Neoluddisterna var fortfarande kritiska till futurologernas teorier om klimatförändringens konsekvenser. Ute på vattnet var det lättare att upptäcka vad som kunde påverka vilket.

I alla tider hade människorna gjort sig av med sitt avfall bakom stugknuten, i en naturlig grop eller i ett vattenflöde. I vattnet flöt det oönskade iväg och vart det sedan hamnade brydde de sig inte om.

När neoluddisterna flyttade ut på deras konstgjorda öar, upplevde de flera konsekvenser av sina handlingar. Skräp som flöt omkring där de ville bada och sola. Metall som täckte över sjöbottnen, så att solens strålar och värme inte längre nådde ner till levande djur och växter. Därför bytte de ut bottenplattorna av metall till genomskinligt glas och plast. De lade in solceller för att hålla uppe värme och elektricitet under nattens kyligare timmar, eller den kallare årstidens dagar.

Ju fler neoluddister som nådde Oceanien, desto vaksammare blev ledarna på hur det begränsade livsutrymmet skulle organiseras. Till att börja med stängde de av områden för flyktingar och nyanlända. De skulle ha det sämsta först, för att kunna anpassa sig till deras nya, neoluddistiska vardagsliv.

Annonser