Siv Larsson, som var intresserad av hembygden, men också vallonerna, hugenotterna och upplysningstiden, kunde se en parallell händelse med industrialismen och när människor från landsbygden flyttat in till städerna för att bli arbetare vid maskinerna. Då när de första ludditerna, föregångarna till neoluddisterna, slog sönder maskinerna för att de hotade möjligheterna till försörjningen av familjen. Då, när de första arbetarkvarteren byggdes, i städernas utkanter och i närheten till fabrikerna.

Siv berättade om hur människorna ”slet som djur”, när de inte hade några djur som arbetskraft. Med maskinerna förpassades eller frigjordes, beroende på vilket synsätt man anammade, människorna bort från de allra tyngsta, monotona, hårda och farliga arbetsvillkoren.

Människan, sa konstnären Rudolf, ville bli ”fri”. Men var fanns denna frihet och vem kunde bli fri? Var det fri från arbetet man verkligen ville bli?

I alla tider, från egyptiernas pyramider, grekernas Aten och kejsar Julius Caesars Rom, hade det funnits slavar. De fyllde många olika funktioner i samhället, arbetet och bland människorna i deras sociala vardag. De kunde ses som ren arbetskraft, som oxar eller åsnor, men de kunde också vara betjänter, barnens lärare och till och med bli köpta fria, eller befriade från att förbli slav.

Slaven var livegen, alltså någon annans egendom. Han eller hon var inte ”sin egen”. Utöver det var alla människorna ”Guds tjänare och tjänarinnor”.

Adam fortsatte i sitt funderande. Med maskinerna befriades människorna från negativa arbetsuppgifter, för att istället kunna ägna sig åt det som var roligt, trevligt och intressant.

Annonser