En gång, en vacker dag då han tidigt blivit färdig med plikterna och sysslorna, gick han bort till Kunskaps- och Informationscentret SpåRätt, där islänningen Björn Ìsbjörnsson var bibliotekarie och som hjälpte människor till rätta, inne i centret. Den byggnaden som ännu så länge låg i sin linda, till att i framtiden bli till förlagan till rymdstationen SpåRätt.

Björn var en typisk upplysningsman, med båda fötterna på jorden. Därför tyckte Gustaf Blom att det var roligt att byta några ord med honom, då och då. Björn trodde på vetenskap, rationalism, logik, matematik, forskning och beprövad erfarenhet. Gustaf hade inte alla de där förutsättningarna i sin enkla själ, men kunde ändå tycka att det var roligt att fundera och spekulera:

   Jaså, kommer du Gustaf. Det var ju trevligt! Ska vi ta en eftermiddagsfika?

   Absolut, sa Gustaf. Kom så går vi!

De gick in till kafeterian, där Sophie Frånlandsvind brukade arbeta, med att stå i kassan och servera. Så här på sommaren var det gott om turister och besökare, som ville titta på det gamla järnbruket Dreva Bruk, men också på verkstäderna som var anknutna till Breda Hjärnbruk och SpåRätt.

När Sophie serverat Gustaf, Björn och sig själv kaffe, wienerbröd och kanelbullar, satte hon sig ner vid deras bord, beredd att springa om det kom någon som ville köpa eller beställa något.

   Jaha, Gustaf, sa Björn, vad har du för funderingar idag då?

   Jo, du Björn som är vis och lärd, sa Gustaf med lite lagom ironi i tonfallet, kan vi människor tro på ingenting, eller blir ingenting då också någonting?

   Det är en rolig fråga, att fundera över. Vet inte om jag har något svar som kan tillfredsställa ditt vetande, när det handlar om så mycket som ingenting?

Annonser