Brott mot preskriptiv grammatik, bör helst betraktas med överseende under förmildrande omständigheter.

Sekretessbelagda informationsbitar är ingen fallfrukt från Kunskapens trädets grenverk.

Roller:

Skrivaren är den första läsaren.

Den andra Läsaren är också en Tydare av den ordmassa som skrivaren har formulerat. Därmed så tilltalas Läsaren som: ”Läsaren/Tydaren”.

Dessa två kommunikatörer av lämpligt urval ordmassor är de enda som kan anses i fysisk bemärkelse, levande. Samtliga andra är tills vidare endast existerande i hypotetiskt tvådimensionellt format.

Eftersom den här ordmassan är en mycket stark förenkling av vår nuvarande värld i gällande nuläge, gäller att även här råder en formaliserad hierarki.

På toppen av den hypotetiska hiearkin finns motsvarande högre ordning, här omnämnd som ”Allrahögstainstans”. Allrahögstainstans är utrustad med den ständiga sekreteraren ”Allvetande Storyteller”.

Ute i diskmaskinsrealismens bistra vardagsverklighet kan sägas att Allvetande Storytellern i sammanhangets kontext verkar som Allrahögstainstans högra hand, representant samt ombud angående allt som berör den kantianska begreppsvärldens ”Das Ding-an-Sig”, Tinget-i-Sig. Man kan tills vidare anta att ”Tinget-i-Sig”-världen motsvarar Platons Idévärld. Detta är förstås bara ännu en utvikande urspårning i hypotetisk gestaltning. Ett tillvägagångssätt som är ytterst att föredra inom associativa steganografiska ordkonstmakerier, då denna metod förespeglar något helt annat för antagonisten som döljer sig inom territoriet för wittgensteinianskt språkspel.

Associativ Steganografisk Ordkonst har naturligtvis många egenskaper tillsammans med klassisk steganografi och kryptografi.

Steganografi går i korthet ut på att dölja ett föremål på så vis att antagonisten inte rimligtvis bör upptäcka det.

Kryptogafi handlar om en överföring av ett sekretessbelagt meddelande med syfte, om ifall den semiotiska kontexten hamnar i antagonistens orätta händer, så kommer vederbörande obehörig utomstående antingen inte begripa ett endaste dyft, eller ge någon lättillgänglig aspirant i uppdrag att härleda ordbruket tillbaka till ursprunglig informationsbit.

Underförstått är alla semiotiska tecken möjligt tänkbara bärare av mer eller mindre konkreta informationsbitar.

Varför det kallas för ”informationsbitar” kan bero på att, då den diskmaskinsrealistiska vardagsverkligheten för många ter sig alltmer fragmentariserad, gäller det för samtliga deltagare att söka infoga fragmenten till semantiskt logiskt formulerade informationsbitar. Med dessa kan språkspelaren sedan lägga pussel och så småningom, förhoppningsvis innan den planerade aktionen som beskrivits i informationen, ännu inte gått av stapeln.

Associativ Steganografiskt Ordkonstmakeri (tills vidare omnämnt som ”Ordkonst” eller bara ”ordkonst”) är en remix av dessa båda föregångare. ”Associativ” syftar på läkaren och psykoanalytikern Sigmund Freuds term ”Fria associationer”, men som också kan refereras till Surrealismen och sådana förgreningar som uppstått efter den.

Till skillnad från kryptografen, bör den associativa steganografiska ordkonstmakaren vara väl bevandrad inom ramen för tidigare formulerade estetiska upplevelser.

I och för sig härrör samtliga utan undantag från Naturen sådan den kan förnimmas via våra sinnesorgan, men som genom bearbetningar av tidigare sinnliga, emotionella samt affektiva erfarenheter, kan omsättas till, för antagonisten och obehöriga utomstående, typ Gemene Man, Crethi och Plethi, samt Detektiven Allmänheten, rena rama nyset.

Ordkonstmakaren har inga som helst moraliska betänkligheter angående de fria associationernas härkomst som kan ingå i en välanpassad informationsbit. Allt beror på vilka fria associationer som, i en större ordmassa, kan tyckas bilda ett underförstått sammanhang för annan ansluten till ett subkulturellt, underjordiskt, öppet nätverk.

Exempel på lämpliga, i det här sammanhanget, oberoende fristående volymer, kan utgöras av alltifrån Cervantes ”Don Quijote de la Mancha, Riddare av den Sorglustiga Skepnaden”, till Jorge Luis Borges ”Pierre Menard, författare till Don Quijote”.

Med andra ord är läsningen av ordkonstverket ytterst beroende av informationsbitens avsändare samt dess mottagare av densamma, förmåga till att, utifrån den helt tydliga, konkreta, ordmassan, upptäcka en kontext som i sig innehåller en rimlig tolkning av ursprunglig klartext.

Lite enklare förklarat så bör mottagaren, redan införstådd med avsändarens associativt utvalda referenser, kunna finna fram till de ord, begrepp, termer och idéer som, likt klassisk steganografi, innesluter en klartext vars informationsbitar är helt avslöjad från subliminala manipulationer, förförande önsketänkande, illusioner angående förespeglad vinst, vilseledande uttolkningar eller andra abstrakta filtreringar.  

Detta kan i någon mån påminna om hur USA under WW2, i kriget mot japanerna använde navahoindianernas vardagsbruk av eget minoritetsspråk som levande kod- och krypteringsapparater.

Braslapp. Först och främst vill jag säga att jag verkligen uppskattar det kunnande, vetande och förmåga att pedagogiskt och intresseväckande exakt som Professor i Teoretisk Fysik, Ulf Danielsson förmedlar, både i tal och i skrift.

Nu till kontentan av summa summarum:

Om jag förstår Ulf Danielsson rätt, i filmklippet ovanför ”Konsten att tänka klart: Ulf Danielsson” från bokförlaget Fri Tanke, i samtal med Christer Sturmark, om ifall allt är materia och det immateriella ”bara finns i arten Människas tänkande”, så är att anta att, även utan Människans förmåga till tänkande, skulle materien fortsätta oberoende av oss, eller annan motsvarande varelse (apa, hund, ödla, utomjording) utrustande med motsvarande kapacitet som den som vi anser oss, individuellt och kollektivt, vara utrustade med.

