Under alla de år som människorna från Tellus färdats i sina stjärnskepp, var de få som överlevt så länge att de varit med vid starten. De allra flesta var framställda av de första resenärerna, inuti stjärnskeppens multi3D-skrivare, ”äggkläckningsmaskiner” och kuvöser. Det som de visste om Tellus, var sådan information som SpåRätt samlat ihop, i datorernas minnesbanker.

Människorna och andrarterna från Tellus var välkomna och blev väl mottagna av ellekarna. Med denna fysiska, genetiska och kroppsliga påfyllning, kunde ellekarna återta sina gamla gestalter och hantera deras verklighet mer konkret och påtagligt.

Människorna på jorden hade länge haft tankar och spekulationer om hur levande organismer kunde kommunicera med varandra och inbördes, utan ljud, ord, bilder eller fysiska gestaltningar.

Psykoanalytikern Carl Gustaf Jung hade haft teorier om något som han kallat för ”Synkronicitet”. Andra hade sammanfattat tankar om ”Serendipitet”. Konstnärer och andra kreativa människor hade ofta återkommit till ”Slumpen”. Frågan som alltid återkommit var om det i naturen fanns en slags avsiktlighet. Eller om allt ingick i ”Guds Plan”.

I sentida versioner av den neoidealistiska Vetenskapen fanns förhoppningar om att kunna avslöja och förutsäga denna ”Guds Plan”. I de tidigaste förstadierna till allt slags vetenskaplig forskning, försökte människor använda sig av spådomskonst, för att senare utveckla metoder inom Astrologin, Alkemin och ”Den Hemliga Vetenskapen”; de hermetiska konsterna.

Annonser