Idag, torsdagen den 23 mars år 2017:


Hunnit till sidan 90 (av 450) i min första bok. Det går långsamt, men det är skönt att ha skrivit så mycket innan.
Har skrivit alla mina tio böcker (men inte slutet på bok 10) med hela berättelsen, från början till slut. Det anser jag vara ”grovgörat”.

Sedan återstår redigeringsarbetet, som är ett petande och pyssel. Gissar att det kommer att ta betydligt längre tid, än att skriva själva ”synopsis”. 
Jag har flera motivationer till att skriva:

1. Att det är roligt att ha nåt kreativt att göra.

2. Att bli rik, men slippa bli berömd.

3. Att skriva färdigt alla böckerna, eller åtminstone fram till att jag, av någon anledning, inte kan skriva längre. Med andra ord; ett livsprojekt.
.
4.Eftersom jag snart fyller 60 år, blir de här böckerna mitt ”testamente” till eftervärlden. Bra eller dåliga? Det kanske jag inte ens kommer att få uppleva, under min livstid som är kvar. Allt har en ände och korven den har två, som det heter.

Själv är jag glad över att slippa andras synpunkter, då de sällan tar sig tid till att läsa, läsa om och sätta sig in i själva texten. De allra flesta synpunkter är sådana som jag redan läst i ”skrivarböcker”.

Rekommenderar varmt var och en som skriver, att se filmen: Adaptation” av den geniale manusförfattaren Charlie Kaufman! Han och regissören Darren Aronofsky är för mig ”stjärnorna” om jag nånsin når upp ”trädtopparna”. Det som mest inspirerar mig, är under hundpromenaderna. Då händelser kan flytta på vardagens begränsningar och oväntade idéer komma flygandes
.
Albert Einsteins far fick frågan från lille Alberts skolrektor:
Vad har ni tänkt att Albert ska arbeta med i framtiden?
Alberts far svarade då:
Det kommer aldrig att bli någonting av honom!

Charles Darwins far sa till Charles.
Du kommer att skämma ut både dig själv och din familj!

Det kan vara så att hårdast möjliga motstånd ger den bästa motivationen av alla. Det skulle nog Zlatan också hålla med om, enligt biografin skriven av David Lagercrantz.

Curlingföräldrar är nog ingenting för blivande författare. De kan snarare bli till ett hinder i utvecklingen, med åsikter, beröm och oförståelse. Så, till alla som skriver:
Skriv på, tills att pennan eller datorn glöder! 🙂

William S. Burroughs citat som utgångspunkt:
 
”I’ve always said that one of the functions of art, or of any creative thought, is to make people aware of what they know and don’t know that they know.”(Sidan 223)
 
The year of 2016: The Earth is already overpopulated. This catastrophical situation divides Homo sapiens into two contractors: The Neoidealistes and The Neoluddistes.
 
The Neoidealistes have a tradition back to the Rationalism and the Enlightenment movement in Europe, from the 17th century and forwards, with the idealistic ideas from Isaac Newton och Albert Einstein. Their cocept of Time is linear, from the geocentrical worldview to the serious intention to ”go outspece” in a wish to find another, better world.
 
The Neoluddistes are dreaming back to a romantic nostalgia,: ”the Before”; A preindustrial society, with ideas of a better life, at the countryside, close to the nature, the homestead and how it was before. No machines, computers, digatalization or automatation.
 
The last way to fight their enemies, the Neoluddistes are using the atomic bomb, bigger and more intense as ever. The other threat is the climate change, with tsunamis, tornados, earthquakes and the disappearence of species. The Neoluddistes concept of Time is circucular.
 