Det än så länge, självuppfyllande, Existensberättigandet mellan Förutsättningar och Tillkortakommanden.

Ungefär som om att jag först åker med ett tåg, där jag är oviss om en eventuell existens av en möjlig eller omöjlig slutstation och, när tåget stannar vid en station, så bestämmer jag mig för att stiga av.

Om jag förstår Ulf Danielsson rätt, så kommer tåget, det vill säga utan Människans förmåga till att uppleva och registrera världen, fortsätta utan att någon nu levande människoliknande varelse befinner sig inuti.

Det vill säga att; tåget fortsätter sin resa mot okänt mål, oavsett om jag eller någon annan i mitt ställe, är medvetet närvarande inom tågsättet eller ej.

Tågresan pågår oavsett om någon medveten varelse kan uppleva den fysiskt, psykiskt, andligt och mentalt, eller ej.

Sedan återstår det att förklara om ifall det här är en ”solipsistisk” eller ”solitär” resa, eller om det finns andra medpassagerare som jag, än så länge, inte känner till.

Vilket annan levande varelse än Människan ägnar sin livstid till att tänka på sin oundvikliga bortgång, död?

Ulf Danielsson har helt rätt i uppfattningen av nu pågående alienation, som flykt från gemensam verklighetsuppfattning.

Genom ständigt pågående fortsatt fragmentering av informationsbitar direkt hämtade från Kants ”Das Ding-an-Sich”-tillvaro, kan vi endast tillfredsställa våra, var och ens, grundläggande behov genom ständigt exponentiellt ökande tröstköpskonsumtion.

Utan en icke materiell, tänkande, andlig, spirituell, medveten registrering, inklusive minne och vissa begränsade möjligheter till att dra slutsatser angående kommande händelseförlopp, vem skulle då kunna tillföra en distanserad objektiv, observerande synvinkeln på tillvaron?

Om inte Människan och Mänsligheten funnes, vem skulle då bry sig om att fråga om ifall trädet i skogen som faller, avger något, för närvarande medveten mänskligt utrustad sinnad varelse, evidensbaserat akustiskt mätbart ljud?

Det som alla anser gör oss till ”Skapelsens krona” (oavsett om ”Skapelsen” är ett högre medvetande eller bara en form av oförutsägbar energi) blir också det som gör oss helt betydelselösa, då vi inte ens ingå i något naturligt, ekologiskt kretslopp.

Materian är den kropp som vi Sapiens parasiterar på.

Ur antropocentrisk synvinkel så är det förstås Tellus som är beroende av vår närvaro, och inte tvärtom.

Materian skulle, oavsett om vi finns eller inte, förbli helt oberoende av oss.

Världen, såsom vi upplever den idag, finns oavsett vad vi tillför den, eller ej.

Efter att en gång, kanske för alltid, övergivit en nomadiserande tillvaro i ett naturligt kretslopp mellan liv och död, övergick vi, det vill säga hela Mänskligheten, till bosatta kulturer där vi kunde odla, samla och spara.

Genom förädling, domesticering och tämjande av djur, växter, ekologiska system och orörd natur (Som ”Skaparen” i Bibelns Gamla Testamente, Genesis, Första Mosebok, har givit oss människor, i sann antropocentrisk anda, som heligt uppdrag) har vi tillfångatagit Tellus som gisslan och slav under oss.

Frågan är; kan vi ångra att vi finns och, i så fall, vad kan vi göra åt det?

Det mest deprimerande jag kan tänka mig, är att, om Människan inte kan ändra inställning till hur att fortsätta resan in mot en oändlig, okänd och evig framtid, så kommer vi antingen att möta slutet i fortsatta pandemier, katastrofer i följden av klimatförändringarnas konsekvenser, eller ännu fler världsomfattande världskrig.

Det är, menar jag, det paradigmskifte som Människan just nu befinner sig i.

Det hindrar oss förstås inte från att fortsätta träna oss i Medveten Närvaro, leva i nuet, uppleva solen, våren och värmen, fortsätta att ”samla i ladorna” och ”får mer pengar i plånboken”.

Men VARFÖR?

Allas vår vardag består idag av en flykt från det svaret. Möjligt att de giraffer som var längst överlevde därför att de tillhörde ”det naturliga urvalet”, men det gjorde också de träd som växte högre, än så långt som girafferna kunde sträcka sig upp till.

Det går ju att anta att även för de giraffer med korta halsar, fanns andra växter som ännu inte vuxit upp till fullvuxna träd, att äta av.

Eller att antalet giraffer var beroende av hur mycket av ätliga växter som fanns omkring dem, i biotopen, eller det ekologiska systemet, eller den övriga omgivningen. Antalet rovdjur är alltid beroende av hur många bytesdjur det finns, som i sig är beroende av hur mycket ätbara växter som finns att äta, som i sig är beroende av jordmån, mängd rent vatten, sol, värme, och så mera.

Vad kan det bero på att vi idag mer förlitar oss på mängden verksamma substanser i multivitamintabletter och kosttillskottskapslar, än den näring som borde finnas inom vardagens kostcirkel?

Hur kan vi lita på experterna, när vi inte ens vet i vilket syfte de verkar? Hur kan vi utföra arbeten, som vi, innerst inne, vet innebär ökat lidande för andra levande varelser här på planeten Tellus?

Hur kan mänskligheten fortsätta att satsa miljarder på att utforska yttre rymden, när vi inte ens är beredda på att fördela den nuvarande planeten rättvist över alla levande organismer?

Kort; varför söker vi ”Svaret” utanför oss, när vi hela tiden är innerst inne medvetna om att ansvaret ligger på oss som lever här och nu?

Vi kan njuta av solen, uppleva Naturen som ett andligt bad och därpå passera Systembolaget, inhandla helgens heliga medel till verklighetsflykt, låta oss underhållas av en dystopisk actionfilm, för att därpå dämpa stressen, ångesten och oron inför framtiden, med ännu några receptbelagda verksamma substanser.

Liksom vi inte kan förutsäga om ifall Solen också utstrålar tillräckligt med ljus och värme också i morgon, kan vi inte heller veta på förhand om ännu en trumpliknande organism kommer att uppträda i massmedias soffgrupper.

