About the term Alienation of our time:
 
”Alienation” is not that a term from Karl Marx?
 
What does the word mean and how can it be interpreted?
 
Karl Marx got the term from Friedrich Hegel, and used the concept in the beginning of Industrialism. The man, the craftsman, who, through the use of the machine, ended up as an assistent to a machine, working on the running band and lose all his context and access to an understandable wholeness.
 
The Craftsman, like the Shoemaker, the Carpenter and the Mason, was an unseperable unity with his work. In that way, they were ”unchangeable”.
 
They lived around the clock as one and the same. The farmer, his wife, their boys and girls, were born, grew up, worked and died, in the same neighborhood.
 
Industrialization also led to a migration from the countryside into the cities.
Man had been, before the art of cultivating and harvesting, a nomad, a hunter and a collector.
Life was easier if the people moved their homes to where the food was, instead of bringing the food back to their homes.
The industrial worker neither owned his tools, the machines, the material nor the final product.
 
The worker and his family became a new kind of ”nomads” who moved their homes to where the jobs were, the houses were cheap and where they could buy what they needed for a living.
 
Market forces were governed by Access and Demand.
 
Industrialization grew when companies compete to produce cheap and sell their products to as many as possible.
 
The factory workers were replaced by the machines. The developement of the machines increased the productivity and the needs for human labor were reduced.
 
The ”Alienation” of Karl Marx and other Marxists, used in the explanatory model of the Society, has since then changed to either a new concept or another content.
 
Karl Marx used the term in three different contexts:
 
1) The Alienation (the alienated) in front of his work.
2) The Alienation (loneliness and isolation) in front of his enviroment: the family, relatives, neighbors and the Nature (or God).
3) The Alienation from the human being itself: who am I? What am I doing here? what do I need to survive? where is my natural place, here on the Earth?
 
Today, I believe, we would talk about the sciences of the Ergonomics, the Sociology and the Psychiatry.
 
When the high-tech society no longer had a direct connection to Nature, the interest of, today commonly called: ”The Anthropocene”, arose.
Unconsciently, the human beings are living their lives, indirectly dependent of wild animals and plants. Instead of controle our needs, we are trying to controle the Universe.
 
Ever since the Bible, the human beings have seen themselves as the Lords of the World and the Anthropocentrism as a leading perspective on our future.
 
Through the POP-art and, especially, Andy Warhol, I discovered the form of alienation in our time: A Brillobox is nothing else than a Brollobox, now and for ever.
Man, humanity and the human beings were about to, not destroy, but to deprive themselves of an inner meaning or context. We, the humans beings, regardless of social class, belonging, identity, sex or descent, became substitutes, robots, instead of learn to know ourselves and understand our limitations.
 
From looking forward, into a possible future, the humans of today are turning back into the past to idealise a, for us, not existing period of Time.
 
There we are today.
 
To try to return to something we have already passed is as meaningless as trying to freeze just this moment into eternity.
 
We can not, as the luddites believed in the 19th century, break the clocks to stop the Time.
 
We can not even affect our own working hours. In one way or another we are all dependent on each other, to continue with the exchange of: ”Access and Demand”.
 
Man has built his own cage and the only personal freedom is symbolized by either the Car, or the Airplane. The ancient ideal of living at the same place, in the same area, into the same house, in the same neighborhood and with the same work is, in our days; impossible!
 
Not even native people like the Sami has that alternative as a realistic choice.
 
When all the resourses of Tellus are expended , one only way remains for us: To continue our evolution out into the Space. 
 
Out there into the Emptiness, alienated from all our relationship with the past, if we survive, we will only have the future left to choose, or lose.
 
