Medan dataroboten sökte, samlade och skrev ut all information tillgänglig ute på nätet och i cyberrymden om seriefiguren Fantomen, fortsatte Fabian att läsa de illustrerade berättelserna i tidningsformatet. Bäst gillade han de återkommande avsnitt i tidningarna som kallades för: ”Fantomen Krönika”. Dessa serier började ofta med att Fantomen eller någon av hans familj, bandarerna och deras egen berättare Moz, kom fram till något endast skulle kunna förklaras för Fantomen, genom att gå tillbaka till de stora böcker av handskrivna dokument, som fanns inne i Dödskallegrottan. Fantomen satte sig bekvämt på sin dödskalletron, med sin varg Devil liggande i vila vid fötterna, för att sätta sig in i det dolda mysteriet. Så kunde läsaren ta del av berättelsen, rakt in i händelsernas spännande intrig.

Andhryben Fabian kunde identifiera sig med seriehjälten, som alls inte var någon ”superhjälte”, utan en människa och man, av kött och blod. En utomstående främling som tagits om hand av pygméfolket Bandarerna, i Bengalis djungler, för att återställa ordning och rättvisa, i området mellan Afrikas östkust och Indiens sydkust. Där kunde det finnas av grymma stamhövdingar, galna medicinmän, tokiga furstar med ett stort harem av vackra, unga hustrur, eller farliga vilddjur som elefanthjordar som löpte amok, människoätande tigrar som åt värnlösa barn, eller monster som senare, av Fantomen, avslöjades som utklädda människobedragare. Där för att roffa åt sig av de naturtillgångar, guldfyndigheter och oupptäckta grottor med diamanter och andra ädelstenar. Ändå var Fantomen en vanlig man och människa, ”Mister Walker”, vars förfader en gång lovat att bekämpa brottslighet och orättvisor, varthän det uppstod och blev synligt.

Det var inte Fantomen som hjälte, inte som familjefar, Bandarfolkets hövding eller rådgivare, inte heller som brottsbekämpare eller upprätthållare av lag och ordning, som fick Fabian att fastna för denna föråldrade papperstidningsgestalt. Det som andhryben Fabian allra mest kunde identifiera sig med, var Fantomen och de tidigare generationer av fantomerna, som nedtecknade och återberättade sina krönikor. Det var, trodde Fabian, hans framtid, som: ”Krönikör”. Det var därför som han började läsa allt som kunde handla om familjen Frånlandsvind, hjärngänget, stjärngänget, SpåRätt och maskingänget.

Varför inte, tänkte Fabian, när det ringde på ytterdörren. Han steg upp och öppnade. Där stod för första gången i hans, än så länge korta liv: Zanna Topp.

Zanna hade genom en bekant till henne som var granne till Fabian, fått veta att inne i hans bostad skulle det finnas gott om prylar som inte på åratal varit framme i dagsljuset. Eftersom det var sådana tillfällen som blev allt mer sällsynta och eftertraktade, av alla som sökte saker från förr, stod nu Zanna först i kön.

Nåja. Det fanns ännu så länge inga andra intressenter där. Zanna var som vanligt, nyfiken, uppmärksam och alert. Hon erbjöd sig att hjälpa Fabian, mot att hon fick se sig omkring. Var det så att hon fann något hon ville köpa, skulle hon erbjuda honom en skälig betalning, kontant och utan villkor eller krav på garantier.

Zanna och Fabian gick systematiskt igenom allt som han tidigare sorterat och ställt undan, för att börja med de ouppackade lådorna, som stod i travar i rum, förråd, skåp och garderober.

Annonser