Språkspelet klyver den diskmaskinsrealistiska fysiska världen in i föresvävande kategorier.

Språket som instrumentellt verktyg blir ett medel, inte till att förena jourhavande medmänniska med annan likasinnad alienerad, isolerad Persona non Grata i utanförskap, utan används helt ansvarsbefriat till att upprätthålla de emotionella och affektiva gråzonerna samt ingenmansländerna mellan både utvalda och slumpmässigt uppkomna lösa lokala grupper från att umgås och lära känna varandra bättre och visst förekommer det ibland att det också, efter ett tyst samtycke, förkommer inpå bara kroppens yttre immunförsvar.

Syftet, målet, intentionen och de underförstådda i finstilta, meningsbärande samt betydelseberikande informationsbitarna inom Språkspelets oskrivna regelverk, är att undvika sådana dunkla missförstånd som oundvikligen, men med omedelbar verkan, förmedlar till Gemene Man, Crethi och Plethi samt Fokuserade inom det öppna nätverket Detektiven Allmänheten, en plötslig Lidners knäpp som öppnar korpgluggarna inför det alternativa faktum att en Ann är lika go’ som en Ann, eller, mera krasst uttryckt; ”Kålsupare är vi allihopa! Du med och Jag med!”.

I många diskurser och andra kontextuella sammanhang råder en helt annan tystnadskultur som av medlemmarna inom det högsta skiktets innersta krets förnekar alla rimliga fria associationer till sektliknande skråverksamhet, men inte ens den mest kategoriskt-puritanskt preskriptiva paragrafryttare kan med rent mjöl i påsen, hävda att vissa språkled har som främsta verkan att försätta, för dem, obehöriga utomstående i osäkert läge.

Klassiskt skolade lokalpatriotiska demagoger kunde redan under Feodaltiden stigmatisera, i Goffmans tillämpning av ordet innebördsliga betydelse, på vilka grannbyns latoxar, latmaskar och maskande backstusittare på den offentliga ljugarbänken hamnat på andra, dunklare genvägar, än de egna tillhörande likasinnade konformisterna.

Att de båda föreskrev Jantes Lag samt Lilla Katekesen som enda kvällslektyr före kvällsbönen efter en hård arbetsdag ute på tegen, vid gödselstacken eller under ihärdigt bortmotare av fariséer, bettlare, nasare och annat löst folk utan vare vattenstämplade papper, bevittnad dopattest, eller vintage, kunde inte utgöra en avgörande betydelse för att stryka brett streck över gammalt groll med enda resultat upprätthållande av förekomsten där vendettan blir det enda tänkbara metoden till diplomatisk konfliktlösning.

Redan uttrycket att ”tala med bönder på bönders vis och med de lärde på latin” kan utgöra en konkret evidensbaserad konklusion, i betydelsen ”slutledning”, ”slutsats”, eller särskiljande, subversiv, tystnadskultur.

Tystnadskulturens emfas visar sig som tydligast abstrakt då Gemene Man inom Allmogen, kan tillägna sig sensmoralen i visan, men ändå inte leva sig in i melodins mest melodramatiskt opportunistiska omsvängningar.

Det är just vid sådana här tillfällen som den Associativa Steganografiska Ordkonsten som bäst kan komma till sin rätt.

Ordkonstnären Ludwig Wittgenstein kan inte ha formulerat det bättre än han redan hade gjort:

”Mitt verk består av två delar: det som jag har skrivit och det som jag inte har skrivit, och det är det senare som är det viktiga.”
(Brev till förläggare där han förklarar innehållet i Tractatus logico philosophicus.)

De mest uppmärksamma av kreativa ordkonstmakare kommer naturligtvis utan större, eller avgörande, problem, upptäcka hur Wittgenstein här anger själva kärnan i det annars lite mer dunkelt tänkta: ”Outside the Box”.

De som söker inuti boxen, kommer hellre förr än senare inse att ”boxen”, lådan, asken, inte ens innehåller ett dammkorn av sanning.

Även om Wittgenstein kunde vissla otroligt bra, var han ännu bättre på att förklara hur ”boxen” numera, upp till kanten, innehåller ord tömda på meningsbärande innebörd, sublima härledningar helt utan tillräckliga källhänvisningar, härskartekniska utmanande invektiv samt sådana abstrakta distraktioner som kan sysselsätta ett tabula rasa ända fram till den mer apokalyptiska ikonoklasten uppstår som en bebådande ängel.

Ett annat tankesprång kan avhandla något helt annat, men ändå hämtat med direkt anslutning till välmöblerat sovrum eller tambur.

Anta att Gemene Man vill framkalla en tesserakt i fyra dimensioner.

För en väl bevandrad i matematiskt-logiskt-naturvetenskapliga språkspel kan akten te sig något meningslöst.

Denna helt avgörande sanning för språkspelets fortsatt mer seriösa ordlekar, söker den ena aktören via semiotiska tecken samt i falska vänners lag, förmedla till mindre bevandrad Gemene Man.

Gemene Man tar sig omedelbart för pannan och fortsätter spelet på knäna (Var och en av Läsare/Tydare som varit med om något liknande ute i den diskmaskinsrealistiska vardagsverkligheten, vet hur det kan kännas utan knäskydden på).

Allmogen hemma i bygdegården hänvisar till Härliga Tider, Strålande Tider, då sädesfälten böjde sig för vinden och Odalbonden kastade sädesvätskan ut över hälleberget (Naturligtvis inte där hällristningarna, eftersom de ständigt lockade flera turister till byns andra attraktioner, fanns att finna).

Deras anspråkslösa ordförråd bestod till huvudsak av lämpliga uttryck från Det Bästa, Allers, Hemmets Journal samt Hemmets Veckotidning.

Fastän de var år åkte till marknaden var utbytet av skilda meningar samt meningsskiljaktigheter, inte långt när så folkkära som en gammalt hederligt handgemäng, eller om en sällsynt rådbråkning skulle offentliggöras inför ögonen på Gemene Mans Maka Hulda eller Menlösa barns hänförda suckar.

Vid sådana sällsynta angelägenheter kunde Kungens Män och Guds Utvalda från Ecklesiastikdepartementet framföra sådana ordkväden att samtliga närvarande antingen tappade hakorna eller stirrade så att ögongloberna höll på att ramla ut ur deras annars väl så slutna hålor.

Här kommer det en annan med varken epitetet liten pluddevuddevutt eller snö på hatten.