Att leva i nuet och förvänta sig det värsta tänkbara scenariot, är att undvika diskmaskinsrealismens (elektriciteten, elektroniken, automatiseringen, digitaliseringen etc) vardagsverklighet och därmed beröva oss möjligheten till att påverka den i rätt riktning.

Problemet återstår, hur och i vilken riktning?

Att inte agera alls, är också en prestation.

Men kan vi avstå och låta bli?

Att inte bygga ut järnvägen med ännu fler snabbtåg, utgör ingen nödvändig eller tillräcklig förutsättning för att nå fram till Oändligheten ännu fortare än tidigare.

Kanske svaret finns i frågan:

” – Varför är vi så upptagna av vad som kan hända efter döden, än det som vi har att välja på, före döden?”

Förnuftet behöver Galenskapen.

Ur det Rationella uppstår Absurditeten.

Eller, varför alls bry sig?

Och, om man ändå gör det, varför?

Räcker det inte bara med att ”Föröken Eder”?

Kanske Andy Warhol ger svaret här: (” – It gives me something to do.”)

Gränsen Sverige-Norge under andra världskriget

Året var 1939 – Krigsutbrottet

Norden, Sverige och Förintelsen: Transnationell historia 1941-1945

KURÉR FOR FRIHET – DEL 1

Martin Linge – skuespiller og legende

MILORG – Del 1 – Motstanden vekkes

Eventyrlige Max Manus – mannen og myten

Nasjonens skygge (Jens Chr. Hauge) – del 1

Minner fra krigen: Sabotøren Max Manus intervjues av Jan Erik Utberg i 1994

Minner fra krigen: Erling Frank Gustavsen så Blücher ble truffet av torpedo

Möt kvinnorna i spionernas Sverige under krigsåren – Nyhetsmorgon (TV4)

Harry Söderman – Veckans brott 2012

Leif GW Perssons idol: Revolver-Harry

The Norwegian army in Sweden during World War II – documentary

Erik Söderman om pappa ”Revolver-Harry”

Likvideringen av Karl A. Marthinsen den 8. februar 1945

Utryddelsen av de norske jødene 1942

What It’s Like To Be Related To Hitler | Uncle Hitler | Timeline

Victim of Nazi twin experiments in Auschwitz | DW Documentary

The Eddie Chapman Story – The Best Espionage Film Ever!!!!

British Secret intelligence of WW2 (Full Documentary)

De överlevde förintelsen: ”Ingen fattade att bussarna var specialtillverkade för att mörda judar” –

Angrepet på Norge

Norge i krig del 1 (Andre verdenskrig)

Kvinnorna ”I rikets hemliga tjänst”

MILORG – Del 2 – Reorganisering og utbygging

MILORG – Del 3 – Gutta på skauen

Ett allra preliminära försök till Oförfalskad Psykopatkontext samt Heligt Förbannad Dikt.

Mer seriöst utförd arbetsuppgift för Ordkonstmakaren till dörröppnande repliker, utan att utsätta Gemene Man för oregistrerade dyrkar samt till nöds, socialt kompetenta vita lögner.

Ännu så länge finns risken för att den insatta i frivilligt utanförskap utforskar innehållets betydelsebärande syllogismer och där upptäcker sådana hypotetiska premisser som inte kan vara något annat än rena falsarier.

En tillträdesbelagd obehörig skulle antagligen ana ugglor i mossen där det redan låg en hund begraven.

Om till äventyrs bortalagets språkspelare på hemmaplan uppfinner sådana avvikelser som verkar alltför existensberättigande kan den från motståndarlaget upptäcka den svagaste länken långt tidigare än Avsändaren avsett.

Dels tillhandahåller kontexten förvillande effekter som inför från bortalaget på hemmaplan vidöppna utfallande glosögon i synnerhet då subkulturella, profylaktiska profiler, utesluter alla sådana vilka vill, oavsett betydelsebärande meningsskiljaktighet, inrätta sig i konformt designade led.

Förstagångsläsaren av Apokryfiska Arkens Foliebok uppskattar på stående fötter fysiskt immateriella affektivvärden i i flytetygets dödvikt.

Biologisk-Genetisk Gallimatias avlas inte i provrör för att vid ankomsten förläggas i komfortabel malpåse.

Allting har sin oförutsedda tid.

Textmassan omsluter kontexten som kontexten omsluter klartexten.

Ändå befinner sig alla mer eller mindre trovärdiga semiotiska på samma tvådimensionella A4-yta.

Informationsbiten i klartext är dels inlagd som ett intarsia i ett kontextuellt sammanhang ur vilken klartexten framstår som av mer dunkelt uttänkt än den kan verka i undervisande syfte..

 Som-tungan-på-väggen-argumentet för att även fortsättningsvis öppna sådana Pandoras Box, är att motsvarande objekt till det yttre kan kulturberika Ordkonsten med senare associationer till till Skinner’s Box, Black Box, samt sist men inte minst, Schrödingers Box.

Det symboliska steget mellan Pandoras Box och Black Box, kan vid en första anblick verka vara avgörande för fortsatt nonsens i automatiskt friläge.

En Associativ Steganografisk Ordkonstmakare eftersträvar vild naturs inverkan på fantasins gränslösa landmärken typ milstenar och gravstenar.

Detta är en anledning till varför DNA också införda i nyöversättningar av Bröderna Grimms Sagor, kan iscensätta sådana fantasins begränsningar där en ”Bortbyting”, visst kan vara en korsbefruktad hybridform av Homo sapiens sapiens och högst, även för djupt grävande speleologer i språkspelets spelteorier, ovanligt rara Troglodytam erectus.

Bergakungen har sedan barnsben lärt sig hur att förvända synen på Allmogens Gemene Man, Crethi och Plethi, samt Allmänheten Detektiven.

Numera förklaras sådant magiskt tänkande med naturbegåvning i Mentalism.

Staffan, som ingår i allmänbildningen av alla snälla barn, är en stark förespråkare för Allmogens Traditionsbundna Sedvanerättsliga Hederliga (även om vissa vita lögner befinner sig i bekvämlighetszonen) Tystnadskultur satsar allt på ett kort och låter Hedvig, i Salomes naturtrogna dräkt, stå som en Bottomiansk Åsna i valet och kvalet mellan halm och hö.

