Pokémon Go var den allra första konkurrenten till konst, teater, balett, opera, fotografering, men också televisionen, underhållningsfilmer och andra passiviserande former av media.

Passager i den massmediala underhållningsbranschen, där de riktiga, levande konstnärerna och artisterna, kunde ersättas av inspelade, regisserade och redigerade kopior. Från att fotokonsten konkurrerade ut porträttkonsten och den föreställande konsten, uppstod biograferna med filmföreställningar och med tiden också multimediashower, som den av Andy Warhol skapade Exploding Plastic Inevitable. Kanske den allra första showen som inspirerade andra till discotek, spännande nattklubbar, scenframträdanden och rykten om vem och vilka som överraskande varit där.

Grammofoninspelningar av världsberömda artister tömde amatörteatrar och amatörtävlingar på medelmåttiga begåvningar som aldrig skulle klara den största framgången.

På teatrarna visades revyfilmer, de senaste nyheterna, lite skvaller och reklam, innan filmföreställningen kunde börja.

När televisionen och teven möblerade om i medborgarnas vardagsrum, kom som varor i varuhusen; tevesoffan, tevefåtöljen, soffbordet, tevekannan och radiokakan. Allt för att hålla kvar tevepubliken framför apparaten i hemmen.

Datorn snarare förstärkte tevemediet, än blev till någon verklig konkurrens. Med hemsidor och sändningar som sändes online, kunde tittarna och publiken själva vara med och välja lite mer än förut, fast det ledde inte till någon större massmedial revolution. Allt var som förut, men lite bättre och lite mer engagerande.

Annonser