De gick tillbaka till huset. Georg låg antagligen fortfarande och sov, men det kunde man inte säkert veta. Berndt och Elisabet hade insett att de nu måste vara försiktiga. De kunde aldrig säkert veta var de hade honom. Kunde han så enkelt döda Fixa, hur säkra kunde de vara på att de inte också stod på hans dödslista? Att han var social och pratsam, var ingen garanti.

När de talade med varandra, dök han upp som gubben-i-lådan.

   Va, skrattade han, vad står ni här och viskar om? Nåt jag behöver veta? Några nya sömntabletter eller annat fuffens?

   Nejdå, sa Berndt. Men vi har hört nu, flera nätter i rad, någon eller några som rör sig här utanför. Eller så hör vi bara i syne?

   Ja, det var inte jag, det kan jag lova. Bäst att undersöka saken då. Har ni några vapen, som man kan försvara sig med, om det är nån neoidealist eller kanske en björn?

   Vi har bara några käppar som vi har ståendes här, i fall att… Med dem kan vi hålla björnen på avstånd…

   Vore ju bättre med ett gevär. Har ni inget sånt?

   Nej, tyvärr inte. Det vore ju bra att jaga med, men nåt sånt har vi inte.

   Det var synd det. En yxa eller lie eller spade, då?

   Ja, det kan finnas i verkstan, eller i ladan? Vi har inte hunnit titta så noga efter.

   Då får vi göra det. Kom nu, så går vi med en gång.

Elisabet tecknade till Berndt att de skulle lyda. De gick ut på gården där maskrosorna just slagit ut. Björkarna var fulla av gröna löv och ekarnas blad var på väg.

Georg verkade vara mer nyfiken på vad som fanns där, än att leta efter något redskap som kunde duga till vapen. Han gick runt som en greve på sina marker, inspekterade, kontrollerade, spekulerade och fantiserade.

   Oj, sa Georg. Här finns det mycket att göra, men en hel del som är gjort. Vad tror ni att det fanns här?

   Vi tror, sa Berndt, att det var nån slags vaktstuga eller vaktstation…

   Har ni inte hittat några vapen?

   Nej, ingenting. De kan ju vara gömda nånstans, där vi inte hunnit leta.

   Finns det ingen jordkällare?

   Jo, det finns det. Men där fanns bara gammal mat, lite flaskor med, troligtvis, vodka i. Så en back med öl. Men inga vapen.

   Vi får titta efter noggrannare, sen. De har säkert nån gömma, nånstans.

De gick in i snickeriverkstaden och Georg fann en hammare som han vägde i sin högra hand. Han kände på eggen på några knivar och fann en rostig gammal lie, där bladet gått av.

   Nåja, sa Georg, vi får kolla det där mer sen. Nu tycker jag att vi käkar lite. Jag är urhungrig. Kanske smaka lite på den där vodkan?

   Jamenvisst, sa Elisabet. Det kan vi göra!

Annonser