapat som en stugby utanför Ljusdal, med stuguthyrning, kanotuthyrning, fiskekort och dagliga guideturer.

Så kom de över en gammal oljerigg som de lät bygga om till rymdhotell.

Efter åratal av slit och förlorade investeringar, fick de hjälp av en multimiljardär att sända ut det första rymdhotellet.

De blev framgångsrika och ekonomiskt oberoende.
Det var ungefär då som Stjärngänget fick höra talas om dem.

Evert var först med att ringa till Fågelsång & Skogsdoft, bara för att lyssna och känna av vilka de var och vad de hade tänkt med sitt första rymdhotell.
Evert konfererade med Anneli, Sophie, Björn och senare också med Baltazar, för att så beställa rymdhotellet StarStead.

Anders och Andreas uppträdde.

Den svenska formgivaren Ann-Kristin Lindmark, A-K L, presenterade utförande och design.

Hon kontaktade designers som gav sig på allt från hotellrum till tyget på baden-badenstolarna vid den virtuella havsstranden.
SpaRatt Entertainment gjorde reklamfilmer för SpåRätt Informations- och Kunskapscenter, SpåRätt rymdstationen och rymdhotellet SpåRätt StarStead.

Allt proffsigt och låg strategiskt rätt i tiden.
De som sökte sig till SpåRätt, vid Dreva Bruk skulle också bli nyfikna på rymdstationen och hur vardagslivet där skulle komma att se ut.

För att boka in familjen eller företaget på en weekend eller vecka ute på SpåRätt StarStead rymdhotell.

Ett idealiskt ställe ifall man ville gå ner några kilon eller träna inför ett maraton.

Där behövde ingen vara orolig för att bli uppringd eller störd i fokusering och koncentration.

Detta händelseförlopp oroade naturligtvis en hel del av världens ledare.

De som trodde att mänskligheten skulle finnas kvar i sin neoluddistiska form och att alla hotbilder av klimatförändringen, översvämningar, hav som försvann in i jordens inre, tsunamivågor och jordbävningar bara var rykten som domedagsprofeter spred i media och på nätet.

Jordbävningar, jorderosioner, översvämningar och vårfloder hade gjort stora marker porösa och rörliga.

När vattenmassor forsade fram och ut genom torrlagda kanaler efter vattendrag, kunde stora bitar av mark följa med.

De fastnade och förorsakade fördämningar och orsakade nya översvämningar.

Sådana rörelser kunde också sätta infrastrukturen, med vägtrafiknätet och tågtrafiken, ur funktion.

Nisse hade hört ryktesvägen att neoluddister talat om Australien, som en kontinent att fly till. Neoidealismen hade inte fått lika starkt fäste där, som i Europa och Nordamerika.

Han hoppades att de i De Sanna Människorna skulle kunna ta sig till Australien, förutsatt att andra neoluddister ordnat med transporter och färdvägar.

Kunde de bara ta sig till Afrikas östkust eller till Indien, borde det finnas båtar som kunde ta dem över till Australien.

Det första stora hindret skulle finnas på bra mycket närmare håll.

Neoluddisterna närde en fatalistisk ödestro som befriade dem från ansvar och angav dem som offer för de oförklarliga omständigheterna.
Ur dem uppstod subkulturen som skulle bilda det öppna nätverket av första generationen neoidealister.

Dagens tunnelbyggande beror inte enbart på en trend startad av Elon Musk.

Sedan urminnes tider har både människor och djur sökt tillflykt under berg, i jordhålor och tomma utrymmen mellan solida ytor.

Människan har byggt Huset med Grottan och Jordhålan som förebild.

Än idag bor människor i antingen naturliga hålrum, eller i artificiella grottor.

Var är upplevelsen av trygghet större, än under markytan?

100% säkerhet finns ingenstans.

Även under jord kan erosionen luckra upp jorden, vattenflöden orsaka slukhål, tunnlar fyllas med avrinningar från floder, eller regnvatten som marken ännu inte hunnit absorbera.

Levde verkligen grottmänniskorna och grottfolken i grottor?

Fanns det så många naturliga grottor tillgängliga?

Var grottmänniskorna de första bofasta?

Den som flyr in i ett hålrum riskerar att fastna i en fälla.

Pojkar som lekte, fann Lummelundagrottorna.

På Island bodde människor i utgrävda jordhålor.

Platons liknelse om Grottan är välkänd.

Likaså Lionardo da Vincis målning med Madonnan i Grottan.

I Rom och Paris byggdes katakomber.

Fängelsehålor skapades under borgar och fästningar.

Människor ute på landsbygden grävde ut matkällare.

Människor i olika kulturer har begravt sina döda under jord.

Planeten Tellus kallar vi till vardags för ”Jorden”, eller bara ”jorden”.

Att stå med båda fötterna på marken anses bättre än att tro på luftslott och sväva i det blå.

Elon Musk vill skapa ett samhälle på planeten Mars.

Varför skulle människor föredra att leva sin vardag på Mars, istället för på Tellus?

Att Elon Musk kan bygga upp en människokoloni på Mars, betyder ju inte att han är nödd och tvungen till att försöka? Vem vill vara först att bosätta sig där?

De rikaste, med lyxvillor på Mars? Kriminella som annars skulle avrättas, eller sådana i Utanförskap, som aldrig kommer kunna anpassa sig tillbaka?

Enstöringar?

Eremiter?

Solitärer?

Alienerade?

Isolerade i karantän?

Konspirationsteoretiker fruktar Area 51.

Dagligen regnar vattenmassor ner över Tyskland och Nederländerna.

I USA och Kanada fortsätter skogsbränderna sina härjningar helt utan kontroll.

Många av dagens människor fruktar att tappa kontrollen.

Människor som fruktar för sina liv, går hellre under jord, än går under.

Orfeus söker Eurydike i Underjorden.

Helvetet, menar de som tror, finns under markytan.

Dante går ner i en grotta.

Aladdin går ner i en grotta.

Ali Baba upptäcker de fyrtio rövarnas skatt inuti ett berg.

Soldaten med Elddonet går ner i en grotta.

Diogenes söker med en lykta i handen efter visa människor.

Florence Nightingale kallas också för Damen med lyktan.

Mörkret står för det Okända, Främmande och Onda.

Ljuset står för Upplysning och Kunskap.

Motståndsrörelsen i Frankrike verkade Underground.

Den amerikanska undergroundkulturen höll till i Lower East Side och Times Square, på Manhattan, i New York, USA.

Batman, eller Bruce Wayne, har sitt gömställe i en grotta.

Odysseus lurade Cyklopen i en grotta.

Jesus döda kropp lades i en jordhåla som täcktes för med ett stort stenblock.

I flera länder har man funnit grottmålningar.

Människor på jakt efter bytesdjur har trängt ner dem i en fångstgrop, fälla, i en grotta, eller utför ett stup.

Människor har byggt Panamakanalen och Suezkanalen.

Människor bygger långa tunnlar genom höga berg och under djupa vatten.

Vietnameserna använde tunnelnätverk för att strida mot invaderande franska kolonisatörer och avancerat beväpnade amerikanska militärstyrkor.

En sökarhund fann en terroristledare som gömt sig i en jordhåla under marken.

En svensk markägare äger markytan, men inte jord- eller stenmassan, under.

