När Björn fortfarande levde och verkade, i SpåRätt Kunskaps- och Informationscenter, fungerade samhället, företagen och medborgarna defensivt och passivt, om allt som måste återanvändas och omgestaltas. Eftersom medborgarna hade köpt varorna med förpackningar och restprodukter, var det de som skulle se till att soporna och skräpet forslades bort till soptippar och återvinningscentraler. Då fanns det fortfarande gott om råvaror, naturtillgångar lager av färdiga produkter.

SpåRätt och neoidealisterna ströp åt alla kranar som sände ut onödiga varor och tjänster. Neoluddisterna protesterade som vanligt, men även de insåg att reservlagren sinade.

Låneföretag, pantmottagare och leasingtjänster vidareutvecklade sina affärsidéer och distributionssystem.

I den allra enklaste och äldsta formen gick kunden och konsumenten tillbaka med tomflaskan när innehållet var slut, för att få igen en liten slant för pantglaset. Hyrföretag hyrde ut varor och kunderna kunde beställa och abonnera på nya produkter. Leasingföretag hyrde ut bilar, mot att kunderna betalade hyra för bilen, milavgifter, underhåll, reparationer, garantier och försäkringar, i en enda avgift. Blev det något fel på bilen, kunde kunden lätt och enkelt lämna tillbaka den för att hämta ut en annan hyrbil. Några ville köpa ut sina hyrbilar, men de flesta föredrog att byta ut den mot en senare eller modernare modell.

Annonser