Man over matter.

Ellekarna betraktade neoluddister och virtualister mer som djur, än människor. Att uppnå högsta lyckan för dem, bestod av att få alla önskningar i livet, verkligheten och världen, uppfyllda. Olycka var detsamma som att bli begränsad, besviken och berövad alla drömmar.

När Egon en gång sett Auguste Rodins skulptur från Dante Alighieris mästerverk Divina Commedia, den som brukade kallas för ”Tänkaren”, skrattade han för sig själv och tänkte; jag vet vad han tänker på. Han tänker: ”Om jag nu är så smart, varför sitter jag här?”

Det ellekarna menat med att människorna var som djur, var att människor omedvetet lät sig styras av sina stämningar, upplevelser, känslor och minnen, istället för av sitt förnuft. Människorna själva kallade sig för ”Homo sapiens sapiens”; ”Människan som vet att hon vet”, eller: ”är medveten om att hon vet”.

När människorna, enligt ellekarna, i deras förklaringar för hjärngänget, stjärngänget och maskingänget, förklarat att; ”de vet att de vet, men föredrar att inte veta, eller låtsas om som om de inte vet”. Enligt ellekarna så föredrog neoluddisterna och virtualisterna att förbli djur, fastän de gärna ville se sig som det högsta väsendet på jorden, ”Skapelsens krona” och ”Guds utvalda representant”.

Annonser