Gud och Djävulen.

Zanna hade tagit med en egen sallad. Var hon traditionell i sin tillagning av sitt egenhändigt handmalda kokkaffe, så var hon kontroversiell när hon lagade sin egen sallad. Åtminstone när hon skulle besöka Fabian.

Till grund hade hon använt ett recept till medelhavsmat, med alla de ingredienser som brukade ingå av lök, tomat, vitlök, oliver, sardeller, olivolja och rödvinsvinäger. Hon hade lagt till tång och alger, det mesta odlat och importerat från Sydostasien. Så hade hon haft i några tärningar av tofu, för att till sist pimpa med lite av den senaste syntetiska maten tillverkad av SpåRätt, vid SpåRätt Astral Food Processing Company, utifrån rymden.

Hon hade med sig en flaska syntetisk champagne, också den tillverkad av SpåRätt, komponerad, framställd, jäst och tappad på flaska, ute i rymden. Kaffe hade hon med sig, den här gången med, men i en rostfri termos.

När de satt och åt, hade de mer tid på sig att samtala om mer komplicerade och djupare ämnen, än när de städade och röjde.

Zanna tuggade färdigt, tills när hon berättade:

   Jag hade en sån underlig dröm, natten som var.

   Jaha, på vilket sätt var den underlig?

   Jag drömde om Gud.

   Ja, det var underligt. Kan man göra det? Vad är Gud?

   Eller vem? I den här drömmen var Gud en vind som blåste, in genom alla springor och till alla vrår, i huset där jag låg och sov, i en stor skön säng. Så blåste täcket av och det blev så kallt!

   Hur vet du att det var Gud, då?

   Det bara visste jag, som man kan göra i drömmar. Drömmer inte du? Vad är förresten de där ”drömbubblorna” för nåt? Är det en slags själ som du fått hit från planeten Ellek?

   Nej, det är ingen själ. Det är snarare en slags förbindelse… som en rörledning, kanske…

   Så det är ingen rund bubbla, som en såpbubbla?

   Ett membran, som kan utvidgas eller dras samman. Som kan rymma mycket, för att sen tömmas, på allt innehåll. Eller ett filter, som avgör vad som ska släppas in och vad som ska hållas kvar utanför.

De gjorde en paus, skålade i champagnen och åt några tuggor till av den välsmakande, men ändå lite främmande salladen. Zanna kunde inte låta bli att ännu en gång förundras över Fabians nollställda ansiktsuttryck. Man brukade säga att ”ögonen är själens spegel”, men Fabians ögon var inte döda, men utan det där blänkandet som kunde uppstå när något däggdjur eller en människa förändrades i sina tankar och känslor. Kunde det bero på att hans, andhrybens, pupiller var annorlunda skapade?

Annonser