Harmony of the Spaces var det första stjärnskeppet som säkert skulle komma fram.

Hela rymdfarkosten var utskriven av 3D-skrivare. De gängse materialen var komposit, ofta plastbaserade. Experterna i Star Citys laboratorier hade kommit på ett nytt sätt, som de kallade för ”ballongmaterial”. Byggdelarna kom i behändiga förpackningar, lika hopvikta presenningar. Med en specialkonstruerad fläkt blåste man in het luft, som när man fyller en varmluftballong. När materialet nått sin absoluta maximipunkt i utvecklingen, stoppades fläkten och materialet stelnade blixtsnabbt, likt ett tvåkomponentslim.

Harmony utgjorde därmed startpunkten för att sätta samman en hel flotta av stjärnskepp och rymdfarkoster.

Inne i Star City kunde arkitekter, ingenjörer, konstnärer och andra konstruktörer tillverka tredimensionella ritningar, inredningar och konstverk, med de virtuella spelen. Minecraft var bara ett av dem, där man inte längre deltog i spelet vid en gammaldags, traditionell dataskärm, utan, med de virtuella glasögonen på sig, kunde arbeta inifrån de fiktiva, virtuella rummen i fartygets inre.

Harriet Backe, Annika Lans, Snygg-Ylva Bengtsson och de andra som arbetade med Space Style som främsta design och stil, var alltid nyfikna på nya material och tillverkningsmetoder. Varför inte ett biologiskt, genetiskt klädtyg som i någon bemärkelse, ”levde” som en annan varelse, utanpå människornas och andrarternas hud och kroppar?

Militära forskare hade tillverkat klädesplagg som inte bara var ett yttre, fysiskt skydd, utanpå människornas fysik. De hade börjat med att de vanliga grötrockarna och kamoflagekläderna gav utrymme för sensorer som seende linser, hörande mikrofoner, luktsensorer i ”sniffers” och datorer i kläderna som registrerade temperaturförändringar i både soldatens kropp, miljö och omgivningar. Dessa rätt så otympliga och skrymmande maskindelar kunde man snart byta ut mot förstärkare av taktila mönster och rörelser, inifrån soldatkroppen. Den biologisk-genetiska militäruniformen kunde till och med styra den stridsberedde soldaten bort från en möjlig fara, som en extraintuitiv funktion. Ett ljussken från en granat eller en exploderande tryckvågsbomb var tillräckligt för att klädesplagget skulle sätta vapendragaren i säkerhet.

Annonser