Storstadsdominans förvränger bilden av landsbygden – DN.SE.

Sverige har många större vattendrag och sjöar. Eftersom Sverige är ett avlångt land, med det mesta av berg och högre placerad natur i norr, så rinner vattnet normalt söderut.

Antingen rinner vattnet direkt ner från glaciärerna i Lappland, ner i nordligaste delen av Östersjön.

Eller så rinner vattnet antingen i riktning mot Stockholm, eller mot Göteborg.

I mellersta delen av Sverige, finns det fyra stora sjöar: Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren.

I Sverige lever vi fortfarande i Astrid Lindgren-land. Här råder fred, ordning, vardagens slit, med lite nöje och underhållning på helgerna.

Sverige räknas till ett av världens rikaste länder. Ingen tvekan om det.

Man kan alltid diskutera och debattera om hur resurserna fördelas, men i huvudsak är det få människor i Sverige som måste oroa sig över om de klarar ännu en vinter, eller om det är bättre att emigrera till ett sydligare land, där det är varmt även på vintertid, där det växer vilda frukter och örter att äta av och där de flesta tar sig en sièsta på eftermiddagen. Då det fortfarande är för hett för att arbeta.

Därför arbetar man en stund in på kvällarna och äter middag kanske först vid niotiden på kvällen.

Men i Sverige drar flyttlassen, än så länge, till storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö.

Även i mindre kommuner blir det enklare att sköta det administrativa och sådana kollektiva lösningar, då människor bor närmare varandra, än på landsbygden, i glesbygden eller i ödebygden.

Just nu rustar Vladimir Putin, Rysslands president och ledar för De Proryska, sitt ”försvar”. För att försvara Ryssland mot angrepp från USA, NATO och EU. Samt ”skydda ” de Proryska som bor i andra länder, utanför Rysslands gränser.

Det Ryssland har och som Putin idag har makten över, är Rysslands naturtillgångar av naturgas och olja.

Det finns säkert många olika förklaringar, och alla är inte överens om orsak och verkan, men det kan tyckas som om de ryska oligarkerna tog för sig för mycket av Rysslands ekonomiska tillgångar. Så att Rysslands befolknings oro växer för att kanske genomleva svält och fattigdom, inom en snar framtid.

I början av 1900-talet, i Sverige, var det de så kallade ”Träbaronerna” som, likt oligarkerna i Ryssland, köpte upp allt av värde, av skog och mark. För att sätta igång en trävaruindustri, som säkert gagnade det lilla landet Sverige, med lite över en miljon invånare, för hundra år sedan.

Sveriges naturtillgångar var ju i stort sett järnmalm, andra metaller och ämnen, samt träet.

Det trä som kanske också ledde till grunden för Ingvar Kamprad, då han startade sitt företag IKEA. Ett företag som satsade på att sälja monterbara möbler av trä, på postorder.

Alla delarna skulle finnas med, färdiga att sätta ihop, även av människor som normalt inte sysslade med att praktiskt sätta samman möbler eller andra föremål.

Det fanns också en TEKO-industri, som sysslade med tyger och textil. Ofta hemmahörande i Borås, med omnejd.

Det fanns en varvsindustri, som tillverkade båtar och fartyg, till Sverige och andra länder.

Som snart skulle hotas av Japan.

Det fanns en bilindustri, med SAAB, Volvo och Scania.

Det fanns en mängd mindre företag, som sysslade med olika slags specialiteter. Som till exempel STIGA, Monark, Husqvarna, ABU, Facit, Hammargrens med flera.

Företag som tillverkade vapen, ammunition och annat till, först och främst, den Svenska Militärmakten och Det Svenska Försvaret, t ex Kockums,  Bofors och Carl Gustaf Stads Gevärsfabrik.

Sverige blev allt bättre på kemikalier och mediciner, som ledde till flera stora läkemedelsfabriker.

Kanske tack vare att vi i Sverige ville förbli ett ”neutralt land” under Andra världskriget, som varken stödde Axelmakterna Tyskland, Italien och Japan, eller Storbritannien, Frankrike och USA, så hade vi ett försprång här i Sverige.

Då andra länder i och utanför Europa var tvungna att satsa all arbetskraft de hade till att återuppbygga både sina bostäder, sina fabriker och sin infrastruktur, så kunde svenskarna i lugn och ro fortsätta med sitt dagliga arbete. Vi hade dessutom gjort oss kända runt omkring i världen, för det så kallade Nobelpriset, eller Nobels pris.

Det gjorde också att forskare och vetenskapsmän runt i världen lärde sig var Sverige fanns på jordgloben, och att det var en av de största priserna man kunde få, för utfört forskningsarbete.

Idag är de allra flesta av de gamla svenska företagen och fabrikerna utlandsägda. De har aktieägare i många andra länder. Företagen i sig är uppköpta av multinationella företag, eller har intimt samarbete med några av dessa.

Sverige har idag övergått från att vara ett industriland, till att bli, ett av många länder som konkurrerar om att bli ”administrationer” för företag eller grupper inom företag.

Då man byggde det som idag är Sveriges huvudstad; Stockholm, så fanns på ena sidan den stora insjön Mälaren. På den andra sidan om Slussen, fanns Saltsjön, som var en del av Östersjön som gick in i Stockholms Skärgård.