Gemene Man, inklusive textmassans Läsare/Tydare inser omedelbart att här har ordbehandlaren valt samplingar från känd, numera bortgången, estradör av rang.

Som sig bör, utspelar sig händelseförloppet i vattenbrynet vid Marys strand.

Vattnet är nödvändigt medium då kommande ord men inga visor kommer som en vårflod genom Västra Dalälven. Andra gäviga menedare menar att iscensättningen av förfarandet utspelas vid Göta Kanal för ”där simmar varken någon haj eller val.”

Men, det man inte vet, har man heller inget ont av, eller, för den delen, drabbar ingen fattig under lägsta levnadsnivå i en formell relation mellan basbelopp och BNP per capita. Läsaren/Tydaren kan, eftersom samtliga undersåtar tillhörande den komplexa kategorin av Gemene Man, Crethi och Plethi, samt vissa av synnerliga skäl ingående i den subversiva subkulturen Privatspanande Allmänheten Detektiven, då och då, när egentiden så tillåter sammankallar Medborgargardet Nattugglorna till improviserat möte med Kapten Uggla, kan tills vidare eller annat anges såsom högst troligt eller sannolikt, föreställa sig ett hav som står blankt som ett nybonat golv.

En kvanting träder in i pensionatets bal med mössan käckt på svaj. Läsaren/Tydaren kan synnerligen lätt och bekvämt dra den alltför förhastade slutsatsen att denna utomstående obehöriga motsvaras av det intryck som den gällande kan ingå i tidigare inbillad föreställning. Med andra tomma ord; Den Fria Radikala Antagonisten som uppenbar Bergsprängare, Omstörtare och Uppviglande Faktaresistent Demagog.

Fördomarna visar sig vara grundade på överdrivet önsketänkande och undfallande uppgivenhet. Det viktiga är inte att finna den än så länge hypotetiskt skyldiga till dådet som ännu inte är begånget, utan att uppfinna en sådan Persona non Grata som i det yttre skenet kan överensstämma med Utan Rök Ingen Eldsjäl Syndabocken tillika Guldkalvens Kavaljer lätt igenkännbar med tangorabatt samt en stalkerliknande vurm för samtliga av det svagare könet med smeknamn som Carmen, Carmencita, eller Ellinor med Korallhalsbandet.

Den inte alltid sanningstalande Ellinor har betydligt större förhoppningar angående materiellt objekt av affektivt värde, än Flickan i Fönstret i Havanna, som endast hyser förhoppningar om att hennes röda ros kan köpas för inflationshotade dollars av överförfriskad tackelmatros.

Marys strandkant är den inledande frasen till vad som egentligen utspelar sig utanför butiken vid Dock Street, inte långt från det hotellrum där Bibi och hennes sidekicker blev bemött med ett föremål av vikt angående högst begränsade ekonomiska resurser.

Rollistan är redan tillsatt av för ändamålet anlitad personsökare, typ Inkastare.

Flundran står platt inför fakta att Gäddan aldrig beger sig ut på djupa vatten. Som enda rimligt skäl ställt utom allt rimligt tvivel anser Flundran, utan evidensbaserade orsakssammanhang, att Torsken (till exempel Bibis närmaste fästman tillika samarbetspartner inom de hårt konkurrensutsatta branschen ”Råna Naiva Sjömän Intill Bara Kroppen. Det som de alla innerst inne, utan att antyda något sådant till den Uteslutna Tredje, vilket känd för att räkna korten till åtminstone 56, inte blivit inbjuden till Caesar’s Penthouse och Poker All Into Texas Hold’em Tight.

Parten som målsägande målsättande ur fokus i skarp läge till välanpassat skott, anar förstås en intuitiv magkänsla alldeles intill den av förvåning gapande magmunnen. Då målsägarens inälvor, inklusive vommen, befinner sig i det utsatta läget, har målsägaren inget som helst problem med vare sig buktalning eller Whisky-on-The-Rocks.

Isen smälter som Arktis under yttre påverkan från Växthuseffektens efterskalv.

Den anonyma parten, som egentligen heter något helt annat, bär smeknamnet välkänt bland alla närmaste affärs- samt privata förbindelser ”Stören”. Anledningar till detta smeknamn är fler än man först kunnat ana. Att ”Stören” är hemmahörande i Ryssland där hans fader Milan Milanovich, före Ryska revolutionen, egenföretagaren Kulak & Co, sedan förpassad till Gulagarkipelagen där hans förtroendeuppdrag handlat om något så hemligt som ”Veckans Meny”.

En oregelbundet utgiven tidskrift som inför fångarnas Pavlov-verkande klassiskt betingade reflexer, skulle innebära en ”smakretare” inför kommande magstarka huvudrätt ”Människoögon i mjölksyrad kålsoppa”.

Efter avtjänat frivillig kommendering till Sibiriens naturnära tundror och träskmarker kunde Milan, med receptet i bakfickan och en stor säck ta med sig sådana ingredienser som var nödvändiga ur näringsinnehåll, men svåråtkomliga inom strängt hårdbevakade kvarterskrogar och kollektivbostäder.

Milan, som annars hade ett högt förtroende för uppfostran i resultatinriktad, Antik Nietzscheansk Spartanuppsträckare, förlät sonen för alla handlingar som, under hans egen frånvaro, sonen kan ha begått med gott hjärta men i hastigt, men snabbt övergående, övermod.

Efter att idealisten, dystopen samt högkonsumenten av Kreatinin förlagts i utsträckt horisontalläge i Malevich svarta box, tog Röde Tsaren över skaklarna som förenade Bolsjoj-Teaterns Svartaste Svan med schuktschernas schamaner som så gott som alltid befinner sig i Mellanvärlden.

Milan köpte in samtliga stränder runt Volga och Don, satsade allt han hade och ägde, även sina lojalt trogna gamla livegna odöda själar, till närmaste Svarta Hatt och, i en muntligt tyst överenskommelse angående frivilligt samtycke med ortodoxa bokstavstroende mecenater, inledde fiske av armslånga störar med rysk kaviar förpackade i atombombssäkra kantiner.

Då Milan drog sig tillbaka, för att ute på terrassen drömma sig bort med hjälp av Te Deum Laudanum i sjöskumspipan, kunde ”Stören” ta över de världsomspännande leveranserna, men dessutom tillföra något nytt som Milan inte ens ägnat en minut till krank eftertanke.

