Neoluddisternas ledare Kurt Titahn utnämnde Oceanien till ett stjälvständigt land, för att kunna skapa juridiska lagar och medborgerliga rättigheter. Han hade tydligt tagit avstånd från drömmaskinerna och utflyttningen av neoluddister till vr. I sann neoluddistisk anda, skulle allt i verkligheten vara fysiskt, konkret, påtagligt och utan abstraktioner eller andra suddigheter. Det omöjliggjorde virtualisternas demografiska lösningar, med de, som Kurt Titahn kallat dem: ”jättelika massgravarna”.

Virtualisterna försvarade sig genast med att människorna, medborgarna i behållarna, faktiskt var vid liv och varken var hjärt- eller hjärndöda, bara i ett yogaliknande komatillstånd.

Futurologerna förklarade att de var hypnotiserade, drogade och manipulerade. Neoluddisterna tog avstånd från deras artificiella liv. Matahari Babuschka och PseudoSpinoza hävdade att detta mentala tillstånd funnits sedan tidernas begynnelse, med schamanerna, DMT och Ayahuasca, från Sibiriens naturfolk, till de urgamla taoisterna i Kina, indianstammar i Nord- och Sydamerika och den samiska urbefolkningen i Norden och Skandinaviska halvön.

Frågan var inte helt enkel. Av vad bestod medvetandets gränser? Kunde det finnas ett naturligt normaltillstånd, som var och förblev äkta, riktigt, verkligt och med en ständig ström av originalupplevelser? Eller kunde en syntetisk och artificiell sinnesupplevelse vara lika god som eller bättre än den så kallat ursprungliga och verkliga?

Var en vuxen människas förståelse och tolkning av verkligheten mer äkta och verklig än ett nyfött spädbarns?

Annonser