När neoidealisterna blev efter, uppstod språnget över till en annan, hittills okänd, abstraktionsnivå. Där låg futurologerna i startgroparna. De som i högsta grad skulle anamma den utveckling som Egon frammanat.

Egon lekte med ord, men var samtidigt medveten om att för flertalet av neoluddister och neorealister, var orden bara bokstäver, sammansatta till ord, med eller utan substans och innehåll.

Därför presenterade han orden så här:

   Först kommer åsikten, därefter insikten, så avsikten, utsikten och sist försiktigheten.

Neoluddisterna hade övergivits av neorealisterna, för att hellre vilja finnas i en värld av bilder, tecken, symboler och signaler. Sådant som syntes, hördes och uppfattades av människornas fem sinnen. Hellre en konkret, synlig, värld, än det ständigt diffusa från det som funnits ”förr”. Neorealisterna accepterade tekniken, men inte det budskap som tekniken förmedlat. Det som den berömde amerikanen Marshall McLuhan förklarat med: ”Mediet är budskapet”, ”The Media is the Message”.

För neoidealisterna var detta en självklarhet. För futurologerna var det en vision av framtiden. Det som neoidealisterna ville tro och hoppas, var för futurologerna att veta om framtiden, eller inte veta.

Annonser