Haigha, som med risk för att anklagas för äkta, biologisk far till den än så länge inte nytillkomne, vägrar uppvisa någon form av giltig identifikationshandling, trots konkreta bevis, varken vara biologisk eller andlig mor till ett, än så länge inte försatt i ett välsignat tillstånd, välkommen empatisk interstellär Kosmopolit.

Odalbonden i Zauberbergets Nättrollssal.

Olyckskorparna och de lätt frusna kråkorna i röken från något som i stort sett kan påminna en trogen Neowittgensteinian om Schrödingers box, instämmer med klapprande näbbar och sylvassa klor.

Här står Odalbonden, med båda fötterna med fasta marken under sig, rådvill på ostadiga ben.

Associativ Steganografisk Ordkonst ingår som en undergrupp till den traditionella, mer klassiskt betingade Steganografin.

Hack i häl, i spåren efter tidigare samma andas barn, förmedlar till synes otänkbara hänvisningar till absurt nonsens, nihilistisk dadaism, alienerad eskapism samt isolerad solipsism.

Den Fria Associationen-i-Sig kan där emot i underhållande syfte framkalla sådana iscensättningar

Den gängse attityden att helt förutsättningslöst förvänta sig ett inledande skede till färden mellan synaps A och synaps B, är att förvänta sig mer än tidigare angivet.

Den Associativa Steganografin som sådan i sig har betydligt mer gemensamt med samplingstekniken som vanligast förekommer inom nutida elektronisk, digital dansmusik, typ Triphop och Deep House.

Summa summarum är att, ute i det praktiska livets diskbänksrealistiska vardagsverklighet, kan en vit lögn faktiskt verka lika bra som en spirituell placeboeffekt.

Denna utgångspunkt anger ett spontant tillfälle för Läsaren/Tydaren att förhålla sig till ett seriöst utförligt formulerat Associativt Steganografiskt Ordkonstverk.

Den logiska, men i existentiellt rådande kretsar försvarade axiomet ”Existensen föregår Essensen”, förespråkande ”Essensen” som det Absurdas onämnbara katalysator, uppstår paradoxen att den Psykologiska Realismen i förening med Socialrealismens mer empiriskt bundna vardagsverklighet bestående av ett dygnet runt och året runt Sisyfosarbete, sekulariserad hybridform av Yttre och Inre existensberättigande.

Sekulariseringen anger i en materialistiskt förutbestämd, defaitistisk, verklighetsuppfattning där Subjektets konvertering från andlig spis i falska vänners lag, till köksbänksrealismens förhållningssätt ”Man vet vad man tager, men inte vad man haver”, förblir en oslagbar slogan.

Detta karga synsätt på de verkliga levnadsförhållandena förenar sådana annars så vitt skilda särintressen som Gorkijs ”Min Barndom”, den hämtad från anglosaxisk populärunderhållning ”Emmerdale Farm”, till den mer ur infödda svenskars något trångsynta lokalpatriotiska motsvarigheten ”Hem till Byn”.

Latinamerikans litteratur med lite mer mustigt temperamentfyllda förtecken, med avantgardister som Jorge Luis Borges, Gabriel Garcìa Màrques och Isabel Allende, hade som egen käpphäst ute på Pampas eller vid Amazonas pirayafyllda bakvatten, den Magiska Realismen.

Utan Tvivel är Man inte Riktigt Riktig.

En Trevande Ordkonsthantverkare förser den Slutgiltiga Textmassan med Strängs Hängslen samt Tillhörande Svångrem, Sju Insegel där det Allra Sista utgörs av en Ostindisk Piratversion av Sjutillhållarlåset Den Tjutande Musen.

Språkspelet klyver den diskmaskinsrealistiska fysiska världen in i föresvävande kategorier.

Språket som instrumentellt verktyg blir ett medel, inte till att förena jourhavande medmänniska med annan likasinnad alienerad, isolerad Persona non Grata i utanförskap, utan används helt ansvarsbefriat till att upprätthålla de emotionella och affektiva gråzonerna samt ingenmansländerna mellan både utvalda och slumpmässigt uppkomna lösa lokala grupper från att umgås och lära känna varandra bättre och visst förekommer det ibland att det också, efter ett tyst samtycke, förkommer inpå bara kroppens yttre immunförsvar.

Syftet, målet, intentionen och de underförstådda i finstilta, meningsbärande samt betydelseberikande informationsbitarna inom Språkspelets oskrivna regelverk, är att undvika sådana dunkla missförstånd som oundvikligen, men med omedelbar verkan, förmedlar till Gemene Man, Crethi och Plethi samt Fokuserade inom det öppna nätverket Detektiven Allmänheten, en plötslig Lidners knäpp som öppnar korpgluggarna inför det alternativa faktum att en Ann är lika go’ som en Ann, eller, mera krasst uttryckt; ”Kålsupare är vi allihopa! Du med och Jag med!”.

I många diskurser och andra kontextuella sammanhang råder en helt annan tystnadskultur som av medlemmarna inom det högsta skiktets innersta krets förnekar alla rimliga fria associationer till sektliknande skråverksamhet, men inte ens den mest kategoriskt-puritanskt preskriptiva paragrafryttare kan med rent mjöl i påsen, hävda att vissa språkled har som främsta verkan att försätta, för dem, obehöriga utomstående i osäkert läge.

Klassiskt skolade lokalpatriotiska demagoger kunde redan under Feodaltiden stigmatisera, i Goffmans tillämpning av ordet innebördsliga betydelse, på vilka grannbyns latoxar, latmaskar och maskande backstusittare på den offentliga ljugarbänken hamnat på andra, dunklare genvägar, än de egna tillhörande likasinnade konformisterna.

Att de båda föreskrev Jantes Lag samt Lilla Katekesen som enda kvällslektyr före kvällsbönen efter en hård arbetsdag ute på tegen, vid gödselstacken eller under ihärdigt bortmotare av fariséer, bettlare, nasare och annat löst folk utan vare vattenstämplade papper, bevittnad dopattest, eller vintage, kunde inte utgöra en avgörande betydelse för att stryka brett streck över gammalt groll med enda resultat upprätthållande av förekomsten där vendettan blir det enda tänkbara metoden till diplomatisk konfliktlösning.

