Åsikterna om skrivandets villkor idag, år 2016, kan både stötas och blötas länge. En sak är säker: det är inte bristen på författarnas in spe intresse och engagemang. Snarare bokförlagen ointresse och likgiltighet, inför de tusentals manus som sänds in från människor i alla åldrar, året runt.
Skrivande är nyttigt, det är inget tvivel om det, både för ens hälsa, välbefinnande och intresse för omvärlden.
Samtidigt sjunker intresset för det skrivna ordet. Det är inte bara politik och ekonomi som styr, utan också människors val inför frågan om vad de ska använda sin mycket begränsade fritid, till: träffa familjen, släkten och vännerna? Gå ut på krogen, äta gott och dansa? Leka med barnen, spela Pokémon Go, eller fotboll eller gammaldags lekar som Burken och Tjuv och Polis?
Utbudet idag är alldeles för stort. Människor hinner knappt välja, utan tar och gör av det som finns serverat framför dem.
En annan sak är att utbudet, till skillnad från förr, består av det bästa på Marknaden. Det innebär att människor kan välja mellan att läsa Dante Alighieri, William Shakespeare, Ferdinand Cèline, Samuel Beckett, Jane Austin, Patti Smith, David Lagercrantz, Frederic Forsyte, William S. Burroughs, Victor Bockris, eller en av alla dessa självhjälpsböcker, hälsoböcker, kokböcker, hemmafixarböcker, populärvetenskapliga förklaringar av märkliga fenomen eller biografier och självbiografier, bara genom att gå ut på nätet eller in i närmsta livsmedelsbutik eller supermarket, för att där leta några sekunder på pockethyllan.
Antalet läsare och recensioner av mer svårlästa böcker, är idag ytterst begränsat. De är förlagen inte intresserade av, då de vet att läsekretsen och ännu mer konsumentbehovet, inte ger några större klirr i kassan.
Mer och mer av populär- och underhållningslitteratur, övergår i digital form. Om e-boken är en förlustaffär, så ökar intresset istället för inläst litteratur, som kan avlyssnas i smartphonen, datorn, MP3-spelaren eller under bilfärden, tågresan eller flygresan.
Boken, till skillnad från många andra snabbare media idag, är att läsaren kan läsa om och läsa om samma rader och samma sidor, för att bättre förstå och bilda sig ett sammanhang om innehållet. Dessutom är boken lätt att ta med, ta fram och lägga ifrån sig. Den kräver varken arbetsminne eller batteriladdningar. Den kan man läsa på en öde ö, eller ute på ett kafé, under skuggan av en lind.
 
Frågan är alltså om läsandet är ett ansvar för endast läsaren och författaren, eller också ett ansvar för samhället, bokförlagen, distributionsnäten, fysiska butiker och nätbutiker, det så kallade ”Kultursverige”, UNESCO, skolan och utbildningsväsendet?
Är läsandet bara en syssla bland andra, eller är det något som fördjupar människors förmåga till att tänka självständigt, reflektera och agera oberoende av trender, konventioner, traditioner och grupptryck i dess olika former?
Annonser