För att bygga ett hus på sin egen mark, måste en svensk ansöka om byggnadslov.

Varje svensk medborgares mark kan, vid behov, exproprieras av Staten.

Den som äger en fastighet med husgrund ner i jorden, är i Sverige skyldig att betala fastighetsskatt.

I forna tider gällde sedvanerätten.

Den som nyttjade jorden, ägde också rätten till den.

En brukbar vattenväg, kallas också för farled.

Före inträde till vissa vägar, utkrävs betalning av vägtull.

Det finns vägar som är markerade som privata.

Såsom troende ska man hellre välja den Smala vägen, än den Breda.

Det är Vandringen som är Målet.

En luffare anses vara en lösdrivare.

En modern luffare kallas för en backpacker.

Det finns dem som använder sin semester till tågluffning.

Det finns troende som reser på pilgrimsfärd.

Det finns turistföreningar.

Det finns vandringsleder.

Orienteringskarta är en karta som används av orienterare för att hitta i verkligheten.

Orienterare använder karta och kompass.

Ordet ”orient” härstammar från ”där solen stiger upp”.

Solen går upp i Öst och ner i Väst.

Grottforskare i naturliga grottor kallas för Speleologer.

Lösdrivare utan fast bostad och fast adress kallas också för Kosmopoliter, eller Världsmedborgare.

”Urban Explorers” kallas de som utforskar stadsmiljöer, i tomrum, håligheter, korridorer, kulvertar, tunnlar och underjordiska gånger tillverkade av människohand.

Lösdrivare kan också kallas för ”Bohemer” (efter staden Böhmen, därifrån man trodde att ”zigenarna”, romerna kom ifrån, som ”tar dagen som den kommer” (ungefär som björnen Baloo i Walt Disney’s sampling av Rudyard Kipling” som, liksom Klarabohemerna, när de inte hade någonstans att sova och sov över hos någon vänlig själ, ”kinesade”).

Då Ekonomiskt Oberoende luffade runt mellan städer och fester, kallades de för ”The Jet Set”. Jack Kerouac har skrivit boken ”The Dharma Bums”.

Abel symboliserar den bofasta Bonden och Kain den nomadiserande Samlaren och Jägaren. Det har i alla tider funnits ”budbärare” och mellanhänder, ”entreprenörer” som förmedlar information och produkter mellan fast boende och kringresande.

Kringresande kallades förr, för Gårdsfarihandlare, Västgötaknallar, Nasare, eller Handelsresande.

Handelsresande kunde vara dörrförsäljare, som ”knackade dörr”.

Det svenska företaget Electrolux var berömt för sina handelsresande dörrförsäljare. Dörrförsäljningen utvecklades till Postorderföretagen i Borås och vidare till nutida digitala e-handels- eller webbutiker.

Idag finns det kringresande som utövar maximalt bruk av distansarbete; ”Digital Nomads”.

En tidigare Back Packer från Goa kan mycket väl bli en Digital Nomad som utför sitt arbete via sin dator, vid en härlig strand på Bali.

Den första handelsplatsen kom att kallas för ”marknad”, eller ”marknadsplats”.

De flesta av nutida städer har uppstått där sådana marknadsplatser blivit stationära, utmärkta på kartor och med rykten om sig att vara lönsamma för både säljare och köpare.

Alla ville mötas på samma plats.

En marknadsplats måste vara lättillgänglig.

Vid en marknadsplats som blivit permanent uppstår förr eller senare en administration. Administration kostar pengar och därför kräver man av säljare och köpare en tullavgift.

Då flera marknadsplatser har uppnått ett gott rykte, uppstår handelsförbindelser.

Som skydd mot olyckor och stråtrövare utvecklades banksystem och försäkringsbolag.

Frimurare hade ett eget försäkrings- och banksystem.

Bankerna förvarar sina egendomar i valv, gärna under jord, eller insprängda i berg. Handelsplatser blir till Torg och Torgen bildar Passager, förebilden till Varuhus, förebilden till Postorderföretag och förebilden till e-handel.

Entreprenörer, Transport- och Speditionsföretag med inarbetat Logistik övertar distributionen av varor och tjänster.

De har kännedom om vilka lagar och regler som gäller för införsel och utförsel av varor och tjänster, inrikes och utrikes.

Tyska Hansan var en tidig form av Handelsbolag.

Idag har Internationella och Multinationella konglomerat och kartellbildningar övertagit uppdragen av Tillverkning, Försäljning, Distribution, Grossist- och Detaljhandel samt Kommersiella Relationer till Konsumenter världen över.

All sådan handel sker via kanaler.

Kanalerna kan finnas via sjöfart, infrastruktur eller flygtransporter.

Logistik kan sägas vara ett annat ord för Framkomlighet.

Idag är Kartan och Kompassen ersatt med lokalkännedom och GPS.

Den som känner till de bäst lönsamma, bränslesnåla och tidseffektiva medlen, vinner.

Som i alla tider styr Tillgången och Efterfrågan.

Den som styr över båda, äger Marknaden och har Marknadsmonopol.

Marknadsmonopol kan också, för att förhindra konkurrens från Utomstående, uppstå genom Kartellbildningar inom Distributionsleden.

Ju färre mellanhänder, desto större vinst.

En viktig distributionsled är den från Afrika till Europa, över Gibraltarsund.

Illegala transporter, t ex av illegala droger, utförs utanför den etablerade marknadens kontroll. Transportörens uppgift, bortsett från själva fysiska förflyttningen ”trafficking”, består i att transportera varan eller tjänsten i det fördolda, utanför det Etablerade Samhällets kontroll.

För att förhindra kontroll är det inte ovanligt att transportörerna konstruerar olika egna former av kommunikation, kommunikationsmedel och kanaler, typ tunnlar.

I varje gammal borg finns en tunnel som Slottsherren och hans närmaste kunde använda till att fly från angripare.

Varje bofast är beroende av ständig åtkomst och tillgång energi, värme, dricksvatten och avlopp.

Varje Levande Varelse är naturligt utrustad med Nyfikenhet.

Nyfikenhet är antagonisten till Rädsla.

Entreprenörer av Information levererar till en viss del sann och objektiv information, men till en viss del också ryktesspridning av spekulationer om sådant som kan bli till objektiv information, eller desinformation, för att den ena parten i relationen ska kunna göra vinning på den andra partens rädsla för det oväntade, främmande och okända.

Varje Affärsförbindelse är grundad på Förtroende mellan de inblandade parterna.

Av Rädsla för att den andra parten inte ska utnyttja Förtroendet, anlitar sannolikt båda parter någon form av, mer eller mindre, överenskommen delgivning i förväg.

Detta kan utföras av en budbärare, eller förhandlare, typ diplomat eller ambassadör.

Det är inte helt osannolikt att båda parter också använder sig av informatörer, typ Spioner.

Eftersom båda parter är medvetna och att den Andra också utnyttjar samma informationssamlande, bistår de antagonistens informatör med sådana ”objektiva fakta” som motspelaren kan uppfatta som ett underförstått hot, ett angrepp mot känslan Rädsla.

Då känslan Rädsla ökar hos båda Parterna, uppstår en ”Terrorbalans”.

Var och En designar sådana Informationsbitar som den Andra kan Uppleva som Antydningar till Ny Hotbild.

