Bill föreslog för stjärngänget att de skulle kalla projektet för ”Ned Ludds Credo”. Förslaget antogs med acklamation. Som ett litet barn var han redan en av de ledande inom stjärngänget och SpåRätt.

Det som de inte hade räknat med, var att neoidealister också skulle vilja ha sin version av världen i vr. Stjärngänget hade haft den fördomen att neoidealisterna var för smarta för att gå på vr. Så, visade det sig, var icke fallet.

Med ”Ned Ludds Credo”, eller som stjärngänget internt bara kallade det, ”Credot”, kunde de nu styra alla samlade neoluddister i Australien och Oceanien. Stjärnkrackare var de som arbetade åt SpåRätt, med att gå in i neoluddisternas digitala nätverk för att ändra och ställa om, till SpåRätts och neoidealisternas behov. De såg till att alla de neoluddister som var uppkopplade till nätverken med sändningar och distributionsnät från Oceanien fick tillgång till Credot.

Bill hade den bestämda åsikten att neoluddisterna ville ha allt tillverkat äkta, naturtroget och så verklighetslikt som möjligt. Det var logiskt, men ett misstag, då neoluddisterna hellre önskade det som var från ”förr”, retro och nostalgiskt.

De som föredrog de allra första versionerna av dataspelen på marknaden, den ursprungliga, ”klossiga”, versionen av Minecraft och den första versionen av Scratchprogrammeringen.

Kanske var det så, tänkte Bill, att de fortfarande levde kvar i och upplevde världen och livet, i en version som neoidealisterna upplevde som primitiv och passé?

Annonser