I nutiden kunde människor, medborgare och invånare debattera demokrati och folkvälde, när de utgick från att: ”majoriteten har alltid rätt”.

Det var en urgammal neoluddistisk övertygelse. Men med en verklig eller påhittad domedag framför sig, kunde en majoritet som tänkte kortsiktigt, var desperata eller inte tänkte klart, förblindas i sin iver till att uppnå konsensus och ett gemensamt beslut.

Jacob Dekalogen förklarade:

   Människor har i alla tider fruktat det Onda. De har gått så långt i sin iver att ”anfall är bästa försvar”, ”ont ska med ont fördrivas”, ”öga för öga, tand för tand” och ”ändamålet helgar medlen”. Vi står nu inte för en domedag som hotar livet på jorden, men ett annat slags hot. Det om att glömma vårt förflutna. Med historieskrivningen, vetenskapen, dokumentstudier och arkeologiska utgrävningar har vi utvidgat det kollektiva minnet, det gemensamma undermedvetna och våra strävanden efter ett liv i lycka och hälsa, i all framtid. Men finns det en bortre gräns, också i framtiden? Är glömskan bara något som berör vårt gemensamma förflutna?

Han gjorde en konstpaus, för att sedan fortsätta:

   Demokrati betyder ”folkstyre”. I de forna naturfolkens stammar fanns det varken några härskare eller undersåtar. En hövding som blev till en diktator, ansågs som galen, isolerades, uteslöts eller dödades. Kanske att det var först under Folkvandringstiden som det uppstod en uppdelning, av Herrefolk och Slavar, Tjänare och Undersåtar? Det har idag, när datorer, robotar, automater och andra maskiner har tilldelats den funktionen i vår gemensamma vardag.

Annonser