Min teori, och jag är helt säkert inte ensam om den; är att motsättningar i Samhället och Världen inte bara uppstår av ekonomiska eller sociala skäl. Att Ludditerna angrep de mekaniska vävstolarna, i ett förstadium till Industrialismen i England, var också en reaktion mot Det Nya, då människorna inte längre kände igen sig och försökte hålla kvar i Det Gamla.

Det var helt i sin ordning, då de tyska nazisterna och NSDAP hyllade Bröderna Grimm’s Sagosamling.

Det finns, om än vaga, anknytningar mellan den tyske existensfilosofen Martin Heideggers intresse för Människans innersta och för tekniken, och Richard Wagners allkonst i hans operor. Martin Heidegger var ju under hela tiden då Adolf Hitler hade makten i Tyskland, också medlem i det nazistiska partiet NSDAP.

Johann Sebastian Bach kunde förverkliga sin orgelmusik, tack vare att kyrkorglarna fanns.

Antonius Stradivarius gav kompositörer och violinvirtuoser de instrument som kunde ge den bästa ljudåtergivningen och de bästa ljudupplevelserna.

På samma vis blev Steinwayflygeln det klaverinstrument som blev till konsertpianisternas allra bästa arbetsredskap.

Tekniken möjliggjorde alltså på ett mycket tidigt stadium de upplevelser som Konsten, kompositörerna, ekvilibristerna och inte minst beställarna, mecenaterna och publiken kunde uppleva och uppskatta.

När Adolf Hitler insett att han var på väg att förlora Andra världskriget och sina visioner om Tusenårsriket, anklagade han Tysklands Folk för att ”ha svikit” honom, Ledaren och Führern.

Rote Armée Fraktion, också kallad Baader-Meinhof-ligan, kallades också för ”Hitlers barn”. Man betraktade dem då som en extremistisk terroristgrupp som uppstått ur den tyska och europeiska Vänstern och 68-rörelsen. Men man får inte glömma bort att RAF, som det förkortades, som agerade i det dåtida Västtyskland, också hade politiskt och kanske också ekonomiskt stöd, i det forna DDR, Östtyskland och deras underrättelsetjänst Stasi.

Från det nazistiska organisationerna SS och Gestapo, flydde sedan deras adminstratörer och ”tankepoliser” över till DDR, Östtyskland och till Stasi.

När Adolf Hitler begått självmord och Tyskland låg i ruiner, gick de Allierade och USA in med ekonomiskt stöd, via den så kallade Marshallplanen.

Hypotetiskt; hade Adolf Hitler försökt att behålla sin ställning och status, samt fortsatt med sin destruktiva krigsföring, så hade helt säkert också allt fler av Tysklands befolkning också hamnat i Gestapos fångenskap, eller SS koncentrationsläger och förintelseläger. Detta eftersom alltfler tyskar hade försökt att göra motstånd mot en regim som inte innehöll något av ”Det Nya”.

Adolf Hitler, NSDAP, SS, Gestapo, Hitlerjugend, Hitlermedschen, den hitlertrogna dagstidningen Völkische Beobachter, samt andra ”völkische” organisationer och rörelser, inte bara brände böcker, konfiskerade konst som man ansåg vara ”entartete” eller ”degenererade” utan förbjöd ”Det Nya” i alla tänkbara former och sammanhang.

På alla tänkbara sätt och vis, försökte man klamra sig fast vid och återskapa ”Det Gamla”.

Inom Modernismen, Det Moderna, Moderniteten och ”Det Nya” fanns många intelligenta, intellektuella, vetenskapsmän, forskare, filosofer, artister, konstnärer, kompositörer, författare, poeter och deras familjer, släktingar, vänner och andra närstående, som var av judiskt ursprung eller som hade anknytningar till judiska tänkesätt och traditioner. 

Isolering och utanförskap ger ju också, som bekant, möjligheter till att upptäcka sådant som är obekant, okänt och ”Nytt”.

Den tyske existensfilosofen Martin Heidegger hade haft den judiske filosofen och professorn Edmund Husserl som lärare och vän. Husserl utformade den filosofiska Fenomenologin. Martin Heidegger dedicerade sin doktorsavhandling ”Sein und Zeit” (1927), översatt till ”Varat och Tiden”, till Edmund Husserl. Martin Heidegger hade också en judisk älskarinna, filosofen Hannah Arendt. Inget av detta påverkade honom till att ta avstånd från Nazismen, agera i ord eller handling mot Antisemitismen och förföljelserna av den judiska befolkningen i Nazityskland, eller att protestera genom att gå ur NSDAP och lämna tillbaka sin partibok.

I Konsten och i Modernismen, uppstod många av de rörelser som kom att bli 1900-talets kultur, i både Europa och USA.

I Europa var det fortfarande kompositörer av orkesterverk som stod för ”den seriösa musiken”.

I USA blev Populärmusiken mer och mer påverkad av Folkmusiken och med den också ”den svarta musiken”, med Negro spirituals, Godspells, Blues, Jazz och senare Rythm and Blues. Som övergick i Rock’n Roll, Rock, Pop och varianter av dessa.

Helt säkert så påverkades musiken både av Första världskriget, Kreugerkraschen och Depressionen, ”Det Glada 20-talet”, Flappermodet, Kvinnliga Rösträtten, förbudstiden mot alkohol i USA, samt inträdet i Andra världskriget.

En liknande situation uppstod också i Tsarryssland och den senare Sovjetunionen, där man också beskyddade ”Det Gamla” från ”Det Nya”.

Inom Konst och Kultur uppstod många möten och händelser där man kopplade samman Andlighet med olika estetiska och konstnärliga uttryck.