Redan uttrycket att ”tala med bönder på bönders vis och med de lärde på latin” kan utgöra en konkret evidensbaserad konklusion, i betydelsen ”slutledning”, ”slutsats”, eller särskiljande, subversiv, tystnadskultur.

Tystnadskulturens emfas visar sig som tydligast abstrakt då Gemene Man inom Allmogen, kan tillägna sig sensmoralen i visan, men ändå inte leva sig in i melodins mest melodramatiskt opportunistiska omsvängningar.

Det är just vid sådana här tillfällen som den Associativa Steganografiska Ordkonsten som bäst kan komma till sin rätt.

Ordkonstnären Ludwig Wittgenstein kan inte ha formulerat det bättre än han redan hade gjort:

”Mitt verk består av två delar: det som jag har skrivit och det som jag inte har skrivit, och det är det senare som är det viktiga.”
(Brev till förläggare där han förklarar innehållet i Tractatus logico philosophicus.)

De mest uppmärksamma av kreativa ordkonstmakare kommer naturligtvis utan större, eller avgörande, problem, upptäcka hur Wittgenstein här anger själva kärnan i det annars lite mer dunkelt tänkta: ”Outside the Box”.

De som söker inuti boxen, kommer hellre förr än senare inse att ”boxen”, lådan, asken, inte ens innehåller ett dammkorn av sanning.

Även om Wittgenstein kunde vissla otroligt bra, var han ännu bättre på att förklara hur ”boxen” numera, upp till kanten, innehåller ord tömda på meningsbärande innebörd, sublima härledningar helt utan tillräckliga källhänvisningar, härskartekniska utmanande invektiv samt sådana abstrakta distraktioner som kan sysselsätta ett tabula rasa ända fram till den mer apokalyptiska ikonoklasten uppstår som en bebådande ängel.

Ett annat tankesprång kan avhandla något helt annat, men ändå hämtat med direkt anslutning till välmöblerat sovrum eller tambur.

Anta att Gemene Man vill framkalla en tesserakt i fyra dimensioner.

För en väl bevandrad i matematiskt-logiskt-naturvetenskapliga språkspel kan akten te sig något meningslöst.

Denna helt avgörande sanning för språkspelets fortsatt mer seriösa ordlekar, söker den ena aktören via semiotiska tecken samt i falska vänners lag, förmedla till mindre bevandrad Gemene Man.

Gemene Man tar sig omedelbart för pannan och fortsätter spelet på knäna (Var och en av Läsare/Tydare som varit med om något liknande ute i den diskmaskinsrealistiska vardagsverkligheten, vet hur det kan kännas utan knäskydden på).

Allmogen hemma i bygdegården hänvisar till Härliga Tider, Strålande Tider, då sädesfälten böjde sig för vinden och Odalbonden kastade sädesvätskan ut över hälleberget (Naturligtvis inte där hällristningarna, eftersom de ständigt lockade flera turister till byns andra attraktioner, fanns att finna).

Deras anspråkslösa ordförråd bestod till huvudsak av lämpliga uttryck från Det Bästa, Allers, Hemmets Journal samt Hemmets Veckotidning.

Fastän de var år åkte till marknaden var utbytet av skilda meningar samt meningsskiljaktigheter, inte långt när så folkkära som en gammalt hederligt handgemäng, eller om en sällsynt rådbråkning skulle offentliggöras inför ögonen på Gemene Mans Maka Hulda eller Menlösa barns hänförda suckar.

Vid sådana sällsynta angelägenheter kunde Kungens Män och Guds Utvalda från Ecklesiastikdepartementet framföra sådana ordkväden att samtliga närvarande antingen tappade hakorna eller stirrade så att ögongloberna höll på att ramla ut ur deras annars väl så slutna hålor.

Här kommer det en annan med varken epitetet liten pluddevuddevutt eller snö på hatten.

Gemene Man, inklusive textmassans Läsare/Tydare inser omedelbart att här har ordbehandlaren valt samplingar från känd, numera bortgången, estradör av rang.

Som sig bör, utspelar sig händelseförloppet i vattenbrynet vid Marys strand.

Vattnet är nödvändigt medium då kommande ord men inga visor kommer som en vårflod genom Västra Dalälven. Andra gäviga menedare menar att iscensättningen av förfarandet utspelas vid Göta Kanal för ”där simmar varken någon haj eller val.”

Men, det man inte vet, har man heller inget ont av, eller, för den delen, drabbar ingen fattig under lägsta levnadsnivå i en formell relation mellan basbelopp och BNP per capita. Läsaren/Tydaren kan, eftersom samtliga undersåtar tillhörande den komplexa kategorin av Gemene Man, Crethi och Plethi, samt vissa av synnerliga skäl ingående i den subversiva subkulturen Privatspanande Allmänheten Detektiven, då och då, när egentiden så tillåter sammankallar Medborgargardet Nattugglorna till improviserat möte med Kapten Uggla, kan tills vidare eller annat anges såsom högst troligt eller sannolikt, föreställa sig ett hav som står blankt som ett nybonat golv.

En kvanting träder in i pensionatets bal med mössan käckt på svaj. Läsaren/Tydaren kan synnerligen lätt och bekvämt dra den alltför förhastade slutsatsen att denna utomstående obehöriga motsvaras av det intryck som den gällande kan ingå i tidigare inbillad föreställning. Med andra tomma ord; Den Fria Radikala Antagonisten som uppenbar Bergsprängare, Omstörtare och Uppviglande Faktaresistent Demagog.

Fördomarna visar sig vara grundade på överdrivet önsketänkande och undfallande uppgivenhet. Det viktiga är inte att finna den än så länge hypotetiskt skyldiga till dådet som ännu inte är begånget, utan att uppfinna en sådan Persona non Grata som i det yttre skenet kan överensstämma med Utan Rök Ingen Eldsjäl Syndabocken tillika Guldkalvens Kavaljer lätt igenkännbar med tangorabatt samt en stalkerliknande vurm för samtliga av det svagare könet med smeknamn som Carmen, Carmencita, eller Ellinor med Korallhalsbandet.