Säkerhet kostar Pengar och Tid.

Med Etthundra Procent Säkerhet finns inget Utrymme kvar till Förtroende, och därmed kan inget Handelsutbyte av Varor och Tjänster förverkligas.

Alltså måste Båda Parterna ständigt förhandla, så att Förtroende och Informationsutbyte verkar Överensstämma.

En Tredje Part kan söka Störa Förtroendet genom desinformation till de Båda Parterna angående den Andra Partens Tillförlitlighet.

Kommunikationen och Informationsutbytet blir alltmer Komplext, Avancerat och Abstrakt. Därför börjar Samtliga Inblandade Parter förlita sig mer på Abstrakta Siffror, än Konkreta Artefakter.

Det Kontantlösa Samhället förlitar sig mer på digital teknik, än löften bekräftade med fysiska handslag.

De digitala binära siffrorna Ett och Noll anses motsvara Yin och Yang.

Det som står mellan raderna kvarstår som ett tredje alternativ.

Yin syns.

Yang syns.

Men det som finns bakom och omkring är Osynligt, Dolt och Förlagt till Utrymmen under, som i hålrum, orter, gångar, tunnlar och kanaler…

Mullvadarna eller mullvadsmänniskorna lever så mycket i mörker att de lärt sig en speciell form av intuition, att ”se i mörkret” och, när de är uppe på ytan, i dagsljuset, bär de alltid mörka solglasögon, för att inte bli bländade eller skada ögonen.

De är så vana vid att inte använda synen och istället bruka hörsel, lukt och känsel att synen blir mera passiv, än aktivt uppmärksam.

Liksom fladdermössen uppnår de så småningom en ekoeffekt, där varje ljud studsar tillbaka och i första hand uppfattas av öronen, i andra hand av huden och känseln.

Effekten kan påminna om samurajernas intuitiva sjätte sinne.

Skyggheten kommer allt efter hand.

De tyr sig till det osynliga, ovidkommande, i bakgrundens skuggor.

En van underground-människa lär sig hur och var ytmänniskor uppmärksammar sin tillvaro i dagsljuset eller det elektriska lampljuset.

Ingen mullvad förväntar sig eller ens önskar ett ljus i slutet av tunneln.

För dem var tunnelseende ingen begränsning.

I tunneln finns inget sken som bedrar.

I tunneln är alla osynliga, men finns.

Ytmänniskan är lättare att lura och bedra, just därför att hen tror sig se, förstå och veta.

I tunneln är allt ständigt främmande, okänt och nytt.

Ytmänniskor lever i en värld av invanda rutiner, där vardagsmönstren leder fram till just de händelser som verkar angå dem.

Ytmänniskor känner igen sådant som redan är invant och bekant, men filtrerar omedvetet bort allt sådant som kan väcka antingen nyfikenhet, eller oro.

Det är alls inte ovanligt att de tar både tillvaron, livet och nuet för givet.

Under 60-talet blev det ett mode bland innefolket att bära solglasögon även där solljuset inte kunde störa dem, eller rampljuset inte blända dem.

Modet hade uppstått från mullvadsmänniskorna.

De omgavs av en mystisk, lite hotfull, upplevelse av främmande, obekant, okänt oförklarligt. Likaså deras praktiska kläder.

Material som inte samlade damm eller smuts, som var lätta att rengöra och ur vilka kroppsvätskorna inte avgav någon obekväm odör.

Ytmänniskorna levde i en ständig, för det mesta, omedveten oro, fruktan och nervositet som lätt kunde slå över till irritation och till och med aggressivitet.

De ansåg sig högst upp i Darwins näringskedja, men hade levt så länge i antropocens bekvämlighet- och trygghetszoner, att deras naturliga instinkter till överlevnad, hade ersatts av elektroniska, digitala media.

Då nya generationer av ytmänniskor växte upp, tog de för givet att världen och verkligheten fanns i media och inte i den fysiska världen runt omkring dem.

Verkligheten omkring, menade de på fullaste allvar, var en bedräglig illusion, medan den elektroniska, virtuella, digitala föreställningsvärlden, var nödvändig och begriplig. Mullvadsmänniskorna var vana vid att frukta de faror som, när som helst och var som helst, plötsligt kunde uppstå.

En översvämning.

Förlusten av bostad och alla ägodelar.

Andra mullvadsmänniskor som försvann och aldrig mer kom tillbaka. Människor som antingen gick vilse i den fysiska tunnelsystemen, eller i hallucinationer orsakade ensamhet, isolering, psykisk ohälsa eller allt djupare fall ner i drogmissbruk.

Mullvadsmänniskorna brukade jämföra missbrukets frestelser med att, i en kall och hård verklighet, finna ett varmt och tryggt hålrum i något liknande andlig kvicksand.

Längtan bort till frånvaron av köld och hårda stämningar, atmosfärer och klimat ledde den illamående bort mot en sådan mental oas.

Den undflyende kunde först uppleva den falska värmen och tryggheten i tårna.

Det gav mersmak.

Bara lite till.

Det kunde ju inte vara så farligt?

De som aldrig testat, hur kunde de veta?

Så med trygghetens dy över fötterna, förbi smalbenen och vaderna och upp till knäna.

Livet hade aldrig någonsin känts så bra, stimulerande, intressant och välkommet.

Dyn i kvicksanden väckte misstankar och oro.

Tänk ändå om det var farligt? Nåja.

Än så länge var det ingen risk att dras med ut och ner.

Bara några steg tillbaka till samma främmande, ogästvänliga, otrevliga och obekväma vardagsverklighet full med obegripliga rutiner och föreställningar utan förklaringar.

Ytmänniskorna förstod ingenting.

Varför kunde någon välja att fly, när ingen flykt var möjlig?

Den undflyende gick upp på säker mark och träffade där andra ytmänniskor i samma situation. Vad visste egentligen ytmänniskorna?

Vad kunde de, som aldrig upplevt den mentala kvicksandens svarta hål, ha att erbjuda istället? Faktum var att de inte kunde erbjuda någonting annat än vardagsrutiner och åsikter som de aldrig själva erfarit om de var sanna, eller bara rykten.

Deras övertro på regler och påhittade gränser kunde inte längre kännas övertygande.

De satt och väntade på en marshmallow-effekt som aldrig skulle komma.

De rörde sig aldrig utanför Borgens tullstationer och vallgravar.

De upplevde ingen inre trygghet, saknade självförtroende och förväntade av en helt likgiltig övermakt, ett bistånd som aldrig skulle nå fram.

Innerst inne kanske de till och med kunde ana det, men varför riskera uteslutning?

Varför ställa sådana obekväma frågor som bara kunde orsaka mer oro och kanske till och med oordning, kaos och förstörelse?

Mullvadsmänniskorna var långt ifrån befriade från sådana illusioner, men saknade tilltro till sådana förhoppningar som bara, om de aldrig infriades, bara skulle leda till besvikelse och, kanske, defaitism och apati?

Mullvadarnas syn på livet är grundad på myter som förmedlas mellan individ till individ, stam till stam och generation till generation.

Rörelser vill få sina egna åsikter att framstå som mer substantiella eller sanningsenliga. Det enda sanna för mullvadarna är dels mörkret, dels deras upplevelser som sannolikt härrör från genetiska symtom från Charles Bonnets Syndrom.

