Bills strategi och taktik.

Andrarterna hade kommit fram till att det värsta som kunde hända på Tellus, var ett socialt entropiskt sönderfall. När neoidealisterna strävade ut i rymden, neoluddisterna drog åt Oceanien och neorealisterna iscensatte deras version av den virtuella verkligheten på jorden.

Bill konfererade med de andra andrarterna och med ellekarna. De neoidealister som ännu inte flyttat ut i rymden, eller försvunnit bort med någon av Harmony-stjärnskeppen, blev upptagna av att vistas ute i, eller inne i deras neoidealistiska virtuella verklighet.

De trodde, på fullt allvar, att de själva, genom att bygga ut den virtuella verkligheten enligt neoidealistiska visioner, faktiskt medverkade till att konstruera dem också i den verkliga verkligheten. Den uppfattningen hade de fått från ”hemliga källor” och en konspirationsteori som spridit sig från Star City of Scandinavia, i Oslo; om att allt som skapades och utformades i den virtuella verkligheten också utfördes av SpåRätts 3D-skrivare, drönare och byggrobotar. Eftersom de såg framför sig ett resultat som endast fanns i vr, så blev deras drömmar till verklighet, men bara i deras egna fantasier.

Sanningen var den att jordborna, invånarna på planeten Tellus, var så utmattade efter alla ständigt pågående förändringar. Som en manisk patient som aldrig sov, var det alltid ”något på gång”, som måste utföras, tillverkas och förverkligas. Det var Bills strategi och taktik att förse de mest utmattade med lugn och ro i den virtuella verklighetens världar.

De kallade sig själva för ”cyborger”; cybernetiska organismer. I slutet av 1900-talet kallades de för ”reservdelsmänniskor”. De första som fick inopererade pacemakers, hjärtstimulatorer, som igångsatte hjärtats sammandragningar, till systoliskt och diastoliskt tryck. De som pumpade ut blodet i det stora och det lilla blodomloppet, till att förse kroppen med syre och andra näringsämnen.

Cyborger kunde också bestå av yttre skelett. När benen inte längre bar, ryggradens kotor blivit för svaga eller armar, händer och fingrar ersatts med proteser tanke- och viljetyrda från personens hjärna.

Bland transhumanister fanns det människor som såg föreningen med maskinerna som ett uppgående i en högre, andlig, verklighet. De lät operera in minnen och minnesarkiv, för att slippa alla de repetetiva övningarna i skolan, som att läsa upp multiplikationstabellen, periodiska systemet och världens alla berg och floder. De kunde ”som ett rinnande vatten” och om de blev väckta mitt på natten, en god bit in på talet Pi med dess oändliga decimaler och antalet ljusår till de hundra närmaste stjärnorna, ute i universums kalla mörker.

 

Cyborgerna suddade ut gränserna mellan Människa och Maskin. Med dem uppstod flera nya yrkeskategorier, som cyborgpsykolog, cyborgarbetsterapeut, cyborggymnast och cyborgupptäckare.

Cyborgupptäckarna satsade hela sina liv på att bli delar av Internet, koppla upp sig till företagsdatorer, för att dyka in i maskinerna, utforska deras maskinella vindlingar, som grottforskare eller djuphavsdykare.

Annonser