Den inte alltid sanningstalande Ellinor har betydligt större förhoppningar angående materiellt objekt av affektivt värde, än Flickan i Fönstret i Havanna, som endast hyser förhoppningar om att hennes röda ros kan köpas för inflationshotade dollars av överförfriskad tackelmatros.

Marys strandkant är den inledande frasen till vad som egentligen utspelar sig utanför butiken vid Dock Street, inte långt från det hotellrum där Bibi och hennes sidekicker blev bemött med ett föremål av vikt angående högst begränsade ekonomiska resurser.

Rollistan är redan tillsatt av för ändamålet anlitad personsökare, typ Inkastare.

Flundran står platt inför fakta att Gäddan aldrig beger sig ut på djupa vatten. Som enda rimligt skäl ställt utom allt rimligt tvivel anser Flundran, utan evidensbaserade orsakssammanhang, att Torsken (till exempel Bibis närmaste fästman tillika samarbetspartner inom de hårt konkurrensutsatta branschen ”Råna Naiva Sjömän Intill Bara Kroppen. Det som de alla innerst inne, utan att antyda något sådant till den Uteslutna Tredje, vilket känd för att räkna korten till åtminstone 56, inte blivit inbjuden till Caesar’s Penthouse och Poker All Into Texas Hold’em Tight.

Parten som målsägande målsättande ur fokus i skarp läge till välanpassat skott, anar förstås en intuitiv magkänsla alldeles intill den av förvåning gapande magmunnen. Då målsägarens inälvor, inklusive vommen, befinner sig i det utsatta läget, har målsägaren inget som helst problem med vare sig buktalning eller Whisky-on-The-Rocks.

Isen smälter som Arktis under yttre påverkan från Växthuseffektens efterskalv.

Den anonyma parten, som egentligen heter något helt annat, bär smeknamnet välkänt bland alla närmaste affärs- samt privata förbindelser ”Stören”. Anledningar till detta smeknamn är fler än man först kunnat ana. Att ”Stören” är hemmahörande i Ryssland där hans fader Milan Milanovich, före Ryska revolutionen, egenföretagaren Kulak & Co, sedan förpassad till Gulagarkipelagen där hans förtroendeuppdrag handlat om något så hemligt som ”Veckans Meny”.

En oregelbundet utgiven tidskrift som inför fångarnas Pavlov-verkande klassiskt betingade reflexer, skulle innebära en ”smakretare” inför kommande magstarka huvudrätt ”Människoögon i mjölksyrad kålsoppa”.

Efter avtjänat frivillig kommendering till Sibiriens naturnära tundror och träskmarker kunde Milan, med receptet i bakfickan och en stor säck ta med sig sådana ingredienser som var nödvändiga ur näringsinnehåll, men svåråtkomliga inom strängt hårdbevakade kvarterskrogar och kollektivbostäder.

Milan, som annars hade ett högt förtroende för uppfostran i resultatinriktad, Antik Nietzscheansk Spartanuppsträckare, förlät sonen för alla handlingar som, under hans egen frånvaro, sonen kan ha begått med gott hjärta men i hastigt, men snabbt övergående, övermod.

Efter att idealisten, dystopen samt högkonsumenten av Kreatinin förlagts i utsträckt horisontalläge i Malevich svarta box, tog Röde Tsaren över skaklarna som förenade Bolsjoj-Teaterns Svartaste Svan med schuktschernas schamaner som så gott som alltid befinner sig i Mellanvärlden.

Milan köpte in samtliga stränder runt Volga och Don, satsade allt han hade och ägde, även sina lojalt trogna gamla livegna odöda själar, till närmaste Svarta Hatt och, i en muntligt tyst överenskommelse angående frivilligt samtycke med ortodoxa bokstavstroende mecenater, inledde fiske av armslånga störar med rysk kaviar förpackade i atombombssäkra kantiner.

Då Milan drog sig tillbaka, för att ute på terrassen drömma sig bort med hjälp av Te Deum Laudanum i sjöskumspipan, kunde ”Stören” ta över de världsomspännande leveranserna, men dessutom tillföra något nytt som Milan inte ens ägnat en minut till krank eftertanke.

Stören, nu utan citationstecken, lät tillverka exakta originalförfalskningar av Tsaren Alexanders Fabergéägg, men med den skillnaden att de också inneslöt översinnligt utförda handgraverade ägg som fyllde samma funktion som Matrjosjka (ryska: матрёшка; uttal i IPA: [mɐˈtrʲoʂkə]) (ofta kallad babusjka/babushka eller rysk docka utanför Ryssland) med retro vintage-effekten att inom varje större ägg, fanns motsvarande ägg, fast i anpassad grad av mindre storleksförhållande. På detta synnerligen kreativa samt ekonomiskt inkomstbringande vis kunde Stören nu ägna all sin tid till nyinvigda Kaffeflickor i sin Datja med allt från bubbelpool, äkta champagnekorköppnare direktimporterade från Reims samt sina två kelgrisar, Bill och Ben, blodsugande fladdermössen inhandlade från konnässören på området, sputniken, ”Den Goda Människan från Wuhan”, Zimzala Bim El Zozo.

I ärlighetens namn bör också nämnas att Stören också tillhandahöll, till ett betydliga rimligare pris för sådana med rätta kontakter under bord eller under disk, sådana förslutna containers innehållande näst intill obegränsade mängder av koncentrerade nättroll.

Det kanske kan tyckas låta konstigt, men många problem är alltför lönsamma, för att den instrumentella lösningen ska anses utgöra intrinsikal belöning nog i sig.

Anta att en som tjänar mycket pengar på att finna eftersökta kriminella på rymmen, en ”bounty Hunter”, eller ”prisjägare” med det från födsel och ohejdad vana namngiven som Simon Says, upptäcker sin naturliga, genetiskt betingade begåvning i och med att denna, av en ren händelse, upptäcker att ansiktet som visas i barens televisions-set, är identiskt lik den obekymrade enstöring som befinner sig på mindre än, i bardiskens västra riktning, en armslängds avstånd från höger axel mätt.