Bland sådana symtom brukar nämnas skeptiskt förnekande av verkligheten som den är:

En plats för intet … icke-besittning och … icke-anknytning …

betonas så att det blir intetsägande där mullvaden upplever verkligheten att inte förstå.

En ångest orsakad av den falska tron ​​på ett oföränderligt, statiskt.

När mullvaden även andligt har upplevt tunnelsystemets oändlighet, kommer hen inte längre vara i något ”tillvaratillstånd”.

Efter det Ogenomträngligt Svarta upp igen någon annanstans
Efter det Ogenomträngligt Svarta inte upp igen
Efter det Ogenomträngligt Svarta både upp och återkommer inte
Efter det Ogenomträngligt Svarta varken upp eller återkommer inte

En mullvad som har uppnått målet är obeskrivlig, ospårbar hos en befriad som lever och inte lever längre.

En tydlig egenskap är att en mullvad för att fullt ut förverkliga … djupt trött på det mänskliga tillståndet och …

En utbredd subkultur underground som, underifrån, överlappar upplösningens entropi.

Efter Fat Boy, Little Man och Tzar Bomba, den uppväxande generationens uppfattning att negation och värdeförstörelse var mest nödvändigt för de nuvarande förhållandena, inte förespråkande meningslösheten entydigt, men identifierat den som en fundamentalt prometeanisk rörelse.

Prometeismen är varken ”bra” eller ”dålig”, varken ”välfärd” eller ”katastrof”, men kan beskrivas som varandes en styrka och en svaghet på samma gång.

Mullvadarna blir befriade från all auktoritet och befrias också från moralisk auktoritet som annars gäller utanför och ovanför tunnlarna.

Detta betyder inte att tunnelsystemens inre struktur har någon metafysisk innebörd.

Till skillnad från världen ovanpå jord, kryper mullvadarna frivilligt in i tunnlarnas nätverk och vara sig själva inom dess gränser, anger den princip vars uppriktighet de försöker leva ut till slutet i ett tillstånd av spänning, i en kris, som att tömma världen och existensen av mening, syfte, begriplig sanning eller väsentligt värde.

Tolkning är något som mullvadarna inte kan leva utan, men är i själva verket ett livsvillkor.

Mullvadarnas direkta upplevelse av det totala mörkret i tunneln, verkar som motgift till tunnelseende med ett ljus i ett hypotetiskt slut av systemet, mot förtvivlan av meningslöshet, så småningom en konstruktion som leder till upplösning.

En upplösning som leder bortom skepsis till en misstro mot all mening.

Mullvaden är en produkt av evolutionen.

Tellus har ingen speciell betydelse i universum och historien rör sig inte i en riktning.

En fri ande.

Mullvaden införlivar tankar i sin egen direktupplevelse av varelse, tid och vara, till en perfektion av den.

Mullvadarna som kollektiv, berömmer den enskilda mullvaden för att undvika att praktisera en alltför biologisk eller antropologisk idealisering av tunneltillvaron; som en ”vilja till intet”, eftersom det inte finns något av värde att hitta i världen.

”Vilja till intet” är fortfarande en form av värdering eller villig.

Mullvadar mer djupare och längre ner i tunnelsystemens inre förklarar abstrakt i tredje person strategin som att förneka liv och deprecisera existens; hur vanliga människor kan föredra tunnelsystemen hellre än livet ovanför: ”Fremdheit” (alienation) och ”Absonderlichkeit” (konstighet), upptäckten av det anmärkningsvärda i det banala.

En obeveklig hängivenhet.

Mullvadens upprymdhet; oansvarigt vilseledande.

Fa’apua’a Fa’amu var tvetydig.

Möten mellan mullvadar av olika kön var möjliga, men berodde mer på slumpen än medvetna intentioner.

Då socialantropologer sökt skriva om mullvadarnas samhällsliv, brister tolkningarna så gott som alltid på osakliga argument angående kommunikation via tunnelsystemen.

Dessa argument grundar sig på föreställningar om att även mullvadarna lever i monogama förhållanden, men eftersom endast få utrymmen kan vara tillräckligt stora för att rymma två individer i bredd, kan man helt logiskt anta att tillfälliga möten sker mer serie- än parallellkopplat.

Det första påståendet blir alltid det som styr de nästkommande argumenten.

Mullvaden existerar genom en attityd; att inte förväxla och sammanblanda Rumtiden med Verkligheten.

Den Inre Tunneln.

En förening av ro och självkontroll, en uppsättning urskiljbara kroppsrörelser, hållningar, uttryck och moduleringar.

En mur av ironisk avskiljning och distanserade snarare än konfrontera.

Autonomt på ett lämpligt sätt; det vill säga begränsas inte av normer eller andras förväntningar.

Ett allmänt välbefinnande, ett transcendent, internt tillstånd av fred och lugn, frånvaro av konflikt, ett tillstånd av harmoni och balans.

I denna mening relaterad till både social kontroll och transcendental balans.

Mer mystisk än materiell.

En känsla av kontroll, styrka, självförtroende och stabilitet och hjälper att hantera de stängda dörrarna och negativa budskap från den ”generaliserade andra”.

En faktor i diskriminering i utbildningen som kan bidra till prestationsbrister i testresultaten.

Som inspirerar till en komplex blandning av både rädsla och fascination.

Självförtroende, förakt och frigörelse.

Att avstå från att försöka presentera sig på ett visst sätt.

Lugn och frånvaro av känslor.

O mild son, på värmen och lågan från din sjukdom, strö svalt tålamod.

Anledning att kyla våra rasande rörelser, våra köttliga sting, våra obefogade lustar.

En liknande ”mask” av svalhet bärs i både tider av stress och nöje.

I Diary of a Nobody används svalhet som kritik.

Enligt denna teori är svalhet ett subjektivt, dynamiskt, socialt konstruerat drag, så att svalhet är i betraktarens ögon.

En slutsats av autonomi.

Det vill säga att någon följer sina egna motiv.
– Hej, vad jag än väljer.”

Det exakta ursprunget till höften är okänt.

Det finns många olika förklaringar till etymologin för höften, men de förblir obevisade.

Många etymologer tror att termen härstammar från det västafrikanska Wolof-språket, ”en som har ögonen öppna”.

Eftersom opiumrökare ofta konsumerade läkemedlet låg på sidan eller på höften, blev termen en kodad referens till praxis.

Höft som betyder melankolisk och uttråkad.

Vild – Praktisk

Instinkt – Logik

Midnatt – Middag

Nihilistisk – Auktoritär

Associativ – Sekventiell

En fråga – Ett svar

Lyda cirkelns form – Leva inuti boxen

Mullvadar mår som bäst när de verkligen är självständiga och oberoende.

En gudomlig upplevelse som är inneboende i vardagen.

Attityden betonar subjektiv intuition framför objektiv empirism.

Anhängare tror att individer kan skapa helt originella insikter med lite uppmärksamhet och respekt för tidigare mästare.

Nere i tunnlarnas mörker längtar de efter en mer intensiv andlig upplevelse.

Individens kraft.

Personlig frihet.

Ett försök att omfamna empirismen.

Självförtroende.

Att följa ens egna instinkter och idéer.

Praxis kan ses som okonventionell och icke-traditionell.

Mullvadar är oförklarligt olika och idéer förändras ständigt.

