Så här kan jag väl fråga, sa Gustaf; blir ingenting alltid till någonting?

   Nej, det blir det ju inte, sa Björn, tror jag. Målar man med färgen svart, på något som redan är svart, så blir det ju inte vitt. Det blir bara svart, eller ännu svartare.

   Men om man säger att: ”Ser du någon komma där borta?”, så kan svaret bli: ”Nej, där finns ingenting”. Så klart det finns någonting, men inte det eller den man förväntar sig ska finnas där?!

   Vi här i västerlandet har ofta andra svar och lösningar, än dem som man tror på i österlandet och i Asien. Det sägs ju att det var indierna som uppfann siffran noll. Också i Mesopotamien lämnade man ett tomrum i kilskriften, för att markera något motsvarande noll.

   Så har vi, fyllde Gustaf i, de negativa talen i matematiken. De som ligger bortom nollan, till vänster på tallinjen. Där minus tre plus minus sex, blir minus nio. Det är ju konstigt!

   Ja, men på vintern kan ju temperaturen ute växla från minus tre grader till minus nio grader.

   Det har du rätt i. Jag tänker nog på nåt annat, men vet inte riktigt hur jag ska förklara det…

   Mellanrummen är ju, sa Björn, något som den svenske konstnären Carl Fredrik Reuterswärd använde sig av. Han skapade skulpturer och teckningar som föreställde, positivt, utrymmena mellan bokstäverna. Då kunde man tolka dem som det som fanns skrivet ”under orden” eller bakom ”det bokstavliga”. Det man brukar kalla för ”andemeningen”.

   Det är bra, sa Gustaf. Det är nog lite ditåt jag menar.

   Här på fatet kan vi ju se tre wienerbröd och tre kanelbullar. Sophie har serverat oss det och vi tolkar det till att bli ett wienerbröd och en kanelbulle, åt oss var. Gömmer jag undan två wienerbröd och en kanelbulle, så skulle vi ju säkert tycka att det saknades något på fatet, eftersom vi är tre stycken och vi tänker att alla ska ha lika mycket, av allting, för att det ska bli rättvist.

   Det håller jag med om, sa Gustaf. Rättvisa är bra!

Annonser