Far away from the Sun and from the Earth, like our ancestors did before us, we will transform the memories from our limited time at Tellus; into myths, legends and tales.
Om begreppet Alienationen i vår tid:
”Alienation” är inte det ett begrepp från Karl Marx?
Vad betyder ordet och hur kan det tolkas?
Karl Marx använde begreppet så som det kunde tolkas vid Industrialismens början. Människan, Hantverkaren, som genom användandet av maskinen, hamnade vid det löpande bandet och förlorade sitt sammanhang och tillgången till en övergripande helhet.
Hantverkaren, som Skomakaren, Snickaren och Muraren, var ett med sitt arbete. På det sättet var hen ”outbytbar”. De försörjde sig och levde dygnet runt som en och densamme. Bonden, hans familj, drängarna och pigorna, var bofasta och föddes, växte upp, levde och dog, på samma ställe.
Med industrialiseringen uppstod också inflyttningen till städerna.
Människan hade, före konsten att odla och skörda, varit nomad, jägare och samlare. Livet levdes enklare om människorna vandrade dit maten fanns, istället för att ta maten med sig hem.
Industriarbetaren ägde varken sina verktyg, maskinerna, materialet eller den färdiga produkten: Varan.
Arbetaren blev en ny slags ”nomad”, som flyttade dit där arbetena fanns, bostäderna var billiga och där det fanns marknaden och butiker, för att köpa livsmedel, möbler och kläder.
Marknadskrafterna styrdes genom Tillgång och Efterfrågan.
Industrialiseringen växte, då konkurrensen mellan företagen som tillverkade produkterna, varorna och tjänsterna, ökade.
Människorna ersattes av maskiner och när maskinerna blev alltmer avancerade, minskade industriernas behov av mänsklig arbetskraft.
Den ”Alienation” som Karl Marx och andra marxister, använt i förklaringsmodellen av Samhället, har, sedan dess, antingen förändrats, eller fått ett nytt innehåll.
Karl Marx använde begreppet i tre olika sammanhang:
1) Främlingskapet (främmandegörande) inför sitt arbete.
2) Främlingskapet (främmandegörande) inför sin omgivning: Familjen, släktingarna, grannarna och miljön.
3) Främlingskapet (främmandegörande) inför sig själv: Vem är jag? Vad gör jag här?
Varför finns jag till? Vilka är mina behov?
När det högteknologiska samhället inte längre är beroende av naturen som finns runt omkring människorna, uppstår det som idag brukar kallas för: ”Antropocen”.
Människorna har alienerat sig från miljön och naturen och vardagen består alltmer av syntetiska och artificiella varor och tjänster.
Allt sedan Bibeln har människorna sett sig som Världens Herrar och med Antropocentrismen som ledande världsuppfattning och ideologi.
Det var genom POP-konstnären Andy Warhol som jag upptäckte vår tids form av främlingskap, främmandegörande och alienation. En Brillobox förblir en Brillobox i nuet och in i evigheten.
Människan, mänskligheten och människorna var på väg att, inte förinta sig själva, men att beröva sig själva en inre mening eller betydelse. Människor, oavsett samhällsklass, tillhörighet, identitet, kön eller härkomst, blev ersättliga.
Från att blicka framåt, in i en möjlig framtid, vände människorna sig bakåt och idylliserade sitt möjliga förflutna.
Där befinner vi oss idag.
Att återgå till något som vi redan har passerat, är lika meningslöst som att försöka hålla oss kvar i samma läge som nu.
Vi kan inte, som ludditerna trodde på 1800-talet, slå sönder klockorna för att stanna tiden.
Vi kan inte ens påverka våra egna arbetstider. På ett eller annat sätt är vi alla beroende av varandra, för att fortsätta med utbytet av: ”Tillgång och Efterfrågan”.
Människan har byggt sin egen bur och den enda personliga friheten symboliseras av antingen Bilen, eller Flyget. Det forna idealet om att stanna kvar på samma plats, på samma mark, i samma hus, i samma bygemenskap och med samma arbete, är i vår tid; omöjligt!
Inte ens naturfolk som Samerna klarar av det.
När vi människor förbrukat planeten Tellus, återstår för oss bara att bege oss ut i rymden. Där ute, alienerade, frånskilda alla förbindelser med vårt förflutna, kommer vi, om vi överlever, bara ha Framtiden kvar. Utan att längre kunna se tillbaka till jorden, kommer vi, liksom människorna gjort förr, omvandla livet på Tellus till myter, legender och sagor.

