Det största hindret fanns inom dem själva, när de satt passiva och väntade på intressen, engagemang och hjälp, utifrån. De hade allt som de behövde för att försöka komma igång på egen hand, men de fastnade i misströstan, uppgivenhet och apati.

Med sina medborgarlöner kunde de träffas på puben eller baren, för att dricka ”ett glas” tillsammans, en eller några ”stor stark” och fördjupa sig i minnen från hur det var förr. Det var ingen större variation i samtalsämnena. De visste vad de tyckte och repeterade samma åsikter, meningar och förargelser, kväll efter kväll. Den enda som blev rikare och mer oberoende än förut, var pub- eller barägaren. Han, för det var så gott som alltid en ”han”, delade deras åsikter, värderingar och synsätt. Varför skulle han inte göra det? Kom han med andra idéer och uppfattningar, fanns risken att hans ”stammisar” skulle välja någon annan vattenhåla att dricka ur.

Deras barn hade att välja mellan att bo kvar hos sina föräldrar, eller flytta in till någon av megastäderna. Döttrarna skulle, om de stannade, giftas bort med någon av grannpojkarna, föda barn och bli kvar i obygden, tills att något främmande och okänt hotade deras vardag och begränsade samvaro. Sönerna blev tidigt i livet lovade av sina fäder att de en dag skulle ta över gården. Fanns det flera söner i gården, kunde de tjäna dräng hos någon annan bonde, eller bli hantverkare, reparatör eller industriarbetare.

Döttrarna hade förstått tillvarons snäva begränsningar, in i den helt och hållet förutsägbara framtiden. Därför, så snart de fick tillfälle, tog de sina väskor och försvann till Stockholm, Malmö eller Göteborg, eller ännu längre: till London, Paris, Peking, Mexico City eller till någon av SpåRätt Star City’s rymdstationer, rymdhotell, rymdstäder eller kolonier.

Det var en gammal tradition ute på landsbygden, att de unga männen bevakade de flickor och jäntor som fanns runt omkring dem. De som var tänkta att en dag bli deras fästmör, hustrur och mödrar till deras barn. De som skulle ta över gården någon gång i framtiden och försörja sina föräldrar, när de blivit gamla och orkeslösa.

Annonser