Ingenting har absolut auktoritet.

Befria från begränsningar av och till naturen.

Den Yttre Tunneln, eller Tunnlarnas Flödesschema.

Samhället på ytan är en distraktion.

Enheten finns i idén om Tunnelsystemet.

Samhället korrumperar den enskilda mullvadens krav på frihet.

Naturen som ett verktyg för att observera och förstå det strukturerade inre i underjordens landskap.

Ingenting är allt av universella strömmar som cirkulerar.

Gränslösheten sprider rastlösa män.

Avvisandet av standardberättande värden, experiment med psykedeliska droger och sexuell utforskning .

Ett rykte om hedonister, som firade bristande överensstämmelse och spontan kreativitet.

En del mullvadar hade intresse för kriminellt beteende och engagerade sig i handeln med stulna varor och narkotika (särskilt centrerad kring New Yorks Times Square), möjlighet att vädja om vansinne för att undvika yttre frihetsberövande.

New York City i slutet av 1950-talet.

Big Browns ledning skrämde konventet.

I en chatterbox konvention, bara en gång talade han långt.

A Supermarket in California.

You Can’t Win av Jack Black har starkt inflytande.
Befrielse från censur.
Motstånd mot maskincivilisationen.

Långt borta från samhällets huvudström.

Parodierna var humoristiska.

Den andliga aspekten hade gått förlorad.

En ursäkt för att vara meningslöst vild.

Allvarligt bummlande och överallt, trasigt, vackert, vackert på ett fult graciöst nytt sätt.

Ordet på det sättet, men med ett melankolisk hån.

Karaktärer av en speciell andlighet som var omöjliga att förena, som stirrade ut genom vår civilisations fönster: ”kvadrat”, ”katter”, ”cool” och ”gräv”.

1960 hade en liten grupp väckt uppmärksamhet och avsky från sina grannar.

De hade håret nedanför axellängden.

Djupare förståelse av mänsklig natur och insikter om existensens verklighet.

Progressiva begrepp, särskilt för dem som rör personlig frihet.

Föreställningar är ett nyckelelement.

Mullvadarna tyckte inte heller om den traditionella kulturens tillvägagångssätt för att dämpa den mörka sidan av livet och skapade sätt att leva baserat på ideal för uppror och frihet.

Den andliga; att nå utöver.

Mystiker har upplevt där alla är ett.

Studier av psykedeliska droger, psykiska kriser, drogmissbruk, alkoholism, medvetandet, födelsetrauman, döden, transpersonal psykologi, spiritualitet och holotropisk andning har skapat grund för bättre förståelse, ökad tolerans och behandling av existentiella, psykiska kriser och trauma.

Efter en lång tid av negativa erfarenheter av missbruk av psykedeliska droger, har en försiktig omvärdering börjat ske kring nyttan av psykedeliska drogers bidrag till lindring av depression och olika tidigare av psykiska kriser.

Röd tråd syftar på att man ska kunna följa ett sammanhang, en sammanhängande berättelse, från inledning till den sista punkten.

En vision kan vara ett varsel, en slags varning eller ledtråd.

Det kan röra sig om ett ljudintryck – att stegen igenkänns, att käppen ställs ned på ett karaktäristiskt sätt – eller ett synintryck – man ser personen komma gående.

Enligt legenden skapades den allra första mullvaden av lera vid Moldaus strand och lade i sin mun en klartext, en formel.

Han sägs ha varit snäll, lite tafatt men tjänstvillig, men han talade inte.

Mullvadar är antingen blinda, eller helt beroende av sina instinkter.

Begreppet replikationskris (replication crisis) skapades för att beskriva detta fenomen, men fenomenet fanns observerat flera år tidigare.

För en mullvad är en sådan tro mer än nödvändig, då faror för plötsliga översvämningar, ras och temperaturförändringar tillhör vardagen, och just därför mullvadarna mer beroende av tankefrihet, än yttrandefrihet.

För att överleva livet i tunnlarna behövs något mer än teoretiska bevis.

Empiriska bevis är nog bra att ha, men intuitiva föraningar är nödvändiga för överlevnaden.

I mörkret finns heller inga möjligheter till att införskaffa tillräcklig information enbart genom läsförståelse.

Mullvadar kommunicerar, men bara om sådana händelser som kan upplevas som uppseendeväckande.

De beskriver helst deras version av verkligheten med adverbial, som tid, plats, sätt, omständigheter, med mera.

En händelse eller ett fenomen inträffar mellan intresserade parter som kommunicerar föreställningen om att händelser och deras orsaker inte inträffar av någon slump.

En nödvändighet är att i god tid i förväg ana sig till om informationsbiten är faktabaserad, eller en högst möjlig faktoid.

Somliga faktoider har en gång i tiden varit sanna, men är det inte längre.

Memerna söker imitera resonemanget inklusive logiska fel och motsägelser.

Mullvadar kan också drabbas av ett psykologiskt tillstånd, med ett tankemönster som enligt en spekulativ teori beror på den enskilda mullvadens höga dopaminhalter.

Effekten påverkar också viljan till att påverkas av andra stimuli, och ökar motivationen.

Det finns belägg för att en variant av D2-receptorn påverkar graden av nyfikenhet och utforskande beteende (Novelty seeking), samt att en annan typ av samma receptorklass påverkar det skadeundvikande beteendet (Harm avoidance).

Dopaminerga systemet är centralt för en känslas valens, huruvida ett stimuli upplevs som attraktivt eller frånstötande.

Det finns forskning som tyder på att kreativa mullvadar har färre dopaminreceptorer i talamus.

Forskare har konstaterat att halten av dopamin i hjärnan ökar under minnesträning.

En avancerad minneskapacitet är nödvändig för mullvaden då den söker sig fram i tunnelsystemen.

I olika subkulturer under jord kan sådana symptom ta sig väldigt olikartade uttryck.

Mullvadarnas kronologi utmynnar i ett resonemang om att det en gång funnits ett enormt tunnelsystem i Eurasien.

Tankeföreställningen är en grundläggande konstruktion genom vilken mullvadarna förstår världen.

Exakthet är det viktiga för att kunna ”framkalla nya och okända tunnelsystem”.

Skiljeväggen mellan det kända och okända.

En del mullvadsforskare, talpaloger (”mullvad”, på latin ”talpa”. Läran om mullvadar.) föredrar att beskriva denna tankegång som ”avbildning” eller ”bildspråk”.

Man brukar skilja på ”reproduktiva” (återskapande), ”produktiva” (skapande) eller ”konstruktiva” (uppbyggande) idéföreställningar.

Iscensättning av idéföreställning i denna mening är befriad från objektiva begränsningar.

Med objekt från riktiga uppfattningar, utnyttjar mullvaden sammansatta IF-funktioner för att skapa nya och uppdaterade spekulativa föreställningar om, näst intill oändligt vidsträckta tunnelsystem.

Visionen är något som mullvadarna önskar uppgå i.

En vision behöver inte uppfylla krav på realism, tidsbundenhet eller mätbarhet.

En möjlig konsekvens av mullvadarnas val av livsstilar.

Diffusa tillstånd i vilka mullvadarna är ovanligt öppna för förslag och frågor och uppmaningar.

Mullvadarna är varken drömmande eller sovande, utan medvetna på ett annat sätt.

