Brittan och Bill satte genast igång att springa. Det lilla de visste om vansinnesupploppen var att de uppstod spontant och impulsivt, i närheten av varandra, likt plötsligt uppflammande eldhärdar.

De kunde liknas vid forna tiders fotbollshuliganer eller skinheads, som angrep oprovocerat eller vid minsta irritation. Därför antog man i SpåRätt att de antingen var drogrelaterade eller var ett rabiesvirus som muterat, till att ge de drabbade psykoser som ledde till masspsykoser.

De sprang först Östermalmsgatan bort mot Fältöversten och Gärdet, men mötte snart andra våldsamma aggressiva, skrattandes som om det var världens största praktiska skämt.

Bill och Brittan fortsatte ner mot Strandvägen och bort mot Kungliga Gärdet, för att komma så långt bort som möjligt från människor och folkmassor. Det var som den värsta paranoia, men helt och hållet verklig, i den verkliga verkligheten.

Ibland för att stanna upp och gömma sig, i någon port eller bakom någon uppställd container, kunde de se någon stackare bli överfallen och söndersliten. Allt brutalt de kunde tänka sig, fanns rakt framför ögonen. De visste att de inte kunde hjälpa eller skydda offret. Risken var överhängande att en annan grupp skulle dyka upp från ingenstans.

Grupperna var som rovgiriga fiskar. De större åt alltid upp de mindre, färre eller de som inte kunde försvara sig. Den starkare gick på den svagare, de flera massakrerade de färre och grupperna kunde lika väl gå in i hårda och hänsynslösa strider, som att bilda en större grupp, för att attackera andra.

Till skillnad från tidigare gäng och grupper, av hobos eller homies, fanns det inga utvalda eller spontana ledare. En inre okänd ordning, kanske styrt av ett virus, gav deltagarna en närmast telepatisk kontakt om vart de skulle och vem de skulle förpassa till sitt öde. Var det någon i gruppen som började stanna av, tappa sitt maniska, galna och glädjestrålande humör, så var de andra genast på den stackaren för att förgöra den till kött och blod, på gatans våtvarma asfalt.

Meteorologer och antropologer inom SpåRätt hade en teori om att vansinnesupploppen berodde på klimatförändringen. Den ökande värmen och outhärdliga hettan, i solskenet och den varma vinden, kunde påverka bakterier, virus, giftalger och luftburna svampsporer, till att människorna blev okontrollerat paniska. Man kunde ana skräcken i deras egna ögon, när de i vansinnigt glädjerus sparkade, slog och hoppade, på för dem helt okända och oskyldiga medmänniskor.

En annan teori var att de otäcka händelserna var ett resultat av missriktade forskningsresultat från svartråttornas och neoluddisternas biokemiska laboratorier. Att det var tänkt att drogerna eller viruset skulle drabba neoidealister och futurologer, på jorden och ute i rymden. Så kunde det ha uppstått en läcka, så att de egna, neoluddisterna, drabbades först.

Annonser