Stören, nu utan citationstecken, lät tillverka exakta originalförfalskningar av Tsaren Alexanders Fabergéägg, men med den skillnaden att de också inneslöt översinnligt utförda handgraverade ägg som fyllde samma funktion som Matrjosjka (ryska: матрёшка; uttal i IPA: [mɐˈtrʲoʂkə]) (ofta kallad babusjka/babushka eller rysk docka utanför Ryssland) med retro vintage-effekten att inom varje större ägg, fanns motsvarande ägg, fast i anpassad grad av mindre storleksförhållande. På detta synnerligen kreativa samt ekonomiskt inkomstbringande vis kunde Stören nu ägna all sin tid till nyinvigda Kaffeflickor i sin Datja med allt från bubbelpool, äkta champagnekorköppnare direktimporterade från Reims samt sina två kelgrisar, Bill och Ben, blodsugande fladdermössen inhandlade från konnässören på området, sputniken, ”Den Goda Människan från Wuhan”, Zimzala Bim El Zozo.

I ärlighetens namn bör också nämnas att Stören också tillhandahöll, till ett betydliga rimligare pris för sådana med rätta kontakter under bord eller under disk, sådana förslutna containers innehållande näst intill obegränsade mängder av koncentrerade nättroll.

Det kanske kan tyckas låta konstigt, men många problem är alltför lönsamma, för att den instrumentella lösningen ska anses utgöra intrinsikal belöning nog i sig.

Anta att en som tjänar mycket pengar på att finna eftersökta kriminella på rymmen, en ”bounty Hunter”, eller ”prisjägare” med det från födsel och ohejdad vana namngiven som Simon Says, upptäcker sin naturliga, genetiskt betingade begåvning i och med att denna, av en ren händelse, upptäcker att ansiktet som visas i barens televisions-set, är identiskt lik den obekymrade enstöring som befinner sig på mindre än, i bardiskens västra riktning, en armslängds avstånd från höger axel mätt.

Allt Simon Says har att göra, är att be personen (tills vidare angiven som ”John Doe”) om att meddela andra okända och därför obehöriga, som gör anspråk på samma pall vid bardisken, att den just för tillfället är upptagen av en ”Tom Peeping” som under en nödsituation ockuperat ett annat ställe.

Under förespeglingen att utföra detta moment till punkt och pricka i överensstämmelse vad alla daghemsbarn får lära sig strax efter de lärt sig krypa, kan Simon Says, under täcket, namnet ”Natty Dread” kontakta Gainy Jane och be om en personligt handräckning som i förväg bör anses vara tillräckligt för att försätta John Doe i ett felsäkert läge, vidarebefordra vederbörande målsökande målsägare till en plats där tillförlitligt vakthavande befäl, Helmer Mudd, kan förpassa John Doe innanför lyckta dörrar och, på muntlig begäran låsa och kasta bort nyckeln, om någon nära anhörig till John Doe överfört illegalt borgen till Mudds semesterkonto på Cayman Island, men med omedelbar verkan, plocka upp den och istället utan större ansträngning tilldela det affektivt laddade objektet oavkortat direkt i John Does andra sinistra hand.

Då den redan av underordnade plitar undermåliga bevakningen aldrig på något sätt kan motsvara den skattebetalande medborgaren Alias Smith Jones, höga förväntningar på livstids kvarhållande fram till efter ålderspensionen inte längre kan, även om budgeten är lika med noll, uppfylla kraven på utlagda kostnader för logi, vatten samt bröd och en giga-platteve där även Filmer för Mogen Ungdom, av Fängelsedirektörens femton år gamla plastkis, kan anses uppfylla kraven på Osedliga Storys om Oanständiga Tillfällen i en tågkupé i XTC2000, på 10 000 meters höjd flygandes Concorde, antingen i cookiepentryt, eller på det andra stället, eller i loungens tevesoffa i Buddha Bar där var besökare som ännu inte har rätt ålder inne, antingen slukat ett, förbisprungna, rött, eller, för färgblinda, blått piller.

Gainie Jane har utfört uppdraget helt och hållet i överensstämmelse med uppdaterad Metodbok. Simon Says, som just insett hur faran nu är över för alltid, står som ett apatisk handfallet mähä och tar sig för pannan.

Vad ifall om denna John Doe är den sista av sitt slag?

Hur ska nu alla de Idealistiska Vänner av Ordning och konformistiska Lagbundna Enheter av Sammanslagna Isolerade Solitärer i Ofrivilligt Utanförskap, typ Militär, Polis, Domstolar, Företag med Andras Materiella samt Immateriella Säkerhet som största och högst tilltalande affärsidé nu befria sig från påtvunget ansvar, dra sitt strå till stacken och se till att äkta makan Hulda även vid vissa valda tillfällen har kläder på kroppen och barnen ingå i sådana Elitskolor elevböcker som, i nära anslutning före uttagningskommittén utser årets ”nollningar”, ger skolrektorn en handpenning som, nästan som regel utan undantag, överstiger alla uttalade förväntningar som inte ens Skolministerns, Saint Denis-Go-to-Bed With-La-Comptesse, tillsatta utredningsansvariga ens i sin vildaste fantasi, kan föreställa sig.

Det är just i det här ögonblicket som Simon Says fattar sitt livsavgörande beslut att inleda sin karriär som choklad med marshmallows: ”Bounty Hunter Natty Dread”.

Som sig bör, måste Natty först och främst engagera Gemene Man i den oförutsedda uppgiften att, som en enda man, infoga sig i ”Fritidsgruppen Med Huvudhängande Hund begraven där Ugglorna i Mossen kan anas, uppstår ingen Rök utan Eldsjälar Brinner för ett Ovidkommande Skyddsobjekt, men som, där Gensvaret är så gott som Obefintligt, hellre Tar till Flykten med Eld i Håret, än förblir en Hang-Around i Kretsen av Likasinnade Förvirrade Obekräftade.”

Allt detta sker som sig bör helt utanför Allmänna Rättvisans Ständiga Sekreterare högst tvivelaktiga kännedom. Det som inte redan är färdigtuggat kommer snarast antingen nedspolas på ett annat ställe, eller förpassas till en ödelagd kontorsbyggnad nära Gemene Mans Everymans Everlybrothers Boule Club.

Människa är Människas Varg.

Vargen söker sin Flock.

Ulven efterfrågar En Kropp i en Sund Själ.

