I den värld och verklighet som de blivande neoluddisterna föddes i och utvecklades till ansvarsfulla samhällsmedlemmar och medborgare, bestod nuet och nutiden av en skvalpande yta av känslor, upplevelser, sinnesintryck om plötsligt ihågkomna minnen. Det var inte deras sak att fundera över vad som var riktigt och sant. Det som bestod, blev kvar och blev över, ingick med tiden som en självklar del av deras vardag. Det som fanns där, blev de vana vid att ta för givet. Det som försvann, försvann, och så var det ingenting mer med det.

Annat var det med det som var riktigt och rätt!

Det var två olika ordbruk av vad som var ”riktigt”. Den ena var en synonym med det som var ”verkligt”. Det andra var ett uttryck, ”riktigt och rätt”, där ”riktigt”, var en känslomässig förstärkning och upprepning av det som var ”rätt”. Det gjorde, indirekt och mer omedvetet, det som sågs som ”rätt” också som något som tillhörde verklighetens vardagsliv. Där det som var riktigt och rätt, också tillhörde det som var sant, i det självklara, outsagda och odefinierade.

Det som sades vara riktigt och rätt, gav åt var och en, en måttstock och en riktning, åt vilket håll det bar hän. Där fanns det ingenting att opponera sig emot. Man gjorde det man gjorde och gjorde som man skulle och alltid hade gjort.

I landet Sverige hade det aldrig funnits några slavar, slaveri eller slavarbetare. Ingen var heller livegen eller ”ofri”, i betydelsen att inte ansvara över sig själv och sina handlingar.

Visst förekom det att krigsfångar från Ryssland och andra motståndare utnyttjades till arbetskraft. Så sades det om de som byggt Göta Kanal. Tidigare, innan landet och riket Sverige enats av Götaland och Svealand, förde svenska sjöfarare med sig fångar från andra delar av utlandet. Det var inget konstigt med det. Det var ett sätt att skaffa sig nytt, kompetent arbetsfolk, som med tiden kunde bli fullvärdiga samhällsmedlemmar och medborgare.

På den tiden var det fortfarande fysisk styrka som användes av de starka till att kuva, förtrycka, förnedra och förödmjuka de svaga och fattiga. Det var, som man kallade det då, ”med Den Starkes Rätt”.

Det var inte detsamma som att ”ha rätt”, inte heller ”rättvisa”, i den betydelsen det senare kom att få inom juridiken och samhällets institutioner av domstolar och administrationer som bevakade rättvisan; den rättvisa fördelningen.

Det organiserade Slaveriet hade förekommit i länder och riken, tillbaka i historien. Det kände alla människor till, sedan Ansgar kristnat hedningarna och de Asatroende, i det förhistoriska Sverige. I Bibelns Gamla Testamentet skildrades hur Judarna, ”Guds folk”, flydde från slaveriet i Egypten, med ledning av sin stamgud ”Herren”.

I senare texter, från Antikens Aten och Rom, beskrev diktare, krönikörer och historiker, hur Herrefolket, adelsmännen och jordägarna, omgav sig med både manliga och kvinnliga slavar.

Det kunde bli dyrt med slavar och en duktig slav var inte billig. Därtill kom alla de kostnader och utgifter för att se till att slavarna sköttes väl, höll sig friska, fick tjänlig människoföda, ett hyggligt boende och ett någorlunda hyggligt liv. De som inte tog hand om och skötte sina slavar väl, kunde faktiskt bli straffade!

Enligt sagosamlingen Tusen och En Natt, kunde en rik man gå till slavmarknaden för att där utse och köpa sig en slavinna, för att sedan göra henne till sin fru och maka.

Annonser