Det svåra, sa Björn, är att avgöra vad som är ett tillräckligt bevis, eller vad som är ett otillräckligt. Anta att Gud Fader har ett vitt skägg. Anta att du kan rycka ett skäggstrå ur Guds vita skägg. Skulle ateisten eller agnostikern ta detta vita skäggstrå som ett tillräckligt bevis på Guds existens?

   Nehe, det tror jag inte. De skulle väl säga att skäggstrået kunde komma från vilken gammal gubbe som helst!

   Det tror jag med.

   Men för den troende skulle väl skäggstrået vara tillräckligt?

   Ja, det tror jag. Sen beror det förstås på vem som har hämtat skäggstrået från Gud. Är det en pålitlig person, eller någon som kan fara med osanning?

   Jag tycker att det är lite kul att det finns människor som tror på änglar, men inte på nån gud. Änglar, vackra unga flickor med gyllene hår, en lång vit nattsärk och så stora vingar på ryggen. Varför behöver de vingar, om de är bara visioner? Vingar behövs ju på flygplan, för att få dem att lyfta när motorerna går varma…

   Ja, det är nog en symbolisk sinnebild, för att konstnärer och illustratörer ska kunna avbilda nåt som vanligt folk känner igen.

   Jag tror nog på änglar, sa Gustaf bestämt, men på ett annat sätt.

   Jaså, hur då?

   Ordet ”ängel”, har jag läst i Norstedts Lilla Uppslagsboken från år 1957, betyder på grekiska: ”budbärare”. I stort sett vilken brevbärare eller budfirma som helst. Men så kan det ju vara nån helt annan, främmande person, som kommer med ett bud. Någon främmande människa, kanske till och med ett barn eller ett djur, som gör dig uppmärksam på nåt som du annars inte skulle ha funderat över.

   Det är en bra tanke, sa Björn. Alla kan vara varandras änglar, utan att ens vara medvetna om det.

Annonser