Han förstod varken abstrakt expressionism eller spontanismen. Bara en massa klotter! Dyrbar färg utkastat på en stor duk! Upp eller ner? Inte ens konstnären kunde avgöra vilket som var vilket. Man hade bevisat att en schimpans målade, om inte bättre, så åtminstone lika bra. Den nutida konsten placerades i bankvalv. Det gjorde ingenting, eftersom ändå ingen var intresserad av att se den. Priset var det enda intressanta. Ingen frågade om några estetiska ambitioner. De kunde lika gärna hänga upp en dollarsedel på väggen.

När budgivningen var över och auktionsförrättaren slagit klubban i bordet, sa köparen till journalisterna:

          Nej, priset har ingen betydelse. Konstverket är både tilltalande och intressant!

En skymf mot konsten, var vad det var, tänkte han.

På konstskolan hade Olle lärt sina elever:

          Inom konsten finns det vissa objektiva värden. Den eviga skönheten, från Nike av Samothraki och ända fram till Carl Eldhs August Strindbergsmonument, i Tegnérlunden. Det som är vackert, har alltid varit vackert och kommer så förbli. Ingen kan ifrågasätta det!

Som en Konstens Profet, lärde Olle dem att uppskatta mästarna:

          Rembrandt, Delacroix, Renoir, Cézanne, Degas, van Gogh, Matisse och Picasso. Konstnärens själ finns inristat i varje enskilt penseldrag. Där finns konstnärens egenhändiga avtryck, färger, former och mystiska lasyrer. Allmänheten kan beskåda originalen, direkt ur konstnärens händer, på museer och vandrande utställningar.

Af Kohltrazt hämtade andan och inspirationen flödade:

          Mästarna, likt Barockens mystiker, utforskade: Gyllene Snittet, Cirkelns kvadratur, Den Femte Dimensionen, Rörelsen och Henri Bergsons Intuition. För en obildad människas öron kan det här låta romantiskt och till och med patetiskt. Gauguin och van Gogh mötte vardagslivets begränsningar och valde att offra allt för Konsten: Kärleken, hälsan, materiella rikedomar och sällskapslivets festligheter.

(Translated with Google app, with corrections by me:)
 
