Andy Warhol som annars gjort sig berömd för sin likgiltighet, kunde inte upprätthålla distansen, avståndet, till dem som han ville ge det bästa som han kunde erbjuda: ”Interview”.

I ”Diaries” skriver han också i dagboksanteckningarna om hur engagerad han är i att använda kristaller för att bevara sin hälsa och uppnå psykiskt välbefinnande. Han skriver ungefär att:

Människor säger att det bara handlar om att ”tro”, men vad ska jag annars tro på? Varför inte på kristaller?

Han hade också ett distanslöst, ”gränslöst” förhållande till sin stora idol, författaren Truman Capute. Capute kände sig förföljd av ”stalkern” Andy Warhol. Tills att de träffades och Warhol så småningom blev god vän och reskamrat till Truman Capute.

I en berättelse av konstnären och författaren Öyvind Fahlström, beskriver Fahlström, sannolikt från inspelningen av Warhols film ”Chelsea Girls”, hur en man, aktör och ”skådespelare”, en av Warhols ”Superstars”, under påverkan av amfetamin, rusar fram och misshandlar en kvinna, mitt under pågående filminspelning, med filmkameran på. Warhol reagerar inte mot våldet, utan fortsätter att låta kameran gå, som om ingenting hade hänt. Var detta också ett exempel på vad Warhol menat med att han ”vill vara en maskin”, eller ville vara ”som en maskin”?

Är droger, för människorna ett sätt av distansera sig, avgränsa sig, eller, kanske tvärtom; komma förbi psykologiska begränsningar, hinder och hämningar, för att få tillgång till upplevelser och erfarenheter, bortom det normala och vardagliga?

Annonser