Mikael Mörk sände så snart han kunde informationen vidare om sitt senaste fynd: Angela Angel.

Neoluddisterna i megastäderna var ett problem. Futurologerna kunde anta att de blivit lojala, trogna och insiktsfulla, men i den verkliga vardagen kunde de än gå omkring med drömmar om fornstora dar.

Efter Andra världskriget upprepade kloka, intelligenta, visa och intellektuella orden: ”Aldrig glömma!”. Men vad var det som de var överens om att alla måste komma ihåg? Frågan var till sin enkelhet ett sken som kunde vara bedrägligt. Man tog för givet att alla kloka människor i framtiden skulle vara emot psykiskt och fysiskt våld, misshandel, tortyr, legal vapenhandel och primitiva hämndbegär. Att alla människor på planeten Tellus skulle vara överens om vad som var gott och vilka som var de goda på jorden.

Neoluddisterna, men även delar av neoidealismen, kämpade vilt för att få återgå till forna tiders omedvetenhet, naivitet och oskuldsfullhet. Som om klockan gick att dras tillbaka, solen skulle vandra motsols över himlavalvet och den unga flickan skulle kunna återfå sin oskuld.

De, djupast nere i det neoluddistiska mörkret, menade på fullaste allvar att arten Människa och mänskligheten, var ond. Att endast genom att utrota människorna, skulle planeten Tellus åter vara en god plats att leva på, men för vem och i vilket syfte?

Annonser