My science fiction story (also called ”speculative fiction”):
About the Frånlandsvind family , SpåRätt and the Fight between Neoluddists and Neoidealists.
So far, the whole story consists of ten novels. The first novel, right now with the work name: ”Refuge and Tranquility” stretches from around the 1950s and until 2013. The family is out on a week’s vacation on the island of Tallholmen in the Roslagens archipelago. The week contains a play or a game that will be of crucial importance to the forthcoming books.
With a aggregated capital, Frånlandsvind buys an old mansion with iron works from the 17th century in Uppland, on the Mälaren beach, not far from Enköping. Outside of Mälaren.
In the mansion, the family meets information about the Enlightenment, the Walloon and the Swedish Iron Management.
In Sweden and other parts of Europe and the world, groups of ”Neoluddists” arise. They have an ideology of time from ”The Good Old Days” and want to return that time, with ideals of Nostalgia, Retro and Vintage. Their goal is for the Society to return to the time before industrialism.
When the Neoluddists take more and bigger place in society and increase their influence, a counter reaction arises: ”Neoidealists.”
The Neoidealists consist of future believers who sees the machines and the new technology as more of a tool to realize a possible future.
Climate change continues to affect the world and the daily lives of people.
Floods, tsunami waves, sudden heat and long periods of drought also increase refugee flows around the world.
Frånlandvind, at their mansion outside Enköping, let to build a large library. They realize that the only possibility for future people is to take the final step into space.
Until then, space belongs to the military and the companies that cooperate with the military.
The evolution of travel into space is slow.
That’s why Fralandsvind agrees, now with their company SpåRätt; To build a civilian space project, aiming for the people, neoidealists, to escape out from Tellus and emigrate into space. Their mirage and vision are of course to find another viable planet.
But how solve the problem of limitation of physical light?
How to get in touch with living creatures on another planet?
The struggles between neoluddists and neoidealists are becoming increasingly intense. Neoidealists build walls and fences. They set up customs and provide their own people with passport, visa, identity card and password.
Since the Neoluddists want to return to how they lived before the entrance of Industrialism, they increase in amount om people lives as it used to be, their population continues to grow.and continue and are staying in the tradition of primitive machines. Of course, there are different fractions. Some of them even use electricity and cars with an explosion engine.
Neoidealists are further developed into the future using aviation vehicles and huge transport containers.
Almost all the animals and plants are extinct. They produce synthetic food and nutrition of the remaining stuff. The future means more and more of artificial and synthetic products. Most of it is produced with 3D printers and cultured meat.
SpåRätt builds its first space statio where they arrange an entertainment show with people, robots, androids, andrants and andhrybs.
Human beings are a big cost for the Society. They become more and more expensive, SpaRatt gradually replaces them with synthetic mixes of humans, robots, androids and brand new creatures. Those who, in the long run, will be the new specie, after Homo sapiens sapiens.
Neoluddists remain on Tellus and eventually die out. Those who do not die in war are affected by the effects of climate change, mutating viruses or resistant bacteria.
The Neoidealists in space believe in a contact with the beings on another planet: The Ellekians at the planet of Ellek. SpåRätt are building space stations and space ships as synthetic and artificial communities, which travel away from Tellus and beyond into the unknown.
In space societies, people live their lives, but when someone dies, it is replaced by an andhryb.
Tellus, the Sun and the Solar System are disappearing behind the dark matter.
There is no way to get through the obstacle at the speed of light. The Frånlandvind family had found the solution to come into contact with other creatures, from the manor house outside Enköping … and so on …
Book 1 to 10 consists of a total of 4 500 pages.
I have started editing Book 1 and have, in about 5 months, come to page 24. So I have to do!
Of course, I will use new inventions, discoveries and events, to make the story more credible and, hopefully, more entertaining.
So, so far, a ”plot”, a work plan, a hypothesis and speculation.
 
Neoluddism is rooted in the ”Luddites” or ”Luddism” of the 19th century Europe. A desperate and hopeless fight against Technology, based on the fact that the new inventions took the livelihood of the men who have to feed, support and protect their families. They saw the only way to destroy, break the machines.
I think there is a difference between ”The Luddites” and ”The Neoluddists. The former is a spontaneus and desperate movement, without a leader or an disciplined organisation. The latter is an ideology, with several leaders, organisations and their members and supporters: ”The Neoluddists”.
 
”Neoidealismen” goes back to my own beliefs about the archaeological find. Göbekli Tepe, in present Turkey.
Idealism has its roots in the scriptures of Platon, Immanuel Kant, Enlightenment Movement, Isaac Newton, Mary Shelley, Christopher Polhem, Charles Darwin and Ludwig Wittgenstein.
 
I have received inspiration from Philip K. Dick, Arthur C. Clarke, Isaac Asimov, Eugen Semitjov and Andy Warhol (The New York Renaisssance, described by Victor Bockris).
Music by Johann Sebastian Bach, Walter / Wendy Carlos, David Bowie, Brian Eno, Kraftwerk and DJ Da Candy.
 
Finally, my ”subterfuge” and to avoid misunderstandings:
 
This story I have created on the basis of a possible (speculative) idea and shape of the future.
 
I have no idea that this is ”the only correct interpretation of the future”. There is no guide or prophecy, except that it could illustrate one of several possible flow charts.
 
I believe that people of today simplier will see, experience, imagine and eventually consider their own future and the future of our world, if they have something to compare with.
 
My purpose has been to, in part, imagine a civil version of ”Exodus”, emigration into space. Secondly, unlike all those who use the present as a picture of the future, or where humanity ends up in a dystopian hell:
”Look Forward!”, Instead of backwards.”
 
