Transhumanister hade, under det tidiga 2000-talet, beskrivit Singularitetens problematik för människorna. Det svåraste och mest motbjudande för antropocentristerna i alla dess versioner och avarter, var att acceptera en högre stående art som för all framtid hade passerat människornas alla utvecklingsstadier på jorden. De var, kort sagt: ”dåliga förlorare” i det evolutionistiska olympiska spelen. Det var som när kvinnorna kom hem med fler medaljer, än männen, till deras gemensamma hemland. Trots att männen länge fått fler fördelar till träningstider, redskap och andra psykologiska och materiella resurser. Kvinnor som ägnade sig åt idrott och sport hade redan från deras inträde på fotbollsplaner och idrottsanläggningar fått finna sig i att de ekonomiska resurserna i första hand skulle gå till de manliga idrottsmännen och spelarna. En motsvarande snedfördelning försökte nu neoluddisterna upprätta för andranter och de kommande andhryberna.

Annonser