Singularitetens första morgon.

Stellan kom till SpåRätt Star City of Stockholms kontor, som låg vid Kungliga Gärdet, strax intill den gamla Filmstaden.

Det var en vacker och solig morgon. Han hämtade dagstidningarna i receptionen och tog hissen upp till sitt kontor.

Kontoret var konstruerat för allra bästa stimulering av hjärnans aktiviteter. Det var när han skulle logga in i sin laptop, som han märkte något egendomligt. Han hade skrivit upp sitt nuvarande lösenord på en lapp som han fäst under skrivbordet. Därför kunde han vara helt säker på att han inte misstog sig. Alla tecknen fanns med av stora och små bokstäver, siffror och frågetecken, ändå kom han inte in. Vad kunde han göra?

Klockan var så pass mycket att SpåRätts tekniker borde vara på plats. Han ringde och efter några signaler svarade någon:

   Ja, det är Börje!

   Hej Börje. Det här är Stellan Frånlandsvind. Jag har nåt problem med min dator. Jag kommer inte in.

   Hej Stellan! Samma här. Vet inte vad det är. Har testat på alla sätt, även med den bakväg som jag skapat, från förut. Den borde faktiskt fungera, men icke.

   Vad kan vi göra åt det?

   Vet inte. Ska skicka nån till dig, som jag kan fortsätta att samarbeta med, tills att nån av oss funnit lösningen.

   Bra. Jag väntar. Hej så länge.

   Hej då.

Stellan satt kvar. Vad skulle han göra nu? Vad att göra som inte var databeroende?

Hela förmiddagen fortsatte teknikerna att söka fel, felkopplingar, strömavbrott, kortslutningar, nätverksanslutningar, brandväggar, antivirus, antiantivirus, trojanska hästar, maskar, kapningar och andra misstänkta inbrott och intrång. Det var som om datorn lekte en lek med dem. Ibland verkade de vara inne, för att snart inse att de bara hamnat på en omväg eller till något liknande datorns obrukbara pannrum.

Tiden gick. Stellan hade nu kontaktat Sophie. De trodde båda att det var svartråttorna eller någon annan terroristgrupp som hade lamslagit SpåRätt Eurasias hela verksamhet och nätverk.

Klockan kvart över ett på eftermiddagen kom Stellan i kontakt med Kurt Titahn.

   Hej Kurt, det är Stellan. Kan vi få bekräftat ett erkännande från nån av svartråttorna eller andra neoluddister att det är de som stängt oss ute från våra datorer och nätverk?

   Hej Stellan! Trevligt att höra från dig och att du lever! Ska höra. Hör av mig så fort jag vet nåt. Hej så länge.

Stellan väntade i någon timme, tills att hans trådlösa telefon ringde.

   Hej, det är Kurt. Nej, vi kan inte få nån sån uppgift bekräftad. Jag kan bara berätta att de som normalt har koll på SpåRätts datorer och nätverk, hos oss, inte heller kommer in i dem.

   Jaha. Det var ju bra, men på sätt och vis också beklagligt. Vi måste fortsätta leta. Hör av dig om du hör nåt. Ha det gott!

   Du med. Vi hörs!

Stellan lade på, lutade sig tillbaka i fåtöljen vid skrivbordet, lade fötterna med skorna på uppepå skrivbordsskivan, suckade och lade pannan i djupa veck. Vad göra nu?

En annan tekniker hörde av sig och bekräftade att det drabbat alla datorer, nätverk och andra maskiner och apparater, i SpåRätt Eurasia. Det var också det mycket märkligt.

Annonser