Samtalen med ellekarna.

Samtalen med ellekarna var viljestyrda. Tessan kom ihåg att de i skolan, i högstadiet, studerat de olika religiösa urkunderna. I flera av de gamla uråldriga skrifterna förekom det att någon människa, som Adam och Eva, Moses, Jakob eller Jungfru Maria samtalade med Gud eller någon av hans budbärare eller änglar.

Tessan trodde själv inte på någon personlig gud. I Bibelns Gamla Testamente, i Skapelseberättelsen i Genesis, Första Mosebok, verkade Gud vara en ”han” som gick omkring i Edens Lustgård, för att där rätta Adam och Eva i deras dagliga gärningar. Allt verkade mycket mystiskt, när Gud först skapade Adam och så Eva och så skulle de bara finnas till där i Lustgården, för att i stort sett göra ingenting. Det var som om Gud bara väntade på att de skulle bryta mot hans förmaningar, så att han kunde utvisa dem och de skulle stå där, ute i världen, med ingenting i bagaget.

Det fanns de, neoluddister, som trodde på Gud och det som stod i Bibeln. Det fanns också de, neoidealister, som trodde på en annan slags Gud, fastän de menade att det var densamma. En Gud som stod för det Absoluta och Oföränderliga, i en föränderlig värld.

Med ellekarna var det på ett liknande sätt. De kunde inte kontakta någon som inte trodde på dem och som tog dem på allvar.

Varför inte?

Var det en slags ”placeboeffekt” där tron möjliggjorde medicinens effekt?

Annonser