Exponentieliten går framåt.

På toppen av varje social och mänsklig våg av framgångar, kunde de som höll sig välinformerade surfa på vågen. De andra kom i bakvattnet, i den ständiga stressen att försöka hinna ikapp.

SpåRätt hade lyckats med att hålla sig på de vågor som fanns främst och ytterst, närmast förväntanshorisonten. De lyckades, därför att de var modiga, men framför allt entusiastiska.

Stellan hade låtit sända iväg ännu en konvoj av stjärnskepp, med besättning, resenärer, andrarter och blivande andhryber, bort mot stjärnbilden Lyran.

Stjärngänget hade ännu så länge inte fått någon bekräftelse från ellekarna att något av skeppen gjort sig påmint, varit synligt, eller nått fram till sin destinationsort, planeten Ellek.

Kanske alltsammans, tänkte Stellan, var att kasta pengarna i sjön, eller ett jagande efter vind?

SpåRätt lät bygga vidare på den allt större rymdkolonin av människor, med rymdhotellet SpåRätt StarStead, som centrum. Rom byggdes inte på en dag och inte heller stjärngängets och neoidealisternas stad ute i rymden, StarPolis.

När stjärngänget fortfarande höll på med att etablera rymdhotellet och deras egna administrationsbyggnader där ute i universums mörker, var kolonialiseringen av rymden bara en avlägsen vision. Det var en stapplande utveckling, som ibland kunde gå riktigt fort, men då och då stod så gott som stilla.

De befann sig ute på ”okänt vatten”. De jordiska förhållandena, med klimat, gravitation, syre, värme och kyla och dag och natt, gick inte bara att överföra, ut till en annan slags virtuell verklighet. I den världen fanns fortfarande fysikens lagar som ett reellt motstånd.

Annonser