Vad kan en fattig flicka göra, om inte som Natty Dread genomgå en själsutvidgande ansiktslyftning inklusive både profilering från Sinister, profilering från Rättens sida, Halvprofil med spegelvänd andra halvprofil, i vilket pannvecken, på långt håll och med svaga ögon, kan anses överensstämma med näsroten, den grönläppade musslan samt den redan, med i handikapp försprång, undflyende hakan.

Som en genuin hemmahörande demagog uppmanar Natty Dread Detektiven Allmänheten Gemene Man samt alla naturligt fritt uppfostrande i Lokalföreningen Bockarna Bruses Bröder, till att hellre straffa en oskyldig, än att en hypotetisk förövare ska gå säker utanför lås och bom.

Någon Naivt Bokstavstroende Frisinnad Backstusittare kan uppfatta situationen till John Does otvivelaktiga fördel, men samtliga av de inom det slutna Sällskapet Udda Crethi och Jämna Plethi vet att Natty Dread, alltså Simon Says, alltid står sig själv närmast:

”Står ingen lättillgänglig seriemördare som fallen från skyarna oförhappandes innanför den egna bekvämlighetszonen, så återstår inget annat än att med egna högst begränsade resurser, utnämna någon förbipasserande kverulant, typ som i det här enskilda fallet, ”Fallet John Doe” i stort överensstämmer med andra med soldatnamn erkända: ”Slöfock”, ”Drummel utan Fummel Profilerande Subversiv Subkulturberikare”, ”Viktigpetter”, ”Dumbom”, ”Kanalje”, ”Simulant”, ”Toalettdykare”, ”Avloppsrensare”, ”Kontrafaktisk Faktaresistent Paragrafryttare”, ”Bondtölp”, ”Bokmal”, ”Avsigkommen Debil Retro Bakåtsträvande Sengångare”, ”Försigkommen Casanova Dyngjohan Officersmadrasskonnässör”, ”Civil Beväring i M59 i Maximipunkten på en Tiogradig Skala av Empatiskt Överkänslig Legionärsjuk Evidensbaserad Upplevelse av Placebo kontra Hypokontrisk Expression, Huvudlösa Bärare av Borttappat Hundhuvud och senare upphittat och inlämnat av Persona non Grata som önskar förbli anonym till Hittegodsavdelningen för Förtappade Anonyma Dietister.”

Föredömligt kortfattat uttryckt: Natty Dread (Alias Simon Says) satsar samtliga av sina tidigare insparade prispengar, tvättad för hand av en enarmad bandit i Las Vegas vars främsta kännetecken är att Tidens tand inte utsatt hans kropp för Historiens Vingslag, skickat vidare den förseglade förpackningen till Miami, för att, som en sista obekväm strapats, i fiskeskutan ”Förommasten” hamnat på disken framför bankkassören Emmentaler M&M (Gröna Drakar, Röda Pelle-kulor, Blå Himlar, eller No Worries Appeared), som där, utan att anvisa minsta tecken i pokeransiktets smilgropar, bedömer sedelbuntens värde i förhållande till dödvikten.

A-Sing-A-Long-Song-In-Cadiz-bout-A-Gente-Man-Who-Lost-His-Only-Soul-In-A-Hole-For-Nothing

A-Coyote-The-Trickster-Trapped-A-White-Rabbit-And-Threw-It-Down-In-An-Empty-And-Therefore-Colorless-Hole

The-Time-And-Space-Is-A-Lonely-Place

After-A-While-The-White-Rabbit-Came-Back-But-Now-As-Schrödinger’s-Nameless-Invention-Of-Poe’s-Black-Cat And Magritte’s Bowler’s-Hat

The-Stolen-Hole-Was-Replace-By-The-Man-Who-Found-It-In-A-Bowl

In-Unforced-Action-He-Remixed-A-White-Rabbit-From-Another-Hole-And-Converted-Hen-From-Two-Versions-Of-A-Special-Kind The-Rabbit-In-Experience-Ate-Rubbish-To-Breakfast-At-Tiffany’s-In-America

Out-From-The-Whole-Came-Nothing-At-All-Indeed

The-Hole-Lotta-Love-Had-Vanished-Out-Of-Control-In-Starman’s-Hand

In-A-Certain-Way-A-Wind-Brought-The-Message-From-Schrödinger’-Cat-Without-A-Name-In-A-Black-Box-Sent-By-Skiller-Miller-Stiller-Filler-Scimmer-Scammer-Driller-Skanning-Skinner

Game-In-Replay-At-The-Hall-Of-Fame-Is-A-Shame-For-Them-Who-Cannot-Explain

Have-A-Coke-And-A-Smile-At-Magaluf-Or-With-A-Blue-Pill-In-Yoga-Dancehall

Is-The-Whole-Hole-To-Find -In-A-Pin-Ball-Hall-In-The-Devil’s-Kitchen

The-Hole-Turned-Into-A-Bigger-Whole-Run-Away-Towards-Ethernity-But-Efter-The-Shortest-While-Returned-With-Even-Less-Than-Before

The-Whole-Hole-Stole-The-Show

The-Hole-Was-Pregnant-And-Bore-A-Lesser-But-More-Intense-Than-The-Rest

Converted-In-The-Deepest-Of-Memorable-Mind-Came-From-The-Bigger-Mind-Another-Hole-But-Instead-Of-Only-One-The-New-Born-Entity-Was-A-Deeper-Whole-Of-Negative-Anti-Materia-Out-From-Nothing-Elsewhere

In-A-Sense-Of-Intuitive-Intetion-The-Nothingness-Hole-Became-Enlighted-Inside-Of-A-Reliable-Hot-Coffee-Drinking-Tesseract

All-And-All-Discovered-At-The-Dancefloor-In-Buddha-There-Is-Not.  

So-Deep-On-Cookie-At-Ibiza

A Sad Sad Song for Lasse and John Holm:

Faktabaserade informationsbitarna omformats till i lättuggade lagom stora portioner

No-Dope-On-Coke-A-Rolla

No-Pee-Dope-Eea-A-Scrolla

Poo-Pee-Di-Paëlla-Reella

Poopeediipa-Drella-On-A-Pah-De-Carella

Soope-Eeah-See-Di-Mister-Ella

Think-A-Phone-In-A-Deep-Umbrella

Pee-A-Phone-Deep-Pea-Through-Mirra-Bella

Deep-In-Soul-A-Broken-Heart-For-Sell-Heah

Sella-Deeper-And-Deeper-Without-A-Happy Enda

Thrink-My-Bella-Deeper-Down-Into-A-Cellar

Deeper-Than-This-Is-Not-Deep-Enough-For-Every-Man-Downundah

Deeper-Sound-Needs-Indeed-Indeep-From-Mind-To-Spiritual-Mella

Deeper-Down-Under-Under-Down-Deeper-From-Here-To-Nowhere3

Might-It-Be-Inlight-Even-If-The-Spirit-is-Free-Or-Lost-Feel-Fella

Mighty-Minds-Are-Everywhere-But-Not-Of-Course-Here-Anymore.