My sensmoral is:
”Rather, prevent prophylactic than to cure the symptoms and expect the worst possible scenario of Tellus and Homo sapiens sapiens.”
 
”Imitation is the sincerest form of flattery that mediocrity can pay to greatness.” Oscar Wilde
So I hope many will respond, criticize and give their own interpretation of a possible future. It is in that way that we can get people together.
Victor Rangner Hässelby, August 7, 2017.
Min science-fiction-berättelse (också kallad för ”Spekulativ fiction”):
Om Familjen Frånlandsvind, SpåRätt och Kampen mellan Neoluddister och Neoidealister.
 
Än så länge består hela berättelsen av tio romaner. Den första romanen, just nu med arbetsnamnet: ”Tillflykt och Tröst” sträcker sig från ungefär 1950-talet och fram till år 2013. Familjen är ute på en veckas semester på ön Tallholmen i Roslagens skärgård. Veckan innehåller en lek eller ett spel, som kommer att få en avgörande betydelse för de kommande böckerna.
Med ett ihopsamlat kapital, köper Frånlandsvind ett gammalt järnbruk från 1600-talet i Uppland, vid Mälarens strand, inte långt från Enköping.utanför Mälaren.
På herrgården möter familjen information om Upplysningstiden, Vallonerna och den svenska järnhanteringen.
I Sverige och andra delar av Europa och världen, uppstår grupper av: ”Neoluddister”. De har en ideologi om tiden från ”förr” och vill ha tillbaka den tiden, med ideal av Nostalgi, Retro och Vintage. Deras mål är att samhället ska återvända till tiden före Industrialismen.
När neoluddisterna tar större och större plats i samhället och ökar sitt inflytande, uppstår en motreaktion: ”Neoidealisterna”.
Neoidealisterna består av framtidstroende som ser maskinerna och den nya teknologin som mer av ett verktyg och redskap, för att förverkliga en möjlig framtid.
Klimatförändringen fortsätter att påverka världen och människornas vardagsverklighet.
Med översvämningar, tsunamivågor, plötslig hetta och långa perioder av torka, ökar också flyktingströmmarna runt i världen.
Frånlandsvind, på deras herrgård utanför Enköping, låter bygga ett stort bibliotek. De inser att den enda möjligheten för framtidens människor, är att ta det slutgiltiga steget ut i rymden.
Fram tills dess har rymden tillhört militärerna och de företag som samarbetar med militärerna.
Utvecklingen av resor ut i rymden,går långsamt.
Därför enas Frånlandsvind, nu med företaget SpåRätt; att bygga ut ett civilt rymdprojekt, med målet att människorna, neoidealisterna, ska kunna fly, emigrera ut i rymden. Hägringen och visionen är förstås att finna en annan livsduglig planet.
Men hur komma förbi begränsningen av det fysiska ljusets hastighet?
Hur få kontakt med levande varelser på en annan planet?
 
Striderna mellan neoluddister och neoidealister blir allt intensivare. Neoidealisterna bygger murar och stängsel. De sätter upp tullar och förser sina egna med pass, visum, identitetskort och lösenord.
 
Eftersom neoluddisterna utanför håller kvar vid livet som det var förr, ökar de i antal och fortsätter med de primitiva maskiner som fanns före Industrialismen. Det finns förstås olika fraktioner. Några av dem använder till och med elektricitet och bilar med explosionsmotor.
 
Neoidealisterna utvecklas vidare in i framtiden och använder flygbilar och enorma drönarkontainrar för transporter.
Djuren och växterna är så gott som utdöda. Av de rester som finns kvar, tillverkar man syntetisk föda och mat. Framtiden innebär allt mer av syntetiska produkter. Det mesta framställs med 3D-skrivare och odlat kött.
SpåRätt bygger sin första rymdstation, ordnar med en underhållningsshow med människor, robotar, androider, andranter och andhyrber.
Då människorna blir allt dyrare i drift, ersätter SpaRatt successivt människorna med syntetiska mixar av människor, robotar, androider och helt nytillverkade varelser. De som, på längre sikt, kommer att bli den nya arten, efter Homo sapiens sapiens.
Neoluddisterna blir kvar på jorden och dör så småningom ut. De som inte dör i kriget, drabbas av Klimatförändringens konsekvenser, muterande virus eller resistenta bakterier.
 
