Där fann han Kristins ord:

”För att kunna se framtiden, måste man bli medveten om historien”.

Några rader längre ner:

”För att förstå Neoidealismen, måste man begripa Neoluddismen”.

Vad fanns det att begripa hos neoluddisterna? De var inte varken komplicerade eller avancerade, tänkte han.

Han kom på Jim Leggs idé om ”Ådran”. Varför hade den haft en sådan stor och avgörande betydelse för familjen Frånlandsvind, stjärngänget och SpåRätt?

Fabian förstod att neoluddisterna levt kvar i den cirkulära tiden; när tiden fortfarande, likt ett gammalt analogt ur, med rund urtavla och visare som gick runt. I den världsbilden och livssynen fanns det en mitt och ett centrum, som allt rörde sig omkring, i eviga cirklar.

Han trodde att den linjära tiden uppstått i och med Bibeln och beskrivningen av Tiden som något abstrakt som började i och med att Gud skapat ett fäste, för att sedan, de sju kommande dagarna, skapa verkligheten, världen, djuren och människorna.

Men Adam blev inte dataprogrammerare och Eva blev inte elingenjör. Kain reste inte iväg till landet Nod, öster om Eden, för att starta ett företag med maskiner och robotar. Set utbildade sig inte till naturvetenskapare, för att bli astronaut.

Edens lustgård kunde ses som människornas omedvetna, djuriska, liv, som jägare och samlare. När de genomgick Syndafallet, blev de till odlare, jordbrukare och djurägare. De blev bofasta och arbetade hårt och strävsamt, för att få vila på den sjunde dagen. När arbetet var utfört, blev vilan och fritiden till belöningen. Då kunde de leva gott av det som de sått och skördat, tills att allt började om igen, efter vintern och när tjälen gått ur jorden. Då var det dags för årets sådd.

Neoluddisterna fruktade inte arbetet. Det gav dem allt av mening och betydelse, i en annars så hård och krass tillvaro, mellan födelse och död. Det var den ena magnetismen.

Den andra bestod av en utveckling som de inte längre kunde ta del av. Som att lära sig att simma, eller att för första gången stiga in i ett flygplan. Var och en var utelämnad åt sig själv, utan kontroll eller annan säkerhet än att förlita sig på Guds goda vilja och nåd.

Annonser