Deeper-And-Deeper-Down-Under-Under-Down-Into-Nowhere’

From-Nowhere-To-Down-Here-Deeper-And-Deeper-Of-Anywhere

Deeper-And-Deeper-Where-There-Is-No-Space-For-Any-Sound

Deeper-In-Space-Where-The-Time-Is-In-End-Of-No-Escape

Deeper-And-Deeper-Into-Escape-To-Where-Nowhere-Begins

Deeper-Soul-2-Soul-From-Here-To-Eternety-And-Back-Again

Deeper-And-Deeper-And-Deeper-Where-No-Escape-Is-Refound.

Deeper-And-Deeper-Where-The-Escape-Is-A-Better-Space.

Space-Out-Of-Sight-In-Mind-Of-Escape-Out-Offa-This

Complaint-Of-No-Escape-Better-Than-This-Of-All-The-Rest-Of-Them

Deeper-Escape-Deeper-Escape-Deeper-Escape-Deeper-Escape

Det Associativa Steganografiska Ordkonstverket är en samplad mix av fiktion, diskmaskinsrealistisk allmänbildning, särskilt utvalda informationsbitar av faktaresistent karaktär och beprövad vidskeplighet, men även sådana fragment som, hypotetiskt, kan upptäckas i dimensioner utanför gränsen till allt rimligt Cartesianskt tvivel.

För att utnyttja ett väl utslitet uttryck:

”Låt endast medfödd och klassiskt betingad inbillningsförmåga utgöra inkörningsporten ut mot statistiskt fastslagna infall inför, innanför felmarginaliseringsgränsen, av Generalstabens lantmäteri, fastställda, omöjliga att ifrågasätta utan någonting på fötterna, kontrafaktiska utvecklingsfaser inom samtliga omlopp som brukar anges inom gränssättningen för medveten närvaro.”

Brott mot preskriptiv grammatik, bör helst betraktas med överseende under förmildrande omständigheter.

Den Associativa Steganografiska Ordkonsten (lämpligt förkortat till ”Ordkonsten”) gestaltas bättre med deskriptiv grammatik, paradoxala syllogismer, långsökta metaforer, neutralt laddade tautologier, differentiella parabler, utmattande truismer samt allt annat som, i Wittgensteins fotspår, språkspelet kan erbjuda till lägre pris än ett förespeglat lunchpaket, än överdrivet hållna överlåtelser av ideellt affektivt utrustade immateriella karaktärsdrag, typ remi.

Den gängse steganografen upptar sin egentid, ofta med en tyst överenskommelse ur vilket ett muntligt avtal uppstår som en fram till nuläget, djupt sovande vulkan.

Den segslitna förhandlingen har ett vardagligt oansenligt Ting-i-Sig som studieobjekt under lupp.

En närmast oroväckande närstående omgivning anger böcker av Gregory Bateson och en anonym skriftställare vars kioskvältare ”Fjärilseffekten i Magsäcken” givit förespeglingar om ofrivilliga uppstötningar i kollektiva manifestationer i vilka privatspanande världsförbättrare i intimt samförstånd med distansarbetande tråkmånsar, var opassande ovilja att underkasta sig gudsförnekande interaktioner kan upplevas som alltmer påtagligt inför gällande ordningsföreskrifter. Faktaresistensens dagar är redan omvandlade i timmar och minuter.

Vissa av volymens sentenser är inspirerade från, fram till rådande nuläge fortfarande olästa, hälften halpoetiska, hälften episka, ”Knutar” av R. D. Laing samt Tage Danielssons ”Grallimatik”. Det värdefulla är inte det som står att tillgodogöra sig i dem, men att de redan existerar i litterär form.

Informationsbitarna att härleda tillbaka till sådana naturligt mineralberikade källor som, bildligt uttryckt, uppstått då kringirrande förvirrade kunskapare hittat fram till samma sprakande lägereld och, under tiden som maten tystade munnen på dem som åt av en nyss tjuvskjuten frilevande beckasin ute på sin sista avgörande ögonblick som vandringsfågel. Beredskapsresurser finns också tillgängliga för den som annars skulle förbli utan.

Ute i snapphanarnas bokskogar ömsom omkring och ömsom inuti skånska snapphanars omtalade bokskogar rullar i skrivande ögonblick en solitär över ända.

En hyperaktiv egenmäktig med rang som reservofficer, med smeknamnet ”Kraeka”, sitter just nu på bar backe och rullar runt en välhängd kronhjort på ett spett ovanför lägereldens sprakande lågor.

Andra närvarande malajer samt överliggare kunde, efter att de tuggat ut, förtälja om sådana mer sekretessbelagda detaljer som endast borde ha nått fram till sådana utspärrade öron vars omdömesgilla förfaringssätt uteslutit varje tänkbar möjlighet som kunde leda fram till en oförutsedd händelse av oanad oråd.

Utläggningens objekt brukar bestå av sådana utsorterade, överblivna och bortglömda detaljer som, av en helt annan anledning, upptäckts av sammanboende ”regering” under vårstädningen av osorterade förråd, under trappan befintliga skrubbar, i överfyllda garage, uppe i kråkslottets klocktornvrår, djupt nere bland nedkastade, mer eller mindre funktionsdugliga attiraljer, eller skrymslen i vilket livs levande dammråttor kan idka social samvaro med likasinnade utan att någonsin behöva oroa sig för att vacuumcleanern Hoover än en gång ska återuppstå och ställa de närvarande dammråttorna till svars, med hänvisning till oönskade uttömmande nysningar uppkomst i spåren efter pollensäsongens traditionella luftburna förökningsakt.

Den subkulturella referensen hänsyftar på munstycket i sig, som med en obehörig utomstående iskalla ögon, typ högst uppsatta handläggaren emeritus Wolff, numera förpassad till historier som allmänutbildad Gemene Man ännu, men med en tilltagande grad av svårighet, sitter vid den ökända skrivbordsmöbeln framför sig, möjligtvis med diffust söndersprängda blåkopior i handen, uppleva den konkreta artefakten som i motsvarande tillräckligt högsta krav på tillgänglig föreställningsförmåga, kan men inte måste antyda om motspelarnas på bortaplan, oröjda bekämpningsmedel.

