Fabian insåg hur kort ett människoliv är, i förhållande till allt som finns att uppleva, erfara, upptäcka och skapa.

Det alltid så fungerande exemplet med ”skomakaren som blev vid sin läst” hade från sitt hantverks begynnelse en enkel uppgift; den att skapa fungerande, hållbara, sköna och inte alltför tunga skor, kängor och stövlar, till de som hade råd att betala.

I lager på lager av kulturer, traditioner och civilisationer, spreds kunskap, erfarenheter, metoder, material, redskap och verktyg. När den lille skomakaren i den gamla folksagan fick hjälp av två hemliga medhjälpare som kom varje natt för att tillverka skor åt honom, då de antog att skomakaren och hans hustru låg och sov, ökade de produktionen och skomakarens verkstad blev till förstadiet till en skofabrik. Det var så som hantverket övertogs av maskinerna.

De, dåtidens motsvarighet till neoluddisterna, som höll kvar vid gamla tillverkningssätt, material och kvalitetsarbeten, utförde tidskrävande prestationer till förhållandevis alldeles för lågt pris. Kunderna följde modet och med det behövde inte längre skorna hålla i en halv livstid. Modeller kom och gick. De som tjänade mest pengar var de som följde trender och impulser som låg i tiden.

Det fanns en medveten förförelse i förhärligandet av varan som tillfällig och flyktig. Förförelsen skulle leda bort de allra mest maskinfrälsta, futurologerna, från neoidealisternas mer långsiktiga visioner.

Annonser