Med Ådran, hypotetisk och fantasieggande, kunde Jim och de andra i hjärngänget, stjärngänget med EarthStar, SpåRätt och det senare maskingänget, ana sig till, föreställa sig och försöka, med de begränsningar de hade, gestalta framtiden så som de trodde att den skulle kunna bli.

Genom bibliotekarien som anställdes till att sköta om allt det administrativa inom SpåRätt Kunskaps- och Informationscenter, islänningen Björn Ìsbjörnsson, kunde framför allt den unga flickan Sophie Frånlandsvind lära sig mer om tolkningsläran Hermeneutiken. Från den lärde hon sig flera nya begrepp, bland andra: ”Förväntanshorisonten”.

Björn menade att ”Förväntanshorisonten” var ett centralt begrepp, om man skulle försöka förstå vad som menades med Framtiden.

Förväntanshorisonten var alla människors begränsningar till vad de kunde tänka, säga och mena med det som ännu inte fanns i sikte, borta vid ”horisonten borta i framtiden”. Sådant som de ännu, i dagens läge, i nutiden, inte fanns ord och begrepp för. Människans värld, omgivning, miljöer och verklighet, bestod ju av sådant som man kunde sätta ord och namn på, för att förstå vad det var, vad det kunde användas till och hur det kunde påverka människornas fortsatta liv på jorden och planeten Tellus.

I djurens värld var allting kvar i ett ständigt pågående Nu. Nuet sträckte sig så långt som djuret kunde uppleva, via sina sinnen, instinkter och ytterst begränsade erfarenheter och minnen.

Kanske var det så att djur som samlade, för att spara och ha till senare, i framtiden, utvecklades annorlunda än de som enbart levde och upplevde i ett här och ett nu?

Annonser