Now the Neoidealists are realized man’s real mission on the planet Tellus, Charles Darwin’s prediction about our own art: Human Beings, or Homo sapiens sapiens:
 
The Andhrybes, are a synthetical och artificial form of being, constructed by Man, which makes the art of Homo necessary in the evolutionary developement, from the view of Charles Darwin…
 
”Spekulativ Realism” i den betydelsen att det är ett försök till gestaltning, i fiktionens form, ramar och begränsningar, för att, förhoppningsvis, finna andra, nya och annorlunda vyer, vinklingar, perspektiv och frågeställningar, i det som annars i vår egen samtid, åren 2015 – 2017, kan upplevas som självklart, vardagligt och till och med tråkigt eller intetsägande.
Hässelby, Stockholm. Sweden.

Afterthoughts on Victor Bockris’ ”In Fighter’s Heaven” By Tobe Damit I was reading ”In Fighter’s Heaven’‘, one of a mutlivolumesque serie of biographies written by Victor Bockris, all very thorough, treating of everything that has to do with some specific thinkers and doers that were behind the 60’s counterculture social revolution. If you check out the author’s bibliography you […]

via Beat Muhammad Ali — Loud Alien Noize

För utom tanken om att börja skriva kortromaner: 3 x 15 = 45 sidor, var det annat som påverkade mig också.

Jag ville skriva något som kunde angå hela mitt liv. Vad var det jag tyckte var allra mest intressant, i hela livet och hela världen?
Då kom jag att tänka på framtiden?
Vart hade den tagit vägen?
Under 1960-talet fanns framtiden och ”utvecklingen” med över allt. I teven sändes ständigt program och inslag om allt som var spännande och nytt, från familjen Jetson, för barn och Tekniskt Magasin för de vuxna. Annars fanns det program som Lilla Journalen, med senaste nytt av mode, stilar, trender och annat från Paris, och övriga världen.
Inga flygande bilar och inga andra häpnadsväckande saker och händelser från framtiden, eller en möjlig framtid.
Istället hade framtiden blivit alltmer hotfull. Varför det?
Jag förstod att det måste finnas en konflikt med två motståndarlägen, som kunde föra handlingen framåt. För att ta ner framtiden på en mer personlig nivå, behövde jag beskriva några personer. Jag hade läst Isaac Asimov’s böcker om Stiftelsen. De blev till en inspirationskälla.
Och så svenska författare som Per- Anders Fågelström, Wilhelm Moberg, Selma Lagerlöf och August Strindberg.
Tanken var att det skulle vara svenskar som färdades ut i rymden. Vanliga människor, inga piloter, astronauter, kosmonauter eller andra ”övermänniskor”. Människor med fel och brister, som inte levde varken i någon dystopi eller utopi.
Jag hade redan en början om familjen Frånlandsvind. Det var alltså de som skulle ta initiativet och första steget ut i rymden, åtminstone teoretiskt och hypotetiskt.
Även om jag har skrivit utifrån mina egna Idéer, tankar, föreställningar och fantasier, har det varit till stor nytta av att läsa om The Velvet Underground, Andy Warhol, The Beatles, Keith Richards, och andra textskrivare, tonsättare, pop- och rockartister, samt förstås en hel del populärlitteratur om rymden, Isaac Newton, Albert Einstein, Ludwig Wittgenstein och andra mycket, mycket begåvade vetenskapsmänniskor. De som för det mesta menar att de varit begåvade med tålamod och accepterat misslyckanden, för att komma vidare. Isaac Newton som utgick från egna tankar, idéer och experiment, istället för teorier, hypoteser och spekulationer. Experimenten ledde honom vidare, ungefär som att gå på en väg, utan att innan veta vart man kommer, med risk att gå vilse och hamna åt hotahejti.
Många menar att man behöver ”kartan” först, men upptäcktsresanden som Leif Eriksson och Christopher Columbus, reste bara rakt ut i det stora okända, utan att vara helt säkra på vart de skulle hamna.

