Neoluddisternas tillkortakommanden.

Efter den svenska stormaktstiden hade landet Sverige fortsatt att krympa. Det påverkade i sig inte befolkningsmängden, som bara på några århundraden ökade från femhundratusen invånare, till tio miljoner. Jämfört med andra länder i Europa med mindre jordyta, var det ändå en liten befolkning.

Det typiska för Sverige och andra länder på den breddgraden, var att klimatet var hårt, ibland ogästvänligt och i värsta fall tillochmed dödsfarligt. Vem som helst som var undernärd, dåligt klädd och utan skydd eller värme kunde förfrysas till döds, under det bistra klimatet, vintertid.

Inte nog med att vintertiden börjat vid mitten av hösten, för att så dra bort under den senare delen av våren. Med klimatförändringens konsekvenser blev vädret, grundvattenbeståndet och medeltemperaturen allt svårare att förutsäga.

Neoluddisterna hade sina starkaste rötter och sitt största stöd ute på landsbygden och bland de svenskar som levt nära naturen, i århundraden och kanske årtusenden. Vad hade det för mening, betydelse och värde, när allt färre av neoidealister frågat efter varifrån du kom, din familj, din släkt och din tillhörighet? Alla tävlade på samma bana och den fanns i städerna och i de digitala media. Varifrån du kom eller härstammade hade ingen betydelse när konkurrensen handlade om vem som var bäst på att skriva programvaror, starta ett nytt företag och tränga in på den internationella marknaden, ute i världen. De neoluddister som envist hävdat att de minsann ville fortsätta att hålla det svenska språket vid liv, hålla fast vid svenska traditioner och tänkesätt och hålla fast vid svenska värderingar, sågs i bästa fall som kuriosa och den svenska motsvarigheten till de amerikanska hillbillies. De som roade sig själva och varandra med att spela fiol, dragspel och gitarr, för att sjunga om att dansa tango med Carmencita eller Vem kan ro utan åror.

Annonser