De konstnärer som verkat som hantverkare, i att porträttera och avbilda verkligheten som den såg ut, ersattes av fotografer med stillbildskameror och senare filmkameror.

Fotografen fotograferade, framkallade, förstorade och kopierade. Publiken var folket, beställaren och kunden.

Inom bildkonsten skiljde man på hantverkaren och den begåvade artisten. De begåvade konstnärerna ersatte verkligheten med nya, hittills aldrig uppmärksammade vinklingar, förvridningar och annorlunda tolkningar i färger och former. Processer som i sin tur gav nya tankar och idéer åt hantverkare och andra som ville vara moderna och hänga med i städernas sociala uteliv.

Åskådarna, publiken, på biograferna och senare hemma framför teveapparaterna, var upptagna av att se, betrakta, kommentera, reflektera och våga tänka och tycka högt.

Allt sådant som skulle bana väg för virtualisterna och deras världs- och livsåskådning Virtualismen. I den världen var den virtuella verkligheten verkligare, förstärkt av teknologin, digitaliseringen, elektroniken och elektriciteten.

Medborgarlönerna möjliggjorde för medborgarna att leva sina virtuella liv, i drömmaskinernas cybernetiska livsuppehållande processer och funktioner. När maskinerna till och med kunde ge materia smak och lukt, kunde var och en äta exakt vad som helst, eftersom maskinerna blockerade livsmedlens smakämnen, för att ersätta dem med godare och finare konsistenser. I princip, rent teoretiskt och hypotetiskt, kunde sågspån smaka minst lika gott som rysk kaviar, eller gammaldags potatischips.

Pokémon Go var det första spelet på marknaden, med en tillvänjning och ett beroendeframkallande, än både nikotin, kokain och heroin. Människor som hållit sig kvar på den traditionella arbetsmarknaden, förlorade sig i jakten på monster, träning av sina gulliga små djur och uppsökande av skatter. Det var där, tänkte maskingänget, att Rent Spel i dess uppgraderade version skulle kunna tävla med virtualisternas kattguldsförgyllda vardagsverklighet.

Annonser