Bill var homosexuell, eller kanske rättare sagt; bisexuell. Han var ju tillsammans med Joan och kunde tillfredsställa henne och sig själv tillsammans med henne. I människornas sociala gemenskaper var sexualiteten alltid ett område som väckte nyfikenhet, intresse och engagemang. En av de första frågorna som människorna ställde inför varandra, handlade på något vis om deras sexualitet, attraktionsförmåga och starka eller svaga sexualdrift.

Bill förklarade helt öppenhjärtigt att en kvinna för honom var som en ”tortilla”, medan en pojke eller man var som en ”stek”.

Adam hade inte orken att ta sig igenom de sexuella utlevelserna i Bills mest berömda bok ”Den nakna lunchen”, men att homosexualiteten haft en enorm betydelse för Bills författarskap var ingenting att hyckla med. Det vore som att studera Mozart, Don Juan eller Casanova, utan att samtidigt berätta om deras kvinnohistorier, eller operan av Mozart, Don Giovannis, ”katalogarian”.

Det var här någonstans, i denna ohämmade, självrannsakande och ibland även självutlämnande ärlighet som Adam fann Bills största bedrifter och personliga och moraliska mod. Det i Bills person som på ett avgörande sätt skiljde honom från självupptagna, patologiska narcissister, psykopater eller sociopater. Han varken reducerade eller föraktade sig själv, eller upphöjde sig till någon hjälte eller gudom, för att beundras eller idealiseras. Till och med det avsiktliga eller oavsiktliga mordet eller dråpet av hustrun Joan, försökte han komma undan. Han var genom sina handlingar dömd till att förklara sig själv oskyldig, men med den skuld som han ändå haft i ett ögonblick av självöverskattande dåraktighet. Den fråga som han efter dråpet måste leva med:

”Kunde inte skottet mot hustrun Joan vara ett medvetet eller omedvetet försök till att bli av med den kvinna som utgjorde ett hinder för honom, Bill,; att leva i ett långvarigt kärleksförhållande med en annan man?”

Annonser