Stockholm blev en naturlig handelsplats, både för fiskare, bönder och sjömän som hade varor att sälja, när de anlände till hamnen med sina båtar.

Där det finns gott om varor, ökar också behovet av ”tjänster”. De som nyss gjort fina affärer då de sålt eller köpt någon vara, behövde någonstans att bo, någonstans att äta och, naturligtvis ett kultur- och nöjesliv, som både kunde attrahera ensamma män på genomresa, och familjer där kvinnorna och hustrurna till dessa män, kunde delta i de senaste nyheterna och upplevelserna på den tiden Underhållningsvärld.

Där det finns människor med ekonomiska resurser, dit kommer också ”intressanta människor”, som är beredda på att sälja sina upplevelser, erfarenheter och idéer, till dessa förmögna människor.

Det ledde i sin tur till att det uppstod bok- och tidningstryckerier, bokförlag, vecko- eller dagstidningar, samt människor som kunde skriva och räkna, samt kunde flera språk, samtidigt.

Bokförsäljare startade bokhandlar, som startade bokförlag, som behövde boktryckerier.

En liknande utveckling bland de som sysslade med matvaror och med mediciner och läkemedel.

Tack vare att det redan fanns båtar och båtförbindelser, kunde dessa affärsmän börja skapa handelsvägar också till affärsmän runt Östersjön, eller sydöver i Europa. För att så småningom även hitta till USA, där den stora marknaden fanns.

Men idag har vi här i Stockholm knappt någon yrkestrafik med båtar, annat än de stora fartygen som har turister och andra resanden, till Helsingfors, Sankt Petersburg, Tallin, Gotland, Åland, Öland och kryssningar sydöver.

Även om dessa företag säkert omsätter en hel del pengar varje år, så är konkurrensen så stor vid transporter av varor, att det blir billigare med långtradare, lastbilar, tåg och flyg.

Den adminstrativa sidan av alla dessa företag, blir alltmer beroende av elektriciteten, elektroniken, datoriseringen och Automatiseringen.

Då fler och fler av de av människor tidigare utförda arbetsuppgifterna, utförs av olika slags apparater, maskiner och robotar.

Stockholm har blivit en turiststad, med gamla byggnader som turisterna från andra länder kan besöka och förundras över, eftersom de fortfarande står kvar. Utan att ha blivit förstörda eller ödelagda under något krig.

Svenska politiker och Stockholms politiker är i mycket ”stockholmsfixerade”.

De lever med ett ”tunnelseende” där allt som händer och sker, är i Stockholm.

För några månader sedan drabbades Serbien av ett skyfall; ett regnoväder, där fyra månaders nederbörd, föll på bara några dagar.

Ännu så länge är det fortfarande många människor i Sverige som, när de hör talas om ”Klimatförändringen”, likt strutsen sägs göra; sticker huvudet i sanden, med tanken att:

” – Det händer inte här!”

Men, om det skulle hända här i Sverige, med glaciärer som smälter, smältvatten som flödar över i älvarna och som fyller på de stora insjöarna i Mellansverige, då riskerar Stockholm att drabbas av en översvämning med oöverskådliga konsekvenser.

Man kan fortfarande säga:

” – Peppar, peppar, ta i trä!”

Men i ett hypotetiskt scenario, där t ex Ryssland skulle anfalla Sverige, så skulle Stockholm och Stockholms alla invånare ligga mycket dåligt till.

Likaså om det, plötsligt, skulle uppstå olika naturkatastrofer.

Den största risken menar många är dricksvattnet.

Men lika illa vore det om hela regionen, Stockholms Län, blev utan elektricitet.

Då skulle alla maskiner och apparater som drivs med elektricitet, stanna av.

Allt skulle antagligen inte drabbas lika, men, som jag ser det; det största hotet skulle vara om Mälaren svämmar över vid Slussen. Så att vattenmassor forsar ner i tunnelbanetunnlarna, i Gamla stan, T-Centralen, Hötorget, Rådmansgatan och vidare mot St. Eriksplan.

Likaså de biltunnlar som idag ligger under markytan, där vatten kan rinna från t ex Slussen, eller från Brunnsviken.

Säkert är en hel del människor inom Räddningsverket beredda på en sådan händelse; ett sådant hypotetiskt scenario. Men tyvärr är lika säkert inte många stockholmare förberedda på en sådan händelseutveckling.

Av just sådana skäl anser jag att den administrativa verksamheten i Stockholms Stad och Stockholms Län, borde flyttas över till Ljusdal.

Vidare att man återinför en Förnyad Värnplikt för alla män och kvinnor, i åldern tjugo till tjugofem år.

Så att de kan lära sig att agera, vid en sådan krissituation, med administrativt ansvar hos Räddningsverket och administrationen i Ljusdal.

Då flera partier och politiker idag gör vaga antydningar om en ”Medborgarlön”, en ”Basic Income” eller ”Arbetslivstrygghet”, bör Samhället svara med en långtgående, välplanerad och långsiktig strategi, för att kunna motverka Klimatförändringens konsekvenser, inte bara här i Sverige eller i Skandinavien eller i Norden. Utan också vara beredda på att flyktingar undan naturkatastrofer från andra delar av Europa och världen, kan få stöd, hjälp och materiell bistånd, där de är.

För att motverka att eventuella flyktingströmmar söker sig än hit, än dit, för att försöka finna en trygg och säker plats att stanna på.