Neoluddisternas strävan fanns kvar i att barnen skulle härdas till hårdhet, hellre än till ”mjäkighet”, ”mesighet” och allmän överkänslighet. De fann vardagens trygghet i de hårda föremål de omgivit sig med, från hembygden och landsbygden.

Neoidealisterna ville ha fram pionjärer, avantgardister och ”framtidsmänniskor”. Egenskaper och känslor som försiktighet, rädsla och hänsynsfullhet kunde vara bra att ha, för att nå, som de uttryckte det: ”ända fram in bortom förväntanshorisonten”. De var spejare och spanare som sändes iväg, in i framtiden, för att komma tillbaka som budbärare som rekognoserat och kartlagt hur den skulle komma att se ut.

Liksom i alla tider hade extremerna alltid funnits inom båda grupperna. Även bland neoidealisterna fanns det de som var mer av neoluddister, liksom det bland neoluddisterna var de som tänkte som neoidealisterna.

Andra saker kunde påverka grupptillhörigheten, än bara idéer, erfarenheter, föreställningar och visioner. Det var dessa personer som kunde fungera som varandras ambassadörer och diplomater, till att försöka förklara, förstå och tolka.

SpåRätt, med Adam, Jim, Baltazar och nu Anitra, i AndroArt, arbetade med mer syntetiska och artificiella metoder och verktyg.

Med datorerna kunde de tillverka artificiella, konstgjorda minnen, som fungerade som biologiska minneschips, uppbyggda av neuroner.

Gustaf 1, som de numera bara kallade för ”Gustaf”, eftersom hans förebild, den ursprungliga människan Gustaf Blom, för länge sedan var död och begraven, ändå inte nämndes särskilt ofta. Istället för att säga ”Gustaf 1” om andrarten, kallade man Gustaf Blom för ”människan Gustaf”, när han i något sammanhang kom upp. Andrarten Gustaf blev till vardagens Gustaf.

Gustaf skulle alltså bestå av erfarenheter, tankar och idéer från ”människan Gustaf”, bibliotekarien Björn Ìsbjörnsson, Kristin Frånlandsvind, andrarten Baltazar Vaduvill och det som inte tillhört någon av de tidigare nämnda. Det som skulle bli till Gustaf själv.

När AndroArt skapat andrarten Viking hade Adam och Jim på skoj gjort honom lik ”Gud Fader” eller en av de gamla profeterna, från Gamla Testamentet i Bibeln. Han gick omkring där i sin vita nattsärk, med långt vitt skägg och kalt huvud. Det gjorde inte honom någonting, eftersom han var den han var.

Gustaf gav de ett skissliknande utseende efter människan Gustaf, men de passade ändå på att modernisera honom, enligt direktiven från designen Space Style. Till skillnad från människan Gustaf gjorde de också honom betydligt yngre. Han kunde liknas vid en rymdbonde från en annan planet, i tjugofemårsåldern. Liksom de andra andrarterna var ägde han sexuella känslor, men var inte en äkta man i betydelsen att han kunde sätta barn till världen och bli far.

Annonser