Det hade alltid funnits spekulationer om hur de destruktiva, religiösa eller politiska sekterna kommit till. Att sektledarna blev rika och berömda, sågs av medlemmarna som tecken på framgång för deras prognoser och profetior. Ledare som inte bara kunde hämta föremål ur tomma intet, levitera och tala i tungor. De kunde förutsäga vilka företag vars aktier skulle stiga på börsen och tillochmed vilken häst man skulle satsa på, om man ville vinna pengar. Allt sådant som kunde ses som bevis på deras makt och inflytande, i en högre verklighet.

När inte tillräckligt många av neoidealisterna kom ut i rymden och inte de allra flesta neoluddisterna fly till Oceanien, återstod hoppet om en bättre tillvaro i vr.

Kunniga tekniker från SpåRätt lockades med höga löner, goda anställningsvillkor och fri tillgång till prylar, sex och droger. Det var i stort sett det gamla vanliga materiella som gällde, även i den här högre verkligheten.

Teknikerna följde till punkt och pricka Mataharis och PseudoSpinozas virtuella visioner. I sina drömmaskiner kunde resenärerna besöka Maldivernas vackra stränder, dyka, besöka exklusiva och exotiska restauranger och barer, med utsikt över ett azurblått hav.

PseudoSpinoza ritade upp landet Extravaganzia, som ett Star Vegaslik paradisö, med allt av nöjesliv, spelvärldar, sociala grupper, mingel och blindträffar. I den virtuella verkligheten kunde var och en välja ut sin egen identitet och avatar. En äldre gubbe kunde välja att se ut som en bodybuilder och en panelhöna förvamdlas till dansgolvets okrönta drottning. Utan tvivel längtade så gott som alla tillbaka till Extravaganzia, efter sitt första besök. Det var en beroendeframkallande drog, starkare än både kokain och heroin.

Annonser