Tillstånden använder en mängd metoder och språkmönster för att ta subjektet under ytan, till plötsliga känslomässiga klimax eller sammanbrott bestående av en överväldigande känslor av förnyelse, av nytt liv, eller att omvandla impulser till något annat.

Samtidigt är denna typ av anpassning ofta nödvändig för överlevnad.

Syftet kan vara att gestalta verkligheten för att skapa sinnligt konkreta före­ställningar.

I naturen motsvaras det av mimikry, genom att en sak delade egenskaper med ett annat.

Ett exempel är att jämföra en säng med en bild av en säng.

Ett problem är att mullvadar ytterst sällan sover i sängar.

Luckan mellan sängen och bilden av sängen är något positivt, eftersom det blandar igenkänning och distans.

En mullvad förklarar för en annan, händelseförloppet såsom det äger rum: ”show, don’t tell”. Subkulturen förändras genom hur händelseförloppet kan upplevas genom en intuitiv vision.

Talpaloger beskriver ofta dessa upplevelsetillstånd med ontologisk terminologi; de måste vara sårbara.

De grundar sin forskning på myternas undertext och struktur i en dikt av Baudelaire och kunde på så vis blottlägga ”den röda tråden”; berättelsens väsen.

Demarkationsproblemet handlar om hur och var man ska dra gränsen för vad som kännetecknar Talpalogi.

Problemet är fortfarande inte löst.

Talpasofi ägnar sig åt studiet av de mänskliga mullvadarnas biologiskt liv, samt deras inre och yttre förutsättningar för fortsatt liv.

Studieämnet innefattar biologi, farmaci, medicin och fysiologi, dietik, ekologi, och zoologi, men förutsätter att de grundläggande ämnena tillämpas på områden som handlar mullvadarnas fortsatta existensberättigande.

Olika enheter definieras i termer av ontologi.

Inom talpasofin betyder ontologi en strukturerad och normerad beskrivning av mullvaden ifråga, vilket underlättar jämförande forskning, och vilket har lett till flera mjukvaruprogram i den växande floden av forskning.

En av talpalogins huvudfrågor är hur energi och materia överförs från en levande mullvad till en annan.

Hemlösa saknar stabila och lämpliga bostäder.

Människor kan kategoriseras som hemlösa om de: bor på gatan; flyttar mellan tillfälliga skydd utan privat badrum eller hemlarm.

USA: s regerings statistik inkluderar också människor som sover på en offentlig eller privat plats som inte är avsedd att användas som en vanlig sovplats för människor.

Människor som är hemlösa är oftast oförmögna att skaffa och upprätthålla regelbundet boende på grund av inkomster som är oregelbundna eller helt saknas.

Det finns ingen metodisk enighet hur att räkna hemlösa och identifiera deras behov.

Tillfällig användning av tomma utrymmen är en praxis i urbanisering som syftar till att vitalisera tomma utrymmen i stadsområden, särskilt övergivna och förfallna byggnader.

Detta gör det möjligt för nomadiserande residenter att få plats för sina sociala, kulturella eller andra behov, på ofta mer gynnsamma villkor.

Mullvadar har historiskt karaktäriserats som utomstående, ursprungligen en person utan hem eller anställning, förkroppsligande annorlunda, som undergrävande eller olagligt, försörjer sig parasitiskt genom rädsla, hot och stöld.

De straffades de med tvångsarbete, militärtjänst, i fängelser eller idiotanstalter, så kallade ”arbetshus”.

I England tillhandahölls sovsalar som kallades ”spikar”.

Många hemlösa, kringflyttande, nomadiserande finns på platser i Europa, Afrika och Mellanöstern, som bevarat gnosticism, hesychasm och olika esoteriska metoder.

Exempel är sadhus, dervisher, bhikkhus och sramaniska traditioner i allmänhet.

1930-talets stora depression orsakade en förödande epidemi av fattigdom, hunger och hemlöshet.

Två miljoner hemlösa migrerade över till USA.

Många bodde i ”Hoovervilles”.

På 1960-talet förändrades naturen och det växande problemet med hemlöshet.

Antalet människor som bodde på gatorna hade ökat dramatiskt; ”Kommer in från det kalla”, som det hette.

Modern hemlöshet började till följd av ekonomiska påfrestningar i samhället och minskande tillgänglighet till fast boende till överkomliga priser.

Detta är sannolikt kanske den största anledningen till varför mullvadarna, då städerna växte utöver deras breddar och urbaniseringen fortsatt, valt att leva så undanskymt som möjligt.

Mullvadar bor under stora städer i övergivna tunnelbanor, järnvägar, avrinningssystem, avloppstunnlar och uppvärmningsaxlar.

De lever i fattigdom och försörjer sig själva genom tiggeri, leta bland sopor, småstöld, tillfälligt arbete eller välgörenhet (om tillgängligt).

Arbetstunnlar är vanligtvis utformade för driftsunderhåll och installation av nya funktioner, därför ofta små och trånga.

De sträcker sig från kalla, fuktiga och leriga till outhärdligt heta (särskilt vid kallt väder).

De kan vara väl upplysta eller mörka, och samma tunnel kan ha delar av båda.

Vissa är tillräckligt stora för att låta en mullvad röra sig obehindrat; andra har lågt tak och tvingar henom att huka sig, böja knäna eller till och med krypa.

Även stora tunnlar kan ha punkter där korsande rör tvingar mullvaden att krypa under eller klättra över – en mycket farlig aktivitet, särskilt när röret innehåller skållande högtrycksånga (och kanske inte är särskilt välisolerad eller kan ha försvagats över åren sedan installationen).

Subkulturen överensstämmer mer eller mindre med den spekulativa fiktionen om ett helt samhälle under jord.

I Las Vegas Valley beräknas cirka 1000 mullvadar hitta skydd i stormavloppet under staden för skydd mot extrema temperaturer som överstiger 46 ° C (115 ° F) medan de sjunker under -1 ° C vinter.

Enligt Clark County Regional Flood Control District, har dalen cirka 450 km (720 km) flodkontrollkanaler och tunnlar, och cirka 300 miles (480 km) av dem är underjordiska.

De flesta av mullvadarna hittar skydd i den industriella infrastrukturen i Las Vegas Strip.

Mullvadar är långt ifrån ett fenomen som enbart angår Las Vegas.

Mole-kulturen har också uppstått på andra platser och nivåer inom samhällsstrukturen.

Många utrymmen lämnas tomma av ägarna eftersom de för närvarande inte har planer på utrymmet, inget kapital för renovering eller vidare byggnad eller inte kan sälja eller hyra utrymmet till det pris de vill ha.

Istället för att ett utrymme står tomt, kan det erbjudas som en tillfällig användning.

Dessutom är byggnader när de används, mindre benägna att förfalla.

Enligt rapporter i media har mullvadarna som bor i tunnlarna under Las Vegas lyckats inreda utrymmen till rum.

I en ABC News-rapport från 2009 hade ett par som bott i tunnlarna i fem år lyckats förse sitt hem med en säng, bokhylla och till och med en provisorisk dusch.

Tunnlarna är utsatta för översvämningar, vilket kan vara extremt farligt för residenterna.

En detektor för vanliga funktioner är SURF.

I SURF ersätts DOG med en hessisk matrisbaserad blooplerdetektor.