Vasilij Kandinsky skrev sin lilla bok ”Om det Andliga i Konsten”. Andra konstnärer och artister var påverkade av Teosofin och den senare Antroposofin.

I Paris var intuitionsfilosofen Henri Bergson den som påverkade konstnärer och andra artister till att bli mer ”intuitiva” och uppleva ”Élan Vital”, eller Nuflödet. Man ville skapa konst och konstverk som handlade om Det Femte Elementet, men också Rörelsen, då både den avbildande konsten och fotografikonsten övergick till att handla om rörliga bilder, illusioner, synvillor, hypnos, Det Omedvetna och Det Undermedvetna.

Dadaismen, Surrealismen och andra mindre rörelser, kom också att handla om Nihilismen och Absurdismen.

Detta menar jag, och säkert många andra, var för konstnärerna och andra intelligenta och intellektuella människor, att ”Stå på tröskeln inför Det Nya”. Som kom att kallas för Modernismen.

När hela Mänskligheten stod inför att ersätta ”Det Gamla” med ”Det Nya”, men också att anpassa eller avskaffa ”Den Gamla Myten”, med en annan, än så länge, odefinierad ”Nya Myten”.

”Myt” i den här betydelsen av:

”Upplevelse och social och psykologisk överenskommelse om hur, var, när och varför Verkligheten ska tydliggöras”.

Bortom krigets och krigens alla fasor och skräck, pågick det ständigt, överallt och dygnet runt, en konkurrens om att kunna utföra detta slutgiltiga ”förtydligande”, eftersom det också skulle bekräfta vilka som hade segrat och med det också vem eller vilka som ”hade makten”.

Hitler, Stalin, Mussolini, Franco, med flera av de som försökte hålla kvar vid ”Det Gamla” eller ”l’Ancien Regime”, utgick från att de, naturligt, hade alla svaren och betedde sig som Askungens styvsystrar, när de skulle försöka få på, på sina fötter, den glassko som Prinsen kom med, för att finna den okända vackra flickan på slottsbalen. Man ”reducerade in absurdum” och försökte ta bort och skära bort allt som inte dög och passade, för att få sin egna ideologi godkänd av Världen och världens härskare.

I Stanley Kubrick’s numera klassiska film ”A Clockwork Orange” utsätter man den unge ligisten Alex för en slags kemisk och psykologisk ”hjärntvätt”, med det resultatet att Alex inte längre kan välja att begå onda handlingar. Han blir ”befriad” från sin fria vilja och blir istället ett offer för den världens ondska som fortfarande finns kvar, utanför vetenskapsmännens och forskarnas laboratorier.

I Musikens Värld konkurrerades de analoga musikkompositionerna och orkesterverken ut av de alltmer högljudda elektriska instrumenten.

Med tongeneratorer och så småningom också det musikinstrument som används i just filmen ”A Clockwork Orange”, Moog Synthezisern, med Walter Carlos, senare Wendy Carlos, som också blev känd för LP-skivan ”Bach on the Moog”.

I både Tyskland och England uppstod de grupper och nätverk som blev kallad för ”Progressive Rock”, och som senare fick smeknamnet ”Krautrock”, med grupper som Kraftwerk, Neu, Faust, Cluster, Tangerine Dream, med flera.

Kraftwerk, som blev kända för sina hitlåtar ”Autobahn” och ”Trans Europe Express” och ”We are the Robots” hade, likt många andra, den kände producenten Konrad Plank.

I USA och New York bildades gruppen Velvet Underground. I Storbritannien bildades Roxy Music. Brian Eno, David Bowie, Iggy Pop, Kevin Ayers, Robert Wyatt övergick också alltmer från analoga och elektriska instrument, till elektroniska, digitala och datoriserade ljudåtergivningar, inspelningstekniker och filosofier.

Ur Jazzen och Rocken uppstod Fusion, med både musiker som Miles Davis och grupper som Mahavishnu Orchestra.

I flera länder startades Discoteque, med DJ:s som spelade inspelad musik, på vinylgrammofonskivor, eller inspelade på band.

Den svarta rythm’n blues-musiken övergick till hårdare rytmer och ”sexigare” lyrik, som med James Brown, Parliament-Funkadelics och senare Prince och Michael Jackson.

Man hämtade inspiration från både kompositörer som den tyske Karlheinz Stockhausen, den franske Pierre Schaeffer, men också till andra kulturer, som John Cage från Zenbuddhismen och tidig fransk musik, som Erik Satie.

Inom Konsten uppstod en ”anti-konst”-rörelse från Dadaismen, Marcel Duchamp och som senare ledde fram till POP-konsten, med bland andra Jasper Johns, Robert Rauschenberg, Andy Warhol och, här i Sverige, Öyvind Fahlström.

Ur alla dessa ”experiment” uppstod fler och fler teorier, ideologier och ”performances” som gav upphov till både verksamheter inom Filosofi, Psykologi, Antropologi, Konst, Musik och senare versioner av ”Kultur”, som också var i linje med ”Det Nya”, det moderna, Modernismen och senare också Poststrukturalismen och Postmodernismen.

Tankar och idéer som också återfinns i Transhumanismen, där än en gång ”Det Gamla” filtreras och omskapas genom ”Det Nya”.

”Det Nya” som vi ännu inte riktigt vet vad det är, eller vad det kommer att innebära, men som just nu kanske ändå är tydligast, inom den transhumanistiska rörelsen?

Så länge som vi inte riktigt vet vad det är, eller kan ana vad det innebär, så kan man säga att vi är på rätt väg!

Annonser