Bonden Gustaf Bloms tro.

Bonden Gustaf Blom, han som stått för förståelsen av neoluddismen i stjärngänget och SpåRätt, var en traditionell kristen, utan att för den skull varje söndag besöka kyrkan och lyssna på prästens predikan. Gustaf gick till kyrkan, finklädd i sin svarta yllekostym, när det var någon högtid, eller vid dop, konfirmation, bröllop och begravningar. När han, som dem han känt under sin livstid utanför Enköping och som granne till Dreva Bruk, blev allt äldre, hände det allt oftare att någon av grannarna gått bort. Då var det dags att sätta på sig kostymen igen, putsa de gamla veckade lackskorna och knyta slipsen rätt.

Gustaf tillhörde dem bland Sveriges gamla befolkning som vuxit upp med kristendomen, i hemmet och i skolan. Det fanns inget uttalat tvång, men de gjorde som alla andra, utan att fundera.

Kyrkan hade två visioner av döden, samtidigt. Den ena handlade om själens eviga liv; hur kampen mellan Ont och Gott ledde till Människans fria val, till att välja mellan Himmelriket och Helvetet. Den andra förklarade enkelt och entydigt vid begravningen: ”Av jord är du kommen. Till jord skall du åter varda”.

Egentligen, eller hur det nu var med det, var Gustaf kanske mer praktisk, pragmatisk ateist, eller agnostiker? Men han var ingen gudsförnekare, eller hädare. I vardagens slit verkade det inte spela någon roll vad han trodde på. Det var som det var, i alla fall.

På äldre dar hade han ändå någonstans inom sig kommit fram till slutsatsen att han inte trodde på någonting alls. Han var inte ateist eller agnostiker, som inte trodde eller visste om någon gud, utan bara den föreställningen om att det inte fanns någonting att tro på; ingenting alls.

När han tänkte så kände han sig inte uppgiven eller tom, tvärtom. Han kände sig lättat och lite glad. Som om detta ingenting, var ingenting, men ändå någonting. För var gång som han tänkte att ingenting var någonting, ville han igen och igen uppmärksamma att någonting inte var någonting, ändå. För var gång han kom fram till att någonting var ingenting, blev han åter lite nöjdare och gladare; befriad!

Annonser