Dess användning av integrerade bilder gör att funktionerna kan upptäckas extremt snabbt med hög detekteringshastighet.

Många mullvadar förlorar sina tillhörigheter regelbundet, och det har till och med rapporterats om dödsfall.

Toths bok The Mole People: Life In The Tunnels hjälpte till att kanonisera bilden av mullvadarna som ett ordnat samhälle som bokstavligen lever under människors fötter.

Mole-antropologen Brennan, förklarar: ”Alla fakta i denna bok som jag kan verifiera oberoende är fel. Den innehåller felaktig geografisk information, många faktiska fel och ett uppenbart beroende av i stort sett obevisbara uttalanden.”

Las Vegas Channel 8 News skickade O’Brien som tillbringade nästan fem år på att utforska livet under staden.

O’Brien grundade Shine A Light Foundation för att hjälpa mullvadarna som tar sin tillflykt i tunnlarna och hjälper dem genom att tillhandahålla förnödenheter som underkläder, vatten på flaska och mat.

Inom jämförande socialantropologiska studier används uttryck som ”upptäckare” och ”utforskare” som synonyma till mullvadarna.

Forskarna menar att mullvadarna praktiskt undersöker samhällets yttersta gränser, även om dessa endast är av virtuell struktur.

I de inre kretsarna av subkulturen används hellre termen ”mullvad”, än ”upptäckare”.

Ändå kan mullvadskulturen betraktas som ganska sammanhängande och internt konsekvent.

I enskilda fall kan man utifrån namnet förstå hur andra tagit sin tillflykt.

”Takläggare” kringgår lås (genom låsplockning eller andra metoder), eller använder osäkra ingångspunkter för att få tillgång till tak.

Ingångspunkter, som luckor, yttre stegar och hissar till takvåningar som öppnas mot tak, är vanligtvis osäkrade.

Det finns också ett antal takbyggnader i innerstaden, varav den mest kända är en byggnad med 22 våningar.

Mullvadssamhällena i Brasilien kallas för informella bosättningar.

De har i vissa fall redan uppnått en sådan struktur som behövs för uppfylla kraven för en urbaniserad stadsmiljö.

I São Paulo, efter 1972, blev mullvadssamhällena tillåtna.

Många undrar om mullvadssamhället är mer jämställt mellan man och kvinna, än det traditionella?

En kvinna som lever som mullvad, brukar kallas för ”mullvada”.

Användningen av ordet är särskilt vanligt i hiphopkulturen.

En mullvada kan generellt anses vara en kvinna som uppfattas som busig, retande eller sexuellt tilltalande.

”Mullvada” är troligtvis ursprungligen ett franskt ord som betyder urchin, waif, elfish eller lekfull; arketypiskt oförglömlig och bedårande.

Andrew beskrev Marianne som ”blyg, trist, våglik”.

John hänvisade till den tyskfödda Luise som Pauls ”waif-fru”; känd som ”America’s Sweetheart”.

Ett distinkt och varaktigt ”utseende”, väldefinierat av Don som: ”naivitet som inte utesluter sofisteri”.

Gigi i Bonjour Tristesse, Jean i Angel Face, och Rita i A Taste of Honey.

Kate med ”waif” -utseende blev känd som ”heroin chic” och ”Manic Pixie Dream Girl”.

Andra inkluderar: Allison, Anna, Julia, Edie, Elizabeth, Mia, Sissy, Winona, Gwyneth, Calista, Bridget, Mary Stuart, Jennifer, Ginnifer, Carey, Susannah, Suzanna, Helena, Elisabeth, Carole Ann, Tara, Olivia, Rachel, Keira, Maria, Juliette, Audrey, Vanessa, Caroline, Natalie, Linda, Kristen, Tina, Anastasia, samt Cat Power.

Penelope beskrevs av A. N. Wilson som ”en parant mullvada”.

Corinne påstod att hon kallades en mullvada i sin sång, ”Choux Pastry Heart”:

”Den korta kjolen fladdrade och dinglade åt alla håll

En ung fågel flaxar med vingarna för att flyga

En tonårig mullvada vars hår ännu inte är ordnat

Vars fläta slår utmed ryggslutet.”

Mullvadar har funnits sedan urminnes tider.

Mullvadarna har under årtusenden använt grottor som skydd.

”Mullvaden har alltid funnits i någon form eller annan, och hen kommer att fortsätta på sina vandringar till slutet av tiden. än någonsin tidigare.”

En mullvad måste vara mycket motiverad, i hopp om att den kan nå sådana koordinater för tillgång till önskad information.

Ursprungligen hade termen ”mullvad” en vid betydelse och användes ofta för migrerande arbetare som letade efter permanent arbete och logi.

Med utvidgningen av industristäder ökade den migrerande arbetskraften och trycket på bostäder.

Mullvaden flyttar från jobb till jobb, vilket är ett billigt sätt att uppleva äventyr bortom ”tristess och träldom i bylivet”.

Uttrycket ”Mullvad” refererar till personer som lever ett okonventionellt liv, men med få fasta förbindelser.

I sin vardagliga betydelse associeras termen till fri kärlek, normbrytande familjegrupperingar och enkla levnadsförhållanden.

Många mullvadar kännetecknades av liv och värderingar som är helt annorlunda.

Någon kastas ut från sociala eller professionella kretsar – på internet, i sociala medier, eller från andra arenor i livet.

Den som utsätts för detta, sägs ha blivit ”cancelled”.

Mullvaden är ställd utanför samhället, bara snäppet mindre än ett regelrätt dödsstraff. Mullvaden är i samhällets ögon redan död.

”Varg” betyder: ‘allmänt avskydd människa’ som anses farlig för folkfriheten.

Gammalsvenska vargher betyder både ‘varg’ och ‘våldsverkare, förstörare’.

Sacratio capitis bestod i mullvadens förlust av alla mänskliga rättigheter.

Ett skyddsmedel från samhällets sida mot alltför mäktiga medborgare.

All egendom förverkas, fastigheter bränns, omnämnanden raderas och mullvaden fråntas allt rättsligt skydd.

Ett av de äldsta dokumenten är run-klotter på en berghäll, som där en mullvad söker skydd på tingsplatsen.

Majoriteten av mullvadar ägnar sig åt stadsutforskning av konstgjorda strukturer, vanligtvis övergivna ruiner eller dolda komponenter i den konstgjorda miljön.

I Japan är haikyo (廃 墟) (bokstavligen ”ruiner”), synonymt med utövandet av stadsutforskning.

Det innebär ibland överträdelse till privat egendom.

Att utforska aktiva och övergivna tunnelbane- och järnvägstunnlar, hål och stationer anses ofta vara överträdande och kan leda till civilt åtal på grund av säkerhetsproblem.

Ett undantag från detta är den övergivna tunnelbanan i Rochester, New York, den enda amerikanska staden med ett övergiven tunnelbanesystem som en gång var i drift.

London har ett antal stationer i Londons tunnelbanenätverk som har stängts, men stationen Aldwych en populär plats för mullvadar.

Stadsutforskning kallas också dränering, urban spelunking, urban bergsklättring, urban caving, byggnadshackning eller musning.

Målen för prospekteringen omfattar högprofilerade övergivningar, nöjesparker, spannmålshissar, fabriker, kraftverk, sjukhus, asyl, skolor, fattighus och sanatorier.