Att redigera hela texten kommer alltså att ta 300 dagar. 4500/14=300. Eftersom det är den 14 mars idag och mars har 31 dagar: 17+30+31+30+31+31+30+31+30+31+8=300, så bör redigeringen vara klar, nästa år, den 9 januari 2018. Jag får nog lägga till några dagar, så, för att runda av det, är målet att bli klar med redigeringen den 31 januari 2018.
Det finns i konsten något som kallas för ”särlingskonst”, eller ”outsiderkonst”. Så är det nog för mig inom litteraturen; en ”särlingslitteratur.
Skönlitteraturen har mycket gått i stå, trots att läsarkretsen ökar, istället för att avta, som en skulle kunna tro.
Efter Modernismen och Postmodernismen har ändå det mer experimentella skrivandet, eller berättelser med oväntat innehåll fått en allt mindre trogen läsarskara. Sådana författare som James Joyce, Samuel Beckett, Jorge Luis Borges, George Perec, Raymond Queneau, skulle knappast få någon större uppmärksamhet. Så har det också varit inom pop- och rockmusiken: Velvet Underground hade knappast blivit banbrytande, utan Andy Warhol. The Beatles hade aldrig lyckats utan Brian Epstein och George Martin. Rolling Stones fick sin första hit med en låt av The Beatles, och så vidare.
Det sägs att deckargenren i Sverige uppstod med Liza Marklund. Jag skulle hellre säga att den uppstod med Maj Sjöwall och Per Wallöö som i sin tur påverkats av Ed McBain. Sjöwall och Vallöö blev en annorlunda deckare än de tidigare av Maria Lang och Stieg Trenter.
Det sägs att Stieg Larsson satte in ett ”e” i sitt förnamn, dels som en hyllning till Stieg Trenter, men också för att inte förväxlas med en annan författare: Stig Larsson.
Sjöwall och Wallöö skrev 10 böcker om kommissarie Beck och hans kollegor. Annars hade knappast filmerna med namnet ”Beck” kommit till. De hade ett mål på att skriva 10 polisromaner, med den gemensamma titeln: ”Roman om ett brott”.
Stieg Larsson, med huvudpersonerna Mikael Blomkvist (döpt efter Astrid Lindgrens huvudperson ”Kalle Blomkvist” böckerna om ”Mästerdetektiven Kalle Blomkvist”) och Lisbeth Sallander (med förebilder av Stieg Larssons brorsdotter, Pippi Långstrump och seriefiguren ”The Wasp” ur Marvels tidningar om ”The Avengers”) hade Stieg Larsson också planerat 10 böcker om dem. Tyvärr så dog han ju innan han hann planera alla 10 böckerna, så därför kan det vara bättre att ”råskriva” alla böckerna, för att därpå redigera dem. Så tycker i alla fall att det har fungerat för mig. Skulle något oförutsett inträffa, så finns i alla fall alla böckerna i råtext. Så gott som alla, innan redigeringen, ligger ute på nätet. Detta som både en slags reklam, smakprov och att kunna hänvisa till, ifall någon skulle komma på en identiskt lika idé, eller en snarlik.

RESAN IN I DEN FRAMTID SOM FLYTT.

Presentation och Arbetsplan. den 9 mars 2017.

.

RESAN IN I DEN FRAMTID SOM FLYTT.

De tio böckerna om Familjen Frånlandsvind, SpåRätt och Kampen mellan Neoluddister och Neoidealister.

Av Victor Rangner.

En Science Fiction-berättelse med Spekulativ Realism:

BOK 1. ”Familjen Frånlandsvinds Öden och Äventyr”. År 2000 – 2015.

BOK 2. ”Nya Visioner”. År 2015 – 2030.

BOK 3. ”De Avklädda Maskinerna.” År 2030 – 2041

BOK 4. ”Drömbubblor”.

BOK 5. ”Drömmaskinerna”.

BOK 6. ”Stjärnmaskinerna”.

BOK 7. ”Drömeffekterna”.

BOK 8. ”Spegeldrömmen i Drömspegeln.”

BOK 9. ”Ute i Djupet.”

BOK 10. ”Slutet Gott. Alltet Gott.”

