Under senare delen av 1900-talet blev teveapparaterna till ”stjärnmaskiner”, när programmakarna, producenterna och teknikerna iscensatte och gestaltade från världsberömda artister till vanliga vardagsmänniskor, till ”stjärnor”. Det fanns ingen bortre gräns eller nödvändiga villkor för vem som kunde bli stjärna och kändis, bara tillräckligt många av tevepubliken var tillräckligt intresserade och engagerade.

”Syns du, så finns du”, förklarade de massmediala ledargestalterna. Egon syntes inte, så enligt denna definition, fanns han inte heller. Han varken gillade eller ogillade situationen. Han brydde sig inte.

Eftersom inte heller ellekarna, neoidealisterna, stjärngänget eller maskingänget kunde se något bevänt med honom, var han fri att gå och röra sig som han behagade.

Egon blev duktig i att passera gränskontroller, vaktposteringar, tullar, grindar och fjärrstyrda bevakningskameror. Det var som om hela det automatiserade konstrollsystemet var allergiskt och överkänsligt mot en perosn som honom.

Annonser