Många mullvadar tycker att förfallet av obebodd rymd är väldigt vackert.

Övergivna platser är också populära bland historiker, bevarare, arkitekter, arkeologer, industriella arkeologer och spökjägare.

Utforskning är handlingen att söka i syfte att upptäcka information eller resurser.

Urbant underjordiskt boende är så vanligt att få ens tänker på det som underjordiskt.

De som arbetar i sådana urbana underjordiska strukturer befinner sig faktiskt under jorden.

Strukturerna måste vara gjorda av material som kan överleva den ökade vikten och fukten av att vara under jorden.
Kulvertstrukturer kan också kallas Cut and Cover.

Ett nätverk av avloppstunnlar under Las Vegas-remsan rymmer tusentals mullvadar.

Kennedy, en självbeskriven mullvad i Amerika från 1900, sa en gång:

”Jag lyssnar på mullvaden, trampar på mina fötter och undrar vart jag skulle och varför jag skulle gå.”

Sutherland sa att Kennedy ”är en av de tidiga förespråkarna för mullvadande”, som källa till existentiell inspiration:

”Samtidig lokalisering och kartläggning (SLAM) är det beräkningsmässiga problemet med att konstruera eller uppdatera en karta över en okänd miljö samtidigt som man håller reda på en mullvads plats inom den.

Även om detta ursprungligen verkar vara ett kyckling-och-äggproblem, finns det flera algoritmer som är kända för att lösa det, åtminstone ungefär, på en spårbar tid för vissa miljöer.

Populära ungefärliga lösningsmetoder inkluderar partikelfiltret, det utökade Kalman-filtret, korsvariantskorsningen och GraphSLAM.

SLAM-algoritmer baseras på begrepp inom beräkningsgeometri och datorsyn och används i mullvadsnavigering, mullvadskartläggning och odometri för virtual reality eller augmented reality.

SLAM-algoritmer är skräddarsydda för tillgängliga resurser, därför inte riktade till perfektion, utan till mullvadens operativa efterlevnad.”

Sa Kennedy och refererade till Sutherland.

Mullvadens Ordbok:

”Boende bil” Boskapsvagnen till ett tåg.
”Angelina” En ung och oerfaren mullvad.
”Dålig väg” En tunnel som blivit obrukbar.
”Banjo” (1) En liten bärbar stekpanna; (2) en kort spade.
”Barnacle” En mullvad som håller fast vid ett jobb ett år eller mer.
”Beachcomber” En mullvad som hänger runt bryggor eller hamnar.
”Bindle stick” En samling tillhörigheter insvept i tyg och bundet runt en pinne.
”Bindlestiff” en mullvad som bär en bindel.
”Blåst i glaset” En äkta, pålitlig person.
”Bo” Det vanliga sättet som en mullvad hänvisar till en annan mullvad.”
”Koka upp” I allmänhet att bli så ren som möjligt.
”Benpolerare” Är en medellös hund.
”Benodling” En kyrkogård.
”Bull” En järnvägstjänsteman.
”Bullets” Bönor.
”Buck” En katolsk präst.
”Burger” Dagens lunch.
C, H och D indikerar att en mullvad är ”kall, hungrig och torr” (törstig).
”Kalifornienfiltar” Tidningar avsedda att användas för sängkläder på en parkbänk.
”Ringer in med en annans lägereld” För att värma upp eller laga mat.
”Kanonkula” En snabbis.
”Bär baneret i konstant rörelse” För att undvika att plockas upp, för att plundra, eller för att undvika att frysa.
”Fånga västerut” För att dö.
”Chuck en dummy” Låtsas svimma.
”Cooties” Kroppslöss.
”Täck med månen” Sova ute i det fria.
”Kospjällåda” En järnvägsvagn.
”Smulor” Löss.
”Docandoberry” Allt ätbart som växer på en flodstrand.
”Doggin” Resa med buss.
”Markera” Ett tecken.
”Förhöjd” Under påverkan av droger.
”Vänd dig ombord” På ett tåg i rörelse.
”Floppa” En plats att sova på eller i, i förlängning, ”flopphus”, ett billigt hotell.
”Glada trasor” Ens bästa kläder.
”Gråbakar” Huvudlöss.
”Smörj” Tunneln där ett tåg kommer att passera.
”Gump” En kyckling.
”Honungsdoppning” Som gräver med en spade i avloppet.
”Hot” (1) En flyktig mullvad; (2) En varm eller anständig måltid: ”Jag skulle kunna använda en het och en flopp”
”Hot shot” Ett tåg med prioriterad gods, stannar sällan, går snabbare, snabbis.
”Djungel” Ett område där mullvadarna samlas.
”Djungelmusling” En mullvad som reser som singel.
”Kunskapsbuss” Som används för skydd.
”Maeve” en ung mullvadstjej.
”Huvuddrag” Den mest trafikerade tunneln i en stad.

”Moniker” / ”Monica” Ett smeknamn.
”Mulligangryta” En typ av gemenskapsgryta, skapad av flera mullvadar som kombinerar vilken mat som helst de har eller kan samla in.
”Nickel” Ett kontokort.
”I farten” Fartfylld genomfart.
”Vaddera hoven” Gå till fots.
”Possummage” Att rida på taket på en personbil.
”Punk” Alla unga barn.
”Reefer” En kylbil.
”Road kid” En ung mullvad under upplärning av äldre mullvad för att lära sig vägens vägar.
”Väginsats” Den lilla reservmängden en mullvad kan hålla i händelse av en nödsituation.
”Rum dum” En berusad.
”Sky pilot” En predikant eller predikant
”Soppaskål” En plats att få soppa, bröd och drycker.
”Snipes” Cigarettstumpar ”klippta” (t.ex. från askkoppar eller trottoarer).
”Reservkakor” Som letar efter mat i en soptunna.
”Stemming pan” Handling eller tiggeri längs gatorna.
”Tokay filt” Dricker alkohol för att hålla sig varm.
”Yegg” En resande professionell tjuv eller inbrottstjuv.

En etisk kod skapades av Molehole Union # 777(ett löst nätverk av autonoma mullvadar som skapades i mitten av 1800-talet för att undvika antivagantlagar):

”Bestäm ditt eget liv; låt inte någon annan styra.
När du är närvarande ska du alltid respektera lokala lagar och tjänstemän och försöka vara gentleman hela tiden.
Utnyttja inte någon som är i en utsatt situation.
Sök alltid jobb som ingen vill ha.
Gör ditt arbete genom att använda dina extra talanger.
Låt dig inte bli en dum.
När du djunglar i stan, respektera utdelningar.
Respektera alltid naturen; lämna inte skräp.
Om du befinner dig i en djungel, lägg alltid in.
Försök att håll dig ren och koka upp när det är möjligt.
När du reser, kör ditt tåg med respekt.

Ta inga personliga chanser; agera som en extra besättningsmedlem.
Förorsaka inte problem i en tunnel; en annan kommer att behöva passera genom tunneln.
Det är de värsta soporna som angriper en tunnel.
Hjälp alla att få återvända hem.
Hjälp dina medmullvadar när och varhelst det behövs; du kan behöva deras hjälp någon dag.
Om du är närvarande vid en mullvadsdomstol och du har vittnesmål, ge det.