De tio böckerna bildar, är min idé, en idé-berättelse om en familj som lever i slutet av 1900-talet, för att möta Det Nya, efter Industrialismen, Urbaniseringen, Modernismen. En planet som sakta men säkert går mot sin undergång, med neoluddisterna som väljer att stanna, medan neoidealisterna skapar möjligheterna till att flytta ut i rymden. Tidsperspektivet är tänkt att vara skrivet någonstans i en avlägsen framtid, för att se tillbaka på hur utvecklingen från slutet av 1900-talet, för familjen Frånlandsvind och SpåRätt kom att leda dem ut i den yttre rymden och universum.


Kanske ett mellanting av Marcel Proust’s ”På Spaning efter den Tid som Flytt” och Isaac Asimov’s böcker om ”Stiftelsen”?


Av svenska författare skulle jag välja den bok som jag nämner flera gånger: ”Kejsaren av Portugallien” av Selma Lagerlöf. Andra är Per Anders Fogelström ”Mina Drömmars Stad” och Wilhelm Mobergs ”Utvandrarna”. Helt säkert också Stig Claessons: ”Vem älskar Yngve Frej?”.

Ej heller att förglömma August Strindberg, med mästerverk som Röda Rummet och Hemsöborna!

Alla de ”nutida” genier, som jag brukar kalla för: New York Renaissance”, efter att ha funnit begreppet i Victor Bockris texter. De jag kallar för mina ”skyddsänglar”. Där återfinns Andy Warhol, Lou Reed, John Cale, Patti Smith, The Velvet Underground, William S Burroughs, Debbie Harry, Chris Stein, Gerhard Malanga, Keith Richards, Anita Pallenberg, Marianne Faithfull, Mick Jagger, The Rolling Stones och The Beatles.


”Spekulativ Realism” i den betydelsen att det är ett försök till gestaltning, i fiktionens form, ramar och begränsningar, för att, förhoppningsvis, finna andra, nya och annorlunda vyer, vinklingar, perspektiv och frågeställningar, i det som annars i vår egen samtid, åren 2015 – 2017, kan upplevas som självklart, vardagligt och till och med tråkigt eller intetsägande.

Upplever själv en anda och en viss gemenskap med Transhumanismen, men mer på grund av problemformuleringarna, än de ibland alltför utopiska lösningarna på samma problem.


Ändå ser jag Framtiden an, med optimism och tillit till Människan, mänsklighetens anpassningsförmåga och människornas omedvetna eller medvetna längtan efter att ensamma eller tillsammans möta Det Nya, Det Främmande och det Okända, inom oss själva och ute i vardagen, verkligheten, världen, Universum och Kosmos.

Victor Rangner, den 9 mars år 2017, Hässelby, Stockholm. Sweden.

Är nu framme till sidan 238, av 450, i den tionde och sista boken om Familjen Frånlandsvind, SpåRätt och kriget mellan neoluddister och neoidealister. En science fiction, eller spekulativ realism-roman i tio delar.
 
Nu återstår redigeringen, från den första boken: Familjen Frånlandsvinds Öden och Äventyr.
Hela romanserien består alltså av 4 500 sidor. Det kommer säkert att ta en stund att läsa och och ibland byta ut ord eller flytta på meningar eller stycken. Idealet vore ju att hela berättelsen hänger ihop och är logisk, från första sidan till den sista.
 
När bok tio är färdig, övergår morgonskrivandet till att bli läsning och redigering. Därför kommer jag inte att lägga ut fler texter från böckerna varken här eller i WordPress.com. Någon överraskning ska ju finnas kvar, tills när böckerna, förhoppningsvis någon gång i framtiden, kommer ut i bokhandeln och till biblioteken!
 
De övriga inklippen här kommer jag att fortsätta med, som förut.
 
Tack för att Du har följt med!
Bästa hälsningar!
Victor Rangner. Onsdagen den 8 mars 2017.