Här finns alltså den avvikande diskrepansskillnad som kan verka, inför den kommande framtiden, avgörande ödesval mellan klassisk steganografi och aspergiansk steganografi.

Det finns flera motsvarande oppositionella attraktioner mellan andra termer:

Divergent – Konvergent

Expressiv – Impressiv

Preskriptiv – Deskriptiv

Underkastande – Överraskande

Fullfjättrad – Fjäderlös.

Etc. Etc.

Den ena metoden kan i möjligaste mån ersätta, men inte helt uteslutna, till exempel Den Uteslutna Tredje. Visualiseringen kan påminna om hur en oförutsedd, på kartan icke angiven, uppdelning av vägen i två grenar, förgrenar sig ut till två avlopp. Det ena avloppet leder till ett flödesschema och det andra strömmar in i ett, fram tills dess, slutet kretskort.

Det är inte alltid så att bara därför att den Tysta Majoriteten (som brukligt är består den av 51% av Broderskapet Samfundet Manhemsförbundet samt 49% Systerskapen ”Vi Måste Höja Våra Röster För att Höras” samt ”Gråt inte. Forska!”) sitter på sina händer och låter Tystnaden tala, som Utanförskapet Uteslutna Tredje vinner tillräckligt samt välförtjänt gehör.

Sekretessbelagda informationsbitar växer inte Kunskapens träd. Under rådande omständigheter skulle det vara detsamma som att utnämna Största Träbocken Bruse till Auktoriserad Trädgårdsmästare med tillförordnad tjänst samt utförlig arbetsbeskrivning innanför Edens taggtrådsbeklädda murar, välbevakad av Semipermeabla Öppna Nätverket Riksförbundet för Kungliga Skogsvaktare, samt Frivilligkåren Friskyttarna med Lössläppta Patroner på Behörigt Avstånd från Målsägande Övertaliga Intelligensbefriade Trabanter och Omyndigförklarade Anhängare av i en Avlägsen Framtid, Utförligt planerad, inklusive allt och mer däröver, Utopisk Gudsstat.

Främsta Kännetecknet på att någon har Aspergers Syndrom, är att det inte syns utanpå.

Ju mindre det syns, desto mer, i direkt förhållande till det föregående, avtar graden av närvarande tillgänglighet.

Man vet att man har Autism Spektrum Tillstånd, i samma stund då man inser att man är Annorlunda i jämförelse med alla andra närvarande runtomkring i en butik nära dig.

Säkraste kännetecknet på att du umgås med någon besatt i ett Autistiskt Spektrum Tillstånd, är att du antingen inte får en syl i vädret, eller kan höra Tystnaden falla som ett Sjunde Insegel över Tellus rund.

Om det inte syns på dig att du är genetisk bärare av AST-koden kan du ansöka om ett Autistiskt Syndrom Tillstånd. Detta inkluderar alla informationsbitar exklusive alla sådana som tillhör normalfloran av Normalkurvans Anhängare.

En regel utan undantag är att Medinkännande Resident, typ Empatisk Place-bo i nuläget pågående Entropisk Paradigmskifte, impulsivt spontant intuitivt kan uppleva närvarande kategoriserad inom Autist Spektrum såsom Introvert i betydelsen Självförsjunket Frånvarande.

Åter andra kan hysa den åsikten att mena hur Vederbörande Närvarande Frånvarande, befinner sig inom en betydligt större bubbla än alla andra av närmaste anhöriga, släkt och vänner samt tillfälligt passerande Obehöriga Oberörda, rör sig inom av Socialt Acceptabel Närmiljö, typ En Kulturberikande Närlivsbutik inom antingen en armslängds, ett stenkast eller inom gångavstånd från din utgångspunkt i överensstämmelse Euklides definition av dito.

Legitimerad Aspergare med Utmärkelsen ”Just Visiting This Planet” anser mer ofta än sällan hur media i synnerhet föredrar att fixera uppmärksamheten på Den Andra, medan Den Uteslutna Tredje så gott som alltid förpassas in i Glömskans Mörker, typ Fängelsehåla där Den Ena just låst och därpå kastat bort nyckeln ner i ett bottenlöst tjärn.

Signaturen ”Bob Ross” bevisar ute i den praktiskt tillämpliga Diskmaskinsrealismen att Alla, inklusive ”NN”, ”John Doe”, ”GI Jane” samt Anonymous ”Guy Hawkes” SNAFU, kan utmåla en förespeglad retro närmiljö där både Igelkotten och punkgruppen Rådjuren kan uppleva den frilevande Naturens svalkande likgiltiga badvatten.

Bob Ross kan i mycket påminna om den legendariske, från nabolandet Norge bortom Lysvik samt Ambjörby , gitarrekvilibristen Ronald Barkamo från Barkaby.

Själva visionen framkallas bäst i skarpt läge när synskärpan är i diminutiv form.

En försvunnen Här, då kulturberikaren Kung Bore gör sig integritetskränkande närvarande utan gemensamt muntligt samtycke i överensstämmelse med rådande tystnadskultur gör sig besvärande påmind med effektsökande från tomma intet ankommandes snöstormar, som om ifall att någon förfallen ödegård funnits inom tillräckligt marschavstånd, kastvindar vinit som spön i backen mellan tummen och pekfingret.

Hären, i befintligt skick av Gastkaroliner, anses av både historieberättare Lindström, Lindquist & Englund i konsensus med acklamation rörande överens om att stormtrupperna i sitt nuvarande tillstånd, saknar hemhörighet och därmed också slutstationen Stationerad Garnison.

Då, annars så våghalsiga Off-off-off-skidåkare far fram mellan raviner och laviner som en väloljad blixt eller skållad dammråtta hals över huvud, mister de sans och vett när medvetet närvarande karoliner i nödsituationen utan minsta darr på läpparna instämmer i strupsången Carolus Rex.

Det är då som vinterturisten Robert ”Robban” Englund tar sig en sipp Doctor’s Special, sätter på våffeljärnet, slår huvudet i spiken, drabbas av en insult Brain Salad Surgery och utbrister i spontanjäst tankesmidd hjärntrustkaskad.

