Naturfenomen hade förr i tiden sagts föra med sig galenskap till människor i närheten. Ett sådant var fönvinden, över Alperna. Det fanns liknande rykten om andra vindar som skulle kunna göra människor vansinniga och psykotiska. Vad det var i vinden som framkallat sådana känslor och stämningar, var man inte säker på. En del trodde att det var blandningen av iskall och het luft, andra att vinden förde med sig ljud, ett slags höga toner som påverkade människornas psyken.

I naturkatastrofer kunde det också uppstå och spridas gasmoln och luftföroreningar som gjorde människor sanslösa och desperata. Blandningar av syre, kväve, hög luftfuktighet, låg luftfuktighet, plötsliga lufttrycksfall, sumpgas, lustgas, giftiga mineraler, höga doser av selén, magnesium och kvicksilver. En sådan gas som man trott påverkat Oraklet i Delfi, Pythian, eller rökelse och andra brända örter som drev människor till vansinneshandlingar.

Bill och Brittan hade, för att klara sig undan den vansinniga mobben, två alternativ. Det ena var att ta sig upp till SpåRätt Star City of Stockholms entré, vid den höga muren. Den andra var att försöka finna smala gränder och passager, från Karlavägen ner till Strandvägens kaj och vatten.

De galna människorna saknade helt inre spärrar och begränsningar. De kunde, i jakten på sitt offer, döda vem som helst, eller själva omkomma då de varken brydde sig om risker eller faror.

De var noga i att inte släppa varandra ur sikte ens en sekund. De sprang, stannade, lyssnade, såg sig vaksamt omkring, för att fortsätta framåt, en gata till.

När de passerat Karlavägen, fortsatte de Jungfrugatan ner till Storgatan. När de passerade en gatukorsning, kunde de se ensamma eller grupper av, framför allt, unga män, på jakt efter ett nytt offer. De allra mest uppvarvade, skrattade och skrek. De farligaste rörde sig som jaktjaguarer och pantrar, för att överraska ett offer i ett ögonblick av avslappning.

Annonser