Det blev tydligast när futurologerna ersatte människor som arbetade för att kunna överleva och försörja sig och de sina, med automater, robotar, datorer och andra maskiner. En faktor som neoidealisterna och neoluddisterna in i det sista förträngt och förnekat.

Futurologerna tog initiativet inom SpåRätt, till att sätta in robotstyrkor mot de glada mobbarna.

Först utlyste de undantagstillstånd, för att därpå låta robotarna rensa gatorna från allt och alla som råkade befinna sig utomhus. Robotmaskinerna fungerade som snöslungor. Deras projektiler av koncentrerade strömstötar träffade likt en chock som varat i en nanosekund, tills att offret kunde skyfflas upp och förpassas till någon drömmaskincentral.

De gamla traditionerna av att ha minnesgudstjänst, bränna eller begrava den avlidnes kropp som den varit i livet, var numera borta. Det gick inte längre att tränga ihop alla döda på kyrkogårdarna, inte ens om man bara tillät begravning i urnor. Därför lät SpåRätt tillverka minneshus med små plaketter för varje kropp och människa som gick att identifiera.

Människorna var alltför upptagna av sina egna liv, i tillfredsställelse och lycka, för att hinna med att ägna tid åt de döda, försvunna och saknade.

Också det var en skillnad mellan neoidealister och futurologer, när futurologerna, helt i motsats till neoluddisterna, föraktade och reducerade det förflutnas, ”förrs”, betydelse för människornas välbefinnande, psykiska och fysiska hälsa.

Maskingänget blev alltmer kritiska och bekymrade med den inställning som futurologerna visade, men gav dem i tysthet fria händer och handlingsfrihet.

Annonser