Det fanns en fysisk skillnad, mellan Fabian och arten Människa. Inom AndroArt och SpåRätt forskade man mycket, djupt och länge om det centrum som återkom i de österländska kroppsövningar: ”Hara”. Det kallades lite olika inom de olika traditionerna och skolorna, men var egentligen inget vanligt ”chakra”, utan kunde också bära namnet: ”Den Andra Hjärnan”.

Det var denna som man avsåg att förstora och förstärka, när man lade upp strategierna för att tillverka Andhryben.

I den västerländska skolorna av traditionell kinesisk medicin, akupunktur, akupressur, shiatsu och dess motsvarigheter, i Indien, Thailand, Vietnam, Laos, Kampuchea, omkring Tibet och ute i Japans örike, fanns en ordlös pedagogik, som ofta betonade spontanitet, intuition, handling och tyst kunskap.

Den ordrikedom som så ofta bekräftade förståelsen, kunskapen och den teoretiska professionalismen, i Väst, var, menade man inom AndroArt; att: ”Gå över ån, efter vatten”. En väg som var möjlig fram till fullständig förståelse, men där adepten och eleven lätt kunde gå vilse, bland tolkningarna av system, begreppsapparater, synonymer och lite förvirrande översättningar.

Genom att skapa snarlika förbindelser som fanns i människornas hjärnor, med synapser mellan neuroner och associationsbanor, av fördelningar av signalsubstanser som adrenalin, serotonin, dopamin och andra, skulle ett motsvarande kommunikationscentrum bli verklighet, i andhrybens mage.

Förutsättningarna fanns redan i ett embryonalt stadium hos Människan. Alla människor visste vad det innebar att ”ha fjärilar i magen”, ”magkänslan” och ”nervös mage”. Andhrybens andra hjärna var tänkt att vara den överordnade funktionen och organet, i hela den andhrybiska varelsen. Det skulle ge andhryben ett otroligt mycket större handlingsutrymme, utan att fastna i tankar och teorier, föreställningar eller rädslor för att misslyckas.

Annonser