Skillnaden mellan neoidealisterna och futurologerna bestod till stor del av det maskinella, automatiska och digitala.

Neoidealisterna låg på många sätt närmare sina gamla konkurrenter neoluddisterna, än sina yngre bröder och systrar, i futurologerna. De föredrog det mänskliga, organiska och biologiska, framför futurologernas syntetiska, artificiella och kemiska. De bejakade än mer försöken och experimenten till att skapa en levande art, andhryberna, bortom och utöver arten människorna.

Neoluddister och neoidealister kämpade fortfarande för sin egen art, egocentriskt och antropocentriskt. Futurologerna hade övergett den, för dem, sentimentala hyllningen av sin egen art, för att koncentrera sig på framtidens automater, datorer, robotar och andhryber. De valde en ekocentrisk linje, istället för den antropocentriska. De förklarade sig ofta med en retorisk fråga:

” – Vad är det egentligen som är så speciellt med människorna, annat än att de vet att de är dödliga och kan förgöra sig själva och varandra?”

De hade, enkelt uttryckt, redan gett upp människorna och deras självcentrerade livsföring.

För alla neoluddister och de flesta neoidealister var deras egen art; Människan, fortfarande Guds avbild och kronan på verket i skapelseberättelsen och evolutionen.

För futurologerna var det mer helheten som räknades, än en sådan petitess som mänsklighetens egna fortlevnad.

Det blev tydligast när futurologerna ersatte människor som arbetade för att kunna överleva och försörja sig och de sina, med automater, robotar, datorer och andra maskiner. En faktor som neoidealisterna och neoluddisterna in i det sista förträngt och förnekat.

Annonser