Antibiotikaresistenta bakterier.

Industrialismen och medborgarnas inflyttning till städerna, gjorde människorna såbara på mer än ett sätt. Till att börja med tillhörde trångboddheten vardagslivet. Hygien och renlighet var inget man prioriterade, bland vägglöss, kackelackor och annan ohyra. Luskammar och sabadillättika var enkla metoder för att hålla civilisationens vilddjur på behörigt avstånd.

De historiker som beskrivit livet i det förindustriella samhället brukade med en viss skadeglädje tala om hur illa det måste ha luktat på den tiden. Människorna tvättade sig inte, utan hällde på rikligt med parfymer för att dölja de vämjeliga kroppsodörerna, för sig själva och varandra. Annars flödade ju de alkoholhaltiga dryckerna, som gjorde människorna avtrubbade och mindre nogräknade. Hög som låg, var renligheten på samma primitiva nivå.

Med inbyggda vatten- och avloppssystem, med uppvärmning av vatten i cisterner i husen, badkar och handfat i anslutning till toaletterna, ökade renligheten. Det var dyrbart, men också skönt att ta sig ett bad efter en slitsam arbetsdag.

I stadslivet med människorna nära inpå varandra, på arbetsplatserna, i bostäderna, på hotellen, i tågen och bilarna, blev smuts och illaluktande kläder påtagliga. Att vara renlig och snyggt och dyrt klädd, visade på värdighet, betydelse och status, som ingav respekt och distans.

Annonser