Fabians hjärna inte bara växte ut med sina dendriter och tentakler, likt en fingersvamp eller blomkålssvamp. Den drog åt sig informationen likt en helt uttorkad tvättsvamp.

När han vaknade var han, efter den korta men djupa sömnen, en helt annan levande varelse. Som om hans kropp själv bearbetat informationen och medverkat till hans nyskapade drömbubbla. En sådan som inte ens ellekarna lyckats med att tillverka i sina drömlaboratorier.

Fabian väntade på att Zanna skulle dyka upp. Med nya krafter, en ny kämpaglöd och livsglädje, återvände han till Frånlandsvinds och SpåRätts arkiv.

Fabian liknade till utseendet mer en kort, satt fransman, kelt, galler eller bretagnare, med kortklippt svart hår, rakt med mittbena. Han, under hans korta livstid, hade inte visat något intresse för sport, idrott eller gymnastik, men det var som om hans fysik byggt upp en muskulatur värdig namnet, utan hans aktiva medverkan. Han var definitivt kortare till växten än de flesta unga svenska män, men gav ändå ett intryck av värdighet och respekt.

När han åter satt framför datorn med all information tillgänglig, funderade han över en gammal minnesmetod som adelsmännen och andra begåvade, använt sedan renässansen, barocken och upplysningstiden. För att kunna katalogisera och lätt minnas fakta om allt mellan himmel och jord, hade de använt sig av flera olika metoder och knep. Ett var att använda deras hus och hem, borgar och slott, till minnesbilder av var arkiven fanns samlade i deras hjärnors strukturer. Ett annat var att föreställa sig en teater, med en scen, där gestalter tog form och använde sig av information och fakta, likt skådespelare, aktörer och cirkusartister. I sina scenframträdanden bildade de minnesbilder som visuellt visade för minneskonstnären vad som hängde samman och hörde ihop med vad.

Lite nöjdare med att använda sådana metoder, återgick Fabian till labyrinten och pusselspelet.

Annonser