Vid en första Prima Vista-anblick kan Bob Ross, fastän på långt avstånd och med spränglärda regnbågshinnor, verka dela en hel del gemensamma intressen med Bob Hope, Bob Cane, Bob Nope, Betty Boop och Bobbie Eriksson.

Singulariteten Molle Mullvad signalerar via Morse till Sömngångaren Knallhatten om hur att komma till skott i skarpt läge före den Borgliga Skymningen inträder strax efter Solens nedgång och fall.

Det första problemet som infinner sig som ett brev levererat av PostNord, innebär att överföra haken från ”Felsäkert tillstånd” till ”Osäkert Nuläge”.

Denna självuppfyllande profetia är till största övervägande del i överenstämmelse med tillgängligt referensmaterial, typ antal givna tillfällen i en högst normal frekvenstabell.

Det Associativa Steganografiska Ordkonstverket är en samplad mix av fiktion, diskmaskinsrealistisk allmänbildning, särskilt utvalda informationsbitar av vetenskap och beprövad erfarenhet, men även sådana fragment som, hypotetiskt, kan upptäckas i dimensioner utanför gränsen till allt rimligt tvivel.

För att utnyttja ett väl utslitet uttryck:
”Låt Endast Medfödd och Klassiskt Betingad Inbillningsförmåga utgöra den yttersta utposten av Världen i Nulägets glatta Glapp mellan Förflutet och möjlig Framtid.”
Brott mot preskriptiv grammatik, bör helst betraktas med överseende under förmildrande omständigheter.
Den Associativa Steganografiska Ordkonsten (lämpligt förkortat till ”Ordkonsten”) gestaltas bättre med deskriptiv grammatik, paradoxala syllogismer, långsökta metaforer, neutralt laddade tautologier, differentiella parabler, utmattande truismer samt allt annat som, i Wittgensteins fotspår, språkspelet kan erbjuda till lägre pris än ett förespeglat lunchpaket.


Den gängse steganografen upptar sin egentid, ofta med en tyst överenskommelse i vilket ett muntligt avtal förklarar hur ett vardagligt föremål, direkt oavkortat hämtat från diskmaskinsrealismens förråd, skrubbar, vrår eller skrymslen i vilket livs levande dammråttor kan idka socialt medveten närvaro med likasinnade utan att någonsin, med hotbilden flimrandes framför ögonen, drar öronen åt sig för att snabbast möjligt medelst språng undfly insuget från en effektiv hushållsmaskin, typ vacuumcleanern Hoover.


Den subkulturella referensen i Havanna brukar vara sysselsatt att tillsammans med en handvinkankande Ellinor i franska fönstret eller ute på terrassen, hämtar ur vapören ett handrullat rökverk av lättfotad Carmencita, brukar en avsnoppare, och som om en kulblixt dragit förbi som ett gehu genom draget, fylldes lungorna av rök och aska, medan den tilltalade vederbörande avnjöt inhalationen inifrån och ut, släckte strupen med ett halvt glas fyllt med Negrita on the Rocks.

Den objektifierade artefakten är identiskt motormunstycket i sig, som med en obehörig utomståendes iskalla ögon, typ högst uppsatta handläggaren Wolff emeritus, numera förpassad till historier som allmänutbildad Gemene Man ännu, men med en tilltagande grad av svårighet, sitter vid den ökända skrivbordsmöbeln framför sig, möjligtvis med diffust söndersprängda blåkopior i handen, uppleva den konkreta artefakten som i motsvarande tillräckliga högsta krav på tillgänglig föreställningsförmåga, kan men inte måste antyda om motspelarnas på bortaplan, hemliga bekämpningsmedel.


Här finns alltså den avvikande diskrepansskillnad som kan verka, inför den kommande framtiden, avgörande ödesval mellan klassisk steganografi och aspergiansk steganografi.
Den ena metoden brukar inte utesluta den andra, eller kan till och med utgöra det enda och slutgiltiga tillvägagångssätt som i kvalitativt hänseende, bäst och säkrast möjliggör hur en sekretessbelagd informationsbit, i versmåttet in blanco, utställt utan underskrift men med bäst-före-datum, ovillkorligen måste nå fram till mottagande adressat i så god tid före händelseförloppet ska gå av stapeln och den önskade verkan infrias till det egna lagets gemensamma förnöjsamhet.


Med denna referens angående gällande hårdvara, kan Läsaren/Tydaren in Spe, på tröskeln till Aspergiansk Steganografisk Ordkonstmakeri upptäcka Språkspelets allmänna och särskilda terminologi.
Läsaren/Tydarens roll kan tyckas lika självklar i sammanhanget som Ordbehandlarens.
Utan i förväg angivet motståndarlag i det Wittgensteinska Språkspelet skulle hela arrangemanget te sig synnerligen anmärkningsvärt.


För att inte Läsaren/Tydaren ska kunna försätta sig i ett felsäkert egocentriskt/antropocentriskt/geocentriskt läge anges här en rad av invektiv som kan påverka motståndarlagets mest sårbara handlingsmönster:
Bokstavstroende. Legaliserade. I översta och innersta kretsen behöriga residenter. Paragrafryttare. Närstående Uppmuntrare till Ordning och Reda. Rättshaverist. Dumma Ryttare. Falska Vänner. Tjeckiska Igelkottar, samt, för att inte överbelasta Läsarens/Tydarens minne redan på det här tidiga stadiet, Blinda Sömngångare i intimt samarbete med ”Trädgårdsmästarens Förskräckelse”, Mullvadarna.


En ofta vanligt återkommande term heter ”Diskmaskinsrealism”. Det uppfyller samtliga krav av föregångaren ”Diskbänksrealismen”, men med den skillnaden att den nu kan köra sig själv, alldeles på egen hand, utan bistånd från frånvarande ”Regering” som står vid spisen och föder barn. I Diskmaskinsrealismen kan hen, medan maskinen går, ta sig en bensträckare, sträcka ut sig på en träningsbänk eller utföra den numera så omdebatterade ”Knipande Plankan i Koppartälten”.

Associativ Steganografiskt Ordkonsthantverk behandlar tillhandahållandet av hur att tillrättalägga en klartext så att Obehöriga Utomstående inte ska förses med minsta tillfälle till meningsfull begriplighet.


Ordinär och traditionell Steganografi bör först och främst inte förväxlas med Kryptologi eller Kryptografi. I de senare är meddelandet transformerat medelst en komplicerad kodapparat, typ Enigma 2. Det förhindrar inte att informationsbiten också kan avverka sträckan från Avsändaren till Mottagaren inom något slags objektifierat föremål, typ tungomålstalande minneskonstnär som i klassikern ”De Trettionio Stegen”.