Neoidealisterna ute i rymden tror sig ha fått kontakt med en annan planet: Ellek. Rymdstationer uppbyggda som syntetiska och artificiella samhällen, färdas bort från Tellus och vidare ut i det okända.
I rymdstationerna lever människorna sina liv, men när någon dör, ersätts den med en andhryb.
Tellus, Solen och Solsystemet försvinner bort bakom den mörka materien.
Det finns ingen metod till att komma förbi hindret med ljusets hastighet. Familjen Frånlandsvind hade funnit lösningen till att komma i kontakt med andra varelser, från herrgården utanför Enköping… Och så vidare…
 
Bok 1 till 10 består av sammanlagt 4 500 sidor.
Jag har börjat redigera Bok 1 och har, på cirka 5 månader, kommit till sidan 15. Så jag har att göra!
 
Naturligtvis kommer jag att använda nya uppfinningar, upptäckter och händelser, för att göra berättelsen trovärdigare och, förhoppningsvis, mera underhållande.
Altså, än så länge, en ”plot”, en arbetsplan, en hypotes och spekulation.
 
”Neoluddismen” har sin förankring i ”Ludditerna” eller ”Luddismen ” från 1800-talets Europa. En teknikfientlighet som bottnar i att de nya uppfinningarna tog levebrödet från de män som måste försörja sina familjer. De såg som enda möjlighet att förstöra, slå sönder, maskinerna.
 
”Neoidealismen” går tillbaka till min egen tro om det arkeologiska fyndet. Göbekli Tepe, i nuvarande Turkiet.
Idealismen har sina rötter i skrifterna av Platon, Immanuel Kant, Upplysningstiden, Isaac Newton, Mary Shelley, Christopher Polhem, Charles Darwin och Ludwig Wittgenstein.
 
Inspirationen har jag hämtat från Philip K. Dick, Arthur C. Clarke, Isaac Asimov, Eugen Semitjov och Andy Warhol (The New York Renaisssance, beskriven bl a av Victor Bockris).
 
Musik från Johann Sebastian Bach, Walter/Wendy Carlos, David Bowie, Brian Eno, Kraftwerk och DJ Da Candy.
 
Slutligen, min ”brasklapp” och för att undvika missförstånd:
Den här berättelsen har jag skapat utifrån en möjlig, (spekulativ”) föreställning och gestaltning av framtiden.
Jag har inte någon idé om att det här är ”den enda rätta tolkningen”. Det är ingen vägledare eller profetia, annat än att den skulle kunna illustrera en, av flera möjliga, flödesscheman.
 
Mitt syfte har varit att, dels föreställa mig en civil version av ”Exodus”, emigrationen ut i rymden. Dels att, till skillnad från alla de som använder nutiden som en bild av framtiden, eller där mänskligheten hamnar i ett dystopiskt helvete:
”Se Framåt!”, istället för tillbaka.”
Min sensmoral är:
”Hellre verka förebyggande och profylaktiskt, än att bota symtomen och förvänta sig det värsta tänkbara scenariot: Tellus och Homo sapiens sapiens undergång.”
 
“Imitation is the sincerest form of flattery that mediocrity can pay to greatness.” Oscar Wilde
 
Så jag hoppas att många kommer att reagera, kritisera och ge sin egen tolkning av en möjlig framtid. Det är ju på det viset som vi människor kan komma till samarbete.
Victor Rangner Hässelby den 7 augusti 2017.
Om Inre Rikedom:
Introvert, Öppen, Fantasifull och Kreativ.
 
