Sophie utformade skisser till den första andrarten, som de döpte till Baltazar Vaduvill. Han skulle bli Sophies nästa lärare och mentor, efter bibliotekarien Björn. Jim och hans lärling Adam fortsatte det praktiska arbetet, enligt Sophies instruktioner. Turid Frånlandsvind deltog med en sällan skådad iver, som när hon som barn en gång lekte Diamantkattens Skatt, på Tallholmen.

Björn, liksom andra Hjärngänget, var intresserade av hembygden och landsbygden, men också upplysningstiden.

I sann upplysningsanda, hade bibliotekarien Björn velat förverkliga ett bildningsideal, i SpåRätt Kunskaps- och Informationscenter. Bildning var det som, menade Björn, var den logiska fortsättningen på upplysningstiden och förståelsen av hembygden, landsbygden och naturen.

Allt detta var levande, tills när industrialismen förde med sig utbyggnaden av städerna och fabrikerna. De ersatte hantverkarna och gillena. När även små barn och svagare kvinnor kunde utföra arbetsuppgifterna i verkstäder och i produktionen.

I den gamla hembygden, ”förr”, fanns bostaden vid arbetet. Med industrialismen, så gick man ”hem”, när dagsverket var utfört och arbetsdagen var slut. Staden växte och bredde ut sig, både till ytan och på höjden.

Det var före datoriseringen, digitaliseringen, automatiseringen och den andra och tredje maskinåldern.

Sophies möte med ellekarna var vändpunkten för familjen Frånlandsvind, stjärngänget och SpåRätt.

Annonser