För någon överkänslig obevandrad i Filmvetenskapens cinéastra utveckling, följer här snart en avsedd spoiler alert-effekt. Intrigen går nämligen ut på att den iscensatta minneskonstnären har blivit utsatt för, i förhållandet till syftet, välfungerande hypnos. Tre, för filmens fortsatta handling fram till det utlovade lyckliga slutet, ord från filmens huvudskådespelare som under pågående föreställning reser sig upp från en bänk vars befintliga skick finns tillgänglig för alla de närvarande bland publiken som i förhand köpt en giltig biljett med främsta avsikt att inom iscensättningen av föreställningens utlovade tema, pågående kvällstid, låta sig underhållas av ovan nämnde långtidsminnesverkande kringresande varietéfenomen.


Då huvudrollsinnehavaren, utklädd till handelsagent med lite överdrivet obehärskad humörsvängning, drar ut artisten ur den symbolladdade garderoben och med de tre orden åter förpassar objektet till, för endast den det angår, mentalt transtillstånd, upprepar tiljans talang, det hemliga meddelandet som ett rinnande vatten.


Dels kan Läsaren/Tydaren in Spe upptäcka hur den Associativa Steganografins långsökta biverkningar i relation till textmassan i mer förkortad upplaga, frambringar sådana fria associationer som, i bästa utförliga version, vilseleder Obehörig Utomstående, i det här fallet lika med Bokstavstroende Fariséer, Sällskapet Vänner av Ordning samt Understimulerade Paragrafryttare, Legaliserade Paragrafryttare samt överdrivet nyfikna intresserade intill besatthet som sällan eller aldrig är utrustande med, efter att som dagens allra första angivna vid kvarnen, med orent mjöl i säcken, söker upp en svinaherde, vilken under de välkända tonerna från ”Ach du liebe Augustin” (Augustin är i det här sammanhanget herdens ovärderliga marsvin från Nya Guinea) mot en orimligt skälig ersätter säljer till fokuserad handläggare, en osynad gris i, för ändamålet annan tillgänglig säck av jute.


I ordmassan ovan har Läsaren/Tydaren samt den intresserade nyfikna som, av helt fri vilja önskar ingå i det hett eftertraktade Teamet Hemliga Meioscellen utanför B-cellen och T-cellen, i vilket inte ens de mest engagerade i kategorierna Detektiven Allmänheten, Gemene Man samt återstående av Crethi och Plethi, äger tillgång till den Associativa Steganografiska Ordkonstmakeriets Skunkverkstad samt semiotiska verktygslåda.

Lider människor (som inte har annat för sig) av någon slags identitetkris?

Vad är jag, som inte andra är?

Är andra bättre än mig, eller är det jag som är bättre än dem?

Jag är som dem, därför är jag lika bra som dem.

Jag är annorlunda, därför är jag bättre/sämre än dem?

Jag är annorlunda, därför är alla andra också annorlunda och därför är vi alla unika och därmed lika bra?

Vi är alla likadana därför att vi är annorlunda och eftersom vi alla är annorlunda så tillhör vi alla kategorin ”Annorlunda” som därmed är det som förenar oss och vi kan därmed dela en gemenskap i en social upplevelse av ”Gemensamt Annorlundaskap”?

Det behövs människor som är annorlunda och på så vis är vi alla lika?

Vi vill alla vara unika, men ändå inte stå utanför eller sticka ut hakan.

Det är bra att vara lika, men bara tills dess att man inte längre syns.

Det är bra att vara olika, men eftersom alla är olika, så verkar ju alla lika, som myrorna i en myrstack.

Allas fingeravtryck är annorlunda och unika, men vad har det egentligen för betydelse?

Det finns människor som till utseendet är mer lika än enäggstvillingar, men som ändå är födda av olika mödrar och med olika fäder och på olika platser och olika tider.

Vad, inte Vem, är Du?

Hur skulle du placera dig själv in i en skala avseende vilket som helst?

Är du ”tjock”, ”blond”, ”grönögd”, ”lång”, ”introvert”, ”utåtagerande”, ”attraktiv”, ”speciell”, ”mångkulturell”, ”ambidexter”, ”närsynt”, ”jordnära”, ”underfundig”, ”impulsiv”, ”manipulerande”, eller kanske, som folk är mest; allt på en gång?

Vad är det för fel på dig?

Vad har du för problem?

Är du dig själv, eller är du som andra vill att du ska vara?

Om ifall du förändrar dig till det bättre, kommer du att bli mer populär då?

Kommer du att få gifta dig och bli älskad för den du är, eller bara rik och berömd?

Är jakten efter att utmärka sig, mer betydelsefull än tid och pengar?

Hellre sitta i fängelse på livstid och finnas i alla människors medvetanden, än slita dräng på någon avlägsen farm långt ute på prärien?

Vad är du på en skala?

Vad är du som objekt?

Du blir bedömd och då är det lika bra att det är du som definierar dig själv, än att du låter någon annan hinna före. Alla är vi krokar, som antingen sätter krokben för varandra, eller som krokar i varandra, krokar fast i varandra och antingen vill fly bort från varandra, eller fastna i varandra, som i en symbios, typ ”siamesiska tvillingar” (är inte det lite rasistiskt kolonialistiskt?). Eller Doctor Jekyll och Mister Hyde.

Dubbelnaturer.

En svart nattsida och en vit dagsida, eller vice versa.

Vem är du?

Vem vill du vara?

Vem skulle du vilja vara?

Vem skulle du att andra skulle se dig som?

Hur många sidor kan en enda människa innehålla?

Vad är du?

Var är du?

Den slutgiltiga …?

Handboken om Vem Du är och Hur Du ska Vara för att bli Älskad av dem du vill.

Den Innersta Kretsen där

Alla vill bli Älskade av Alla utanför Den Innersta Kretsen.

Att vara älskad av alla inne i Den Innersta Kretsen är alls inte lika önskvärt som att vara inne i Den Innersta Kretsen och älskad av alla dem Utanför Den Innersta Kretsen.

Att bli Utesluten ur Den Innersta Kretsen innebär i diskmaskinsrealismens brutala vardagsverklighet att inte längre bli uppmärksammad av Alla Dem Utanför Den Innersta Kretsen.