” – Vad ska du ha mig till?”
 
Det finns nog ingenting som irriterar extroverta människor i vårt nutida materialistiska, högeffektiva och ”speedade” samhälle så mycket som: ”Ett Rikt Inre Liv”.
Med ett rikt inre liv, är man befriad från det mesta. Kraften och energin kommer inifrån istället för utifrån; från andra nu levande människor, information från massmedia och en stress efter allt ”det senaste”.
Med Archimedes och andra solitärer och särlingar, kan man hävda sin integritet, rätten till att vara fri och oberoende: ”Rubba inte mina cirklar!”
Människor som vill ”rädda en” från ensamhet och isolering, kan, vill, accepterar och respekterar inte ett rikt inre liv, eftersom de troligtvis aldrig, haft något sådana själv.
De är vana, kanske uppfostrade till att bli underhållna, matade och ”tämjda” av människorna i deras närmiljö.
De kan känna sig utanför. Vad har de att tillföra den som ändå kan roa sig själv?
Vad ska människor som arbetar inom massmedia tycka, när de med ett rikt inre liv, stänger av teven, inte lyssnar på musik, inte går på restauranger eller fester och inte köper kläder, underhållning, förströelse, distraktion eller alla dessa ”prylar”?
Det betyder lång ifrån att man eftersträvar ett liv som eremit, celibatär, solitär, asocial eller, ännu värre: antisocial!
Bara förmånen att, utan att tvingas utstå alla dessa ”åsikter”, ”räddningsinsatser”, socialt tvång, kritik eller förebråelser, få välja själv: När? Hur? Vem och Varför?
Vad tjänar du på det?
Vad är vinsten för just dig?
För det första: Du får mera tid!
Tid är den största bristvaran idag.
Människor fyller sina agendor och, när det blir några minuter över, bör de också fyllas med ännu mera.
Skräcken för Tomheten: ”Horror Wacui”…
 
Jag ska ändå inte idealisera ”Det Inre Livet” för mycket och till en dogm eller en dröm. Ensamhet, isolering, meningslöshet, depression, tristess, rädsla för närhet, torgskräck, sociala sammanhang och, det värsta: självdestruktion, ältande, fixa idéer, självmordstankar och planer på självmord, kan finnas med då det rika inre livet hotas, eller när de positiva upplevelserna inte räcker till.
Men, enformighet, att ha tråkigt och förtvivlan i vardagen, kan, om andra människor och en själv, ger en mer tid. Tid till att fantisera, vara kreativ, undersöka, utforska och upptäcka.
Det kan ta hela livet att komma dit. Det har det gjort för mig.
 
Det enkla svaret är att det handlar om: Tillåtelse. Att andra människor tillåter en att ha ett rikt inre liv. Att Man själv upptäcker, inser, accepterar och fortsatt strävar efter ett rikt inre liv.
Jag var ”alltför snäll” eller ”mesig”, när jag inte tillät mig att odla det inre livet, utan istället ville ställa upp för kompisar, vara med på fester och följa alla utsagda, outsagda, underförstådda och instämma i de sociala konventionerna:
” – Har du tittat på det där teveprogrammet?”
” – Har du varit på det där stället?”
” – Har du besökt den där semesterorten?”
” – Har du sett den senaste filmen?”
” – Känner du inte honom/henne?”
” – Är du ensamstående? Det kan inte vara lätt! Är du inte gift? Har du inget förhållande? Vad är det för fel på dig? Är du pervers? Vad gör du när du är ensam, sover? Läser du böcker, är inte det lite tråkigt? Kan du inte följa med oss ut nångång? Varför sitter du ensam hemma, i det här härliga vädret? Vill du inte ha familj och barn? Varför inte? Vilken tråkmåns du är! Dig vill väl ingen umgås med, om du inte anpassar dig och är lite mer tillmötesgående!”
 
