Neoluddisternas dubbla magnetism.

Fabian hade flera gånger ställt sig själv och frågat andra om varför neoluddisterna inte anknöt och fortsatte i samma spår som neoidealisterna?

Frågan var inte alls ny och alla svar var ännu inte påtänkta eller funna. Borrandet efter borrprover ner i mänsklighetens omedvetna och dolda avgrundsdjup, fortsatte. Nu med Fabian vid maskinen.

Det var självklart att neoluddisterna saknade så mycket av intresse, gemenskap, glädjeämnen och engagemang i nutiden och framtiden, att de hellre vände ryggen åt allt nytt, främmande och okänt.

   Varför, förklarade de, inte nöja sig med det vi redan har, vet och kan?

Neoidealister som fann en föregångare och en ideolog och filosof i författaren William S. Burroughs, försökte förklara att människornas framtid fanns ute i rymden. Jorden och planeten Tellus var kanske inte förbrukad som ursprung, källa, gruvor och grottor med okänt materia och dolda tillgångar av råvaror, men det som neoidealisterna kallat för ”anden”, krävde mer för att komma vidare, som en primitiv drift, ett omedvetet behov, en instinkt och intuition, lika stark och påtaglig som för flyttfåglarna att flyga söderut, när vintern och kylan nalkades.

Annonser