Allt Simon Says har att göra, är att be personen (tills vidare angiven som ”John Doe”) om att meddela andra okända och därför obehöriga, som gör anspråk på samma pall vid bardisken, att den just för tillfället är upptagen av en ”Tom Peeping” som under en nödsituation ockuperat ett annat ställe.

Under förespeglingen att utföra detta moment till punkt och pricka i överensstämmelse vad alla daghemsbarn får lära sig strax efter de lärt sig krypa, kan Simon Says, under täcket, namnet ”Natty Dread” kontakta Gainy Jane och be om en personligt handräckning som i förväg bör anses vara tillräckligt för att försätta John Doe i ett felsäkert läge, vidarebefordra vederbörande målsökande målsägare till en plats där tillförlitligt vakthavande befäl, Helmer Mudd, kan förpassa John Doe innanför lyckta dörrar och, på muntlig begäran låsa och kasta bort nyckeln, om någon nära anhörig till John Doe överfört illegalt borgen till Mudds semesterkonto på Cayman Island, men med omedelbar verkan, plocka upp den och istället utan större ansträngning tilldela det affektivt laddade objektet oavkortat direkt i John Does andra sinistra hand.

Då den redan av underordnade plitar undermåliga bevakningen aldrig på något sätt kan motsvara den skattebetalande medborgaren Alias Smith Jones, höga förväntningar på livstids kvarhållande fram till efter ålderspensionen inte längre kan, även om budgeten är lika med noll, uppfylla kraven på utlagda kostnader för logi, vatten samt bröd och en giga-platteve där även Filmer för Mogen Ungdom, av Fängelsedirektörens femton år gamla plastkis, kan anses uppfylla kraven på Osedliga Storys om Oanständiga Tillfällen i en tågkupé i XTC2000, på 10 000 meters höjd flygandes Concorde, antingen i cookiepentryt, eller på det andra stället, eller i loungens tevesoffa i Buddha Bar där var besökare som ännu inte har rätt ålder inne, antingen slukat ett, förbisprungna, rött, eller, för färgblinda, blått piller.

Gainie Jane har utfört uppdraget helt och hållet i överensstämmelse med uppdaterad Metodbok. Simon Says, som just insett hur faran nu är över för alltid, står som ett apatisk handfallet mähä och tar sig för pannan.

Vad ifall om denna John Doe är den sista av sitt slag?

Hur ska nu alla de Idealistiska Vänner av Ordning och konformistiska Lagbundna Enheter av Sammanslagna Isolerade Solitärer i Ofrivilligt Utanförskap, typ Militär, Polis, Domstolar, Företag med Andras Materiella samt Immateriella Säkerhet som största och högst tilltalande affärsidé nu befria sig från påtvunget ansvar, dra sitt strå till stacken och se till att äkta makan Hulda även vid vissa valda tillfällen har kläder på kroppen och barnen ingå i sådana Elitskolor elevböcker som, i nära anslutning före uttagningskommittén utser årets ”nollningar”, ger skolrektorn en handpenning som, nästan som regel utan undantag, överstiger alla uttalade förväntningar som inte ens Skolministerns, Saint Denis-Go-to-Bed With-La-Comptesse, tillsatta utredningsansvariga ens i sin vildaste fantasi, kan föreställa sig.

Det är just i det här ögonblicket som Simon Says fattar sitt livsavgörande beslut att inleda sin karriär som choklad med marshmallows: ”Bounty Hunter Natty Dread”.

Som sig bör, måste Natty först och främst engagera Gemene Man i den oförutsedda uppgiften att, som en enda man, infoga sig i ”Fritidsgruppen Med Huvudhängande Hund begraven där Ugglorna i Mossen kan anas, uppstår ingen Rök utan Eldsjälar Brinner för ett Ovidkommande Skyddsobjekt, men som, där Gensvaret är så gott som Obefintligt, hellre Tar till Flykten med Eld i Håret, än förblir en Hang-Around i Kretsen av Likasinnade Förvirrade Obekräftade.”

Allt detta sker som sig bör helt utanför Allmänna Rättvisans Ständiga Sekreterare högst tvivelaktiga kännedom. Det som inte redan är färdigtuggat kommer snarast antingen nedspolas på ett annat ställe, eller förpassas till en ödelagd kontorsbyggnad nära Gemene Mans Everymans Everlybrothers Boule Club.

Människa är Människas Varg.

Vargen söker sin Flock.

Ulven efterfrågar En Kropp i en Sund Själ.

Vad kan en fattig flicka göra, om inte som Natty Dread genomgå en själsutvidgande ansiktslyftning inklusive både profilering från Sinister, profilering från Rättens sida, Halvprofil med spegelvänd andra halvprofil, i vilket pannvecken, på långt håll och med svaga ögon, kan anses överensstämma med näsroten, den grönläppade musslan samt den redan, med i handikapp försprång, undflyende hakan.

Som en genuin hemmahörande demagog uppmanar Natty Dread Detektiven Allmänheten Gemene Man samt alla naturligt fritt uppfostrande i Lokalföreningen Bockarna Bruses Bröder, till att hellre straffa en oskyldig, än att en hypotetisk förövare ska gå säker utanför lås och bom.

Någon Naivt Bokstavstroende Frisinnad Backstusittare kan uppfatta situationen till John Does otvivelaktiga fördel, men samtliga av de inom det slutna Sällskapet Udda Crethi och Jämna Plethi vet att Natty Dread, alltså Simon Says, alltid står sig själv närmast:

”Står ingen lättillgänglig seriemördare som fallen från skyarna oförhappandes innanför den egna bekvämlighetszonen, så återstår inget annat än att med egna högst begränsade resurser, utnämna någon förbipasserande kverulant, typ som i det här enskilda fallet, ”Fallet John Doe” i stort överensstämmer med andra med soldatnamn erkända: ”Slöfock”, ”Drummel utan Fummel Profilerande Subversiv Subkulturberikare”, ”Viktigpetter”, ”Dumbom”, ”Kanalje”, ”Simulant”, ”Toalettdykare”, ”Avloppsrensare”, ”Kontrafaktisk Faktaresistent Paragrafryttare”, ”Bondtölp”, ”Bokmal”, ”Avsigkommen Debil Retro Bakåtsträvande Sengångare”, ”Försigkommen Casanova Dyngjohan Officersmadrasskonnässör”, ”Civil Beväring i M59 i Maximipunkten på en Tiogradig Skala av Empatiskt Överkänslig Legionärsjuk Evidensbaserad Upplevelse av Placebo kontra Hypokontrisk Expression, Huvudlösa Bärare av Borttappat Hundhuvud och senare upphittat och inlämnat av Persona non Grata som önskar förbli anonym till Hittegodsavdelningen för Förtappade Anonyma Dietister.”

