Harriet Backe hade själv genomgått behandlingar ”mot det naturliga åldrandet”. Det fanns flera teorier om åldrandet och döden. Hur kom det sig att ens egna biologiska hjärta orkade slå och pumpa blod ut i artärerna, under hela ens livstid? Hur kom det sig att kroppens celler åldrades och ersattes av nya, friska?

Under det första kvartalet av 2100-talet var det naturligt och normalt, för de som hade råd med de exklusiva och unika medicinerna och behandlingarna att leva i, minst, tvåhundra år.

Den första generationen av de som överlevt sitt första århundrade, var som mest aktiva i att tillverka egna tidskapslar eller att öppna andras.

Den världsberömde artisten Andy Warhol hade använt sina resurser till att komponera ihop en ny tidskapsel varje dag. Så fort som Harriet införtjänat sin första miljard, började hon att samla på Andy Warhols tidskapslar. Från dem skulle hon lära sig det som hon kallade för ”warholismer”.

Andy Warhol hade beskrivit en del av sin filosofi, i sin bok: ”From A to B and back again. The philosophy of Andy Warhol”.

I gamla spelfilmer från 1930- och 1940-talet var det vanligt förekommande med stora balettscener. Det kunde vara någon enormt populär filmstjärna som framträdde och sjöng och dansade. Bakom Fred Astaire eller Rita Hayworth kunde det stå en hel rad med balettdansöser som alla var likadant klädda och utförde alla exakt samma rörelser, samtidigt.

Andy Warhol förklarade att om det fanns någon balettdansös som mitt bland alla dessa anonyma, utförde en rörelse fel eller i otakt, så var det henne han ville anställa till sitt företag The Factory.

Harriet Backe kallade hans tänkesätt för en ”warholism”.

Annonser