Äntligen har de fattat! Nu klassas man istället som en ”folkefiende”, ”outsider” eller ”avvikare”. De blir arga, sura och besvikna, för det som de har att erbjuda, fungerar inte. Lockbetet lockar inte. Har man inte förstått livets allvar, att livet är kort?!
Men det är just det som man kan ha gjort!
Livet är för kort, för att slösas bort.

IT-skandalen är bara ännu en skandal i ordningen. Tänker man efter, så finns flera exempel på Sveriges aningslöshet, naivitet, eller kanske till och med bristen på fantasi och oförmågan till att föreställa sig en alternativ verklighet.
Många menar att svenskarna är ”fredsskadade”. Det kanske ligger nåt i det?
Varför är svenskarna så ställda inför varje ny kris? Varför förutsätter man att man kan förbereda sig inför en ”väntad kris”, när den som kommer beror på helt självklara förberedelser?
IT-skandalen är bara en i raden. Vi har varit med om ockupationen och sprängningen av Västtyska Ambassaden, Norrmalmstorgsdramat, mordet på Statsminister Olof Palme, mordet på Utrikesminister Anna Lindh, hanteringen av Estoniakatastrofen, Tsunamikatastrofen i Thailand, med flera. På senare tid, det falska utsändningen av ”Hesa Fredrik”, varningssignalen om nödläge och nu IT-skandalen.
Vad gör de politiska partierna? Jo, skyller på varandra, eller sekretessbelägger alla fakta. Massmedia skriver stora rubriker. I teveprogram efter teveprogram, frågar man, analyserar och spekulerar. Inga krav på nya lösningar eller strategier. Allt blossar upp, tystas ner, glöms bort och samma sak upprepas vid nästa skandal.
Varför är det så? Varför lägger man inte om planeringen, rättar till och ser över nya faktorer som kan uppstå?
Hela situationen påminner om avsnittet ur ”Kejsarens Nya Kläder”. De som inte kan se bedragarnas fantastiska kläder, citat:

”- Jag vill sända min gamle, trogne minister bort till vävarna, tänkte kejsaren. Han kan bäst se hur tyget tar sig ut för han har förstånd, och ingen sköter sitt arbete bättre än han.

Nu gick den gamle, hederlige ministern in i salen, där de båda bedragarna satt och arbetade med de tomma vävstolarna. Åh, Gud bevare oss! tänkte den gamle ministern och spärrade upp ögonen. Jag kan ju inte se någonting! Men det sade han inte.

De båda bedragarna bad honom gå närmare och frågade, om det inte var ett vackert mönster och sköna färger. Med det samma pekade de på den tomma vävstolen. Den stackars gamle ministern fortfor att spärra upp ögonen, men kunde inte se någonting, för det fanns ingenting. Herre Gud! tänkte han, skulle jag vara dum? Det har jag aldrig trott, och det, bör ingen människa få veta. Skulle jag inte duga att sköta mitt arbete? Nej, det går inte an, att jag säger, att jag inte kan se tyget.”

Att Barnet gång efter annan utropar att, citat:

”- Men han har ju ingenting på sig ! sade ett litet barn.

– Herre Gud, hör bara den oskyldiges röst! sade fadern och den ene viskade till den andre, vad barnet hade sagt.

– Han har ingenting på sig, är det ett litet barn som säger.
– Han har ingenting på sig!

– Han har ju ingenting på sig! ropade slutligen allt folket och det kröp i kejsaren, för han tyckte, att de hade rätt, men han tänkte: Nu måste jag hålla god min till processionens slut. Och så höll han sig ännu rakare, och kammarherrarna gick och bar på ett släp som inte fanns.”

Gör ingen skillnad. ”Kejsaren” återgår till sin vardag och ministrarna och de andra, fortsätter att intyga att de ser de synliga kläderna. Vad skulle de annars göra?
Erkänna att de, citat:
”Herre Gud! tänkte han, skulle jag vara dum? Det har jag aldrig trott, och det, bör ingen människa få veta. Skulle jag inte duga att sköta mitt arbete? Nej, det går inte an, att jag säger, att jag inte kan se tyget.”?