Föredömligt kortfattat uttryckt: Natty Dread (Alias Simon Says) satsar samtliga av sina tidigare insparade prispengar, tvättad för hand av en enarmad bandit i Las Vegas vars främsta kännetecken är att Tidens tand inte utsatt hans kropp för Historiens Vingslag, skickat vidare den förseglade förpackningen till Miami, för att, som en sista obekväm strapats, i fiskeskutan ”Förommasten” hamnat på disken framför bankkassören Emmentaler M&M (Gröna Drakar, Röda Pelle-kulor, Blå Himlar, eller No Worries Appeared), som där, utan att anvisa minsta tecken i pokeransiktets smilgropar, bedömer sedelbuntens värde i förhållande till dödvikten.

A-Sing-A-Long-Song-In-Cadiz-bout-A-Gente-Man-Who-Lost-His-Only-Soul-In-A-Hole-For-Nothing

A-Coyote-The-Trickster-Trapped-A-White-Rabbit-And-Threw-It-Down-In-An-Empty-And-Therefore-Colorless-Hole

The-Time-And-Space-Is-A-Lonely-Place

After-A-While-The-White-Rabbit-Came-Back-But-Now-As-Schrödinger’s-Nameless-Invention-Of-Poe’s-Black-Cat And Magritte’s Bowler’s-Hat

The-Stolen-Hole-Was-Replace-By-The-Man-Who-Found-It-In-A-Bowl

In-Unforced-Action-He-Remixed-A-White-Rabbit-From-Another-Hole-And-Converted-Hen-From-Two-Versions-Of-A-Special-Kind The-Rabbit-In-Experience-Ate-Rubbish-To-Breakfast-At-Tiffany’s-In-America

Out-From-The-Whole-Came-Nothing-At-All-Indeed

The-Hole-Lotta-Love-Had-Vanished-Out-Of-Control-In-Starman’s-Hand

In-A-Certain-Way-A-Wind-Brought-The-Message-From-Schrödinger’-Cat-Without-A-Name-In-A-Black-Box-Sent-By-Skiller-Miller-Stiller-Filler-Scimmer-Scammer-Driller-Skanning-Skinner

Game-In-Replay-At-The-Hall-Of-Fame-Is-A-Shame-For-Them-Who-Cannot-Explain

Have-A-Coke-And-A-Smile-At-Magaluf-Or-With-A-Blue-Pill-In-Yoga-Dancehall

Is-The-Whole-Hole-To-Find -In-A-Pin-Ball-Hall-In-The-Devil’s-Kitchen

The-Hole-Turned-Into-A-Bigger-Whole-Run-Away-Towards-Ethernity-But-Efter-The-Shortest-While-Returned-With-Even-Less-Than-Before

The-Whole-Hole-Stole-The-Show

The-Hole-Was-Pregnant-And-Bore-A-Lesser-But-More-Intense-Than-The-Rest

Converted-In-The-Deepest-Of-Memorable-Mind-Came-From-The-Bigger-Mind-Another-Hole-But-Instead-Of-Only-One-The-New-Born-Entity-Was-A-Deeper-Whole-Of-Negative-Anti-Materia-Out-From-Nothing-Elsewhere

In-A-Sense-Of-Intuitive-Intetion-The-Nothingness-Hole-Became-Enlighted-Inside-Of-A-Reliable-Hot-Coffee-Drinking-Tesseract

All-And-All-Discovered-At-The-Dancefloor-In-Buddha-There-Is-Not.  

So-Deep-On-Cookie-At-Ibiza

A Sad Sad Song for Lasse and John Holm:

Faktabaserade informationsbitarna omformats till i lättuggade lagom stora portioner

No-Dope-On-Coke-A-Rolla

No-Pee-Dope-Eea-A-Scrolla

Poo-Pee-Di-Paëlla-Reella

Poopeediipa-Drella-On-A-Pah-De-Carella

Soope-Eeah-See-Di-Mister-Ella

Think-A-Phone-In-A-Deep-Umbrella

Pee-A-Phone-Deep-Pea-Through-Mirra-Bella

Deep-In-Soul-A-Broken-Heart-For-Sell-Heah

Sella-Deeper-And-Deeper-Without-A-Happy Enda

Thrink-My-Bella-Deeper-Down-Into-A-Cellar

Deeper-Than-This-Is-Not-Deep-Enough-For-Every-Man-Downundah

Deeper-Sound-Needs-Indeed-Indeep-From-Mind-To-Spiritual-Mella

Deeper-Down-Under-Under-Down-Deeper-From-Here-To-Nowhere3

Might-It-Be-Inlight-Even-If-The-Spirit-is-Free-Or-Lost-Feel-Fella

Mighty-Minds-Are-Everywhere-But-Not-Of-Course-Here-Anymore.

Deeper-And-Deeper-Down-Under-Under-Down-Into-Nowhere’

From-Nowhere-To-Down-Here-Deeper-And-Deeper-Of-Anywhere

Deeper-And-Deeper-Where-There-Is-No-Space-For-Any-Sound

Deeper-In-Space-Where-The-Time-Is-In-End-Of-No-Escape

Deeper-And-Deeper-Into-Escape-To-Where-Nowhere-Begins

Deeper-Soul-2-Soul-From-Here-To-Eternety-And-Back-Again

Deeper-And-Deeper-And-Deeper-Where-No-Escape-Is-Refound.

Deeper-And-Deeper-Where-The-Escape-Is-A-Better-Space.

Space-Out-Of-Sight-In-Mind-Of-Escape-Out-Offa-This

Complaint-Of-No-Escape-Better-Than-This-Of-All-The-Rest-Of-Them

Deeper-Escape-Deeper-Escape-Deeper-Escape-Deeper-Escape